I det preoperativa mötet träffar anestesisjuksköterskan patienten och genom att vara närvarande kan en vårdande relation skapas för att inge mod och lindra lidande. Oro och rädsla är något naturligt som alla människor erfar i livet. Studien visar att oro och rädsla preoperativt är vanligt förekommande hos de patienter som ska genomgå generell anestesi. Preoperativoro kan medföra negativa konsekvenser för patienten genom hela det perioperativa vårdförloppet både på kort och lång sikt. Syftet med studien var att belysa omvårdnadsåtgärder för att minska oro inför kirurgiska ingrepp i generell anestesi. För att svara på studiens syfte valdes en systematisk litteraturstudie med kvalitativ design som metod. Studiens resultat presenterades i tre huvudkategorier: Relationens betydelse för att skapa trygghet, den individanpassade informationen samt vårdande handlingar som lindrar oro. Genom att vara närvarande och skapa förtroende samt bekräfta patienten skapades en relation som möjliggjorde en god dialog vilket resulterade i en känsla av trygghet hos patienten. Anestesisjuksköterskan gav adekvat information om anestesin och det kirurgiska ingreppet samt anpassade den utefter varje unik patient för att lindra oro och rädsla. Vårdande handlingar handlade om att ge tillbaka en känsla av kontroll genom att bjuda in patienten till delaktighet. Anestesisjuksköterskan använde även olika avledande strategier samt administrering av lugnande läkemedel för att lindra oro och rädsla. En utmaning var att bemöta oro och rädsla hos patienter med annan kulturell bakgrund eller modersmål än svenska och patienter med kognitiv svikt.

Inom perioperativ vård ansvarar anestesisjuksköterskan för omvårdnad i en högteknologisk miljö där specifika kunskaper och erfarenheter är förutsättningar för vårdkvalitet och utveckling. För att kunna ge god perioperativ vård behöver anestesisjuksköterskan arbeta personcentrerat där patientens individuella behov och autonomi står i centrum. Det är viktigt att anestesisjuksköterskan interagerar och bemöter patienten med empati och respekt för att etablera en vårdande relation. Preoperativ ångest är ett vanligt fenomen som orsakar ett känslomässigt lidande för patienter och kan öka risken för postoperativa komplikationer. Syftet med studien är att belysa anestesisjuksköterskans omvårdnad för att lindra preoperativ ångest hos patienter som ska genomgå kirurgi. En systematisk litteraturöversikt med kvalitativ ansats har genomförts som sammanställer tolv vetenskapliga artiklar inom aktuellt område. Analysen resulterade i två huvudkategorier med två tillhörande underkategorier. Preoperativ ångest kan lindras genom att anestesisjuksköterskan använder ett professionellt bemötande och en professionell kommunikation då det skapar en trygg relation med patienten samt urskiljer patientens unika behov genom att anpassa omvårdnaden och informationen efter patienten. Trots att anestesisjuksköterskan ofta har begränsad tid med patienter är det möjligt att med personcentrerad vård kunna lindra preoperativ ångest. Det är även viktigt att organisationen bakom hälso- och sjukvård skapar förutsättningar för anestesisjuksköterskan att arbeta personcentrerat för en trygg, säker och hållbar vård.

Bakgrund och problemformulering: Preoperativ oro är ett globalt problem som uppemot hälften av patienterna som skall genomgå ett kirurgiskt ingrepp upplever. Den preoperativa oron kan leda till flertalet negativa konsekvenser som skapar ett lidande för patienten. I den preoperativa fasen träffar patienten anestesisjuksköterskan som ständigt arbetar patientnära och behöver ta oron i beaktande under det vårdande mötet. Syfte: Syftet var att belysa patientens upplevelse av preoperativ oro i samband med kirurgi. Metod: Det utfördes en kvalitativ litteraturöversikt med induktiv ansats. Totalt inkluderades tolv artiklar i litteraturöversikten. Dataanalysen genomfördes med stöd av en systematisk struktur upprättad av Popenoe, Langius-Eklöf, Stenwall och Jervaeus. Resultat: Det framkom tre huvudkategorier som var: förlust av kontroll, operationens betydelse samt samspelet mellan patienten och anestesisjuksköterskan. Patienters upplevelser av preoperativ oro kan vida skilja sig. Från oro kring det vardagliga livet med anhöriga till existentiella tankar så som att dö. Patienter upplever att god kommunikation och information från anestesisjuksköterskan kan vara bidragande till att lindra den preoperativa oron. Diskussion: Patienters upplevelser av preoperativ oro kan skildras på ett flertal sätt, från tankar om framtiden till existentiella tankar. Upplevelserna kan även påverkas av miljön de befinner sig i och av personalen, däribland anestesisjuksköterskan. Ofta hör flertalet av upplevelserna ihop, därav är det viktigt att anestesisjuksköterskan går in i patientmötet med öppenhet så att vården blir så individanpassad och vårdande som möjligt.

SAMMANFATTNING Bakgrund: Preoperativ fasta har under många år varit en traditionell metod för att minska risken för aspiration medan patienten är under generell anestesi och för att eliminera risken för postoperativ illamående och kräkningar. Studier visar att trots riktlinjer och rekommendationer gällande preoperativ fasta fastar många patienter i onödan i flera dagar än nödvändigt. Detta kan orsaka skador och obehag hos patienten som till exempel: törst, huvudvärk, illamående, svaghet och trötthet. Syfte: Syfte med denna studie var att undersöka hur patienter upplever fasta mer än 12 timmar innan en akutoperation. Metod: Arbetet hade en kvalitativ ansats där 12 patienter som genomgått akut operation inkluderades. Data samlades in genom en semistrukturerad intervju, med hjälp av öppna frågor enligt en intervjuguide och analyserades med hjälp av manifest innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman. Resultat: Analyserna resulterade i fyra kategorier: Preoperativ information, upplevelse av fasta, hantering av preoperativ fasta och upplevelse av preoperativ tid och åtta underkategorier: Bristfällig information, tillräcklig information, bristfällig kunskap trots tidigare vårderfarenhet, fysisk påverkan, psykisk påverkan, strategi, väntetid och fastetid. Slutsats: Deltagarna i studien upplevde brist på information och kunskaper om den preoperativa fastans betydelse. Studien visade att patienterna som väntade på akut operation på akutvårdsavdelning fastade längre än nödvändigt trots riktlinjer och rekommendationer gällande preoperativ fasta från Svensk förening för Anestesi och Intensivvård (SFAI). Patienterna som genomgått apendectomi fastade mellan 13,5-28 timma (M=22,2), medan de som hade genomgått kolecystectomi fastade mellan 12-48 timmar (M=25,6). Detta orsakade fysiskt och psykiskt obehag hos patienterna. / ABSTRACT Background: Preoperative fasting for many years has been a traditional method of reducing the risk of aspiration while the patient is under general anesthesia, and eliminating the risk of postoperative nausea and vomiting. Studies indicate that despite guidelines regarding preoperative fasting, many patients fast longer than necessary. This can cause damage and discomfort for patients including: thirst, headache, nausea, weakness and fatigue. Aim: The aim of the current study was to investigate patients’ experience of fasting more than 12 hours before emergency surgery. Method: The study had a qualitative approach. In total, 12 patients who underwent emergency surgery were included. Data was collected through a semi-structured interview, using open-ended questions following an interview guide. Collected data were analyzed using manifest content analysis according to Graneheim and Lundman. Result:  Analyzes resulted in four categories: Preoperative information, experience of fasting, handles preoperative fasting and experiences of the preoperative period and eight subcategories: Lack of information, enough information, lack of knowledge despite previous nursing experience, physical impact, psychological impact, strategy, waiting time and fasting time. Conclusion: Participants in the study experienced lack of information and knowledge of the preoperative fasting importance. This study showed that patients,  waiting for emergency surgery in the emergency department fast longer than necessary despite existing guidelines and recommendations of the Swedish Society of Anaesthesia and Intensive care (SFAI) regarding preoperative fasting. Patients who have undergone appendectomy fasted between 13.5 to 28 hours (M = 22.2), whereas those which had undergone cholecystectomy attached between 12-48 hours (M = 25.6). This caused experience of physical and psychological discomfort for the patients.

Bakgrund: Forskning tyder på att preoperativ ångest utgör ett vanligt förekommande problem hos patienter som skall genomgå kirurgi. Flera studier visade att den kan leda till olika postoperativa komplikationer. Det är sjuksköterskans ansvar att både identifiera och åtgärda ångest inför ett kirurgiskt ingrepp. Syfte: Att beskriva vilka icke-farmakologiska interventioner finns för att minska preoperativ ångest hos vuxna patienter. Metod: Studiens design var en litteraturöversikt som genomfördes enligt Fribergs metodbeskrivning. Litteraturöversikten bygger på tolv kvantitativa studier publicerade mellan 01/2007 och 09/2017. Sökningar utfördes i databaserna CINAHL Complete och PubMed. Resultat: Denna litteraturöversikt tyder på att det finns flera, olika interventioner som kan användas som komplement till farmakologisk behandling för att effektivt minska preoperativ ångest hos vuxna patienter. Ångest i den preoperativa fasen kan lindras om patienten får en utökad, individuell anpassad information. Ångest kan också minskas om patienten får ett känslomässigt stöd eller hjälp med att finna tröst i andlighet/religion. Litteraturöversiktens resultat tyder dessutom på att ångestnivå kan sänkas med hjälp av en lugn musik, naturljud eller vägledd dagdröm. Det framkom även att den preoperativa ångesten kan minskas genom avslappningsövningar, aromaterapi, akupunktur och zonterapi. Endast en fotografisk utställning har inte visats vara effektiv för att minska ångest i det preoperativa skedet. Diskussion: Resultatet av litteraturöversikten har diskuterats i relation till sjuksköterskans ansvarsområde. Resultatdiskussionen koncentreras kring praktiska frågor gällande implementering av de icke-farmakologiska metoderna i vården. Jean Watsons teori om mänsklig omsorg utgjorde översiktens teoretiska referensram som hjälpte författaren i resultatdiskussionen. / Background: Research indicates that preoperative anxiety is a widespread problem among patients undergoing surgery. It has been shown in several studies that preoperative anxiety may lead to different postoperative complications. It is the nurse's responsibility to identify and to reduce patients' anxiety. Aim: To describe which non-pharmacological interventions are available to reduce preoperative anxiety in adult patients. Method: The study was designed as a literature review performed according to the Fribergs method. This literature review is based on twelve quantitative articles published between 01/2007 and 09/2017. The search for the articles was conducted in CINAHL Complete database and PubMed database. Results: The result of this review indicates that there are several, different interventions that may be used in addition to pharmacological treatment in order to effectively reduce preoperative anxiety in adult patients. Anxiety in the preoperative phase can be alleviated by providing the patient with information tailored to the individual's needs. Anxiety can also be reduced by providing emotional support or by helping the patient to find comfort in spirituality/religion. The result of this review indicates moreover that the level of anxious can be minimized by listening to soothing music, nature sounds or guided imagery. Relaxation exercises, aromatherapy, acupuncture and reflexology were also found to reduce preoperative anxiety. Only the photographic display was not found to be effective in reducing anxiety in the preoperative phase. Discussion: The result of this review was discussed in relation to the nurse's responsibilities. The discussion of the results was focused on the practical issues about implementation of the non-pharmacological methods in the clinical practice. Jean Watson's Theory of Human Caring was used as a theoretical framework that helped the author in results analysis.

<p>Abstrakt</p><p>Bakgrund: Länge har man varit medveten om vikten av god hygien och dess inverkan på</p><p>smittspridning. Det mest effektiva sättet att minska postoperativa sårinfektioner (SSI) är att arbeta</p><p>förebyggande och att ha en god hygien. Frekvensen av SSI ökar, och som en del av den förebyggande</p><p>vården ingår den preoperativa förberedelsen. Att inte ha kunskap och stöd till att utföra en sådan</p><p>åtgärd korrekt är en stor brist och kan leda till att patienter drabbas av SSI och därmed ett ökat</p><p>postoperativt lidande.</p><p>Syfte: Studiens syfte var att beskriva vårdpersonalens syn på betydelsen av hygienisk preoperativ</p><p>förberedelse hos ortopedpatienter.</p><p>Metod: Studien genomfördes på ett länssjukhus i mellersta norrland under våren 2008, där alla</p><p>ortopedavdelningar på sjukhuset deltog. En kvalitativ intervjumetod användes med manifest</p><p>innehållsanalys av materialet.</p><p>Resultat: All personal som ingått i studien anser att den hygieniska preoperativa förberedelsen är av</p><p>stor vikt. Trots faktorer som stress, personalbrist och hög arbetsbelastning kände personalen att de</p><p>ville vara noggrann i sitt arbete och göra det bästa för patienten, även genomföra en bra förberedelse</p><p>innan operation. Den största orsaken till att de frångick de skrivna rutinerna var att patienterna hade</p><p>ont, samt vid akuta situationer då det var svårt att planera sitt arbete.</p><p>Diskussion: Trots att personalen visste om förberedelsens betydelse för frekvensen av SSI och att de</p><p>tyckte att riktlinjerna inte förändrats på många år, valde de medvetet att vissa gånger frångå de rutiner</p><p>som finns och de tog inget eget ansvar för att hålla sig uppdaterad kring ny forskning.</p> / <p>Abstract</p><p>Background: Long has one been aware about the importance of good hygiene and its effect on</p><p>infection control. The most effective way to decrease surgical site infections (SSI) is to work</p><p>preventive and to have a good hygiene. The frequency of SSI increases and as a part of the preventive</p><p>care the hygienic preoperative preparation is included. To not have knowledge and aids to carrying out</p><p>such a measure correct is a big deficiency and can lead to patients being hit of SSI and with that</p><p>increased postoperative suffering</p><p>Aim: The study's aim was to describe the care personnel's view on the importance of hygiene</p><p>preoperative preparation at orthopaedic patients.</p><p>Method: The study was implemented on a county hospital in the north central part of Sweden during</p><p>the spring of 2008, where all orthopaedic departments on the hospital participated. A qualitative</p><p>interview method was used with a manifest content analysis of the material.</p><p>Results: All personnel as been included in the study were unanimous that hygienic preoperative</p><p>preparation was of big importance. Despite factors like stress, lack of personnel and high workload,</p><p>they wanted to be accurate in their work and do what’s best for the patient. That also implemented a</p><p>good preparation before operation. The major reason to not follow the guidelines where that the</p><p>patients was in acute pain, and in emergency situations when it were impossible to plan its work.</p><p>Discussion: Despite the knowledge about the importance of preparation for the frequency of SSI and</p><p>they thought that the guideline not been changed on many years, they sometimes deliberately chose</p><p>not to follow the guideline. The nurses took no responsibility in order to keep updated around new</p><p>research.</p>

Abstrakt Bakgrund: Länge har man varit medveten om vikten av god hygien och dess inverkan på smittspridning. Det mest effektiva sättet att minska postoperativa sårinfektioner (SSI) är att arbeta förebyggande och att ha en god hygien. Frekvensen av SSI ökar, och som en del av den förebyggande vården ingår den preoperativa förberedelsen. Att inte ha kunskap och stöd till att utföra en sådan åtgärd korrekt är en stor brist och kan leda till att patienter drabbas av SSI och därmed ett ökat postoperativt lidande. Syfte: Studiens syfte var att beskriva vårdpersonalens syn på betydelsen av hygienisk preoperativ förberedelse hos ortopedpatienter. Metod: Studien genomfördes på ett länssjukhus i mellersta norrland under våren 2008, där alla ortopedavdelningar på sjukhuset deltog. En kvalitativ intervjumetod användes med manifest innehållsanalys av materialet. Resultat: All personal som ingått i studien anser att den hygieniska preoperativa förberedelsen är av stor vikt. Trots faktorer som stress, personalbrist och hög arbetsbelastning kände personalen att de ville vara noggrann i sitt arbete och göra det bästa för patienten, även genomföra en bra förberedelse innan operation. Den största orsaken till att de frångick de skrivna rutinerna var att patienterna hade ont, samt vid akuta situationer då det var svårt att planera sitt arbete. Diskussion: Trots att personalen visste om förberedelsens betydelse för frekvensen av SSI och att de tyckte att riktlinjerna inte förändrats på många år, valde de medvetet att vissa gånger frångå de rutiner som finns och de tog inget eget ansvar för att hålla sig uppdaterad kring ny forskning. / Abstract Background: Long has one been aware about the importance of good hygiene and its effect on infection control. The most effective way to decrease surgical site infections (SSI) is to work preventive and to have a good hygiene. The frequency of SSI increases and as a part of the preventive care the hygienic preoperative preparation is included. To not have knowledge and aids to carrying out such a measure correct is a big deficiency and can lead to patients being hit of SSI and with that increased postoperative suffering Aim: The study's aim was to describe the care personnel's view on the importance of hygiene preoperative preparation at orthopaedic patients. Method: The study was implemented on a county hospital in the north central part of Sweden during the spring of 2008, where all orthopaedic departments on the hospital participated. A qualitative interview method was used with a manifest content analysis of the material. Results: All personnel as been included in the study were unanimous that hygienic preoperative preparation was of big importance. Despite factors like stress, lack of personnel and high workload, they wanted to be accurate in their work and do what’s best for the patient. That also implemented a good preparation before operation. The major reason to not follow the guidelines where that the patients was in acute pain, and in emergency situations when it were impossible to plan its work. Discussion: Despite the knowledge about the importance of preparation for the frequency of SSI and they thought that the guideline not been changed on many years, they sometimes deliberately chose not to follow the guideline. The nurses took no responsibility in order to keep updated around new research.

Bakgrund: Hypotermi innebär en kärntemperatur under 36 °C och är en vanlig komplikation under perioperativa förloppet. Vid anestesi störs kroppens normala fysiologiska temperatureglering. Hypotermi kan leda till flertalet allvarliga komplikationer som kan orsaka ett lidande för patienten samt en ökad kostnad för samhället. Trots att forskning länge visat att preventiva åtgärder minskar risken för hypotermi kvarstår problemet. Syfte: Syftet är att identifiera preoperativa aktiva värmebevarande metoder och vilken effekt dessa har på att minska risken för perioperativ hypotermi hos den vuxna patienten. Metod: En systematisk litteraturstudie valdes som metod för att besvara syftet. Sökningar genomfördes i CINAHL, PubMed och Web of Science. Totalt 19 kvantitativa artiklar inkluderades och data extraherades genom en extraktionsmall. Resultat: Resultatet är sammanfattat i två huvudkategorier, preoperativa aktiva värmebevarande metoder och effekten av preoperativ aktiv värmning på patientens perioperativa temperatur. Fem olika värmebevarande metoder identifierades. Resultatet visar att preoperativa aktiva värmemetoder har en positiv effekt på att minska uppkomst av hypotermi under det perioperativa förloppet. Slutsats: Perioperativ hypotermi kan förebyggas genom ökad medvetenhet hos vårdpersonal kring problemet och genom aktiva värmebevarande metoder under det perioperativa förloppet. / Background: Hypothermia means a core temperature below 36 ° C and is a common complication during the perioperative process. In the event of anesthesia, the body's normal physiological temperature control is disturbed. Hypothermia can lead to a number of serious complications that can cause a patient suffering and an increased cost for society. Although research has long shown that preventive efforts reduce the risk of hypothermia, the problem persists. Aim: The aim is to identify preoperative active heat-saving methods and the effect they have on reducing the risk of perioperative hypothermia in the adult patient. Method: A systematic literature study was chosen as a method of answering the purpose. Searches were conducted in CINAHL, PubMed and Web of Science. A total of 19 quantitative scientific articles were included and data extracted by an extraction template. Result: The result is summarized in two main categories, preoperative active heat-saving methods and the effect of preoperative active warming at the patient's perioperative temperature. Five different heat-saving methods were identified. The result shows that preoperative active heat methods have a positive effect on reducing the appearance of hypothermia during the perioperative process. Conclusion: Perioperative hypothermia can be prevented through increased awareness of healthcare professionals around the problem and through active heat-saving methods during the perioperative process.

Bakgrund: Oro och ångest är ett vanligt förekommande problem hos patienter som inväntar operation. Sjuksköterskan har till uppgift att uppmärksamma och identifiera patientens individuella behov preoperativt men ansvarar även för att stötta, lugna och trösta patienten utifrån hans eller hennes behov. Oro och ångest kan yttra sig fysiskt såväl som psykiskt och dessa oroskänslor orsakar ett lidande för patienten samtidigt som det ökar risken för ett sämre postoperativt förlopp. Syfte: Att belysa patienters värderingar av omvårdnadsåtgärder som kan lindra preoperativ oro och ångest som är relevanta för den grundutbildade sjuksköterskan att använda sig av. Metod: För att besvara valt syfte gjordes en litteraturstudie med kvantitativ ansats. Sökningarna genomfördes i PubMed och CINAHL. Resultatet baserades på tio kvantitativa vetenskapliga artiklar som belyste preoperativ oro och ångest inför ett elektivt kirurgiskt ingrepp. Resultat: Studierna i resultatet belyste ett antal olika patientperspektiv och värderingar på de omvårdnadsåtgärder som visat sig lindra preoperativ oro och ångest. Resultatet mynnade ut i tre huvudkategorier där olika värderingar belystes; patienters tillgång till information, användandet av musik och relationsfördjupning mellan vårdgivare och patient för att stärka patientens egenmakt pre- och postoperativt. I resultatet beskrivs även vilka åtgärder som inte haft någon effekt alternativt orsakat patienten oroskänslor preoperativt. Slutsats: Utökad information utformad på patientens villkor, användandet av musik preoperativt och att arbeta enligt Peplau’s relationsfördjupande modell är kliniskt tillämpbara verktyg som kan gynna patienten och lindra preoperativ oro och ångest. / Background: Preoperative anxiety is a common issue among patients undergoing surgery. The nurse has a responsibility to be attentive and identify the patient's individual needs before surgery. It is important that the patient is supported, reassured and comforted by the nurse based on his or her needs. Anxiety and worry can manifest themselves physically as well as mentally and these feelings cause suffering for the patient as well as an increased risk of a negative postoperative outcome. Purpose: The aim was to investigate the impact of different nursing measures on a patient’s preoperative anxiety and explain how patient values these measures. The measures are intended to be relevant and applicable to nurses. Method: The study was designed as a quantitative literature review. The search was conducted through the databases PubMed and CINAHL. The result is based on ten quantitative articles that include discussion of preoperative anxiety for patients undergoing an elective surgical procedure. Result: The nursing measures that were shown to reduce preoperative anxiety can be split into three categories; a patient’s access to information, the use of music, and a relationship development between the caregiver and patient in order to empower the patient both pre- and postoperatively. The measures were also examined to show which interventions didn’t have an effect or worse – caused the patient distress. Conclusion: Increased access to information on the patient’s terms, the use of pre-operative music, and working with Peplau’s relationship model are nursing measures which can be applied within the working environment in order to benefit patients in reducing preoperative worry and anxiety.

Syftet med denna litteratur studie var att undersöka om den preoperativa patient- informationen hade någon effekt på patientens oro, samt om den preoperativa informationen och oron hade någon inverkan på patientens postoperativa smärta.Metoden som användes var en litteraturstudie. Resultatet var baserat på tio vetenskapliga artiklar av kvantitativ design. Litteratur sökningen gjordes i databaserna PubMed, CINAHL och Cochrane Library Resultatet visade att patienter som fick sjukhusets rutininformation i kombination med specifik preoperativ information hade en statistisk signifikant lägre grad av oro under sjukhusvistelsen. Studien visade även att patienter som fick specifik preoperativ information hade signifikant lägre grad av postoperativ smärta. / The aim of this literature review was to investigate if the preoperative patient education had any effects on patients’ anxiety and if the preoperative information and anxiety had any impact on patients’ postoperative pain.The method used was a literature review where our results were based on ten scientific articles of quantitative design. Searchers were made in the databases PubMed, CINAHL, Cochrane Library.The results showed that patients who received routine hospital information in combination with specific preoperative education had a statistically significant less anxiety. Studies also showed that patient who received specific preoperative education had lower postoperative pain.