Syftet med uppsatsen är att analysera gällande rätt och de olika överlåtelsemetoder som finns vid gröna generationsskiften. Uppsatsen kommer särskilt uppmärksamma effekterna av de nya bestämmelserna, gällande skogs- och skogsskadekonto, som föreslagits av regeringen och som avses träda i kraft från och med januari 2009. Jämte det kommer även övriga skatterättsliga effekter uppmärksammas. Överlag är Sveriges företagare svaga vad gäller att planera sina generationsskiften, vilket kan leda till problem eftersom ett väl genomfört generationsskifte tar mellan tre till fem år. Det är inte enbart de ekonomiska och juridiska aspekterna som måste behandlas, utan hänsyn måste även tas till de så kallade mjuka värdena. Frågor som vem som ska ta över och hur fastigheten ska värderas måste få sina svar. Det är viktigt att ha en öppen kommunikation inom familjen så ingen känner sig åsidosatt. Oplanerade generationsskiften sker när den äldre generationen avlider och tillgångarna övergår genom arv. Huvudregeln är att den efterlevande maken ärver all kvarlåtenskap. Därefter är det den legala arvsordningen som avgör vem som har rätt till tillgångarna, vilket kan leda till att en icke lämpad person eller personer som inte kan komma överens får ta över fastigheten med samäganderätt. Planerade generationsskiften genomförs under den äldre generationens livstid. Valet av metod avgörs från fall till fall och det finns inget generellt svar på vilket alternativ som ska rekommenderas. Det är huvudsaklighetsprincipen som avgör om en överlåtelse ska klassas som köp eller gåva. Ges ett vederlag som överstiger taxeringsvärdet på fast egendom klassas överlåtelsen som köp, understiger vederlaget taxeringsvärdet klassas det som gåva. Det är direkt avgörande för om en kapitalvinst realiseras eller ej. Skogs- och skogsskadekonton ger en skogsbrukare möjlighet att fördela de ojämna resultaten i ett skogsbruk över flera år. Med dagens bestämmelser får inte skogs- och skogsskadekonton skattefritt överföras utan måste tas upp till beskattning i inkomstslaget näringsverksamhet. Regeringen har lagt fram ett förslag som kommer att möjliggöra en överlåtelse av skogs- och skogsskadekonton i samband med arv, testamente, bodelning och gåva till närstående. Syftet till lagförslaget är att underlätta generationsskiften av skogsfastigheter.

Detta arbete syftar till att analysera resultatet från en offentlig upphandling med syfte att förstå värdet av upphandlarens utvärderingskriterier. Genom att räkna om givna poängskalor till monetära värden ges en bild av hur upphandlaren tänkt.

I och med den tredimensionella fastighetsbildnings lagstiftningen möjliggörs enfastighetsindelning både horisontellt och vertikalt. Den tredimensionellafastighetsbildningen ska så långt som möjligt omfattas av den traditionellafastighetsbildnings lagstiftningen. Det krävdes dock vissa kompletteringar både med samverkansfrågor och med frågor om när den tredimensionella fastighetsbildningen är lämplig att använda. För att nybilda och ombilda fastigheter till tredimensionella fastigheter användsavstyckning, klyvning, sammanläggning och fastighetsreglering.  Innan lagstiftningen för tredimensionell fastighetsbildning tillkom användes alternativ till tredimensionelltfastighetsutnyttjande genom servitut, nyttjanderätt och gemensamhetsanläggningar.Alternativen ansågs som otillräckliga exempelvis vid komplicerande anläggningar och otillgängliga bergrum. Den tredimensionella lagstiftningen är idag ett komplement till de traditionellaalternativen att utnyttja tredimensionellt avgränsade utrymmen. För att få bilda entredimensionell fastighet krävs att det står klart att åtgärden är lämpligare än andraåtgärder med hänsyn till ändamålet, samt att särskild hänsyn ska tas till den specifikakaraktär tredimensionella fastigheter utgör. Det lämplighetsvillkor som uppställts är en begränsning i möjligheten tilltredimensionell fastighetsbildning. Begränsningen kan undandra fördelar förfastighetsägare som kan uppnå det avsedda ändamålet med de traditionella alternativen men skulle föredra att utrymmet i fråga blev en egen tredimensionell fastighet.Framställningens slutsats är att lämplighetsvillkoret för den tredimensionella fastighetsbildningen ska vara lämpligare än annan fastighetsbildning, är för restriktiv och bör utgå.

Swedish family companies are facing a tremendous change in the form of generation changes because of the large part of owners that are about to retire. If all 45 000 to 50 000 family companies ceases to exist, Sweden looses a significant part of business trade. There are numbers of different methods for an older generation of owners to transfer their companies to a younger generation such as inheritance, gift, will, internal stock transfer, division’s etc., where inheritance is the most complex area. That an owner of a company dies without any plan for the future of the company is not preferable because the rules of legal successions occur. The law system regarding inheritance is usually not a good method since the surviving wife, who has the primary right to the inheritance, may not be interested in the company. A further complication is when the deceased has a child with another woman because the child has better right to the inheritance than the surviving wife. As a result both the child and the surviving wife has legal inheritance of shares in the company and different opinions of the various owners of the company can lead to devastating consequences such as closure. Since many problems arise from succession I ask myself if ärvdabalken (1958:637) should be reformed? The owner of the company can instead create a will where the shares are allocated according to his wish. This method is more preferable than the succession because the rules of inheritance can be excluded. Another advantage with the will as a method for transfer of family-owned businesses is that the owner can make conditions by writing that the shares shall be private property for the recipient. Therefore the family company can stay within the family in case of divorce or decease. / Sverige och dess familjebolag står inför en omvälvande förändring, i form av generationsskiften, då en stor del av familjebolagsägarna är beredda att gå i pension. Det finns ett antal olika metoder för att företa ett generationsskifte, såsom arv, gåva, intern aktieöverlåtelse, testamente, underprisöverlåtelse med mera, där arv utgör det mest komplexa området. Alla metoder har sina för- och nackdelar, men vikten läggs vid arv och testamente. Att en företagsledare avlider utan att planera ett skifte, är inte att föredra, just eftersom den legala arvsordningen tar över. Arvsordningen är oftast inte ett bra alternativ, då förvärvaren av kvarlåtenskapen är efterlevande maka som kanske inte har något intresse i företaget. Problem kan därför uppstå och företaget kan komma att upplösas. En ytterligare komplikation uppstår om arvlåtaren har särkullbarn. Det innebär att både den efterlevande makan och särkullbarnet blir ägare till aktierna, eftersom särkullbarn har bättre rätt till arv än efterlevande maka. Då många svårigheter uppkommer genom arvsrätten, ställer jag mig frågan om ärvdabalken (1958:637) borde reformeras? Att företagsägaren istället upprättar ett testamente, där andelarna fördelas enligt dennes vilja, är att föredra framför arvsordningen. Där kan testatorn själv bestämma vem som ska ta över företaget då han avlider. Härigenom kan arvsordningen sättas ur spel. En fördel är även att testatorn kan villkora ett förordnande om att företagsandelarna ska utgöra mottagarens enskilda egendom vid skilsmässa eller dödsfall. Det resulterar i att företaget stannar inom familjen.

Section 25 of the Swedish Protection of Employment Act states that an employed person who gets his job cancelled because of shortage of work has a right to get re-employment within a certain period of time. The purpose of this regulation is to give employees a protection of employment. But it is frequently criticized by employers, claiming that the regulation restricts their right to lead and distribute the work in a way that is most profitable for the business. This means that the regulation must be applied in a way that accommodates the employees’ needs for a secure employment as well as the employers’ needs of efficiency and flexibility within the business.  There are different approaches used by the employers to avoid the application of section 25. Some of the approaches are acceptable by The Swedish Labor Court and some are not. The main question is therefore if the approaches that are accepted by The Swedish Labor Court in some way collide with section 25 of the Swedish Protection of Employment Act. If so, how can the judicial system be altered to better correspond with the Swedish legislation?

This paper considers the Swedish regulations of purchase taking the perspective of private persons as a starting point. The law of purchase from the year 1990 is applicable on a number of legal purchase situations where the contracting parties varies. Nevertheless, the law is mainly focused on the purchase between businessmen. This places private persons on level with businessmen, since they are given equal responsibility regarding legal knowledge and the drawing up of contracts.   In order to get a deeper knowledge of the law of purchase and to reach an understanding of how it should be interpreted we have studied the government bill on the law, cases from the Supreme Court, doctine on the area and legal articles. The purpose with this paper is to examine whether the law of purchase from the year 1990 is too old to be applicable on private purchases today. The reason would be the trade which has been modernised through the increased use of the Internet. Almost 90 % of the trade between private persons takes place through the Internet. Our intention is also to emphasise that the law of purchase lays too much responsibility on private persons and gives them too little protection at private purchases.   Since the law of purchase concentrates on trade between businessmen in the first place it is most suitable for people with legal knowledge. Hence it does not seem logical that it also applies on trade between private persons. The interpretation of the law might be difficult because of its vague wording. Several rules can make it problematic for a purchaser with low knowledge of the rules to invoke the sellers responsibility for a defective good. Moreover, according to the law the purchaser has a duty to inspect the good and this must be done carefully in order to avoid a situation where the seller will be able to escape from his responsibility.   As a result of this the law of purchase do not guarantee private persons any protection in practise. Since contracts are superior to the law it is possible to agree that rules involving protection should not be valid. To avoid insecurity and to secure evidence it is therefore important that the contracting parties carefully draft their contract. A comparison to the legal minimum protection of consumers clearly shows that the protection in the law of purchase seems relatively weak. Furthermore, because the law shall be interpreted in the light of secondary sources of law, which demands exstensive legal knowledge of the general public, legal security might be negatively affected.   We claim that it would be possible to reach a better harmonisation between the law of purchase and the current trade behaviour through a distinction between the regulation of trade between businessmen and the trade between private persons and also by introducing cogent rules for private persons.

<p>Den här magisteruppsatsen analyserar domen mot Microsoft i EG-domstolens första instans. Domen fastställde att Microsoft genom användningen av kopplingsförbehåll, missbrukat sin dominerande ställning enligt artikel 82 i EG-fördraget. Kopplingsförbehållet i det aktuella fallet bestod i att Microsoft uteslutande sålde två separata produkter tillsammans, operativsystemet Windows och mediaspelaren Windows Media Player. Före Microsoft-fallet tillämpades inom EG-rätten ett per se-förbud mot kopplingsförbehåll, vilket innebar att de automatiskt ansågs olagliga utan att effekterna av det individuella kopplingsförbehållet utreddes. Kopplingsförbehållet i Microsoft-fallet ansågs däremot ha en så komplicerad karaktär att en vidare utredning var nödvändig. Därför gjordes en övergång från per se-förbudet till en bedömning med inslag av rule of reason. Den nya bedömningen innebar bland annat en granskning av den effekt som kopplingsförbehållet hade på marknaden. Det var också möjligt för Microsoft att visa att kopplingsförbehållet hade konkurrensfrämjande effekter och effektivitetsvinster som övervägde kopplingsförbehållets konkurrenshämmande effekter, vilket skulle anses som sakligt skäl. Om det bedömdes att det fanns sakliga skäl till kopplingsförbehållet, skulle det kunna tillåtas.</p><p>I ett närmast identiskt fall av kopplingsförbehåll i USA, även det gällande Microsoft, ansågs en bedömning enligt rule of reason vara bättre än tillämpningen av ett per se-förbud. Det fanns dock betydande skillnader mellan den rule of reason-bedömning som förespråkades i USA och den europeiska bedömningen som hade inslag av rule of reason. I USA ansågs exempelvis testet som användes för att fastslå att kopplingsförbehållet bestod av två separata produkter som alltför tillbakablickande och riskerade att hämma teknologisk utveckling och innovation. Det synsättet fanns inte i Europa och därför tillämpades testet vid bedömningen av Microsofts kopplingsförbehåll. Den europeiska metoden för att bedöma kopplingsförbehåll ställde överlag betydligt hårdare krav på svaranden än den amerikanska motsvarigheten. I det europeiska fallet var det upp till Microsoft att visa att kopplingsförbehållet var ”indispensible”, det vill säga nödvändigt för att effektivitetsvinsterna och de konkurrensfrämjande effekterna skulle erhållas. Något krav på svaranden att visa att kopplingsförbehållet var nödvändigt ställdes inte i USA.</p><p>Trots att vi ställer oss positiva till avsteget från ett per se-förbud, anser vi att det nya sättet att bedöma kopplingsförbehåll har svagheter. Metoden att fastslå effekterna av kopplingsförbehållet är mycket spekulativt och kravet på att svaranden måste visa att kopplingsförbehållet är nödvändigt för att uppnå konkurrensfrämjande effekter är alltför hårt. Det råder fortfarande osäkerhet kring vilka konsekvenser den nya europeiska metoden kommer att få i framtiden vid bedömningen av kopplingsförbehåll enligt artikel 82 i EG-fördraget. Sedan Microsoft-fallets avgörande har det inte tagits upp något annat fall av kopplingsförbehåll, varken av Kommissionen eller EG-domstolen. Det är därför än så länge oklart om per se-förbudet är avskaffat och en rule of reason-inriktad bedömning kommer att göras i fortsättningen.</p>

<p>En grundläggande princip inom svensk rätt är att en part skall hålla sig till sin avtalspart, principen om avtalets subjektiva begränsning. Innebörden av rättsprincipen är att i händelse av avtalsbrott kan indirekt skadelidande endast rikta ersättningsanspråk mot sin avtalspart. Regeln innebär att en part som åsamkats skada på grund av någon utomstående inte kan rikta krav mot denne. Vid entreprenadavtal ingår vanligtvis en beställare avtal med en huvudentreprenör, som i sin tur anlitar en eller flera underentreprenörer. Underentreprenören blir då en utomstående part till beställaren eftersom det inte föreligger något avtalsförhållande mellan de två parterna. Kontraktskedjan består således av beställaren, huvudentreprenören (främre led i kedjan) och underentreprenören (bakre led i kedjan).</p><p>Principen om avtalets subjektiva begränsning innebär att om bakre led orsakar skada på entreprenaden eller beställarens egendom, skall beställaren rikta ersättningskrav mot främre led. Främre led får då återkravsrätt mot underentreprenören. Under vissa omständigheter kan det dock vara till fördel för indirekt skadelidande om denne kan rikta ersättningskrav direkt mot skadevållaren, exempelvis vid främre leds insolvens.</p><p>Uppsatsens syfte är att utreda huruvida en beställare av entreprenad har rätt att rikta krav mot skadevållaren i bakre led, så kallad direktkravsrätt. Direktkravsrätten har, direkt eller indirekt, diskuterats i rättsfall och i ett fåtal fall har direktkrav varit möjligt. Flertalet rättsfall berör entreprenader där användning av standardavtal är normen. Genom dessa avtal har huvudentreprenören givits ett strikt ansvar för fel och skada på entreprenaden. Huvudentreprenören är även strikt ansvarig för skada som underentreprenörer orsakar på entreprenaden. Vid skada på annan egendom än entreprenaden finns emellertid ansvarsbegränsningar som inskränker beställarens möjligheter att utfå ersättning som täcker hela skadan. Genom rättsfall och doktrin har villkoren i standardavtalen ansetts utgöra en spärr mot beställarens möjligheter att rikta direktkrav mot bakre led. I fall där avtalet mellan beställaren och främre led inte innehållit villkor likt de i standardavtalen, har beställaren tillerkänts direktkravsrätt.</p><p>Direktkravsrätten är ett kontroversiellt område där motståndare varnar för långtgående konsekvenser, såsom omfattande kretsar av skadelidande och rättsosäkerhet. Förespråkare av direktkrav menar däremot att varje fall är unikt och behöver inte nödvändigtvis medföra negativa konsekvenser.</p><p>I det senaste rättsfallet där direktkrav tillerkändes en beställare av entreprenad ansåg Högsta Domstolen (HD) att indirekt skadelidande innehade ett konkret och närliggande intresse i den skadade egendomen. HD ansåg att intresset bör ha varit tydligt för bakre led varför direktkravet inte kunde anses leda till rättsosäkerhet eller till omfattande kretsar av skadelidande. Förutom det nu nämnda intresset är det mycket svårt att uppställa kriterier för när och varför direktkrav kan tillerkännas en beställare av entreprenad. Kravrätten är ännu ett relativt oprövat rättsområde varför tydliga riktlinjer och kriterier ännu inte finns. Genom ifrågavarande rättsfall är det emellertid visat att direktkravsrätt, i vissa fall, är möjligt vid entreprenadförhållanden.</p>

<p> </p><p>When a couple divorce or when couples move apart a division of property can be done. A married couple's property constitutes of joint property and private property. In a division of property between spouses is only the value of the joint property included, not the value of the private property. In a division of property between couples that live together but not a married their joint property that are bought to be used by them together will be included. It is the value of the joint property that will be shared in the division of property. Other property that the couple has will either be kept by the person who bought it or if they hold the property in joint ownership, the value will be divided between them, but outside the rules of partition of property in the Swedish law.</p><p>A rented apartment that has been converted into a co-operative apartment during the marriage and the time that the married couple lived in the apartment should be divided between them in a division of property. They have during the marriage done a purchase of the apartment and the co-operative apartment should be seen as joint property.</p><p>A rented apartment that has been converted in to a co-operative apartment during the time that the couple, that not is married, lived in the apartment will affect the division of property in different ways. If the rented apartment was obtained to be used by the couple together the co-operative apartment shall be included in the division of property. If the rented apartment was not obtained to be used by the couple together, it could be that one of them lived in the apartment before the relationship, the co-operative apartment should not be included in the division of property. A rented apartment that are under transformation when the relationship ends have an economic value during the process. It should however be some security that the apartment will be a co-operative apartment before the value can be included in the division of property. What determines whether a converted co-operative apartment should be included in the division of property is if the rented apartment was obtained for the couple to use together or not.</p><p>When a couple purchases the converted co-operative apartment together a joint ownership to the property can occur. If the joint ownership can be proved, the value of the apartment will be shared according to the Swedish law.</p>

<p>When a person of the older generation in a family owned company wish to transfer his ownership to a person in the younger generation this can be done through a succession of generation. Different methods can be used to proceed with such a matter, selling the company shares for a price below the market value is one example of this.</p><p>When the owner transfers shares to a person in the younger generation, either as a gift or by selling them to a price below the market value, the provision in the 7th chapter 4 § ÄB can be applicable. This provision establish that; when a gift that has been given during the grantors lifetime and when the purpose of this gift is to be equivalent to a testament, the gift shall be returned to the receiver if this action confines with the direct heirs statutory portion.</p><p>A gift is to be equivalent to a testament when the giver had the intention to arrange the succession when the gift was given away, and when this gift did not amount to any economical sacrifice for the giver. There are two situations which causes a gift to be equivalent to a testament. The first situation arises when the gift is given by the giver right before his death, on his deathbed so to speak. The other situation arises when the giver keeps his right of using the gift or when he claims the right to the return, such as dividends etc, of the given property.</p><p>Based upon the conditions that are to be fulfilled for a direct heir to make use of the regulation to claim his statutory portion, some situations can be constructed where the provision in the 7th chapter 4 § ÄB should be both applicable and inapplicable, depending on the nature of the situation. However, there are situations in which it is doubtful whether a gift in a succession of generation is to be equivalent to a testament and whether there exists certain circumstances that will make the provision inapplicable. Even though it is possible to construct situations where the provision is both applicable and inapplicable, one cannot be certain about the outcome in any particular case since there might be circumstances that differs from one situation to another and which will determine whether the provision is applicable.</p><p>In situations where the provision is applicable, the receiver of the gift has an obligation to return the gift or secondary to pay compensation if this is not possible. According to the wording in the provision, the receiver should not be able to determine whether to return the property or whether to pay compensation himself, this is since it is stated in the provision that the property is to be returned and payment is only to be made when this is not possible. In situation where the gift can be returned the receiver shall therefore do this regardless of his opinion of the matter.</p>