Bakgrund: Föräldrar vars barn ska genomgå anestesi och operation önskar stödja barnet på bästa sätt inför detta. Samtidigt är de själva ofta oroliga. Oro hos föräldrar och oro hos barn tycks hänga samman, likväl som en lugn förälder tycks kunna vara till hjälp för ett oroligt barn. Syfte: Att belysa vad anestesisjuksköterskan kan bidra med för att svara an till föräldrars önskan att vara till stöd för sitt barn under den pre- och intraoperativa perioden, och därmed främja hälsa och välbefinnande hos dem båda. Metod: Litteraturöversikt med kvalitativ ansats. Resultat: Resultatet presenteras under två huvudteman med fyra underteman vardera. Huvudtemat Att vara belyser anestesisjuksköterskans sätt att vara emot föräldrarna, medan Att göra belyser dennes konkreta handlingar. Slutsats: Anestesisjuksköterskan kan genom god omvårdnad öka föräldrarnas möjlighet att stödja sitt barn pre- och intraoperativt. / Background: Parents whose child is going to be anesthetized and operated wish to support the child for the upcoming events in the best way possible. At the same time they often experience anxiety. The parents and the childs anxiety seems to be related, as well as a calm parent can be helpful to a worried child. Aim: To highlight in what way the nurse anaesthetist can contribute to respond to the parents desire to support their child in the pre- and intraoperative period, and thereby promote health and wellbeing for them both. Method: Literature review with a qualitative approach. Findings: The findings are presented in two main themes with four subthemes each. To be illuminates the nurse anaesthetists way to behave towards the parents, and To do highlights her or his practical actings. Conclusion: The nurse anaesthetist can improve the parents ability to support their child pre- and intraoperative by providing good nursing care.

Bakgrund: Illamående, kräkningar, smärta, muntorrhet, törst och hunger är vanliga postoperativa komplikationer som patienter upplever obehagliga och påfrestande vilket leder till lidande och försämrat välbefinnande. Preoperativ fasta är rutin i många verksamheter trots att forskning visar att det inte är nödvändigt. I riktlinjer för nutrition i samband med kirurgi beskrivs att preoperativ kolhydratrik dryck kan användas för att minska katabolism och insulinresistens postoperativt. Syfte: Att beskriva om, och i så fall i vilken utsträckning, preoperativ kolhydratrik dryck kan förbättra välbefinnandet postoperativt hos vuxna efter elektiv kirurgi. Metod: En litteraturöversikt med deskriptiv design som presenterar 13 randomiserade kontrollerade studier.  Resultat: Effekten av interventionen vid postoperativt illamående och kräkningar kunde inte helt klargöras. Muntorrhet, törst och hunger visade sig minska signifikant i flertalet studier bland patienter som intagit en kolhydratrik dryck preoperativt. Inget tydligt resultat kunde påvisas vid smärta eller övriga utfall för välbefinnande som översikten undersökt.  Slutsats: Preoperativ kolhydratrik dryck kan bidra till bättre välbefinnande postoperativt gällande muntorrhet, törst och hunger hos kirurgiska patienter. Däremot kan interventionens effekt på postoperativt illamående, kräkningar och smärta inte helt klargöras då endast en tredjedel av inkluderade studier visar på signifikant minskning i interventionsgruppen. Sammantaget kan det konstateras att preoperativ kolhydratrik dryck bör administreras inför kirurgi då det till viss del kan öka välbefinnandet och minska lidandet postoperativt. / Background: Nausea, vomiting, pain, mouth dryness, and hunger are common postoperative complications that patients experience as unpleasant and testing. These variables are connected to suffering and decreased wellbeing. Standardised fasting routine is commonly used in a large number of areas despite the fact that research has proven this to be an unnecessary practice. Nutritional guidelines in surgery describe that preoperative oral carbohydrate drinks can be used to decrease catabolism and insulin resistance postoperatively. Aim: The purpose of this study aims to investigate whether, and to what extent, preoperative oral carbohydrate drinks can improve postoperative well-being in adults undergoing elective surgery. Method: A descriptive literature review of thirteen randomised control trials. Results: The influence of intervention in postoperative nausea and vomiting could not be determined. The symptoms of mouth dryness, thirst, and hunger were significantly lower in several studies among patients who received preoperative oral carbohydrate drinks. Examination of pain and other potential variables of well-being showed no conclusive results. Conclusion: Preoperative carbohydrate drinks can improve postoperative well-being significantly, particularly in mouth dryness, thirst, and hunger for surgical patients. The influence of intervention on postoperative nausea, vomiting and pain could not be determined since only one-third of the included studies presented a significant decrease in the aforementioned variables. Therefore, preoperative carbohydrate drinks should be administered preoperatively as a procedure in order to increase well-being and reduce suffering postoperatively to some extent.

Bakgrund: 50–75% av barnen som ska genomgå en operation drabbas avpreoperativ oro. Oron kan ge sig uttryck genom gråt, skrik eller att vilja gömma sig.Ett barn som känner oro tenderar dessutom att ej vilja samarbeta vid induktion.Syfte: Att undersöka tillgängliga interventioner och deras effekt på barnspreoperativa oro. Metod: Litteraturöversikt med 29 kvantitativa originalartiklar fråndatabaserna PubMed, Cinahl och PsycINFO har kvalitetsgranskats och analyseratssystematiskt. Resultat: Litteraturöversikten visar att det finns varieradeinterventioner med varierande effekt på barns preoperativa oro. Interventioner meddistraktion i form av video eller spel via mobil eller surfplatta visade reduceradenivåer av oro. Vidare visade okontextuell lek med barnet inför och vid induktionockså på minskade nivåer av oro. Även information visade sig kunna reducera oro,dock ej konsekvent. Föräldrarnärvaro vid induktion reducerade inte oronkonsekvent. Att utföra interventioner i nära anslutning till själva induktionen gavvarierande effekt på orosnivåerna. Slutsats: Flera olika interventioner lyckadesreducera barns preoperativa oro. Varierande distraktioner, okontextuell lek och vissinformation gav mest lovande resultat. Vidare forskning motiveras för att ytterligarekunna påvisa specifika interventioners effekt, men också hur dessa potentiellt kankombineras med andra interventioner.

Introduktion: 50–75% av barn som ska genomgå operation upplever preoperativ oro. Barn har en större sårbarhet för stress och den preoperativa oron kan medföra konsekvenser med onödigt lidande och ett försvårat sövningsmoment preoperativt. Det kan även medföra mer smärta och ökad oro postoperativt. Sederande premedicinering är en av de vanligaste metoderna för att lindra barns oro preoperativt, men till följd av att läkemedelskonsumtionen då ökar kan alternativa lösningar vara av intresse. Syfte: Syftet var att undersöka olika preoperativa icke-farmakologiska metoders effekter för att minska oro hos barn i åldrarna två till tolv år. Metod: Denna allmänna litteraturöversikt granskar och analyserar 13 olika originalartiklar. Originalartiklarnas metod, resultat och diskussion jämfördes mot varandra för att undersöka effekterna av preoperativa icke-farmakologiska metoder som kan förebygga oro hos barn. Resultat: Analysering av de 13 studierna har resulterat i att ett flertal olika metoder funnits effektiva för syftet. Informationsundervisning har varit inriktningen i åtta studiers interventioner där sex av dessa visat på en signifikant lägre orosnivå i interventionsgruppen preoperativt jämfört med kontrollgruppen. Två av dessa åtta studier påvisade ingen signifikant skillnad i orosnivå. De resterande fem studier vars intervention inriktades på distraktion, påvisade två effektiva metoder där orosnivån signifikant minskades preoperativt efter intervention. Två studier påvisade ingen signifikant skillnad i orosnivån efter intervention, och en studie hade motsatt effekt med en ökad oro i interventionsgruppen preoperativt. Slutsats: Alternativ till icke-farmakologiska metoder för att lindra preoperativ oro hos barn har genom denna studie visat sig vara många. Informationsgivande undervisning och distraherande förberedelser kan konstateras effektiva i vissa utföranden inför barnoperationer och sövningsmoment. / Introduction: 50-75% of children undergoing surgery experience preoperative anxiety. Children are more vulnerable to stress, and preoperative anxiety can result in unnecessary suffering and a more complicated anaesthesia procedure. It can also result in more pain and increased anxiety postoperatively. Sedating premedication is one of the most common methods to reduce children’s preoperative anxiety, but alternative methods can be of interest because of the increase in medication consumption.  Aim: This study aimed to investigate different preoperative non-pharmacological methods and their effects on decreasing preoperative anxiety in children ages two to twelve years.  Method: This general literature review studies and analyses 13 original articles. The original article's methods, results and discussion are compared to investigate the effects of preoperative non-pharmacological methods to prevent anxiety in children.  Result: The analysing of the 13 studies have resulted in many different effective methods for the aim of this study. Informative education has been the aim of intervention in eight studies, where six of these have shown a significantly lower level of anxiety in the intervention group preoperatively compared to the control group. Two of the eight studies showed no significant difference in anxiety levels. The remaining five studies in which intervention aimed towards distraction showed two effective methods where anxiety decreased significantly preoperative after the intervention. Two studies showed no significant difference in measured anxiety after the intervention, and one study had the opposite effect with an increase of anxiety after the intervention, preoperatively.  Conclusion: Many alternatives to non-pharmacological methods to reduce preoperative anxiety have, through this study, been found. Informative education and distractive preparation can be established to affect some methods in the preparation of paediatric surgeries and anaesthetic procedures.

Anestesispersonalens möte med barn är ofta tidsbegränsat vilket ställer krav på anestesispersonalens förmåga att på kort tid kunna skapa trygghet och en grund för samarbete med barnet. Forskning har visat att barn känner stark oro preoperativt, kopplat till den högteknologiska vårdmiljön, bemötande och bristande förståelse för situationen. Rädsla och oro i samband med anestesi innebär ett stort lidande för barn och leder till försämrad postoperativ återhämtning. För att göra upplevelsen så bra som möjligt behöver anestesispersonalen ha kunskap om evidensbaserade arbetssätt som hjälper barn i vårdsituationen. Syftet var att beskriva hur anestesipersonal kan stödja barn inför och under anestesi induktionen. Metoden utgjordes av en metasyntes baserad på nio kvalitativa artiklar vilka analyserades enligt en modifierad metod av Sandelowski och Barossos metasummary. Resultatet genererade tre teman: Den mellan mänskliga relationen, användning av verktyg och strategier samt organisatoriska förutsättningar och anpassning av vårdmiljön. Under dessa följer åtta tillhörande subteman. För att stödja barnet inför anestesi behöver anestesipersonalen prioritera och avsätta tid för att kunna skapa en vårdande relation med barnet. Barnet bör hela tiden vara i fokus för den vård som ges och vårdsituationen behöver skräddarsys utifrån varje barns specifika önskemål och förutsättningar. Genom att anpassa sitt omhändertagande och såväl den fysiska som psykosociala vårdmiljön kan ett barnvänligt sammanhang skapas som främjar delaktighet i vården.

Bakgrund: Forskning visar att oro inför anestesi skapar ett stort vårdlidande och ger sämre utfall efter operation. Oro inför anestesi drabbar nästan hälften av alla patienter som genomgår ett kirurgiskt ingrepp. Anestesisjuksköterskan har en viktig uppgift att minska patienters oro inför anestesi genom olika omvårdnadsstrategier. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva olika omvårdnadsstrategier för att lindra patienters oro inför anestesi. Metod: Kvantitativ litteraturstudie med systematisk ansats Resultat: Visar sju övergripande omvårdnadsstrategier som kan lindra oro inför anestesi. Muntlig information där patienten informerades av sjukvårdspersonal om vad som skulle hända innan anestesin. Videoinformation där patienten fick se informationsvideo om vad som ska hända. Preoperativt psykologiskt stöd. Musik där musik spelades innan anestesi. Avslappningsmetod som oroslindring. Beröring där patienter fick massage innan anestesi.  Slutsats: Studiens resultat visar sex omvårdnadsstrategier som kan implanteras inom anestesiologisk omvårdnad för att minska patienters oro inför anestesi. Det är viktigt att anestesisjuksköterskan kan lindra oro inför anestesi för att motverka det kortvariga lidandet som oron orsakar. Tidigare forskning visar att oroliga patienter har sämre postanestesiologiskt utfall. Framtida forskning bör fokusera på hur effektiva dessa omvårdnadsstrategier är. / Background: Studies show that anxiety associated with anesthesia creates a great deal of suffering and worsen surgical outcomes. Anxiety before anesthesia affects about half of all surgical patients. The anesthesiological nurse plays an important role in lessening patients anxiety before anesthesia using nursing care. Aim: The aim of this study was to describe nursing care strategies to lessen the patients anxiety before anesthesia. Metod: This study used a quantitative literature analysis with a systematic approach. Results: This study found six nursing strategies to reduce anxiety before anesthesia. Verbal information to patients about the procedure from health care personnel. Video information where patients watched a video detailing the procedure. Preoperative psychological support. Music which entailed that the patient listened to music before anesthesia. Relaxation exercises to mitigate anxiety. Physical contact where patients received massage before anesthesia.  Conclusion: This study shows that six different nursing strategies that can be implemented in anestesiological nursing to reduce patients anxiety before anesthesia. It is important that the anestesiological nurse is able to reduce patients anxiety before anesthesia to lessen the patients suffering. Previous studies also show that patients with anxiety have worse post-anesthesiological outcomes. Future research should aim to measure the effectiveness of the nursing strategies presented in this study.

<p>Kranskärlsoperationen är för patienten en stor händelse som leder till många frågor och funderingar. Tidigare forskning har visat att patienter som genomgått en ranskärlsoperation har stort behov av information. Vårt syfte med studien var att beskriva informationen vid en kranskärlsoperation. Studien gjordes som en itteraturstudie. Resultatet av studien utföll i tre kategorier, informationsmetoder, vad informationen innehöll samt olika faktorer som påverkade patientinformationen. Information gavs skriftligt, muntligt, som videofilm, med Internet eller av en patient som tidigare gjort en kranskärlsoperation, ofta i kombination med varandra. Vad patienten ville att informationen skulle innehålla varierade från person till person beroende på i vilken fas patienten befann sig, pre- eller postoperativt. Flera faktorer framkom som var av betydelse. Det var viktigt för patienterna att personalen tog sig tid att lyssna och svara på frågor och funderingar. Patienter med litet socialt nätverk hade större behov av information än andra med stort socialt nätverk. En annan betydelsefull sak var att patienterna lätt skulle kunna komma i kontakt med kompetent personal både innan operationen och efter utskrivningen. Slutsatsen av resultatet var att informationen bör vara individuellt anpassad utifrån varje patients behov. Fortsatt forskning behövs för utveckling av en god patientinformation kring patienternas upplevelse av olika sorters informationssätt, samt att utveckla kontakt med patienter som tidigare gjort en kranskärlsoperation</p> / <p>Coronary artery bypass is for the patient a major event leading to many questions and concerns. Previous research has shown that patients who have undergone coronary artery bypass have great needs of information. Our aim of this study was to describe information before and after a coronary artery bypass. The study was done as a literature review. The results of the study were distributed into three categories, information methods, information content and the various factors that affect patient information. Information was given in writing, orally, by video, by Internet or by a patient previously undergoing a coronary artery surgery, usually in combination with each other. What the patient wanted the information should contain varied from person to person depending on what stage the patient was, pre- or postoperatively. Several factors emerged that were relevant. It was important for the patients that the staff took the time to listen and respond to questions and concerns. Patients with small social networks had a greater need for information than others with larger social network. Another important thing was that patients could easily get in touch with competent personnel both before surgery and after discharge. The conclusion of the result was that the information should be individualized based on each patient's needs. Continued research is needed to develop good patient information on patients' experience of different types of information means, and to develop contact with patients who have previously done a coronary artery bypass.</p>

Kranskärlsoperationen är för patienten en stor händelse som leder till många frågor och funderingar. Tidigare forskning har visat att patienter som genomgått en ranskärlsoperation har stort behov av information. Vårt syfte med studien var att beskriva informationen vid en kranskärlsoperation. Studien gjordes som en itteraturstudie. Resultatet av studien utföll i tre kategorier, informationsmetoder, vad informationen innehöll samt olika faktorer som påverkade patientinformationen. Information gavs skriftligt, muntligt, som videofilm, med Internet eller av en patient som tidigare gjort en kranskärlsoperation, ofta i kombination med varandra. Vad patienten ville att informationen skulle innehålla varierade från person till person beroende på i vilken fas patienten befann sig, pre- eller postoperativt. Flera faktorer framkom som var av betydelse. Det var viktigt för patienterna att personalen tog sig tid att lyssna och svara på frågor och funderingar. Patienter med litet socialt nätverk hade större behov av information än andra med stort socialt nätverk. En annan betydelsefull sak var att patienterna lätt skulle kunna komma i kontakt med kompetent personal både innan operationen och efter utskrivningen. Slutsatsen av resultatet var att informationen bör vara individuellt anpassad utifrån varje patients behov. Fortsatt forskning behövs för utveckling av en god patientinformation kring patienternas upplevelse av olika sorters informationssätt, samt att utveckla kontakt med patienter som tidigare gjort en kranskärlsoperation / Coronary artery bypass is for the patient a major event leading to many questions and concerns. Previous research has shown that patients who have undergone coronary artery bypass have great needs of information. Our aim of this study was to describe information before and after a coronary artery bypass. The study was done as a literature review. The results of the study were distributed into three categories, information methods, information content and the various factors that affect patient information. Information was given in writing, orally, by video, by Internet or by a patient previously undergoing a coronary artery surgery, usually in combination with each other. What the patient wanted the information should contain varied from person to person depending on what stage the patient was, pre- or postoperatively. Several factors emerged that were relevant. It was important for the patients that the staff took the time to listen and respond to questions and concerns. Patients with small social networks had a greater need for information than others with larger social network. Another important thing was that patients could easily get in touch with competent personnel both before surgery and after discharge. The conclusion of the result was that the information should be individualized based on each patient's needs. Continued research is needed to develop good patient information on patients' experience of different types of information means, and to develop contact with patients who have previously done a coronary artery bypass.

SAMMANFATTNING Bakgrund: Preoperativ fasta har under många år varit en traditionell metod för att minska risken för aspiration medan patienten är under generell anestesi och för att eliminera risken för postoperativ illamående och kräkningar. Studier visar att trots riktlinjer och rekommendationer gällande preoperativ fasta fastar många patienter i onödan i flera dagar än nödvändigt. Detta kan orsaka skador och obehag hos patienten som till exempel: törst, huvudvärk, illamående, svaghet och trötthet. Syfte: Syfte med denna studie var att undersöka hur patienter upplever fasta mer än 12 timmar innan en akutoperation. Metod: Arbetet hade en kvalitativ ansats där 12 patienter som genomgått akut operation inkluderades. Data samlades in genom en semistrukturerad intervju, med hjälp av öppna frågor enligt en intervjuguide och analyserades med hjälp av manifest innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman. Resultat: Analyserna resulterade i fyra kategorier: Preoperativ information, upplevelse av fasta, hantering av preoperativ fasta och upplevelse av preoperativ tid och åtta underkategorier: Bristfällig information, tillräcklig information, bristfällig kunskap trots tidigare vårderfarenhet, fysisk påverkan, psykisk påverkan, strategi, väntetid och fastetid. Slutsats: Deltagarna i studien upplevde brist på information och kunskaper om den preoperativa fastans betydelse. Studien visade att patienterna som väntade på akut operation på akutvårdsavdelning fastade längre än nödvändigt trots riktlinjer och rekommendationer gällande preoperativ fasta från Svensk förening för Anestesi och Intensivvård (SFAI). Patienterna som genomgått apendectomi fastade mellan 13,5-28 timma (M=22,2), medan de som hade genomgått kolecystectomi fastade mellan 12-48 timmar (M=25,6). Detta orsakade fysiskt och psykiskt obehag hos patienterna. / ABSTRACT Background: Preoperative fasting for many years has been a traditional method of reducing the risk of aspiration while the patient is under general anesthesia, and eliminating the risk of postoperative nausea and vomiting. Studies indicate that despite guidelines regarding preoperative fasting, many patients fast longer than necessary. This can cause damage and discomfort for patients including: thirst, headache, nausea, weakness and fatigue. Aim: The aim of the current study was to investigate patients’ experience of fasting more than 12 hours before emergency surgery. Method: The study had a qualitative approach. In total, 12 patients who underwent emergency surgery were included. Data was collected through a semi-structured interview, using open-ended questions following an interview guide. Collected data were analyzed using manifest content analysis according to Graneheim and Lundman. Result:  Analyzes resulted in four categories: Preoperative information, experience of fasting, handles preoperative fasting and experiences of the preoperative period and eight subcategories: Lack of information, enough information, lack of knowledge despite previous nursing experience, physical impact, psychological impact, strategy, waiting time and fasting time. Conclusion: Participants in the study experienced lack of information and knowledge of the preoperative fasting importance. This study showed that patients,  waiting for emergency surgery in the emergency department fast longer than necessary despite existing guidelines and recommendations of the Swedish Society of Anaesthesia and Intensive care (SFAI) regarding preoperative fasting. Patients who have undergone appendectomy fasted between 13.5 to 28 hours (M = 22.2), whereas those which had undergone cholecystectomy attached between 12-48 hours (M = 25.6). This caused experience of physical and psychological discomfort for the patients.

Bakgrund: Forskning tyder på att preoperativ ångest utgör ett vanligt förekommande problem hos patienter som skall genomgå kirurgi. Flera studier visade att den kan leda till olika postoperativa komplikationer. Det är sjuksköterskans ansvar att både identifiera och åtgärda ångest inför ett kirurgiskt ingrepp. Syfte: Att beskriva vilka icke-farmakologiska interventioner finns för att minska preoperativ ångest hos vuxna patienter. Metod: Studiens design var en litteraturöversikt som genomfördes enligt Fribergs metodbeskrivning. Litteraturöversikten bygger på tolv kvantitativa studier publicerade mellan 01/2007 och 09/2017. Sökningar utfördes i databaserna CINAHL Complete och PubMed. Resultat: Denna litteraturöversikt tyder på att det finns flera, olika interventioner som kan användas som komplement till farmakologisk behandling för att effektivt minska preoperativ ångest hos vuxna patienter. Ångest i den preoperativa fasen kan lindras om patienten får en utökad, individuell anpassad information. Ångest kan också minskas om patienten får ett känslomässigt stöd eller hjälp med att finna tröst i andlighet/religion. Litteraturöversiktens resultat tyder dessutom på att ångestnivå kan sänkas med hjälp av en lugn musik, naturljud eller vägledd dagdröm. Det framkom även att den preoperativa ångesten kan minskas genom avslappningsövningar, aromaterapi, akupunktur och zonterapi. Endast en fotografisk utställning har inte visats vara effektiv för att minska ångest i det preoperativa skedet. Diskussion: Resultatet av litteraturöversikten har diskuterats i relation till sjuksköterskans ansvarsområde. Resultatdiskussionen koncentreras kring praktiska frågor gällande implementering av de icke-farmakologiska metoderna i vården. Jean Watsons teori om mänsklig omsorg utgjorde översiktens teoretiska referensram som hjälpte författaren i resultatdiskussionen. / Background: Research indicates that preoperative anxiety is a widespread problem among patients undergoing surgery. It has been shown in several studies that preoperative anxiety may lead to different postoperative complications. It is the nurse's responsibility to identify and to reduce patients' anxiety. Aim: To describe which non-pharmacological interventions are available to reduce preoperative anxiety in adult patients. Method: The study was designed as a literature review performed according to the Fribergs method. This literature review is based on twelve quantitative articles published between 01/2007 and 09/2017. The search for the articles was conducted in CINAHL Complete database and PubMed database. Results: The result of this review indicates that there are several, different interventions that may be used in addition to pharmacological treatment in order to effectively reduce preoperative anxiety in adult patients. Anxiety in the preoperative phase can be alleviated by providing the patient with information tailored to the individual's needs. Anxiety can also be reduced by providing emotional support or by helping the patient to find comfort in spirituality/religion. The result of this review indicates moreover that the level of anxious can be minimized by listening to soothing music, nature sounds or guided imagery. Relaxation exercises, aromatherapy, acupuncture and reflexology were also found to reduce preoperative anxiety. Only the photographic display was not found to be effective in reducing anxiety in the preoperative phase. Discussion: The result of this review was discussed in relation to the nurse's responsibilities. The discussion of the results was focused on the practical issues about implementation of the non-pharmacological methods in the clinical practice. Jean Watson's Theory of Human Caring was used as a theoretical framework that helped the author in results analysis.