Bakgrund: Psykisk ohälsa är ett växande hälsoproblem globalt och en ökning av vårdbesök har setts de senaste årtiondena. Studier tyder på att sjuksköterskor känner en osäkerhet och en bristande kunskap i att bemöta och vårda patienter med psykisk ohälsa. Det finns få studier som belyser sjuksköterskors uppfattning om att bemöta och bedöma patienter med psykisk ohälsa i ett kvantitativt perspektiv. Syfte: Syftet var att undersöka sjuksköterskors uppfattningar av att bemöta och bedöma patienter med psykisk ohälsa prehospitalt. Metod: Studien genomfördes med kvantitativ design med enkät som insamlingsmetod. 58 sjuksköterskor deltog i studien och alla jobbade inom ambulanssjukvården. Analysmetoderna som användes var Mann-Whitneys U-test och Kruskal Wallis test. Resultat: Studiens resultat visade att respondenterna hade en generellt god uppfattning gällande sitt bemötande av patienter med psykisk ohälsa. Respondenterna svarade i genomsnitt 4 på en 1–5 gradig skala i följande påstående: att kännasig trygg med att etablera kontakt, att vara en aktiv lyssnare, att känna sig bekväm med att ställa frågor om suicidala tankar och planer. Respondenternas uppfattning visade på att tillgängligheten för patientens fortsatta vård inte är tillräcklig, medianvärde 1,5. Respondenter hade otillräckligt med kunskap för att ge egenvårdsråd till patienter med psykisk ohälsa, medianvärde 2. Slutsats: Respondenternas arbete prehospitalt med bedömningar, möjlighet till hänvisningar och transport av patienterna till rätt vårdinstans har visats vara begränsad och otillräcklig. Otillräcklig tillgång till den fortsatta vården kan leda till försämrad möjlighet till adekvat vård för patienter med psykisk ohälsa vilket kan skapa ett onödigt lidande förpatienterna.

Bakgrund: Sjuksköterskan som arbetar i ambulansen har en varierad patientgrupp, däribland barn. Detta kan i sig vara komplexa och sjuksköterskan kan ibland känna sig osäker och stressad. Därför är det viktigt att sjuksköterskan känner sig trygg och innehar kunskap om vårdandet av barn med andningsbesvär. Barn är känsliga för syrebrist vilket är en vanlig orsak till hjärtstopp. Barn har inte lika lätt att uttrycka sig som vuxna och bedöms inte heller på samma sätt. Barnets föräldrar är oftast närvarande i situationen vilket kan påverka mötet. Metod: En kvalitativ intervjustudie användes med en fenomenografisk ansats. Sex semistrukturerade intervjuer genomfördes på sjuksköterskor på tre olika ambulansstationer i Örebro län samt Värmlands län. Materialet analyserades i sju steg enligt en fenomenografisk analys. Syfte: att belysa sjuksköterskans erfarenhet av att vårda barn med akuta andningsbesvär prehospitalt. Resultat: I resultatet framkom tre beskrivningskategorier som handlade om sjuksköterskans erfarenhet av att vårda barn med akuta andningsbesvär. Föräldrars påverkan, sjuksköterskans förberedelse, att kunna kommunicera. Konklusion: Vårdandet av barn är komplext i sin karaktär inte minst då föräldrars närvaro påverkar situationen, både positivt och negativt. Resultatet visade på kunskapsbrist och oerfarenhet som leder till stress hos sjuksköterskan. Det finns behov av vidare forskning och utbildning inom detta fenomen. Detta för att öka kunskap och erfarenhet hos sjuksköterskan som i sin tur bidrar till en ökad patientsäkerhet. Det kommer även leda till minskad stress och oro hos sjuksköterskan. / Background: The nurse who works in the ambulance has a diverse group of patients, including children. This can be complex and the nurse can sometimes feel insecure and stressed. Therefore, it is important that the nurse feels safe and has knowledge about the care of children with respiratory problems. Children are sensitive to lack of oxygen, which is a common cause of cardiac arrest. Children do not find it as easy to express themselves as adults, nor are they examined in the same way. The child's parents are usually present in the situation, which can affect the meeting. Method: A qualitative interview study was used with a phenomenographic approach. Six semi-structured interviews were conducted on nurses at three different ambulance stations in Örebro County and Värmland County. The material was analyzed in seven steps according to a phenomenographic analysis. Aim: To illustrate the nurse experience of prehospital care of children with acute respiratory problems. Results: The result revealed three categories of descriptions that describes the nurse's experience of caring for children with acute respiratory problems. The influence of parents, the nurse´s preparation, being able to communicate. Conclusion: The care of children is complex in nature, not least because the presence of parents affects the situation, both positively and negatively. The results showed a insufficient of knowledge and inexperience that leads to stress among the nurses. There is a need for further research and education in this phenomenon. This is to increase the knowledge and experience among healthcare professionals but also to increase patient safety. It will also lead to reduced stress and anxiety for the nurse.

Den akuta prehospitala vården börjar ofta med ett nödsamtal. Detta, mycket komplexa samtal, är vård som ska vara av god kvalitet, ges på lika villkor och den som har störst behov ska ges företräde. Syftet med förbättringsarbetet var att genom regelbunden återkommande, strukturerad återkoppling och reflektion öka säkerställandet av vitala parametrar och korrekt prioritering i nödsamtalen. Syftet med studien var identifiera framgångs- och riskfaktorer ur SOS-operatörens perspektiv på nödsamtalet med fokus på säkerställande av vitala parametrar, korrekt prioritering samt sammanhanget runt ett nödsamtal.   Genom att, under fyra månader, tillsammans med initialt 12 operatörer, individuellt reflektera över innehållet samtalet samt skriva ned reflektionerna medvetandegjordes operatören på innehållet i samtalet. Detta ledde till en ökning gällande säkerställande av vitala parametrar och korrekt prioritering. En innehållsanalys av reflektionerna visade att det var en framgångsfaktor att vara professionell och att brister i samtalsmetodiken var en stor riskfaktor. När fastställd process för samtalet följdes var det en framgångsfaktor likväl som det var en riskfaktor när den inte följdes.   Slutsatsen blev att regelbunden avlyssning och reflektion ökar säkerställandet av vitala parametrar och korrekt prioritering i nödsamtalen samt att det är en framgångsfaktor att följa fastställd process för samtalet men att tekniskt stöd för ändamålet saknas. / The purpose of the underlying improvement work was to increase the proportion of calls in which vital parameters are secured, and the case is given correct prioritization through regular interception and reflection. The purpose of the study was to identify success and risk factors from the perspective of the emergency call-taker on the emergency call with a focus on securing vital parameters, correct prioritization and the context of the emergency call.   In the improvement work, 12 emergency call-takers were asked, within a period of four months, to individually reflected on the contents in calls and write down reflections. This was contributing to an increase in secured vital parameters and correct prioritization. A content analysis of the reflections demonstrated that it was a success factor to be professional and limitations in the call methodology was a risk factor. When the set process for the call was followed it was a success factor and a risk factor when it was not followed.   The conclusion is that regular interception and reflection increase securing vital parameters and correct prioritization in emergency calls and that it is a success factor to follow the set process for the call, but that technical support for the purpose is missing.

Bakgrund: Centralisering av sjukvård har bidragit till färre antal akutmottagningar. Antalet ambulanstransporter har blivit fler och avstånden till sjukhus längre, vilket ställer höga krav på ambulanspersonalens kompetens. I glesbygd ställs ambulanspersonalen ofta inför utmaningar då för få resurser finns att tillgå. Syfte: att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att prehospitalt vårda patienter med kritiska tillstånd i glesbygd. Metod: Nio legitimerade sjuksköterskor som arbetade på två olika ambulansstationer belägna i glesbygd i Norra Sverige intervjuades med semistrukturerade intervjuer. Den transkriberade texten analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen av intervjuerna resulterade i fem kategorier: Att långa avstånd förlänger vårdtiden, Att bristande resurser försvårar omhändertagandet, Att känna sig ensam och otillräcklig, Att trygghet i teamet stärker omvårdnaden av patienten, Att utbildning och utveckling bidrar till ökad trygghet. Sjuksköterskorna i ambulans i glesbygdstudien upplevde att det var påfrestande att stå ensam med stora och för patienten livsavgörande beslut. De upplevde att arbetet krävde mycket av dem som sjuksköterskor då de fick vårda patienter med kritiska tillstånd under en lång tid på grund av långa avstånd och samtidigt hade för få resurser att tillgå. Vidare upplevdes arbetet som utmanande och deltagarna beskrev att de alltid försökte lösa situationerna efter de förutsättningar som fanns. Ett väl fungerande samarbete med kollegor beskrevs vara viktigt. Sjuksköterskorna beskrev även att det var viktigt att ha en bred kompetens inom akutsjukvård. Slutsats: Prehospital vård i glesbygd och omhändertagande av patienter med kritiska tillstånd är utmanande. Sjuksköterskor bör besitta bred kompetens och utbildning inom akutsjukvård kan främja omvårdnaden i komplexa situationer. Utvecklingsområden har identifierats under studiens process och ytterligare forskning inom området är önskvärt för vidare kliniska implikationer.

Varje år sker omkring sextusen hjärtstopp utanför sjukhus i Sverige. Endast tio procent beräknas överleva. Ambulanssjuksköterskan har riktlinjer för hur hon ska påbörja, genomföra och eventuellt avsluta en hjärtlungräddning prehospitalt. Frågan om att avbryta en hjärtlungräddning är studerad i begränsad omfattning. Beslutet fattas under ansträngda förhållanden med etiska konflikter involverade, vilket kan påverka ambulanssjuksköterskan psykiska välbefinnande och hennes förmåga att vidare utföra sitt arbete. Syftet med studien är att beskriva upplevelsen av att avbryta hjärtlungräddning hos sjuksköterskor inom ambulanssjukvården och hur upplevelsen eventuellt påverkas av olika faktorer (förbättringspotentialer) kopplade såväl till ambulansorganisationen, vårdaren och omständigheterna kring hjärtstoppet. En kvalitativ intervjustudie har gjorts för att besvara studiens syfte. Tolv intervjuer genomfördes med ambulanssjuksköterskor från tre ambulansstationer i Västsverige. En öppen fråga med hänvisning till studiens syfte besvarades av informanterna. Resultatet indikerar att ambulanssjuksköterskan, vid den vanligaste varianten av hjärtstopp, inte upplever avbrytandet som särskilt problematiskt. Vidare visar studien på att omgivande faktorer i samband med avbrytandet har en påverkan på ambulanssjuksköterskan. Det som informanterna beskrev som viktigt i sammanhanget var samtalet med kollegan samt tid för återhämtning och reflektion efter en emotionellt påfrestande situation. Ambulanssjuksköterskan värnar om sin yrkesroll och för att bevara denna behöver de vissa förutsättningar i sin omgivning. Det är viktigt att organisationen kring ambulanssjuksköterskan tillser att dessa behov tillgodoses för att de på ett tillfredställande sätt ska kunna utföra sitt arbete och samtidigt inte påverkas allt för mycket på ett personligt plan. Ett nytt spår i utbildningen av hjärtlungräddning där ambulanssjuksköterskan får ökad kunskap i att hantera människor i sorg och kris samt att organisatoriskt beakta behovet av tid för samtal och reflektion, främst tillsammans med närmast kollegan, kan vara av värde i framtiden. / Every year, about six thousand cardiac arrests occur outside hospitals in Sweden. Only ten percent are estimated to survive. The ambulance nurse has guidelines for how she should start, carry out and possibly terminate a cardiopulmonary resuscitation in the prehospital setting. The problems surrounding termination of a cardiopulmonary resuscitation has been scarcely studied. The decision is made under strained conditions with ethical conflicts involved, which can affect the ambulance nurse's mental well-being and her ability to further carry out her work. The purpose of the study is to describe the experiences of interrupting cardiopulmonary resuscitation among nurses in ambulance care and how these experiences may be influenced by different factors (some of which may be amenable for improvement) and linked to the ambulance organization, the healthcare provider and circumstances at the event. A qualitative interview study has been performed to address the purpose of the study. Twelve interviews were conducted with ambulance nurses from three ambulance stations in western Sweden. An open-ended question with reference to the purpose of the study was answered by the informants. The result indicates that the ambulance nurse, during the most common type of cardiac arrest, does not experience the interruption as particularly problematic. Furthermore, the study shows that surrounding factors in connection with the interruption have an impact on the ambulance nurse. What the informants described as important in the context was the conversation with the colleague and time for recovery and reflection after an emotionally stressful situation. The ambulance nurse safeguards her professional role and in order to maintain this, they need certain conditions in the environment. It is important that the organization around the ambulance nurse ensures that these requirements are met so that she or he can carry out the work in a satisfactory manner and at the same time not be affected too much on a personal level. A new track in the training of cardiopulmonary resuscitation where the ambulance nurse gains increased knowledge in dealing with people in grief and crisis and to organizationally consider the need for time for conversation and reflection, mainly together with the closest colleague, may be of value in the future.

Introduktion: I dag är det många äldre som vårdas i hemmet med avancerad hemsjukvård. En ökning av antal äldre personer i samhället kommer sannolikt leda till ökat antal patienter med central venös infart i prehospital vård.Syfte: Syftet med studien var att studera sjuksköterskors upplevelser av befintliga centrala venösa infarter vid prehospital vård. Forskningsfrågorna var hur sjuksköterskorna upplevde användning av central venös infart och deras upplevelse av vad som påverkade valet av venös infart.Metod: Metoden som användes var deskriptiv kvalitativa design med semistrukturerade intervjuer av tjugo sjuksköterskor som arbetade inom Ambulanssjukvården i Region Dalarna. Samtliga sjuksköterskor hade arbetat mer än fem år inom ambulanssjukvård. Analysen av intervjuerna genomfördes genom innehållsanalys.Resultat: Resultatet visade att de intervjuade sjuksköterskorna upplevde osäkerhet, bristande erfarenhet och bristande stöd. Detta var avgörande för deras upplevelse av centrala venösa infarter. Det fanns skillnader i sjuksköterskornas kunskap avseende hantering av centrala venösa infarter. En annan faktor var en tydlig och stark vilja hos de intervjuade att inte göra fel och att inte skada.Slutsats: Slutsatsen av studien visade att Sjuksköterskorna önskade mer kunskap och ett kunskapsstöd i form av behandlingsriktlinjer samt möjligheter att öva. / Introduction: Today, numerous elderly people are cared for at home with advanced home health care. An increase in the number of elderly people in society is likely to lead to a rice in the number of patients with central venous access in prehospital care.Purpose: The purpose of the study was to investigate nurses' experiences of existing central intravenous inline in prehospital care. The research questions were how the nurses experienced the use of central venous access and their experience of what influenced the choice of venous access.Method: The method was based on descriptive qualitative semi-structured interviews with twenty nurses working in Ambulance Care in Region Dalarna. All nurses had more than five years work experience in ambulance care. The answers of the interviews have been compiled through a content analysis.Results: The result presented that almost all the nurses interviewed perceived their own insecurity or uncertainty with their colleagues when it comes to managing central intravenous catheters. There were differences in knowledge among the nurses to manage central intravenous catheters.Conclusion: The conclusion of the study showed that the Nurses wanted more knowledge and the results showed that the interviewed nurses experienced uncertainty, shortage of experience and of support. This was crucial for their experience of central venous entrances. There were differences in the nurses' knowledge regarding the management of central venous entrances. Another factor was a distinct and strong will of the interviewees not do mistakes and not to hurt knowledge support in the form of treatment guidelines and opportunities to practice.

Bakgrund: Det är väl känt att personcentrerad vård, både internationellt och nationellt, definieras som framställning av god omvårdnad. I sjuksköterskans kompetensbeskrivning ingår det att sjuksköterskan ska kunna tillämpa ett personcentrerat förhållningssätt. Den personcentrerade vården förutsätter att vårdpersonal inom akutsjukvård har förmågan att förstå patientens perspektiv, visa intresse och hänsyn för den enskilde samt för vården. Syfte: Syftet var att undersöka sjuksköterskors erfarenheter av att arbeta med ett personcentrerat förhållningssätt inom akutsjukvård. Metod: En strukturerad litteraturöversikt har genomförts. I databaserna Cinahl och Pubmed har 15 kvalitativa vårdvetenskapliga artiklar valts ut och ligger till grund för resultatet. Analysen utfördes utifrån Thomas och Hardens tematiska syntes. Resultat: Resultatet redovisas utifrån fem analytiska kategorier: Personcentrerad vård innebär att sjuksköterskan inom akutsjukvård ser hela människan och inte enbart sjukdomen, sjuksköterskans förmåga att göra patienten och deras anhöriga delaktiga i vårdprocessen anses vara väsentligt för vårdrelationen, sjuksköterskans samverkan med vårdpersonal är betydelsefull för den personcentrerade vården och för patientsäkerheten, sjuksköterskans kompetens och egna intresse har betydelse för hur väl utförd den personcentrerade vården blir och akutmottagningens arbetsmiljö kan vara ett hinder för sjuksköterskan att arbeta personcentrerat. Slutsats: Att etablera en god vårdrelation och att ge kontinuerlig information till patienterna anses vara en fördel för att för att ge patienterna möjlighet att kunna ta ett beslut och vara delaktiga i vårdprocessen. Sjuksköterskor inom akutsjukvård behöver mer kunskap om ämnet personcentrerad vård, men även möjlighet till mer tid i mötet med patienterna för att få så goda förutsättningar som möjligt att kunna utföra personcentrerad vård. / Background: It is well known that person-centered care, both internationally and nationally, is defined as the production of good nursing care. The nurse's competency description includes that the nurse must be able to apply a personcentered approach. Person-centered care requires that the emergency care staff can understand the patient's perspective, show interest and consideration for the individual as well as for the care. Aim: The aim was to investigate nurses' experiences of working with a personcentered approach within emergency healthcare. Method: A structured literature review has been used. In the databases Cinahl and Pubmed, 15 qualitative health science articles have been selected and form the basis of the results. The analysis was carried out based on Thomas and Harden's thematic synthesis. Results: The results are reported based on five analytical categories: Personcentered care means that the nurse in emergency care sees the whole person and not just the disease, the nurse's ability to involve the patient and their relatives in the care process is considered essential for the care relationship, the nurse's collaboration with care staff is significant for the person-centered care and for patient safety, the nurse's competence and self-interest are important for how well the person-centered care is carried out and the emergency department's work environment can be an obstacle for the nurse to work person-centered. Conclusion: By establishing a good care relationship and providing continuous information to the patients is important in order to give the patients the opportunity to be able to make a decision and be involved in the care process. Nurses within emergency healthcare need more knowledge about person-centered care, but also the opportunity to spend more time in the encounter with the patient to have the best possible conditions to perform person-centered care.

Den prehospitala vården är en viktig del av den svenska sjukvården, vårdprocessen innefattar all vård patient får utanför sjukhus. Den prehospitala vårdens kvalitet varierar hos olika landsting beroende på deras tekniska utrustningar och arbetsmetoder. Detta arbete utreder hur Region Kronoberg (RK) och Stockholms Läns Landsting (SLL) hanterar IT- och informationssäkerhet inom den prehospitala vården, då framförallt inom ambulanssjukvården.   Arbetet har utförts via litteraturstudie kring lagar och riktlinjer som påverkar den prehospitala vården och sedan utfördes intervjuer för att finna hur RK och SLL hanterar patientjournaler.   Arbetet visar att RK och SLL har jobbat olika länge med att digitalisera den prehospitala vårdprocessen, men att de idag använder lika säkra arbetsmetoder. Anledningen till detta är att bådas lösningar grundas i användandet av det säkra nätverket Sjunet. Vidare visade det sig att RK och SLL har olika grundförutsättningar för journalåtkomst. Avslutningsvis finner detta arbete inga säkerhetsrisker i anslutningen till de digitala journalsystemen, men att användandet av mobila enheter som lagrar journal utgör en säkerhetsrisk. / Prehospital care is an important part of the Swedish health system, the care process is dedicated to any kind of emergency out-of-hospital acute medical care. The quality of prehospital care varies between different counties, depending on their technical equipment and work methods. This essay investigates how Region Kronoberg (RK) and Stockholm’s County Council (SLL) have dealt with IT- and information security questions concerning prehospital care.   The essay is conducted by collecting laws and guidelines related to IT-security. Interviews were later on conducted with intention to collect information about RK’s and SLL’s definition of accessibility and communication of patient journals   This essay shows that RK and SLL begun digitizing their prehospital care at different times, but that they are as in now able to use equally safe methods for dealing with journals. The reason behind this is that they both root their solutions in the secluded network Sjunet. It is further concluded that SLL and RK have different prerequisites for journal access. Lastly, we could conclude that the greatest security risk is not associated with the connection between hardware, but rather misplacing any hardware containing delicate information.