Enligt Hälso- och Sjukvårdslagen ska goda kontakter mellan patienter och hälso- och sjukvårdspersonalen främjas samt att patientens behov av kontinuitet och säkerhet ska tillgodoses. Studier har visat att patienter får träffa många olika vårdare. Kontinuitet är en viktig förutsättning för att sår ska läka så snabbt som möjligt. Det finns tydliga riktlinjer för hur svårläkta sår ska skötas men studier har visat att följsamheten till dessa många gånger är dålig. Patienter får också ofta olika information från olika vårdpersonal och det skapar förvirring. Studien belyser de erfarenheter som patienter och medarbetare har av processen att skapa en ökad kontinuitet; i betydelsen kontinuerlig relation, information och behandling för patienter med svårläkta bensår på en distriktssköterskemottagning. Syftet med förbättringsarbetet var att skapa en förbättrad kontinuitet för patienter med svårläkta bensår. Syftet med studien av förbättringsarbetet var att belysa de erfarenheter som sjuksköterskor har av processen att skapa en ökad kontinuitet. Studien har en beskrivande och utvärderande design med kvalitativ ansats. Interventionen bestod av utbildning, ny bokningsrutin, ändrad schemaläggning, broschyr om svårläkta bensår och datoriserad sårläkningsjournal. Före interventionen intervjuades fem patienter och tolv sjuksköterskor och efter interventionen fem patienter och sex sjuksköterskor. Journalgranskning utfördes för att följa hur många olika sjuksköterskor patienter fått träffa under en åttaveckorsperiod före och efter förändring. Alla sjuksköterskor fick besvara frågor om förändringsklimatet genom enkäten PARIHS. Enkäten PARIHS visade att förändringsklimatet var bra på arbetsplatsen och stöddes av ledningen men att det fanns dåligt med tid för att kunna diskutera och reflektera över forskningsresultat. Sjuksköterskorna upplevde att kontakten med patienterna blev bättre när det blev ett mindre vårdlag. Informationen kunde läggas på rätt nivå och patienten kunde då vara mer delaktig i sin behandling. Patienterna upplevde en förbättrad personalkontinuitet men tyckte det var svårt att vara delaktiga i vården. De hade fått information om kost, motion och kompression men de mindes inte att de fått broschyren. Målet att patienterna skulle få en kontinuerlig relation har blivit förbättrad men om kontinuitet i information och behandling har blivit bättre råder delade meningar. PARIHS var en bra metod för att beskriva förutsättningar för förbättringsarbetet.

Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskors upplevelser av att arbeta med motiverande samtal som arbetsverktyg. Studien hade en kvalitativ ansats med beskrivande design. Nio distriktssköterskor från fyra hälsocentraler i ett landsting i Mellansverige deltog. Data samlades in med semistrukturerade intervjuer och analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys. Tre huvudkategorier framkom (användningsområde, arbetsverktyg, och förändrat arbetssätt) och dessa bildade temat "Att förändra fokus i mötet och aktivera patienten". Huvudkategorin Användningsområde visade att motiverande samtal oftast användes i mottagningsarbetet. Vidare ansåg distriktssköterskorna att motiverande samtal fungerade bra inom barn – och skolhälsovården men att motiverande samtal var svårt att använda i palliativ vård. Huvudkategorin Arbetsverktyg visade hur distriktssköterskorna använde sig av motiverande samtal samt vilka delar de ansåg var viktiga för att utöva motiverande samtal. Viktigast var ett respektfullt bemötande av patienten och distriktssköterskorna visade detta genom att ställa öppna frågor. Distriktssköterskorna frågade patienterna om lov för att ge information och identifierade vart i förändringsprocessen som patienterna befann sig. En annan viktig del var att tydliggöra patientens egenansvar. I huvudkategorin Förändrat arbetssätt beskrev distriktssköterskorna hur arbetet hade förändrats sedan utbildningen i motiverande samtal. Den största skillnaden var att patienterna hade ett utökat ansvar nu jämfört med tidigare och att distriktssköterskorna nu fungerade som coach.

Syfte. Att kartlägga distriktssköterskors användning av hemblodtrycksmätning (HBTM) i sitt arbete. Bakgrund. HBTM förbättrar personens kontroll över sitt blodtryck och stärker personens empowerment och delaktighet i sin vård. Med hjälp av HBTM får personer i större utsträckning en effektivare behandling för sin hypertoni, en välbehandlad hypertoni minskar risken att drabbas av kardiovaskulära händelser. Metod. Enkätstudie med kvantitativ ansats som inkluderade distriktssköterskor på hälsocentraler i Skellefteå kommun (n=49). Analysen utfördes med hjälp av statistikprogrammet SPSS. Resultat. Rådet HBTM gavs mer än en gång i månaden av två tredjedelar av deltagarna. Av de som inte hade riktlinjer om HBTM på sin arbetsplats skattade hälften att det skulle underlätta deras arbete. Deltagarna i studien upplevde HBTM som resurssparande, att det stärker patientens förmåga till egenvård och är förenligt med god vård. Av deltagarna upplevde två tredjedelar motstånd från patienten vid rekommendationen HBTM. Inget samband hittades mellan tillgången till riktlinjer och distriktssköterskans frekvens att rekommendera HBTM. Ett samband fanns mellan tillgången till riktlinjer vid hälsocentralen och distriktssköterskans upplevelse av att känna sig bekväm med att rekommendera HBTM. Betydelse för omvårdnaden och distriktssköterskans arbete. Riktlinjer för HBTM kan bidra till omvårdnadsmetoder som främjar patienters hälsa och livskvalitet. Distriktssköterskan har ett stort ansvar att undervisa patienter så de känner sig trygga i sin egenvård. Med ytterligare omvårdnadsforskning kring HBTM kan metoden utvecklas och bli evidensbaserad. Det gör att distriktssköterskan får en ökad kompetens och känner sig mer bekväm att rekommendera HBTM. Slutsats. Riktlinjer för HBTM kan vara ett stöd och bidra till att distriktssköterskor känner sig bekväma att rekommendera metoden till patienter.   Nyckelord: hemblodtryck, distriktssköterska, riktlinjer, kvantitativ, enkätstudie, primärvård / Aim. To identify district nurses use of home blood pressure measurement (HBPM) in their work. Background. HBPM improves the person's control of their blood pressure and strengthens the person's empowerment and participation in their care. Using HBPM gives people a more widely effective treatment for their hypertension, a properly treated hypertension reduces the risk of cardiovascular events. Method. Questionnaire study with quantitative approach that included district nurses at health centers in the municipality of Skellefteå (n = 49). Data were analyzed using SPSS. Results. The Council HBPM was given more than once a month by two-thirds of the participants. Of those who did not have guidelines on HBPM at their workplace half of the participants estimated that guidelines would facilitate their work. Study participants experienced HBPM as resource saving, it strengthens the patient's ability to self-care and is compatible with good health. Of the participants experienced two thirds resistance from the patient at the recommendation HBPM. No correlation was found between the availability of guidelines and district nurse frequency to recommend HBPM. A correlation was found between the availability of guidelines at the health center and the district nurse's experience of feeling comfortable with recommending HBPM. Significance to nursing and district nurse work. Guidelines for HBPM can help nursing methods that promote patients' health and quality of life. District nurses have a great responsibility to teach patients so they feel confident in their self-care. With further nursing research HBPM can evolve and become evidence based, which gives the district nurse a better competence and make him/her more comfortable recommending HBPM. Conclusion. Guidelines for HBPM can support and contribute to the district nurses comfortable feeling of recommending the method to patients.   Keywords: home blood pressure, district nurse, guidelines, quantitativ, questionnaire study, primary health care.

No description available.

Sverige har valt att ha en första linjens sjukvård som är tänkt att fånga upp invånarna och remittera vidare i systemet om det behövs, det som idag kallar primärvården eller Närhälsan. I Sverige finns det cirka 1100 vårdcentraler varav 40% bedrivs i privat regi. Det finns även en väl utvecklad egenvårdsrådgivning och sjukvårdsupplysning via web och telefon. Många vårdcentraler erbjuder också telefonrådgivning eller tidsbokning via telefon. Där ses ett problem då de vårdsökande kanske inte kommer fram via telefon och att det inte alltid är de med mest behov som får en tid bokad? Syftet med denna studie är att försöka hitta strategier vilka inte bryter mot behovsprincipen och som ger de vårdsökande en lättillgänglig första kontakt med vården. En litteraturstudie har genomförts och 12 artiklar har granskats och analyserats. Resultatet av denna studie visar på vissa faktorer vilka kan påverka primärvården: (1) öka patientflödet, (2) öka resurserna och tillgängligheten, samt (3) öka råd och vård via media. Det finns ett stort behov av att utveckla vårdcentralernas tillgänglighet, både från patienter och närstående men även från andra vårdinrättningar vilka blir överbelastade på grund av att första linjen inte klarar av sitt uppdrag fullt ut. Genom en ökad insikt i hur första linjens flöde kan optimeras för att tillgodose de vårdsökandes behov och hur sjukhusen kan avlastas går det att effektivisera primärvården.

Titel: Sjuksköterskors erfarenheter av etisk stress i mötet med asylsökande personer.   Bakgrund: De senaste åren har Sverige haft en stor tillströmning av asylsökande. Socialstyrelsens riktlinjer säger att asylsökande vuxna bara är berättigade till vård som inte kan anstå fram till de fått sitt uppehållstillstånd. Sjuksköterskor som möter dessa patienter upplever ibland vårdsituationerna som problematiska och löper risk att drabbas av etisk stress.   Syfte: Syftet med studien är att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av etisk stress i mötet med asylsökande personer.   Metod: Studien har en kvalitativ design. Intervjuerna gjordes på vårdcentraler i Kalmar Län och Skåne län. Materialet analyserades med kvalitativ innehålls analys, både induktivt och deduktivt för att fånga både kända och okända fakta. Den teoretiska referensram som använts i studien är Løgstrups teori om närhetsetik hur ett etisk krav uppstår i mötet med en lidande medmänniska.   Resultat: Sjuksköterskor upplever etisk stress i mötet med asylsökande patienter. De beskrev yttre faktorer som språkliga och kulturella barriärer som hinder i vården. Sjuksköterskorna beskrev också svårigheter i att tolka regelverket kring vård till asylsökande och att det ibland var ett hinder för att ge den bästa vården till patienten. Ett annat tema som framkom kallades ”Konflikter med patienter och kollegor” där etiska konflikter uppstått kring rätten till vård men också hur man beter sig i olika vårdsituationer.  Resultatet visade också att några av sjuksköterskorna beskrev erfarenhet av en upplevd distans till de asylsökande patienterna på grund av språkliga eller kulturella barriärer.   Slutsats: Studien visade att många sjuksköterskor som möter asylsökande patienter beskriver erfarenheter av etisk stress. De beskriver också olika strategier för att hantera denna stress. Det är viktigt att stödja dessa strategier för att skapa förutsättning för förtroendefulla möten i vården av asylsökande patienter.

Bakgrund: Mångbesökare är en utsatt patientgrupp med ett stort behov av omvårdnad och behöver kontinuitet i vården, både inom akutsjukvård och i primärvård. Syfte: Syftet med studien var att beskriva mångbesökares upplevelser av omvårdnad på akutmottagning och i primärvård. Metod: En litteraturöversikt med åtta artiklar har analyserats induktivt, sammanställts genom innehållsanalys som genererade i kategorierna bemötande och respekt. Resultat: Mångbesökare hade både positiva och negativa upplevelser som beskrivs genom mötet, att känna sig omhändertagen, att känna förtroende, att bli besviken, att känna sig underlägsen, tillfredställelse och tacksamhet, att bli betrodd och lyssnad på samt upplevelser av personcentrerad omvårdnad. Diskussion: Etisk reflektion möjliggör förbättring för mångbesökare och för vårdpersonalen på individnivå och som arbetsgrupp. I denna litteraturöversikt upplevde mångbesökare i Sverige att de saknade personcentrerade omvårdnad och SBU:s sammanställning visade att patienter i Sverige i allmänhet upplevde personcentrarad omvårdnad positivt. Det kan därför vara viktigt att implementera personcentrerad omvårdnad oavsett patientkategori inom hälso- och sjukvården i Sverige. Ur ett samhällsperspektiv blir det fördelaktigt för mångbesökare och sjukvård att arbeta genom samplanering och uppföljning. Det kan leda till att mångbesökare upplever mindre känsla av skuld och minskar antalet besök, vilket kan resultera i bättre folkhälsa. För att förbättra omvårdnaden i det första mötet med mångbesökare men även ur ett allmänperspektiv skulle det vara önskvärt med ett prioriteringssystem för omvårdnad, detta för att omvårdnad inte ska negligeras. Mångbesökare är en grupp med stort behov, ett prioriteringssystem möjliggör att omvårdnad lyfts fram.

Introduktion: Majoriteten av personer med kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL) diagnosticeras och behandlas inom primärvården i Sverige och enligt Socialstyrelsens riktlinjer bör interprofessionell samverkan (IPS) erbjudas. Fysioterapeuter har en viktig roll i KOL-behandling. Däremot är det fortfarande oklart vilka fysioterapeutiska insatser som används för personer med KOL i Sverige inom primärvården samt om insatserna skiljer sig mellan privata och offentliga vårdcentraler. Syftet med studien var att kartlägga fysioterapeutiska insatser för personer med KOL inom privata och offentliga vårdcentraler i tre regioner i Sverige. Ett delsyfte var att undersöka i vilken utsträckning dessa vårdcentraler erbjuder IPS. Metod: Tvärsnittsundersökning med enkät i webbformat med slutna frågor. Webbenkäten riktade sig till alla fysioterapeuter (n=289) som arbetade på privata och offentliga vårdcentraler i Region Västmanland, Sörmland och Örebro. Resultat: 96 fysioterapeuter deltog i studien. De mest använda fysioterapeutiska insatserna för personer med KOL var sex minuters gångtest, erbjudandet av träning på vårdcentraler, instruktion av andningsteknik och andningsgymnastik. Privata vårdcentraler erbjöd mest träning vid klinik och offentliga vårdcentraler utförde mest sex minuters gångtester. Resultaten visade på ojämlik användning av IPS mellan och inom regionerna. Slutsats: Studien visar att utvecklingspotential finns gällande användning av fysioterapeutiska insatser och IPS på vårdcentralerna för att kunna följa Socialstyrelsens riktlinjer och erbjuda en jämlik vård för personer med KOL i Sverige. / Introduction: Most of the diagnosis and treatment for individuals with chronic obstructive pulmonary disease (COPD) take place in primary care centers in Sweden, and according to the Swedish National Health guidelines, interprofessional collaboration (IPC) should be offered to individuals with COPD. Physiotherapists have an important role in the treatment of COPD. However, it is still unclear which physiotherapeutic interventions are used in primary care and whether these interventions differ between private and public health care centers (HCC). The aim of this study was to identify which physiotherapeutic interventions are used for individuals with COPD in private and public HCC in three regions in Sweden. This study also investigated to what extent HCC are offering IPC. Methods: A cross-sectional study with an online format with closed-end questions. The online survey was aimed to reach all physiotherapists (n = 289) who worked at HCC in Västmanland, Sörmland and Örebro. Results: 96 physiotherapists participated in the study. The most used physiotherapeutic interventions for people with COPD were the six-minute walk test (6MWT), offer of training at HCC, instruction in breathing techniques and breathing exercises. Private HCC offered mostly exercise training and the public HCC mostly 6MWT. The results also show differences in healthcare interventions and IPC between and within the regions. Conclusion: The study shows that there is room for improvement regarding use of physiotherapeutic interventions and IPC in HCC in order to follow the National Health guidelines and offer equal care for individuals with COPD in Sweden.

Bakgrund: Fetma är en kronisk sjukdom som ökar i Sverige. Komplexiteten bakom sjukdomen är stor, samtidigt som nationella riktlinjer för behandling av sjukdomen saknas. Sjuksköterskans insatser till patienter med fetma varierar, dock berör en stor del av insatserna viktnedgång. Sjuksköterskan, med fokus inom primärvården, har en central roll i att främja hälsa hos individer. Det innebär i sin tur att fokusera på det friska hos patienter och öka självkänsla och egenmakt, något som patienter med fetma vidare önskar stöd till. Syfte: Syftet med studien var att beskriva hur sjuksköterskan stödjer patienter med fetma till hälsa, med fokus inom primärvården. Metod: Föreliggande studie genomfördes som en allmän litteraturöversikt inspirerad av Friberg (2017) beskrivning. Den baserades på fyra kvalitativa, en kvantitativ och två studier med mixad metod. Analysen genomfördes enligt Fribergs (2017) beskrivning av analyssteg. Resultat: Sjuksköterskor stödjer patienter med fetma, med fokus inom primärvården, genom att utgå ifrån patientens motivationsgrad, uppmuntra och ge råd till livsstilsförändring och genom att skapa en god relation med patienten. Slutsats: I föreliggande studie framkom det att patientens motivation är en avgörande komponent i det stödjande arbetet, vilket är betydelsefullt för sjuksköterskan i sitt arbete. Studiens resultat påvisar även att sjuksköterskan stödjer utifrån egna erfarenheter, upplevelser och genom uppmuntran till livsstilsförändringar. Sammanfattningsvis bör stödjande evidensbaserade metoder för att stärka den egenupplevda hälsan hos patienter med fetma belysas och nyttjas mer frekvent.

Sammanfattning  Bakgrund: I Sverige har regeringen beslutat att genom fokus på primärvård förbättra folkhälsan. Fortfarande har 1,8 miljoner svenskar hypertoni, hälften står under behandling. I Gävleborg har antalet patienter med diagnosen ökat. Region Gävleborg siktar på jämlik vård men omhändertagandet av patienter med hypertoni skiljer sig åt då vissa hälsocentraler erbjuder sjuksköterskeledd hypertonimottagning. Vissa studier har sjuksköterskeledd hypertonimottagning påvisat gynnsamma effekter på exempelvis följsamhet. Forskningsläget är dock fortfarande osäkert.  Syfte: Syftet med studien var att jämföra blodtrycks- och kolesterolvärden hos patienter med diagnosen hypertoni vid två hälsocentraler, varav en har sjuksköterskeledd hypertonimottagning.  Metod: Metoden var en tvärsnittsstudie med komparativ och deskriptiv design och kvantitativ ansats. Urvalsmetoden var ändamålsenlig av hälsocentraler med olika omhändertagande av patienter med hypertoni. Urvalsgruppen var patienter med diagnosen hypertoni utan andra kroniska sjukdomar i åldern 40-80 år. Data, blodtrycks- och kolesterolvärden från patientjournaler analyserades med komparativ statistik i form av Chi 2-test.  Huvudresultat: Resultatet visade en starkt signifikant skillnad i andel patienter med välbehandlat blodtryck till fördel för den sjuksköterskeledda hypertonimottagningen. Även när det gällde kolesterolvärden fanns en signifikant skillnad, där den sjuksköterskeledda mottagningen hade lägre andel patienter med förhöjda värden. Den större andelen välbehandlade patienter återfanns vid den hälsocentral som hade sjuksköterskeledd hypertonimottagning.  Slutsats: Många faktorer påverkar varför en patient inte når målblodtryck (<140/90 mmHg) och anses välbehandlad. I föreliggande studie kunde starkt samband ses mellan välbehandlade blodtryck och hälsocentral med sjuksköterskeledd hypertonimottagning. Detta motiverar framtida interventionsstudier.