<p><p>I takt med teknikutveckling, vårdens ökade krav på tillgänglighet och effektivitet så ökar även vården som sker på distans. Telefonrådgivning är en del av den. Sjuksköterskor och patienter behöver numera inte befinna sig på samma plats vilket ställer andra krav på sjuksköterskornas kompetens. Arbetet som telefonsjuksköterska är en komplex arbetssituation som kräver specialistkunskaper och ger sjuksköterskorna utmaningar. Syftet med studien var att belysa sjuksköterskors erfarenheter och upplevelser av arbete med telefonrådgivning. Metoden var en litteraturstudie med kvalitativ innehållsanalys av 11 vetenskapliga artiklar. Resultatet visade på följande fyra framträdande teman: Faktorer av betydelse för problem identifikation och beslutsfattande, faktorer hos telefonsjuksköterskan, kommunikationsfaktorer samt organisationsfaktorer. Diskussionen påvisade telefonsjuksköterskornas arbetsprocess som bestod i att skapa god kommunikation, samla information, bedöma vårdbehov, ge egenvårdsråd eller hänvisa vidare för att slutligen få tillbaka positiv eller negativ feedback. Slutsatsen var att telefonsjuksköterskorna hade en komplex arbetssituation med många påverkande faktorer. För att underlätta arbetet efterfrågades användarvänliga data/beslutstöd samt specialistutbildning.</p></p>

No description available.

I takt med teknikutveckling, vårdens ökade krav på tillgänglighet och effektivitet så ökar även vården som sker på distans. Telefonrådgivning är en del av den. Sjuksköterskor och patienter behöver numera inte befinna sig på samma plats vilket ställer andra krav på sjuksköterskornas kompetens. Arbetet som telefonsjuksköterska är en komplex arbetssituation som kräver specialistkunskaper och ger sjuksköterskorna utmaningar. Syftet med studien var att belysa sjuksköterskors erfarenheter och upplevelser av arbete med telefonrådgivning. Metoden var en litteraturstudie med kvalitativ innehållsanalys av 11 vetenskapliga artiklar. Resultatet visade på följande fyra framträdande teman: Faktorer av betydelse för problem identifikation och beslutsfattande, faktorer hos telefonsjuksköterskan, kommunikationsfaktorer samt organisationsfaktorer. Diskussionen påvisade telefonsjuksköterskornas arbetsprocess som bestod i att skapa god kommunikation, samla information, bedöma vårdbehov, ge egenvårdsråd eller hänvisa vidare för att slutligen få tillbaka positiv eller negativ feedback. Slutsatsen var att telefonsjuksköterskorna hade en komplex arbetssituation med många påverkande faktorer. För att underlätta arbetet efterfrågades användarvänliga data/beslutstöd samt specialistutbildning.

Approximately one third of all patients in primary care have a psychosocial component to their illness that requires adequate professional treatment. However, primary care is insufficiently prepared for these patients. The aim of this case-study was to evaluate a pilot project in primary care offering psychotherapy as a treatment alternative. The data collected includes 1) data from 352 referred patients regarding demographics, diagnosis, treatment duration and pre- and post health status, 2) a patient-satisfaction questionnaire and 3) interviews with six therapists and five medical doctors. The treated patients improved significantly and showed a high degree of satisfaction. Doctors and therapists agreed on the advantages of cooperation and of psychotherapy as a treatment alternative in the primary care setting.

Depression och arbetsrelaterad psykisk ohälsa är ett betydande folkhälsoproblem i Sverige och detta är en utmaning för primärvården idag. Denna uppsats är ett kunskapsbidrag till forskningsprojektet REGASSA som syftar till att utveckla och utöka behandlingsalternativen för individer med mild till måttlig depression samt arbetsrelaterad psykisk ohälsa inom primärvård. En 12 veckor lång individanpassad och behandlarstödd internetförmedlad kognitiv beteendeterapi (iKBT) jämfördes med sedvanlig behandling. Behandlingseffekter undersöktes vid både eftermätning och uppföljningsmätning 12 månader efter påbörjad behandling. iKBT bestod av ett stort antal textbaserade moduler anpassade för olika typer av psykisk ohälsa. Dessutom fanns särskilda arbetslivsfokuserade avsnitt att tillgå vid behov. Resultaten visade att båda behandlingsgrupperna förbättrades signifikant avseende minskning av depressiva symtom mätt med Montgomery and Åsberg Depression Rating Scale (MADRS), samt ökad upplevd arbetsförmåga mätt med Work Ability Index (WAI) i eftermätningen. Uppföljningsmätningen visade också på kvarstående behandlingseffekter för båda utfallsmåtten i de två behandlingsbetingelserna. Inga signifikanta mellangruppsskillnader kunde urskiljas. Däremot hade 44 % av deltagarna i iKBT uppfyllt kriteriet för klinisk signifikant förbättring vid eftermätningen avseende depressiva symtom, jämfört med 21% i den sedvanliga behandlingen, vilket var en skillnad som kunde säkerställas statistiskt. Det framkom även att iKBT ökade den upplevda arbetsförmågan oavsett om deltagaren var sysselsatt eller inte. Enligt uppsatsens resultat kan iKBT betraktas som ett givet behandlingsalternativ inom primärvården. Implementering av iKBT för denna patientgrupp kan både innebära en utökad tillgänglighet av evidensbaserad psykiatrisk vård, samt bidra till ett minskat sjukskrivningsantal. Resultaten diskuteras i relation till uppsatsens metodologiska begränsningar och även förslag till framtida förbättringar presenteras.

Bakgrund: I Sverige lider 20-40 procent av befolkningen av psykisk ohälsa. Det är den tredje vanligaste orsaken till att söka hjälp i primärvården. Livsförändringar kan leda till psykisk ohälsa och samtalsbehandling kan vara exempel på bearbetning för att förbättra hälsan. Primärvården är den första instansen till psykisk omvårdnad och en av dess uppgifter är förebyggande hälsoarbete. Syfte: Var att beskriva patienters behov av samtal med sjuksköterska i primärvården vid psykisk ohälsa samt vad patienterna upplevde av samtalet. Metod: En allmänlitteratur studie genomfördes som baserades på tio kvalitativa och fem kvantitativa artiklar. Resultat: Patienter beskrev att vid livskris hade de behov av att ha någon som lyssnade och samtalade med. Vid psykisk ohälsa hade patienter ofta somatiska problem och vice versa. Patienterna uppskattade relationen med sjuksköterskan och upplevde i samtalet ökad självkänsla och bättre livskvalitet. Primärvården upplevdes inte kunna tillgodose det behov för samtal som fanns. Patienterna upplevde fördomar kring psykisk ohälsa. Diskussion: Om patienters behov av samtal inte tillgodoses kan deras självkänsla och hälsa försämras. När människors copingmekanismer inte längre räcker till behövs nya synvinklar, då kan samtal vara till hjälp. Ökad tillgång till samtal med sjuksköterska kan medföra förbättrad psykisk hälsa och bidra till minskning av stigma. Slutsats: Patienter känner behov för samtal med sjuksköterska vid psykisk ohälsa i primärvården och upplever lättnad och ökad självkänsla i samtalet. Om det fanns fler sjuksköterskor med inriktning på samtalsbehandling inom primärvården skulle patienters behov kanske bättre kunna tillgodoses. Det vore önskvärt om acceptansen för psykisk ohälsa eftersträvade den inställning som är rådande i samhället vad gäller fysisk ohälsa.

The aim was to study the factors that contributed to the prescription of physical activity on prescription (PaP) by the professions in primary healthcare. A qualitative method was used in the study. The sample consisted of six participants; two doctors, two physiotherapists and two district nurses in primary healthcare in Uppsala County. The data were collected with semi-structured interviews and were analyzed with a thematic approach. The results show a great variety in which type of patient that receive PaP, however people with lifestyle diseases such as diabetes, hypertension and obesity are often more represented. The factors that contribute to prescribing is: the prescriber should have time set aside in their daily schedule to be able to focus on the patient, the patient should be motivated to a lifestyle change, there should be opportunity for further education in PaP and physical activity linked to different diagnoses and  motivational interviewing (MI). Other important factors are collaboration between professions, cooperation with “Friskvårdslotsen” (the health maintenance guide). The head of the departments involvement and concern in increasing the implementation of PaP is also important. Cheaper alternatives to physical activities need to be founded for people with a strained economical situation. The conclusion is that time, education, motivation and development are the factors that contribute to prescription in their encounter with the patient.

SAMMANFATTNING Syfte  Syftet med uppsatsen är att undersöka om Sveriges ungdomsmottagningar har liknande förutsättningar att arbeta på ett kvalitetssäkert sätt utifrån de styrdokument som ett urval av mottagningar använder. Ungdomsmottagningar drivs utan nationellt uppdrag och av olika uppdragsgivare och utan enhetliga uppdragsbeskrivningar. Detta skulle kunna vara orsaken till de stora skillnader i bland annat kompetens, struktur och tillgänglighet som rapporter pekar på. Detta skulle kunna leda till bristande eller varierande vårdkvalitet. Metod Genom en kvalitativ innehållsanalytisk ansats undersöks om ett strategiskt urval av styrdokument från ungdomsmottagningsverksamheten behandlar de kvalitetsområden som framgår i Socialstyrelsens föreskrift om ”God Vård”. Reslutat De styrdokument som undersökts ger ett samlat intryck av vad en ungdomsmottagning arbetar med. De har alla ett övergripande mål med i stort sett samma betydelse; att främja ungdomars fysiska och psykiska hälsa, stärka deras identitetsutveckling så att de kan hantera sin sexualitet samt att förebygga oönskade graviditeter och sexuellt överförbara infektioner. Detta mål anger ramen för verksamheten. De styrdokument som studerats uppvisar stora skillnader, framför allt i hur utförligt man beskriver sina mål, samt i hur uppföljnings- och kvalitetsförbättringsarbetet beskrivs. De dokument som bäst täcker God vårds kvalitetsmål, är mer generella och lämnar större tolkningsutrymme till bland annat personal och huvudmän. Detta skulle kunna ge stora skillnader i vårdkvalitet, vilket också påvisats i svenska studier och rapporter. Ytterligare forskning om hur personal och huvudmän har uppfattat ungdomsmottagningarnas uppdrag behövs göras för att stärka denna teori. Slutsats Utifrån de undersökta dokumenten kan sägas att alla ungdomsmottagningar inte har fått liknande förutsättningar för att arbeta på ett kvalitetssäkert sätt utifrån vad God Vård anger. De mål som anges i styrdokumenten lämnar oftast för stort tolkningsutrymme. Det gemensamma övergripande målet för ungdomsmottagningarna tycks finnas, men hur man når dit är mer oklart, d.v.s. den gemensamma styrningen saknas. / ABSTRACT Aim The purpose of this paper is to examine whether Swedish “ungdomsmottagningar” (youth center for services and counseling of sexual and reproductive health) have been given similar opportunities to work in a quality safe way from the policy documents that a sample of clinics use. Today all ”ungdomsmottagningar” are providing care without national mandate, by different healthcare providors and without homogenous mission. This could be a reason for the vast differences reported, in for example in competence, structure and access. There is a risk that the result is a lack of quality of care. Method The various policy documents from the youth centers are examined through a qualitative analytical content approach. The quality areas presented in the National Board of Health and Welfare directive on "Good Care" are searched in the documents. Result The policy documents examined give an overall impression of what a youth center is about. They all have one main goal with essentially the same purpose: to strengthen young people's physical and psychological health, strengthen their identity development toward a safe and responsible sexuality. Their mission is also to prevent unwanted pregnancies and sexually transmitted infections. This goal only defines the framework around the “youth centers”. The policy documents studied show major differences, especially in the detailing of described goals as well as in monitoring and improving quality of work. The documents that best matches ”good care” are more general but leave more room for interpretation on numerous factors, including staffing and principals. This could lead to large differences between the youth centers, which also are demonstrated in Swedish studies and reports. Further research on how staff and principals are perceived by the youth centers mission is needed to strengthen this explannation. Conclusion Based on the reviewed documents it can be said that all youth centers have not received similar conditions to work in a quality safe manner from what Good Care indicates. All policy documents indicate, in principle, the same overall objective. The common goal seems to exist but how to reach it, is still uncertain. The common guide is missing.

Denna studies syfte var att undersöka hälsokoordinatorernas beredskap och upplevda kompetens att arbeta med alkoholriskbruk i primärvården i Landstinget i Kalmar Län och hur de upplevde arbetet. Metodansatsen som användes var triangulering, där enkäter skickades till alla hälsokoordinatorer i länet. Därefter utfördes semistrukturerade, kvalitativa intervjuer med tre strategiskt utvalda hälsokoordinatorer Det användes deskriptiv metod för enkäterna och innehållsanalys för intervjuerna. Resultatet var att arbetet med riskbruk av alkohol var ett känsligt område där hälsokoordinatorerna upplevde att de främsta hindrande faktorerna var brist på utbildning och instruktioner på hur det rent praktiskt skulle arbetas med riskbruk av alkohol. Utbildningsnivån stod inte i proportion till beredskapen att arbeta med frågan. Alkohol rankades lägst av livsstilsområdena både i beredskap och hur viktigt det var som livsstil att arbeta med frågan. Informanternas eget förslag var att ha speciellt intresserad personal som arbetar med alkohol på samma linje som tobaksavvänjarna för att få bästa resultat. Konklusionen var att alkohol fortfarande inte har den självklara plats som efterstävas inom primärvården. Hälsokoordinatorerna upplever en saknad av utbildning och tid för att arbeta med alkoholprevention. Riskbruksprojektet har inte haft den förväntade effekten i Landstinget i Kalmar Län.

Alkoholkonsumtionen i Sverige har ökat under senare år. En relativt stor andel av primärvårdens patienter har riskabla alkoholvanor eller alkoholrelaterade besvär. Trots påvisad effekt av alkoholförebyggande insatser inom primärvården visar studier att läkares benägenhet att ta upp alkoholfrågan med sina patienter är förhållandevis låg. Syftet med studien var att undersöka och analysera familjeläkare och ST-läkares arbete med alkoholfrågan i samband med patientmöten i Landstinget Västmanlands närsjukvård, samt studera möjliggörande faktorer för att bedriva detta arbete. En enkätundersökning genomfördes bland samtliga familjeläkare och ST-läkare i länet. Svarsfrekvensen var 49 procent. Resultatet visar att knappt 70 procent av läkarna regelbundet tar upp alkoholfrågan med patienter. Om en patient har ett riskbruk påbörjas vanligen ett samtal för att motivera till minskad alkoholkonsumtion. Vanligaste orsakerna till att ta upp alkoholfrågan är alkoholrelaterade symptom eller att det ingår i rutinerna. Tidsbrist är vanligaste anledningen till att inte ta upp frågan. Nästan hälften av läkarna har inte utbildats i att hantera alkohol och riskbruk och/eller i Motiverande samtal (MI) under senare år. Läkare som utbildats i MI tar mer frekvent upp alkoholfrågan än de som inte utbildats. Bättre möjlighet att remittera till stödinsatser och mer tid till förebyggande och hälsofrämjande arbete kan öka läkarnas alkoholförebyggande insatser.