Barn som lider av depression är ovanligt men i tonåren ökar sjukdomen markant. Primärvården blir ofta den första vårdkontakten. Vårdpersonal inom primärvården känner inte alltid till symtomen för depression hos ungdomar. Om tonåringar inte får hjälp med sin depression kan det leda till sämre livskvalitet och försämrad prestation i skolan. Syftet med studien är att undersöka hur primärvården kan identifiera depression hos ungdomar. Studien är en deskriptiv litteraturstudie med syfte att granska litteratur i det valda ämnet. Resultatet visar att screening för att identifiera ungdomsdepression inom primärvården är att rekommendera. Samtal är ytterligare en metod att identifiera depression. Besöket i primärvården skapar ett bra tillfälle att samtala med tonåringen om mental hälsa och depression. Om inte screening används finns det många tecken på depression hos ungdomar som primärvården kan observera. Det finns dessutom både skillnader och likheter mellan depressionstecknen hos pojkar och flickor i tonåren. / Children who suffer from depression are uncommon, but in adolescence the disease increases remarkably. Primary care is often the first health care contact. Health professionals in primary care do not always know the symptoms of depression in adolescence. If teens do not get help with their depression it can lead to lower quality of life and poorer performance in school. The aim of this study is to examine how primary care can identify depression in adolescents. The studay is a descriptive literature review aimed to examine the literature in the chosen subject. The results show that screening to identify youth depression in primary care is recommended. Conversation is an additional method to identify depression. The visit to primary care creates a good opportunity to talk with the teenager about mental health and depression. If no screening is used, there are many signs of depression in adolescents that primary care can observe. There are both similarities and differences between depression signs in boys and girls in their teens.

Inledning: En Hälsocentral i Region Gävleborg har sedan februari 2016 bedrivit gruppverksamhet med syfte balansträning för patienter med olika grundsjukdomar.  Träningsgruppen kallas Balansgruppen. Detta är en utvärdering av verksamheten från februari 2016 till oktober 2018. Bakgrund: Balansträning hos äldre kan vara viktig för upplevelsen av säkerhet i vardagen och för att förebygga fall. Träningen bör utmana balansen och kan inkludera gång, funktionella övningar och koordinationsövningar. När balansträning kombineras så att flera sinnen används samtidigt så förbättras balansförmågan mer. Syfte: Syftet var att undersöka patienters balansförmåga före och efter en träningsintervention på 8 veckor (Fas 1) och efter en påföljande hemträningsperiod på 4 månader (Fas 2). Metod: Den svenska versionen av balanstestet Short Physical Balance Battery (SPPB-S) har använts i verksamheten för att utvärdera balansträningen. Berörda patienter och verksamhetschef har godkänt att resultat inhämtats från journalsystemet. Resultat: 56 patienter ingick i utvärderingen. För hela gruppen uppnåddes en förbättring efter Fas 1 från 7,1 till 9,0 poäng på SPPB-S. Hälften, 29 personer, genomförde enbart Fas 1. Resultatet för dessa var vid start 7,1 och vid träningsinterventionens avslut 8,4 poäng. För de 27 personer som kom tillbaka för uppföljande mätning efter hemträning i Fas 2 var medelvärdet vid start 8,9 och vid träningsinterventionens avslut 9,6 poäng. Vid uppföljning efter Fas 2 kvarstod förbättringen på 9,6 poäng. Sammanfattningsvis visar utvärderingen att en träningsintervention på 8 veckor med riktad balansträning ger ett positivt resultat och att resultatet kvarstår efter 4 månader. Klinisk reflektion: Utvärdering av befintlig verksamhet ger en ”bild av verkligheten”, men resultaten kan påverkas av många faktorer.

Vårdvalet infördes i primärvården år 2010 och syftar till att stärka patientens ställning samt stimulera till kostnadseffektivitet. Primärvårdens verksamheter ska styras utifrån kvalitet men styrs även av ekonomisk ersättning. Valfrihet i vården kräver att den som söker vård har förmåga att bevaka sina intressen. Frågor har ställts om vårdvalets konsekvenser för den som har begränsad möjlighet att göra ett välgrundat vårdval. Distriktssköterskan i primärvård ska arbeta utifrån ett hälsofrämjande perspektiv med helhetssyn på individen. Vårdvalet skulle kunna ändra förutsättningarna för distriktssköterskans hälsofrämjande arbete på vårdcentral. Studien syftar därför till att ur distriktssköterskans perspektiv belysa vårdvalets betydelse för det hälsofrämjande arbetet. Kvalitativ metod användes och för datainsamling gjordes intervjuer. Sex distriktssköterskor deltog och insamlad data analyserades med innehållsanalys. I resultatet framkommer att vårdvalet inneburit ökade krav från patienterna men även krav på ökad effektivitet. Enligt informanterna är den konkurrens vårdvalet fört med sig inte alltid till fördel för patienten eftersom vårdkvaliteten inte förbättrats. Informanterna uppfattar att vården av utsatta patientgrupper nedprioriterats då den ekonomiska styrningen belönar andra åtgärder. De ifrågasätter ersättningssystemet men uppfattar sig inte kunna påverka situationen. Informanterna vill arbeta mer hälsofrämjande men saknar resurser i form av tid och bemanning. De måste balansera den yrkeskunskap de har gentemot den marknadsorientering som vårdvalet medfört. Professionen och patientens bästa ställs mot risken att verksamhetens ekonomi påverkas negativt. Författarnas förhoppning är att denna studie ska kunna vara ett underlag för diskussion kring distriktssköterskans yrkesroll och det hälsofrämjande arbetet. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot distriktssköterska

Mångbesökare är ett begrepp som används för att beskriva patienter som söker vård ofta inom både primärvård och akutsjukvård. Begreppet mångbesökare är ofta negativt laddat på grund av sjukvårdspersonalens och medias förutfattade meningar där mångbesökarna beskrivs som patienter som söker vården i onödan, det vill säga utan medicinskt fog. Ofta redovisas höga kostnader för mångbesökarna och problemet med att gruppen söker många olika vårdgivare. Syftet med studien är att beskriva vad som kännetecknar patienter vilka betraktas som mångbesökare och hur de kan uppleva sin situation. Studien är en litteraturstudie av tre artiklar med kvantitativ ansats, en avhandling med kvantitativ ansats, samt fyra artiklar med kvalitativ ansats. Resultatet visar att mångbesökare kännetecknas av att det är fler kvinnor än män som definieras som mångbesökare, åldersmässigt är mångbesökare i medelåldern, men de kan också vara äldre som är multisjuka och yngre patienter som är i en krissituation. Mångbesökare visar sig ha ett stort vårdbehov, okunskap om den egna hälsan, ha en stor tillit till sin läkare, ha ett stort lidande, att ofta vara svårt sjuka samt att de har flera negativa upplevelser av vården. Flera uttrycker ett lidande och ett utanförskap. Slutsatsen är att mångbesökare är en utsatt patientgrupp med ett stort lidande med både somatisk och psykisk sjukdomsbild som behöver god vård, bra möte med vårdpersonal, kontinuerlig läkarkontakt och god tillgänglighet. En fördel för patientgruppen vore att det fanns multidisciplinära team bestående av läkare, sjuksköterskor, sjukgymnaster, arbetsterapeuter, psykologer och kuratorer som kan identifiera patientgruppens ohälsa och rätt hjälp kan sättas in. / Program: Fristående kurs

Tobaksrökning är fortfarande ett problem i Sverige trots dess hälsorisker och höga kostnader både för staten och för rökaren själv. Antalet patienter med KOL ökar kontinuerligt. Primärvården har sjuksköterskeledda KOL-mottagningar där patienter diagnostiseras genom spirometri. I sjuksköterskans kompetensområde ligger att förebygga ohälsa och motivera till livsstilsförändringar. Att kunna få rökaren motiverad till rökstopp innan KOL-utveckling skulle ge stora vinster. Finns viss evidens att spirometri skulle kunna vara en motiverande faktor till rökstopp. Denna uppsats söker svar på hur patienternas rökvanor påverkas av spirometri och om motivationen till rökstopp kan förstärkas. Syftet är att ta reda på betydelsen av spirometri som motivationsfaktor till att sluta röka.Metoden som använts är en litteraturstudie med data från vetenskapliga artiklar varav nio är kvantitativa och en kvalitativ. Resultatet visar att om spirometri-resultatet presenteras på ett sådant sätt att det kopplas ihop med rökning och prognos ger det signifikans för rökfrihet. Studierna visar att nikotinberoendet är svårt att ta sig ur och det kan vara svårt att bryta oberoende av lungsjukdom eller inte. Rökaren skäms över att inte ha eller haft förmåga att kunna sluta. Det är därför oerhört viktigt att vi i vården identifierar rökaren och har möjlighet att stötta till rökstopp. / Program: Fristående kurs

Ungefär 26 miljoner personer i världen lever med diagnosen hjärtsvikt. Antalet som lever med hjärtsvikt ökar vilket främst beror på att människan blir äldre men också på förbättrad vård. Kronisk hjärtsvikt är en sjukdom med hög mortalitet som påverkar livskvaliteten då den både ger fysiska symtom och har inverkan på den mentala hälsan. Därför krävs stort stöd av sjukvården, framförallt primärvården som kan arbeta profylaktiskt. Ett sämre stöd ger inte bara ett ökat lidande utan kan även ge försämrad hållbar utveckling ekonomiskt och socialt för både samhället och individen med bland annat fler sjukhusvistelser. Syftet är att beskriva och jämföra livskvalitet hos äldre personer med kronisk hjärtsvikt hos de som möter och inte möter hjärtsviktssköterska på vårdcentral. Studien är en kvantitativ enkätstudie med deduktiv ansats. Två grupper med äldre personer med kronisk hjärtsvikt jämfördes, en som följdes av hjärtsviktssköterska (n = 8) och en som inte följdes av hjärtsviktssköterska (n = 15). Urvalet var ett bekvämlighetsurval. Mann-Whitney U-test och Chi-square test utfördes då det var en jämförande analys mellan två oberoende grupper med signifikansnivå p =.05. Slutsatser av resultatet måste göras med stor försiktighet då bortfallet var högt. Resultatet visade ingen signifikant skillnad mellan grupperna gällande livskvalitet förutom i frågan om deltagaren varit hindrad att utföra vissa arbetsuppgifter eller andra aktiviteter. Där fanns en signifikant högre begränsning i gruppen som inte följs av hjärtsviktssköterska (p=.034). Även om studien inte visade någon större effekt av hjärtsviktssköterskans betydelse för livskvalitet hos äldre med kronisk hjärtsvikt så har flera andra studier visat på det motsatta. Då hjärtsviktssköterskan kan ha en betydelse, både för personer med hjärtsvikt och för hållbar utveckling både ekonomiskt och socialt. Fler studier borde göras inom detta område för att utöka antalet hjärtsviktssköterskor inom primärvården i Sverige.

Bakgrund:‌ Om dokumentationen av sår och sårvård sker på olika ställen i journalen kan detta påverka hur och vad patienten får för behandling. Patientsäkerheten riskeras och patienten riskerar bli felbehandlad vid bristfällig eller felaktig dokumentation.  Syfte:‌ Att belysa sårvårdsdokumentationens utförande i primärvården Region Kronoberg, utifrån distriktssköterskans ansvar och kompetens.  Metod:‌ ‌‌Studien‌ ‌är‌ ‌en‌ ‌kvalitativ‌ ‌intervjustudie‌ ‌med‌ ‌semistrukturerade‌ ‌intervjuer‌.‌ ‌‌Datainsamlingen ‌analyserades‌ utifrån‌ ‌en‌ deduktiv ‌innehållsanalys‌ enligt Elo & Kyngäs (2007). ‌En matris utformades efter de utvalda kategorierna från den teoretiska referensramen.  ‌  Resultat:‌ ‌‌Analysen‌ ‌resulterade‌ ‌i‌ ‌tre‌ ‌stycken‌ ‌huvudkategorier‌ ‌utefter‌ ‌den‌ ‌valda‌ ‌teoretiska‌ ‌referensramen;‌ ‌‌Evidensbaserat‌ ‌förhållningssätt,‌ ‌Informatik‌ ‌‌och‌ ‌‌Förbättringskunskap‌ &‌ ‌Kvalitetsutveckling‌. Studien visar att det finns skillnader i hur sårvård dokumenteras i Region Kronoberg. Det som framkommer i resultatet är att de distriktssköterskor som inte arbetar med sårvårdsplanerna idag är intresserade av att börja med dem i framtiden med en förhoppning om att vissa delar i sårvårsplanen går att ändra. Det var också tydligt att de distriktssköterskor som dokumenterade i sjuksköterskemallen i löpande text upplevde att det inte fanns någon direkt struktur, utan det dokumenterades efter vad var och en tyckte var viktigt.  ‌Slutsats:‌ ‌‌Den‌ ‌här‌ ‌studien‌ ‌bidrar‌ ‌med‌ ‌ökad‌ ‌kunskap‌ ‌kring‌ ‌distriktssköterskors‌ ‌erfarenhet‌ ‌av‌ ‌att‌ ‌dokumentera‌ ‌sårvård‌ ‌i‌ ‌primärvården.‌ ‌Alla‌ ‌var‌ ‌positiva‌ ‌till‌   ‌att‌ ‌arbeta‌ ‌enligt‌ ‌riktlinjer‌na ‌men ‌det‌ ‌behövdes‌ ‌förbättring‌ ‌av‌ ‌nuvarande‌ ‌sårvårdsplan‌ ‌för‌ ‌att‌ ‌det‌ ‌skulle‌ ‌kunna‌ ‌fungera‌ ‌som‌ ‌ett‌ ‌bra‌ ‌arbetsredskap.‌ ‌ ‌

AbstraktSyfte. Att beskriva distriktssköterskors upplevelser av omorganisation i primärvård.Bakgrund. Omorganisationer inom hälso-och sjukvården är vanligt förekommande. Vård som tidigare erbjudits patienter inom slutenvården har i många fall flyttats över till öppenvården. Primärvården har genom åren genomgått omstruktureringar med anledning av det ökade patientantalet.Design. Induktiv intervjustudie med kvalitativ ansats.Metod. Tio distriktssköterskor från en hälsocentral i norra Sverige intervjuades individuellt under våren 2016. Intervjumaterialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys.Resultat. Ur analysen framkom fyra kategorier: Bristande implementering av omorganisationen, omorganisationens konsekvenser för patienterna, den egna hälsan påverkas av omorganisationen samt positiva aspekter på omorganisationen.Konklusion. Omorganisationer som inte är väl implementerade har en negativ påverkan på distriktssköterskors hälsa och arbetsmiljö. Att genomföra en lyckad omorganisation kräver delaktighet, information och kunskap. Ledningen har ett stort ansvar för den psykosociala arbetsmiljön och måste involvera medarbetarna i ett tidigt skede och i större utsträckning genom processen.Nyckelord. Omorganisation, primärvård, distriktssköterskor, kvalitativ innehållsanalys.

<p>Alkoholkonsumtionen i Sverige har ökat under senare år. En relativt stor andel av primärvårdens patienter har riskabla alkoholvanor eller alkoholrelaterade besvär. Trots påvisad effekt av alkoholförebyggande insatser inom primärvården visar studier att läkares benägenhet att ta upp alkoholfrågan med sina patienter är förhållandevis låg. Syftet med studien var att undersöka och analysera familjeläkare och ST-läkares arbete med alkoholfrågan i samband med patientmöten i Landstinget Västmanlands närsjukvård, samt studera möjliggörande faktorer för att bedriva detta arbete. En enkätundersökning genomfördes bland samtliga familjeläkare och ST-läkare i länet. Svarsfrekvensen var 49 procent. Resultatet visar att knappt 70 procent av läkarna regelbundet tar upp alkoholfrågan med patienter. Om en patient har ett riskbruk påbörjas vanligen ett samtal för att motivera till minskad alkoholkonsumtion. Vanligaste orsakerna till att ta upp alkoholfrågan är alkoholrelaterade symptom eller att det ingår i rutinerna. Tidsbrist är vanligaste anledningen till att inte ta upp frågan. Nästan hälften av läkarna har inte utbildats i att hantera alkohol och riskbruk och/eller i Motiverande samtal (MI) under senare år. Läkare som utbildats i MI tar mer frekvent upp alkoholfrågan än de som inte utbildats. Bättre möjlighet att remittera till stödinsatser och mer tid till förebyggande och hälsofrämjande arbete kan öka läkarnas alkoholförebyggande insatser.</p>

<p>Abstrakt</p><p>För att använda vårdresurserna på ett så effektivt sätt som möjligt är samarbete mellan olika aktörer viktigt. Särskilt viktigt blev det i glesbygdsområden där befolkningsunderlaget är lågt och offentlig serviceverksamhet skulle bedrivas. För att kunna ge detta till befolkningen behövdes samverkan mellan olika aktörer. I Närvård Frostviken bedrevs verksamheten med en samverkan mellan kommun och landsting. Syftet med studien var att belysa sjuksköterskornas uppfattning/upplevelse av en organisationsmodell där kommun, sjukvård och ambulans är integrerad. Studien visade hur sjuksköterskor upplevde en sådan samverkan både som arbetsmodell och organisation. En kvalitativ studie gjordes där tre sjuksköterskor vid Gäddede hälsocentral intervjuades med ljud och bild via webbkamera. Textens innehåll analyserades och ett tema framstod, samverkans möjligheter och begränsningar. Tre kategorier framträdde, syn på patientomvårdnad, upplevelser av sitt eget arbete och faktiska vårdens organisation. Resultatet visade att sjuksköterskorna upplevde organisationsformen både positivt och negativt. De upplevde att invånarna kände en trygghet i vårdkontakten, de fick en bred kompetens, god patientkännedom och var flexibla. Det som upplevdes negativt var splittring, otillräcklighet, ostrukturerat arbetssätt samt svårt att bibehålla spetskompetensen. Denna arbetsmodell ställde höga krav på medarbetarna och de efterlyste en tydligare struktur och bättre organisationsmodell.</p>