Introduktion: Överlevnadsprevalensen vid prehospitala hjärtstopp är i dagens läge låg och för varje minut som går utan påbörjad hjärt- och lungräddning minskar chansen för människans överlevnad. Vid ett plötsligt hjärtstopp är tiden för insättandet av HLR avgörande men kvaliteten på utförandet spelar också en viktig roll för personens överlevnad. Objektiv feedback i samband med HLR-träning innebär att den som tränar får direkt återkoppling från en monitor om hur väl de utfört HLR-träningen. Syfte: Syftet var att belysa ambulanspersonalens erfarenheter av objektiv feedback i samband med HLR-träning. Metod:Kvalitativ forskningsansats valdes och data har samlats in genom intervju. Undersökningsgruppen bestod av 18 ambulanspersonal som tränat HLR med objektiv feedback under varje arbetspass under en 6 månaders period. Deltagarna intervjuades ungefär ett år efter genomgången träning. Data analyseras enligt en kvalitativ innehållsanalys. Resultat:Resultatet redovisas i de tre huvudkategorierna förståelse, utveckling och kompetens. Resultatet visar att objektiv feedback gav ambulanspersonalen en insikt om sin egen förmåga att utföra HLR. Objektiv feedback fungerade som incitament för fortsatt HLR-träning. Objektiv feedback var ett betydande komplement i HLR-träningen för att utveckla kunskaper i HLR och stärka kompetensen. Kontinuerlig träning med objektiv feedback visade sig bidrar till ett säkert utförande av HLR vilket stärkte ambulanspersonalen. Slutsats: Objektiv feedback gav ambulanspersonalen en möjlighet att utvecklas i sin HLR-teknik och således utvidga sin kompetens. Sjuksköterskan behöver god kunskap om HLR för att kunna ge individuellt anpassad omvårdnad.

I Sverige finns ca 700 ambulanser som varje år genomför ca 1 000 000 resor. Under 2010-2015 rapporterades det i Sverige in 57 vägtrafikolyckor där ambulanser var inblandade, vilket ledde till personskador på 93 individer. Forskning visar att ambulansbesättningar som transporterar allvarligt sjuka patienter bryr sig mindre om sin egen säkerhet än vad de brukar göra, ju sjukare patienten är och ju fortare ambulansen kör desto mindre använder de bälte. Vårdarna var ofta tvungna att knäppa loss sig för att nå adekvat utrustning. Syftet med denna studie var att undersöka sjuksköterskans uppfattning om användandet av säkerhetsbälte i ambulansen, både gällande sig själv och patienten. En kvalitativ intervjustudie genomfördes med enskilda intervjuer. Kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats användes som analysmetod. Resultatet av studien sammanfattas i det övergripande temat ”Anpassa sig efter situationen” och består av fyra subteman: ”Patientens tillstånd och säkerhet”, ”Kollegans körsätt och kommunikation”, ”Personliga attityder” och ”Känsla av falsk säkerhet”. Sjuksköterskorna valde ibland bort att använda sitt eget säkerhetsbälte för att kunna ge patienten en god vård. De motiverade detta val med att de ansåg att de prioriterade patientsäkerheten framför sin egen säkerhet. Detta kan dock leda till en ökad risk för skada både på sjuksköterskan och patienten i vårdutrymmet. För att öka följsamheten gällande säkerhetsbältesanvändning är det viktigt att flera studier utöver denna genomförs utifrån olika synvinklar, exempelvis patientens upplevelse av transporten.

No description available.

Sammanfattning   Ambulanssjuksköterskan arbetar idag i stressiga, krävande miljöer och ska då fatta snabba, korrekta beslut som kan vara livsavgörande för en svårt sjuk patient. Om en individ upplever att dennes yrkessituation inte kan kontrolleras eller hanteras kan personen till slut reagera med uppgivenhet, detta är en definition av långvarig stress.   Syftet med denna studie var att undersöka hur litteraturen identifierar och beskriver upplevelser av stress hos ambulanssjuksköterskor och vilka preventiva interventioner som finns idag för att hantera ambulanssjuksköterskans stress i samband med traumatiska möten av svårt sjuka patienter. Metoden för studien var en deskriptiv litteraturstudie där artiklar hämtades via Google Scholar, Medline via PubMed och Cinahl.   Resultatet av denna studie visade att det i de flesta fall saknas en strategi för att möta den yrkesrelaterade stress som ambulanssjuksköterskor utsätts för. För att kunna upptäcka och undvika symtom på stress behövs mer preventiva interventioner och uppföljningar före eller i direkt anslutning till en kritisk händelse. Det behövs mer forskning i ämnet och fåtalet artiklar uppvisar förslag angående djupgående hjälpmedel för stresshantering och stressrelaterade sjukdomar.   Slutsats Att ambulanssjuksköterskan i sitt arbete upplever stress och är tvungen att hantera den är ett faktum. För att komma åt detta problem behövs både engagemang och preventiva strategier av arbetsgivare för att stötta ambulanssjuksköterskan i hanteringen av stressupplevda situationer. / Abstract   The paramedic nurse today works in stressful, demanding conditions, and is constantly forced to make quick, correct decisions vital for a critically ill patient. Should an individual experience a work environment, which cannot be handled or controlled, the ultimate reaction is one of complete resignation. This is a symptom of prolonged stress. The purpose of this study is to examine how scholarly literature identifies and describes stress experiences among paramedic nurses. It also aims to evaluate the means of preventive interventions currently available to manage stress symptoms arising from traumatic encounters with severely ill patients. Method: This study is a literature review based on scientific articles collected from Google Scholar, Medline via Pubmed, and Cinahl.   The outcome of this study showed that, in most cases, there is a lack of means to meet the work-related stress that paramedic nurses are exposed to. In order to detect and avoid stress symptoms, more preventive interventions and monitoring are needed – both before and directly following critical situations. In the academic literature examined, the need for further research within this field is obvious, but there are few suggestions of any long-term preventive conclusions against stress and stress-related diseases.   Conclusion: Paramedics experience stress in their work and are forced to successfully cope with it. Employers have to take action to actively engage in these issues, and provide strategies to support the paramedic nurse in managing stressful situations.

Bakgrund: PCV är en kärnkompetens för sjuksköterskor vilket höjer kvaliteten på vården. Tidspress och stress påverkar personcentrerade vården negativt. Inom den prehospitala akutsjukvården ökar belastningen eftersom antalet vårdärenden ökar vilket kan försämra den personcentrerade vården. Indikation från tidigare studier visar att PCV inte tillämpas väl inom prehospital akutsjukvård. Syfte: Syftet var att beskriva hur personcentrerad vård tillämpades prehospitalt för patienter ur ambulanssjuksköterskans perspektiv. Metod: En kvalitativ intervjustudie med tio ambulanssjuksköterskor. Intervjuerna hade ett semistrukturerat format och analyserades med konventionell kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet visade utifrån ambulanssjuksköterskornas perspektiv att PCV initierades tidigt under första kontakten till både patienten och dess närstående. Vikten av ett bra och tydligt informationsutbyte har framkommit samt att patienterna bör göras delaktiga i deras egen vård om omständigheterna tillåter det. Genom ett gott bemötande, informationsutbyte och delaktighet ges tid för att en relation ska kunna skapas mellan ambulanssjuksköterska och patient. Svårigheter att tillämpa PCV framkom då patienterna var alkohol- eller drogpåverkade, alternativt då det fanns språkbarriärer. Slutsats: Resultatet visar på hur ambulanssjuksköterskan ur ett personcentrerat perspektiv tar hand om patienter prehospitalt. Ambulanssjuksköterskan ser personen bakom sjukdomen och försöker skapa en helhet vilket är viktigt i PCV. Ytterligare forskning behövs för att utforska patientens upplevelse hur personcentrerad vård tillämpas prehospitalt.

Begreppet triage är centralt inom katastrofmedicin. Syftet med triage är att utnyttja de medicinska resurserna optimalt, samt att vid masskade- och katastrofsituationer differentiera drabbade med sannolik överlevnad från de med förestående död. Det är av yttersta vikt att den som utför triage är införstådd med de etiska värderingar som styr tillvägagångssättet samt det triagesystem som används. Syftet med litteraturöversikten var att beskriva hur triage används i katastrof- och masskadesituationer på skade- och uppsamlingsplats. Genom strategiskt urval har retrospektiva studier identifierats. Till resultatet har tolv katastrof- och masskadehändelser sammanställts och analyserats med fokus på förekomst av triage på skade – och uppsamlingsplats, triagesystem och över- och undertriage. Vid de välfungerade insatserna utnyttjades de medicinska resurserna effektivt, en väletablerad och genomförd triagestrategi användes. Vid de moderata insatserna förekom såväl över- som undertriage. De mindre välfungerande insatserna karaktäriserades av att ingen triage eller recusitering av de drabbade utfördes, arbetet var oorganiserat och drabbade transporterades på ett ostrukturerat sätt. Faktum är att litet finns dokumenterat kring användandet av triage på skade- och uppsamlingsplats, det existerar litet forskning samt litet eller ingen validering kring de triagesystem som används idag. Ytterligare forskning krävs för att förstå och överföra erfarenheter från reella händelser. / The concept triage is central within disastermedicine. It alludes the medical recourses optimally, and in mass casualties- or disastersituations it differentiates victims who are likely to survive from those with imminent death. It is of outmost importance that the person performing triage is involved with the ethical value that runs the procedure and the practicing triagesystem. The aim with this literaturereview was to describe how triage is performed on scene and in treatment area. Through strategic sampling retrospective studies where identified. To the result a total of twelve disaster- and mass casualties situations has been complied and analyzed focused on the presence of triage on scene or in treatment area, triagesystem, and over- or undertriage. Within the well functioning efforts the use of the medical resources where effectively, a well established and well implemented triagestrategi where used. Within the moderate efforts it occurred as well over- as undertriage. The efforts that did not functioned well where characterized by no performing triage or resuscitation of the victims, unorganized performance on scene and unstructured transportation of the victims. It is a fact that a little has been documented about performing triage on scene or in treatment area, there exists few research efforts, and little or nothing about validations of the existing triagesystem that are practiced today. More research is needed to gain understanding and alienate experiences from intrinsically events

Syfte: Att undersöka upplevelser av hot och våld bland personal som arbetar på akutmottagningaroch inom ambulanssjukvården. Metod: En litteraturstudie där 24 artiklar ingår. Resultat: Personal som blir utsatt för hot och våld känner sig osäkra på sin arbetsplats.Psykosomatiska upplevelser i form av huvudvärk, minnesproblematik och sömnstörningar har visatsig förekomma. Många anmäler inte att de blivit utsatta för hot eller våld för att de känner att det ärmeningslöst. Majoriteten av deltagarna upplevde att de inte har tillräcklig utbildning för att hanteravåldsamma personer. Slutsats: Hot och våld förekommer i stor utsträckning inom akut- och ambulanssjukvården. Dettaär ett arbetsmiljöproblem som påverkar personalen negativt. Mer träning i att bemöta hotfullapersoner är viktigt. Fler studier inom området behövs.

Prehospital care has developed dramatically the last decades with the implementation of new devices and educational concepts. Clinical decisions and treatments have moved out from the hospitals to the prehospital setting. In Sweden this has been accompanied by an increase in the level of competence, i.e. by introducing nurses in the ambulances. With some exceptions the scientific support for these changes is poor. This thesis deals with such changes in three different subsets of prehospital care: Cardiopulmonary resuscitation (CPR), the stroke chain of survival and trauma care. We assessed the performance of ambulance crews during CPR, using a mechanical compression device, as compared to CPR using manual compressions. There was a strikingly poor quality of compressions using the mechanical device compared to CPR with manual compressions. The result calls for caution when implementing a chest compression device in clinical practice and reinforce the importance of randomised controlled trials to evaluate new interventions. Careful attention should be given to the assurance of correct application of the device. Further implementation without evaluation of the quality of mechanical compressions in a clinical setting is discouraged. Among patients with a prehospital suspicion of stroke we analysed the ambulance nurses’ ability to select the correct patient subset eligible for a CT scan as a preparation for potential thrombolysis. The results do not support an implementation of a bypass of the emergency department, using ambulance nurse competence to select patients eligible and suitable for a CT scan without a preceding assessment by a physician. The association between the Prehospital Trauma Life Support (PHTLS) course and the outcome in victims of trauma was analysed in two observational studies. A study covering one county gave some support for a protective effect from PHTLS, but the estimate had a low precision. A nationwide study, covering all of Sweden, could not confirm those results. Although there was a reduction in mortality over time coinciding with the implementation of PHTLS, it did not appear to be associated with the implementation of PHTLS. Thus, we could not detect any clear beneficial impact of the PHTLS course on the outcome of trauma patients.

<p>Begreppet triage är centralt inom katastrofmedicin. Syftet med triage är att utnyttja de medicinska resurserna optimalt, samt att vid masskade- och katastrofsituationer differentiera drabbade med sannolik överlevnad från de med förestående död. Det är av yttersta vikt att den som utför triage är införstådd med de etiska värderingar som styr tillvägagångssättet samt det triagesystem som används. Syftet med litteraturöversikten var att beskriva hur triage används i katastrof- och masskadesituationer på skade- och uppsamlingsplats. Genom strategiskt urval har retrospektiva studier identifierats. Till resultatet har tolv katastrof- och masskadehändelser sammanställts och analyserats med fokus på förekomst av triage på skade – och uppsamlingsplats, triagesystem och över- och undertriage. Vid de välfungerade insatserna utnyttjades de medicinska resurserna effektivt, en väletablerad och genomförd triagestrategi användes. Vid de moderata insatserna förekom såväl över- som undertriage. De mindre välfungerande insatserna karaktäriserades av att ingen triage eller recusitering av de drabbade utfördes, arbetet var oorganiserat och drabbade transporterades på ett ostrukturerat sätt. Faktum är att litet finns dokumenterat kring användandet av triage på skade- och uppsamlingsplats, det existerar litet forskning samt litet eller ingen validering kring de triagesystem som används idag. Ytterligare forskning krävs för att förstå och överföra erfarenheter från reella händelser.</p> / <p>The concept triage is central within disastermedicine. It alludes the medical recourses optimally, and in mass casualties- or disastersituations it differentiates victims who are likely to survive from those with imminent death. It is of outmost importance that the person performing triage is involved with the ethical value that runs the procedure and the practicing triagesystem. The aim with this literaturereview was to describe how triage is performed on scene and in treatment area. Through strategic sampling retrospective studies where identified. To the result a total of twelve disaster- and mass casualties situations has been complied and analyzed focused on the presence of triage on scene or in treatment area, triagesystem, and over- or undertriage. Within the well functioning efforts the use of the medical resources where effectively, a well established and well implemented triagestrategi where used. Within the moderate efforts it occurred as well over- as undertriage. The efforts that did not functioned well where characterized by no performing triage or resuscitation of the victims, unorganized performance on scene and unstructured transportation of the victims. It is a fact that a little has been documented about performing triage on scene or in treatment area, there exists few research efforts, and little or nothing about validations of the existing triagesystem that are practiced today. More research is needed to gain understanding and alienate experiences from intrinsically events</p>

The aim of this study was to determine which type of fluid to use in trauma care to improve patient survival. The method used was a systematic review, where a total of 18 studies were reviewed and 13 included in the results. The inclusion criteria used in this study were Randomized controlled trial, or studies relevant for the purpose, written in English and published during the last ten years. The studies were identified in the PubMed data base. The results showed that in trauma with hypovolaemia, colloid infusion has a better effect than infusion of crystalloid fluid on blood pressure and colloid infusion reduced the body's cascade systems in a beneficial way. Colloid infusion administered to head injury patients lowered their intracranial pressure more than crystalloid infusion. In conclusion, the studies reviewed showed that colloid infusion resulted in a longer beneficial effect on blood pressure and trauma response at lesser volumes administered than crystalloids. Colloids could therefore be recommended as the first choice in the initial care of trauma patients. / Syftet med studien var att undersöka vilken typ av infusion som bör användas i det akuta skedet vid stort trauma för att säkerställa patientens överlevnad. Metoden som användes var systematisk litteraturöversikt, där 13 studier utgjort resultatet i denna undersökning. Inklusionskriterierna var RCT eller för syftet relevanta studier med hög eller medelhög kvalitet, skrivna på engelska och publicerade de senaste tio åren. Studierna hittades via databasen Pubmed. Resultatet visade att kolloider har en bättre effekt när det gäller att stabilisera blodtrycket och gynnsamt minska kroppens kaskadsystem, främst vid trauma som föranlett hypovolemi, jämfört med infusion med kristalloid vätska. Kolloid infusion i samband med skallskada sänkte det intrakraniella trycket i högre utsträckning än kristalloid infusion. Slutsatsen är att då studierna i denna undersökning påvisar att kolloider ger en längre gynnsam effekt, vid mindre infunderad mängd än vid kristalloider med avseende på blodtryck och traumasvar, skulle dessa kunna rekommenderas som förstahandsvalet vid det initiala omhändertagandet av den hypovolema traumapatienter.