Bakgrund:Hälften av alla kvinnor och ca två tredjedelar av allamän har minst en ohälsosam levnadsvana.”Rådgivande samtal om fysisk aktivitet samt utfärdande av recept på fysiskaktivitet, FaR,” står högst på Socialstyrelsens prioriteringslista över vad somska göras inom området otillräcklig fysisk aktivitet hos vuxen (grad 3). Detbör finnas en outnyttjad potential hos fysioterapeuten att samtala medpatienter om levnadsvanor, men det saknas systematik och tydliga rutiner för dettaarbete. Syftet med studien var att beskriva hur fysioterapeuterintegrerar frågor om levnadsvanor i den fysioterapeutiska undersökningen. Metod: Med kvalitativ ansats gjordes intervjuer medfysioterapeuter inom primärvården utifrån en frågeguide med öppna frågor. Resultat: Intervjuerna resulterade i följande fyra kategorier: 1) Fysioterapeutens förutsättningar, 2)Fysioterapeutens arbetssätt, 3) Fysioterapeutens yttre drivkrafter, 4)Fysioterapeutens inre drivkrafter Konklusion: I fysioterapeutens arbete med sjukdomsförebyggande metoder finns olika hinderoch möjligheter som bör identifieras och beaktas. För att samtal om patienterslevnadsvanor ska integreras i den fysioterapeutiska undersökningen behövsstrategier och rutiner som utgår ifrån de möjligheter och hinder somfysioterapeuterna beskriver.

Bakgrund: Socialstyrelsens nationella riktlinjer beskriver hur förebyggande av sjukdomar och ohälsa på grund av tobaksbruk, riskbruk av alkohol, otillräcklig fysisk aktivitet samt ohälsosamma matvanor bör uppmärksammas, detta för att kunna ge stöd till patienter i en förändring av dessa ovanor. Alla deltagare i denna studie har en eller flera ohälsosamma levnadsvanor som kan bidra till framtida ohälsa.  Syfte: Syftet med föreliggande studie är att studera hur deltagande i en intervention vid en levnadsvanemottagning påverkar patienters hälsa och levnadsvanor. Metod: Prospektiv studie av en patientkohort som deltagit i en intervention vad gäller levnadsvanor. Urvalet var alla som deltagit i en levnadsvanemottagning på en vårdcentral belägen i Uppsala och inklusionskriterier är deltagande vid minst två tillfällen, totalt kunde 28 patienter inkluderades. Studien utvärderade redan insamlade och färdigställda patientenkäter. I analys har beskrivande statistik använts och icke-parametriska tester har utförts. Resultat: Deltagarnas intag av grönsaker/rotfrukter och deras vardagsmotion, mätt i minuter per vecka, ökade signifikant från mättillfälle ett till mättillfälle tre. Vid analys kan man även se att de patienter som hade en stor ökning av vardagsmotion även hade en signifikant minskning av BMI över tid. Gällande deltagarnas mätbara värden såsom vikt, BMI och midjemått sågs inga direkta förbättringar genom interventionen. Slutsats: Goda levnadsvanor behövs för att erhålla och bibehålla en god hälsa och arbetet med goda levnadsvanor behöver vara en del av primärvårdsarbetet. Som vårdpersonal i arbetet kring levnadsvanor kan det vara av vikt att stärka patienters hälsolitteracitet och empowerment så att denne lyckas i sin eventuella levnadsvaneförändring. / ABSTRACT Keywords:  Lifestyle habits, health, primary care, health prevention Background: National guideline from National Board of Health and Welfare (Socialstyrelsen) describe how the prevention of disease and poor health due to tobacco use, hazardous use of alcohol, insufficient physical activity and unhealthy eating habits should be noted, that in order to provide assistance to patients in a change of these unhealthy habits. All participants in this study has one or more unhealthy habits that may contribute to future health problems. Aim: The aim of the study was to examine how participation in an lifestyle change intervention at a primary health care unit can affect patients health and lifestyle. Method: Prospective study of a cohort of patients who participated in an intervention in daily habits. The selection is everyone who participated in a living habits intervention at a healthcare centre in Uppsala, Sweden.  A total of 28 patients where included, participation at least two occasions where required. The study evaluated already collected and completed patient questionnaires. In the analysis descriptive statistics have been used and non-parametric tests has been done. Result: The participant’s intake of vegetables/root vegetables and their daily exercise, measured in minutes per week, increased significantly between the first measurement and the third measurement. In analysis, one can also see that the patients who had a high increase in daily exercise also had a significant reduction in BMI over time. Regarding the participant’s measurable values, such as BMI, body weight and waist circumference, no immediate improvement where seen. Conclusion: Good living habits is needed to obtain good health and therefore should focus of the primary care work enhance healthy habits. As healthcare professionals in the work on lifestyle changes, it may be important to strengthen patients empowerment and healthlitteracy, so that the patient can succeed with his/her eventual lifestyle changes.

Bakgrund: Sjuksköterskor som arbetar med telefonrådgivning är ofta utbildade distriktssköterskor. Vid telefonrådgivning ska sjuksköterskan kunna bedöma patientens tillstånd och vilken vårdnivå som är lämplig. Vid tillstånd där det är lämpligt föreslås egenvårdsråd. Som stöd för besluten används ofta rådgivningsstöd. Syfte: Beskriva distriktssköterskors upplevelser av att ge egenvårdsråd via telefon. Metod: Kvalitativ metod användes. Datainsamling har gjorts genom semistrukturerade intervjuer med tolv distriktssköterskor. Intervjuerna analyserades med manifest kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier; ’Faktorer som försvårar att ge goda egenvårdsråd’, ’Faktorer som underlättar att ge goda egenvårdsråd’ och ’Faktorer som påverkar i sökandet efter egenvårdsråd’. Dessa kategorier utmynnade i sammanlagt tio underkategorier; ‘Att inte se patienten’, ‘Kommunikativa och kulturella problem’, ‘Att ge goda råd kan vara en stressande och betungande uppgift’, ‘Betydelsen av kunskap och erfarenhet’, ‘Rådgivningsstöd underlättar vid osäkerhet’, ‘Att skapa förtroende’, ‘Vikten av en grundlig anamnes’, ‘Betydelsen av motivation och uppföljning’, ‘Kön och åldersfaktorer’ och ‘Patienters kunskap och informationssökande’. Slutsats: Att ge egenvårdsrådgivning i telefon är många gånger en utmaning men även utvecklande för distriktssköterskor. Distriktssköterskans möjlighet att skapa förtroende under telefonsamtalet kan underlätta möjligheten att ge goda egenvårdsråd. Vid egenvårdsrådgivning i telefon är det viktigt att medvetandegöra och utveckla förmågan att lyssna eftersom distriktssköterskan inte ser patienten. Rådgivningsstöd anses vara bra men det kan inte ersätta distriktssköterskors individuella kunskaper.

<p>Syftet med studien var att beskriva och jämföra vårdpersonalens kunskaper om MRSA och ESBL samt kunskaper om hygienrutiner inom primärvården före och efter en hygienutbildning.</p>

Syftet med studien var att beskriva och jämföra vårdpersonalens kunskaper om MRSA och ESBL samt kunskaper om hygienrutiner inom primärvården före och efter en hygienutbildning.

Bakgrund: För att patienten ska uppleva att den blir respektfullt bemött av sin behandlande sjuksköterska, bör sjuksköterskan uppträda med en kommunikation som innehåller både ord och ett kroppsspråk som signalerar ett artigt, intresserat och trevligt sätt gentemot patienten. Då får patienten en känsla av sammanhang som i sin tur leder till befrämjande av hälsa och själslig tillfredställelse. Enligt Travelbees omvårdnadsteori är det viktigt att sjuksköterskan i sitt omvårdnadsarbete bryr sig om patientens lidande och ser patienten för den han är. Syfte: Syftet med denna systematiska litteraturstudie är att belysa hur patienter upplever bemötande i primärvården. Metod: Studien är en systematisk litteraturstudie, där sökningarna gjordes i två olika databaser Cinahl och PubMed. Resultatet av sökningarna resulterade i sex kvalitativa och två kvantitativa artiklar som i sin tur analyserades och kvalitetsgranskades. Resultat: Resultatet visar att patienterna upplevde ett gott bemötande om sjuksköterskan presenterar sig, informerar, är tydlig i sin kommunikation, samt är närvarande, lyssnar och ser varje patient som en unik person. Patienterna känner sig då trygga och lugna i den vårdande behandlingen. Slutsats: Slutsatsen är att varje patient anser att ett gott bemötande är av stor betydelse i en vårdsituation. Att de ska ses som unika och bli behandlande utifrån sina personliga behov och önskemål. Ett gott bemötande skapar delaktighet, trygghet och stärker då patientens självförtroende.

No description available.

Bakgrund: Då ohälsosamma levnadsvanor är en stor bidragande orsak till utvecklandet av en rad ohälsotillstånd är det således av stor vikt att sjuksköterskan ställer frågor till patienter kring deras levnadsvanor. Detta skall göras i form av hälsosamtal där sjuksköterskan skall, enligt Socialstyrelsens nationella riktlinjer för sjukdomsförebyggande arbete, bistå patienten med verktyg för att denne skall kunna ändra sina levnadsvanor till fördel för ens hälsa. Men beroende på hur arbetssättet uppfattas påverkar också hur det utförs och vissa sätt har visat sig vara mer omfattande och effektivare i det kliniska arbetet än andra. Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors uppfattningar av hälsosamtalet i det sjukdomsförebyggande arbetet på en vårdcentral. Metod: Ostrukturerade intervjuer med fenomenografiskt tillvägagångssätt användes. Intervjuerna analyserades enligt Dahlgren och Fallsbergs (1991) beskrivning av fenomenografisk analys. Resultat: Analysen speglade fem kvalitativt olika sätt att förstå hälsosamtal från sjuksköterskornas perspektiv: hälsosamtal som personcentrering, hälsosamtal som att leda patienten mot hälsa, hälsosamtal som att skapa en relation, hälsosamtal som kartläggning och hälsosamtal som beroende av organisatorisk struktur. Slutsats: Samtliga uppfattningar av hälsosamtalet beskrevs av sjuksköterskorna som betydelsefulla förutsättningar för att hjälpa patienten uppnå ett hälsosammare liv. Men dess kvalitet påverkas dessvärre av den organisatoriska struktur som råder inom verksamheterna.

Syftet med uppsatsen var att ge en nulägesbeskrivning av hur personalen på vårdcentralerna utförde sitt uppdrag kring vårdsökande med psykisk ohälsa och dessutom en jämförelse med det lokala vårdprogrammet för depression, innan dess implementering. Undersökningens huvudfråga var; Hur ser arbetssättet på vårdcentralerna ut kring vuxna patienter med psykisk ohälsa och hur överensstämmer det med landstingets vårdprogram för depression. En enkätundersökning genomfördes vilken riktades till de tre yrkesgrupperna / funktionerna sjuksköterskor i TeleQ, läkare och samtalsterapeuter. Både enkät och svar hanterades genom de tillfrågade landstingsanställdas e-post. Resultatet visade att ett centralt förbättringsområde är att utöka användandet av screeninginstrument och tester vid både bedömning och uppföljning. Behovet av att tydliggöra rutiner kring olika moment och öka samverkan både inom vårdcentralen och med vårdgrannar framkom också. Slutsatsen är att i vissa avseenden efterföljs vårdprogrammet redan innan dess implementering och i andra finns förbättrings- och utvecklingsområden. Det som framkommit i denna studie är med största sannolikhet också ett resultat som skulle framträda vid liknande studie i andra landstings primärvård.

Introduction: A good work environment and good resources among district nurses’ and general nurses’ are important in the provision of good nursing care. For patient security it is also very important that resources and time are used in an appropriate way. A lot of time is spent on non-core activity, for example administration takes more and more time, which can result in feelings of stress. Aim: The aim was to describe how district nurses’ and nurses’ in primary care perceived their work environment, how their worktime content was distributed and if there was some connection between perceived work environment and the distribution of work time. Methods: A mapping of the content of the work was made in two parts. The first part was a survey where the respondents were asked about their perceived work environment, their work tasks and if they perceived stress. The second part was a time reporting, by self-reporting on a preprinted form. Results: Almost half of the district nurses’ and general nurses’ said that they seldom had to perform tasks which they wondered if were really necessary. More than 40 percent perceived that they sometimes had work tasks which placed demands beyond what could be expected of them. About 40 percent perceived that they often had enough time to do their work tasks and 30 percent perceived it sometimes. Stress was perceived some of the time by almost 40 percent. Most of the nurses’ thought the quality of care was good. The proportion of direct patient care was approximately 45 percent and indirect patient work approximately 24 percent. The proportion of other work varied with the proportion of quantitative requirements: there was enough time. Conclusion: Nearly half of the district nurses’ and the general nurses’ perceived that they seldom had work tasks they felt doubtful about and that they sometimes had work tasks which required more than could be expected of them. About two thirds said that they often or sometimes had enough time to do their work tasks. Nearly half perceived stress a part of the working time. The proportion of direct patient care was barely half of the working time.