Submitted by Viviane Lima da Cunha (viviane@biblioteca.ufpb.br) on 2016-04-07T13:42:24Z No. of bitstreams: 1 arquivototal.pdf: 1049801 bytes, checksum: 6ed9ebb17f4ea9e39be7c6da6791b42b (MD5) / Made available in DSpace on 2016-04-07T13:42:24Z (GMT). No. of bitstreams: 1 arquivototal.pdf: 1049801 bytes, checksum: 6ed9ebb17f4ea9e39be7c6da6791b42b (MD5) Previous issue date: 2010-03-23 / The aim of this thesis is to analyze the question of moral choice from a critical view of Marxism. The originality of Marx’s thinking is to criticize the idealist philosophies. This current considers it is impossible to understand the established moral values in society or the process of its establishment, without first understanding the environment and the conflicts of that society. Thus, it isn't the thesisproblem of discussing the moral argument as an ontological given, prefixed and closed, but placing the moral and human interests as facts entered in the history and not outside it. According to founders of Marxism, if the human being is the result of conditions, it is, therefore, to make them [these conditions] human. / Esta tese de doutorado tem como objeto discutir o problema da escolha moral a partir de um exame crítico do marxismo. A originalidade desse sistema de pensamento consistiu em criticar as filosofias meramente especulativas. Esta corrente entende que é impossível compreender os valores morais estabelecidos na sociedade ou o processo de seu estabelecimento, sem, primeiramente, se compreender o ambiente e os conflitos desta mesma sociedade. Assim, não é intenção da tese discutir a moral como um dado ontológico, prefixado e rígido, mas sim situando a moral e aos interesses humanos como dados inseridos na história e não fora dela. Como os fundadores do marxismo assinalaram, se o ser humano é fruto das condições, trata-se, pois de tornar humana essas condições.

Ce mémoire est consacré à l’analyse du mensonge chez Kant. Or, comme la Métaphysique des moeurs est subdivisée en deux volets, le premier portant sur le droit et le second sur la moralité proprement dite, nous nous sommes proposé d’envisager le mensonge selon ces deux points de vue, en commençant par le second. En nous appuyant sur les textes de Kant qui envisagent le mensonge comme faute morale, les Leçons d’éthique, la Fondation de la Métaphysique des Moeurs, la Doctrine de la Vertu, nous montrons que Kant condamne moralement le mensonge parce qu’en lui-même, le mensonge constitue la plus grave violation du devoir de l’homme envers lui-même : la sincérité. L’homme qui n’est pas sincère, c’est-à-dire qui dit délibérément le contraire de ce qu’il pense non seulement va à l’encontre de la finalité inhérente à la communication, mais aussi, par le mensonge, l’homme renonce à sa personnalité. En renonçant ainsi à sa personnalité, l’homme cesse d’être un homme véritable, c’est-à-dire celui en qui la pensée et le dit coïncident, il devient un semblant d’homme, c’est-à-dire celui qui délibérément dit le contraire de ce qu’il pense. En s’appuyant sur le texte de Kant qui envisage le mensonge au point de vue du droit, D’un prétendu droit de mentir par humanité, nous avons mis en évidence que l’argument central de Kant est de montrer que toute tentative de tolérer un droit de mentir rendrait la société impossible. C’est qu’un droit de mentir condamnerait à jamais l’humanité à l’état de nature, parce que la confiance qu’exige le contrat originel qui marque l’entrée dans l’état de droit n’aurait plus aucun sens. De même, un droit de mentir ruinerait tous les contrats, qui reposent, pour leur effectivité, sur la confiance. Au fond, un droit de mentir est contraire même au droit. Nous avons montré en conclusion de mémoire en quoi la position de Kant restait encore, de nos jours, actuelle. Une grande partie de ce mémoire a été réservée au texte polémique de 1796 D’un prétendu droit de mentir par humanité. Ayant montré en quoi consiste la position de Kant, contrairement à celle de Constant, nous avons analysé les nombreux commentaires qui ont été consacrés à ce texte polémique, qui opposa Kant et Benjamin Consstant, afin de montrer que l’interprétation de la position de Kant sur le mensonge varie selon qu’on revendique exclusivement sa philosophie morale ou sa philosophie du droit. / This essay is dedicated to the analysis of Kant’s thought on the notion of lying. As the Métaphysique des moeurs is divided in two parts, the first dealing with the second on morality, the essay treats the lie through these two angles. Based on Kant’s texts discussing the lie as a moral fault, i.e. the Leçons d’éthique, the Fondation de la Métaphysique des Moeurs and the Doctrine de la Vertu, one can note that Kant morally condemns lying mainly because it constitutes, in itself, the most serious violation of the human’s duty towards himself: sincerity. The individual who is not sincere, that is to say who deliberately says the opposite of what he thinks, not only goes against the inherent purpose of communication but also abandons his personality. In so doing, the human ceases to be a real human, that is to say where his thought and saying coincides, and becomes a semblance of human, namely someone who deliberately says the opposite of what he thinks. Referring to Kant’s treatment of lying from a legal point of view, i.e. D’un prétendu droit de mentir par humanité, one sees the idea that any attempt to tolerate a right to lie would make society impossible. Indeed, a right to lie would forever condemn humanity to a state of nature in that the confidence that is required in the original contract, marking the transition to a rule of law, would loss its meaning. In addition, a right to lie would ruin all contracts that rest, for their efficiency, on confidence. In other words, a right to lie is also contrary to law. The essay ends by showing how Kant’s position still holds meaning in the present world. A major part of this essay focuses on the controversial text of 1796, entitled D’un prétendu droit de mentir par humanité. While having shown of what consists Kant’s position, contrary to that of Constant, we analyzed many commentaries which were devoted to this polemical text, opposing Kant and Benjamin Constant, in order to show that the interpretation of the position of Kant on lying varies according to whether his moral philosophy or his philosophy of the right is exclusively mobilized.

Cette thèse examine le rapport complexe entre Habermas et Derrida en s'interrogeant sur l'évolution, durant les années 1980, d'une relation conflictuelle en un lien amical et collaboratif. Elle analyse leurs œuvres afin d'évaluer la convergence et la divergence entre leurs pensées. Nous avons essayé en premier lieu de dessiner les contours de la scène culturelle en Allemagne et en France à partir de l'année 1945. Cette approche nous a permis de mieux comprendre la philosophie de chacun d'eux et d'étudier la continuité et la discontinuité, la tension et l'échange philosophique, entre les philosophies allemandes et françaises. Même si notre thèse se divise en huit parties, elle s'étend sur deux champs d'investigation: l'un théorique et l'autre pratique. Concernant le champ théorique, cette thèse se penche sur la querelle franco-allemande relative au débat modernité/post-modernité, dans laquelle ils s'engagèrent et développèrent des critiques sévères l'un à l'égard à l'autre. La question de la modernité nous invite à mettre en question certaines idées générales, notamment celle selon laquelle Habermas serait un défenseur du projet de la modernité, tandis que Derrida serait un post-moderne hostile à la modernité et aux Lumières. Au sujet de leurs philosophies pratiques nous avons effectué une approche comparative de leurs idées sur la morale, l'éthique, la théorie du droit et la philosophie politique. Cette comparaison nous a permis de comprendre les raisons pour lesquelles ils se sont réconciliés et se sont intervenus ensemble pour atteindre certains objectifs politiques, mais aussi juridiques: la réforme du droit international. / This work examines the complex relationship between Habermas and Derrida by shedding light on the shift from a less pleasant interaction in the 1980s to a rather friendly and collaborative affiliation later in an attempt to highlight comparable areas of interest as well as evaluate areas of convergence and divergence among the two great minds. Intuitively, a philosophical eye looks deep to examine to womb where thoughts are born. We lay out the scene in post WWII Germany and France, both fertile lands for such phenomena. This allows us to garner a sharper image of how the two philosophers evolved within their backgrounds and influenced one another. Two focal points, theory and practice, are covered in eight sections. We will address the Franco German quarrel of Modernity vs. Post Modernity revealing the critique so-called Modernist Habermas and supposed Post Modernist Derrida bathed one another with, and, there, we tackle the question of ideology. The later point, practice, reveals a deep assessment of the two philosophers' stances on morality, ethics, philosophy of law, and politics. We conclude with an analysis of the two's collaboration, as they share comparable fundamentals, and inspect the fruit of that effort, which achieved not only political reform but legal in the shape of a Reform of International Law.

<p>Denna c-uppsats behandlar Nietzsches avvikelse från Schopenhauers <em>Världen som Vilja och Föreställning</em> i verket <em>Tragedins födelse</em>. Uppsatsens syfte är att undersöka varför det för Nietzsche är möjligt att förena det apolliniska och det dionysiska medan det för Schopenhauer inte är möjligt att förena vilja och föreställning.</p>

<p>Denna uppsats är huvudsakligen en diskussion av Augustinus försök att förena tesen att människan har en fri vilja med sin predestinationslära. Enligt de definitioner av ”determinism” och ”fri vilja” som föreslås i uppsatsen, utesluter predestinationens förhandenvarande möjligheten för människan att ha en fri vilja. Augustinus utgångspunkt i tron och hans antaganden om Guds och människans egenskaper, gör det omöjligt för honom att acceptera en sådan slutsats. Det samtidiga föreliggandet av predestinationen och den fria viljan utgör en betydelsefull komponent i hans syn på människans relation till Gud. Uppsatsen undersöker hur Augustinus resonemang i De Libero Arbitrio (Om den Fria Viljan) står sig mot en nutida kritik, för att i förlängningen söka påvisa varför hans antagande att människan har fri vilja inte är förenligt med hans samtidiga antagande att Gud har predestinerat alla händelser i världen.</p> / <p>This paper is mainly a discussion of Augustine’s combination of the idea that human beings have a free will with his doctrine of predestination. According to the definitions of “determinism” and “free will” suggested in this paper, the actuality of predestination excludes the possibility of human free will. Since Augustine takes starting-point in his belief in God and his assumptions about the attributes of God and human beings, such a conclusion is impossible for him. The actuality of both predestination and human free will is an important feature of his view of the relationship between human beings and God. This paper investigates how Augustine’s line of argument in De Libero Arbitrio (On Free Choice of the Will) manages to hold against a modern criticism. The primary aim is to show why Augustine’s assumption that human beings have free will is inconsistent with his assumption that God has predestined all events of the world.</p>

<p>Enligt ett argument mot nonkognitivismen som många kritiker hänvisat till, så är denna teori oförenlig med förekomsten av så kallade ‘tjocka moraliska begrepp’. Argumentet har dock aldrig artikulerats och preciserats ordentligt, vilket lett till att det ofta misstolkats av både anhängare och kritiker av nonkognitivismen. I uppsatsen rekonstrueras och utvärderas argumentet såsom det formulerats av John McDowell. Enligt argumentet är nonkognitivismen bristfällig eftersom den inte både kan ge en tillfredsställande analys av tjocka moraliska begrepp och framställa moralisk argumentation och debatt som rationell. Uppsatsen visar dock att nonkognitivister kan undvika denna slutsats på flera sätt. Uppsatsen innehåller även en översikt över olika nonkognitivistiska perspektiv på tjocka moraliska begrepp.</p> / <p>Many critics of non-cognitivism have argued that the existence of ‘thick moral concepts’ constitutes a serious challenge to non-cognitivist views of moral language. While this argument is frequently invoked, it has never been clearly articulated. Hence, the argument is often misinterpreted by both friends and foes of non-cognitivism. In this thesis, John McDowell’s forceful rendering of the argument is reconstructed and evaluated. According to the argument, non-cognitivism is not an adequate metaethical view because it cannot both provide an adequate analysis of thick moral concepts and construe moral discourse as rational. It is argued in this thesis that there are several ways in which non-cognitivists can avoid this conclusion. The thesis also contains a survey of various non-cognitivist views on thick moral concepts.</p>

<p>Denna uppsats är en kritisk granskning av Samuel P. Huntingtons modell att förstå världspolitiken utifrån, som han presenterar i boken The Clash of Civilizations and the Remaking of World Order. Granskningen utgår från en analys av hans grundläggande begrepp, ”civilization” och ”clash”, och från ytterligare en analys av hur hans modell skiljer sig från andra modeller om världen. Med hjälp av dessa analyser diskuterar jag rimligheten i den tes som han ställer upp och konsekvenserna som hans förutsägelser och policyrekommendationer får, för att sedan kunna bedöma om hans modell är användbar eller inte. Min slutsats är att den inte är särskilt användbar, främst på grund av den oklara betydelsen av hans begrepp. En modell utifrån fler faktorer skulle istället ge oss en bättre förståelse av världen.</p> / <p>This paper is a critical examining of Samuel P. Huntington’s model for understanding world politics, that he presents in his book The Clash of Civilizations and the Remaking of World Order. The examining is based on an analysis of his basic concepts, “civilization” and “clash”, and on another analysis of how his model differs from other models about the world. With the help of theses analyses I discuss the reasonableness of the these he formulates and the consequences that his predictions and policy recommendations have, to be able to judge if his model is useful or not. My conclusion is that it’s not very useful, mainly because of the unclear meaning of his basic concepts. Instead, a model based on more factors would give a us a better understanding of the world.</p>

<p>This paper is about Soren Aabye Kierkegaards (1813-1855) philosophy regarding the relation between the aesthetic and the ethic stage. The result of the essay is a modification of the aesthetic problem. The suggestion is to convert part of Kierkegaard’s metaphysical claims into an epistemic approach. An epistemic approach means to hold a position of well grounded stipulative beliefs. The argument for this suggestion is that it’s not possible to decide the truth in Kierkegaard’s metaphysical claims and therefore is it more fruitful to take an epistemic position. This paper claims that for the aesthetic person an argumentation on an epistemic level should be enough to choose the ethic way of life.</p> / <p>Denna uppsats behandlar Sören Aabye Kierkegaards (1813-1855) filosofi med avseende på förhållandet mellan det estetiska och etiska stadiet. Resultat av uppsatsen faller ut i ett förslag till modifiering av Kierkegaards lösning på det estetiska problemet. Förslaget till modifiering går ut på att istället inta en epistemisk hållning till de metafysiska sanningsanspråk som görs i Kierkegaards filosofi. Med en epistemisk hållning menas en position som bygger på stipulativa välgrundade trosföreställningar. Argumentet för detta är att vi inte kan avgöra sanningsvärdet i Kierkegaards metafysik och därför är den epistemiska positionen mer fruktbar. Uppsatsen hävdar att för estetikern borde en argumentation på epistemisk nivå räcka för att välja det etiska.</p>

Denna c-uppsats behandlar Nietzsches avvikelse från Schopenhauers Världen som Vilja och Föreställning i verket Tragedins födelse. Uppsatsens syfte är att undersöka varför det för Nietzsche är möjligt att förena det apolliniska och det dionysiska medan det för Schopenhauer inte är möjligt att förena vilja och föreställning.

Enligt ett argument mot nonkognitivismen som många kritiker hänvisat till, så är denna teori oförenlig med förekomsten av så kallade ‘tjocka moraliska begrepp’. Argumentet har dock aldrig artikulerats och preciserats ordentligt, vilket lett till att det ofta misstolkats av både anhängare och kritiker av nonkognitivismen. I uppsatsen rekonstrueras och utvärderas argumentet såsom det formulerats av John McDowell. Enligt argumentet är nonkognitivismen bristfällig eftersom den inte både kan ge en tillfredsställande analys av tjocka moraliska begrepp och framställa moralisk argumentation och debatt som rationell. Uppsatsen visar dock att nonkognitivister kan undvika denna slutsats på flera sätt. Uppsatsen innehåller även en översikt över olika nonkognitivistiska perspektiv på tjocka moraliska begrepp. / Many critics of non-cognitivism have argued that the existence of ‘thick moral concepts’ constitutes a serious challenge to non-cognitivist views of moral language. While this argument is frequently invoked, it has never been clearly articulated. Hence, the argument is often misinterpreted by both friends and foes of non-cognitivism. In this thesis, John McDowell’s forceful rendering of the argument is reconstructed and evaluated. According to the argument, non-cognitivism is not an adequate metaethical view because it cannot both provide an adequate analysis of thick moral concepts and construe moral discourse as rational. It is argued in this thesis that there are several ways in which non-cognitivists can avoid this conclusion. The thesis also contains a survey of various non-cognitivist views on thick moral concepts.