1. Summary The Influence of a Change of Circumstances on the Existence of an Obligation The purpose of my thesis is to present a brief outline of the problems concerning the impact of the change of circumstances on the existence of an obligation. The leading principle looking into this issue is the rebus sic stantibus principle. This principle can be considered as the opposite of the contemporary major contract rule worshipped by most of the European states and thus legal systems, the pacta sunt servanda principle. This principle, meaning the necessity of putting emphasis on the performance, is at present the fundamental principle of contract law of the Czech republic too. However, day-to-day life creates situations, in which the strict compliance with this principle can be in conradiction with justice and the contractor's expectations of the fairness of the law. The rebus sic stantibus principle is presently applied usually only to rare specific cases, the question, whether it should be allowed to terminate the contract under a essential change of the circumstances to all contracts in general, is an object of long-term discussions among many legal experts and legislators. This thesis is composed of five chapters, each of them dealing with different aspects of the essentialy changed circumstances (also...

The dissertation thesis deals with the regulation of the private international law matters within EU law focusing on the area of labour law.1 The thesis is divided into four basic parts, its centrepiece being parts II and III, which are devoted to relevant general issues related to the regulation of international private law within EU law and/or to the specific legal instruments adopted in this area. Part I is an introduction of the topic, while part IV brings a résumé and a summary of findings and conclusions made throughout the thesis. First of all, the introductory part brings about a justification as to why it was European private international law and/or its part concerning labour law relationships that became the subject matter of the thesis. Emphasis is placed upon the purpose of this legal regulation, its basic features as well as its practical importance. Also, the author explains her motivation to address the concerned topic (consisting in a quite unusual interconnection of international private law and labour law), brings about a justification as for the chosen approach to the topic and outlines the systemization of her thesis. Part II of the thesis, which is devoted primarily to some selected general issues of the legal regulation of European private international law, is divided into...

<p><strong>Sammanfattning</strong></p><p>Syftet med uppsatsen är att utröna om det finns omständigheter som medför att säljare av fast egendom blir skyldig att upplysa köparen om fel i fastigheten. Min frågeställning är således om säljare av fastighet har någon upplysningsplikt. I uppsatsen har jag använt traditionell rättsdogmatisk metod.</p><p> </p><p>En fastighet kan vara behäftad med två huvudtyper av fel, konkreta fel och abstrakta fel. Ett konkret fel föreligger om fastigheten avviker från en mellan parterna avtalad standard. Om avtalet inte innehåller några uppgifter om fastighetens standard men avviker från vad köparen haft anledning att räkna med vid köpet föreligger ett abstrakt fel. Det finns tre olika typer av abstrakta fel, rättsliga fel, rådighetsfel och faktiska fel. För att köparen ska ha rätt att åberopa ett fel och göra en påföljd gällande krävs att felet är relevant. De konkreta felen är relevanta i sig, just i egenskap av att vara konkreta. Utgångspunkten när det gäller de faktiska felen är att köparen har så kallad undersökningsplikt och vid rättsliga fel och rådighetsfel skyddas köparens goda tro. Säljaren kan begränsa sitt felansvar genom friskrivning.</p><p> </p><p>Säljare har ingen lagstadgad upplysningsplikt. Säljare har dock upplysningsplikt vid så kallade totala påföljdsfriskrivningar och vid rättsliga fel och rådighetsfel. När det gäller de faktiska felen är säljarens upplysningsplikt en omdiskuterad fråga. Frågan har berörts i fyra stycken rättsfall. I två av rättsfallen ålades säljaren upplysningsplikt och i två av fallen inte. Den viktigaste skillnaden jag kan se mellan rättsfallen är att två handlar om fel utanför fastighetens gräns medan de två andra handlar om fel inom fastigheten. Det är främst ett av rättsfallen som skapat debatt. I det rättsfallet ålades säljaren upplysningsplikt för ett upptäckbart fel utom fastigheten bland annat på grund av att säljaren kände till felet och borde ha förstått att uppgiften hade kunnat vara avgörande för köparens beslut om han skulle köpa fastigheten eller inte. I doktrinen sägs allt från att den domen är mycket välskriven till att domen är helt felaktig och endast kan anses ha ett begränsat prejudikatvärde. Omständigheter som har kritiserats i doktrinen är att HD ålagt säljare upplysningsplikt då felet varit lätt för köparen att upptäcka. Vidare kritiseras HD för att ha tagit den upplysningsplikt som stadgas i köplagen för säljare av lös egendom som intäkt för att ålägga säljare av fast egendom upplysningsplikt. Kritik har även riktats mot att HD valde att tillämpa felreglerna i 4 kap JB och inte reglerna om ogiltighet i avtalslagen. Den aktuella domen har dock även försvarats.</p>

<p>This paper considers the Swedish regulations of purchase taking the perspective of private persons as a starting point. The law of purchase from the year 1990 is applicable on a number of legal purchase situations where the contracting parties varies. Nevertheless, the law is mainly focused on the purchase between businessmen. This places private persons on level with businessmen, since they are given equal responsibility regarding legal knowledge and the drawing up of contracts.</p><p> </p><p>In order to get a deeper knowledge of the law of purchase and to reach an understanding of how it should be interpreted we have studied the government bill on the law, cases from the Supreme Court, doctine on the area and legal articles. The purpose with this paper is to examine whether the law of purchase from the year 1990 is too old to be applicable on private purchases today. The reason would be the trade which has been modernised through the increased use of the Internet. Almost 90 % of the trade between private persons takes place through the Internet. Our intention is also to emphasise that the law of purchase lays too much responsibility on private persons and gives them too little protection at private purchases.</p><p> </p><p>Since the law of purchase concentrates on trade between businessmen in the first place it is most suitable for people with legal knowledge. Hence it does not seem logical that it also applies on trade between private persons. The interpretation of the law might be difficult because of its vague wording. Several rules can make it problematic for a purchaser with low knowledge of the rules to invoke the sellers responsibility for a defective good. Moreover, according to the law the purchaser has a duty to inspect the good and this must be done carefully in order to avoid a situation where the seller will be able to escape from his responsibility.</p><p> </p><p>As a result of this the law of purchase do not guarantee private persons any protection in practise. Since contracts are superior to the law it is possible to agree that rules involving protection should not be valid. To avoid insecurity and to secure evidence it is therefore important that the contracting parties carefully draft their contract. A comparison to the legal minimum protection of consumers clearly shows that the protection in the law of purchase seems relatively weak. Furthermore, because the law shall be interpreted in the light of secondary sources of law, which demands exstensive legal knowledge of the general public, legal security might be negatively affected.</p><p> </p><p>We claim that it would be possible to reach a better harmonisation between the law of purchase and the current trade behaviour through a distinction between the regulation of trade between businessmen and the trade between private persons and also by introducing cogent rules for private persons.</p>

Den här magisteruppsatsen analyserar domen mot Microsoft i EG-domstolens första instans. Domen fastställde att Microsoft genom användningen av kopplingsförbehåll, missbrukat sin dominerande ställning enligt artikel 82 i EG-fördraget. Kopplingsförbehållet i det aktuella fallet bestod i att Microsoft uteslutande sålde två separata produkter tillsammans, operativsystemet Windows och mediaspelaren Windows Media Player. Före Microsoft-fallet tillämpades inom EG-rätten ett per se-förbud mot kopplingsförbehåll, vilket innebar att de automatiskt ansågs olagliga utan att effekterna av det individuella kopplingsförbehållet utreddes. Kopplingsförbehållet i Microsoft-fallet ansågs däremot ha en så komplicerad karaktär att en vidare utredning var nödvändig. Därför gjordes en övergång från per se-förbudet till en bedömning med inslag av rule of reason. Den nya bedömningen innebar bland annat en granskning av den effekt som kopplingsförbehållet hade på marknaden. Det var också möjligt för Microsoft att visa att kopplingsförbehållet hade konkurrensfrämjande effekter och effektivitetsvinster som övervägde kopplingsförbehållets konkurrenshämmande effekter, vilket skulle anses som sakligt skäl. Om det bedömdes att det fanns sakliga skäl till kopplingsförbehållet, skulle det kunna tillåtas. I ett närmast identiskt fall av kopplingsförbehåll i USA, även det gällande Microsoft, ansågs en bedömning enligt rule of reason vara bättre än tillämpningen av ett per se-förbud. Det fanns dock betydande skillnader mellan den rule of reason-bedömning som förespråkades i USA och den europeiska bedömningen som hade inslag av rule of reason. I USA ansågs exempelvis testet som användes för att fastslå att kopplingsförbehållet bestod av två separata produkter som alltför tillbakablickande och riskerade att hämma teknologisk utveckling och innovation. Det synsättet fanns inte i Europa och därför tillämpades testet vid bedömningen av Microsofts kopplingsförbehåll. Den europeiska metoden för att bedöma kopplingsförbehåll ställde överlag betydligt hårdare krav på svaranden än den amerikanska motsvarigheten. I det europeiska fallet var det upp till Microsoft att visa att kopplingsförbehållet var ”indispensible”, det vill säga nödvändigt för att effektivitetsvinsterna och de konkurrensfrämjande effekterna skulle erhållas. Något krav på svaranden att visa att kopplingsförbehållet var nödvändigt ställdes inte i USA. Trots att vi ställer oss positiva till avsteget från ett per se-förbud, anser vi att det nya sättet att bedöma kopplingsförbehåll har svagheter. Metoden att fastslå effekterna av kopplingsförbehållet är mycket spekulativt och kravet på att svaranden måste visa att kopplingsförbehållet är nödvändigt för att uppnå konkurrensfrämjande effekter är alltför hårt. Det råder fortfarande osäkerhet kring vilka konsekvenser den nya europeiska metoden kommer att få i framtiden vid bedömningen av kopplingsförbehåll enligt artikel 82 i EG-fördraget. Sedan Microsoft-fallets avgörande har det inte tagits upp något annat fall av kopplingsförbehåll, varken av Kommissionen eller EG-domstolen. Det är därför än så länge oklart om per se-förbudet är avskaffat och en rule of reason-inriktad bedömning kommer att göras i fortsättningen.

The legal discourse about bankruptcy matters is blurred and often inconsistent as regards the legal classification. That is detrimental, because the legal classification determines not the final and multilayered rule, but the starting point for the legal argumentation and several fundamental issues of law, such as the creditors’ relation to the bankruptcy estate, the character of debtor’s divestment and the ownership of the estate. Bankruptcy can, in short, be classified as a complex civil litigation between partly the creditors and the debtor, partly the creditors mutually (the Litigation Theory), complemented by a principle that the debtor loses his legal capacity upon the opening of the proceeding (the Administration Theory). Another possibility is that bankruptcy should be regarded as a general distraint upon debtor’s assets, legally domiciled in the law of distraint. A third alternative is that bankruptcy is a trust for the distribution of debtor’s assets, similar to the division which must be made when a person is dead or disappeared (the Distribution Theory). A fourth possibility is that bankruptcy should be analyzed in the law of corporate entities. Then, bankruptcy briefly means that a bankruptcy estate is formed and immediately put into winding up (the Corporate Theory). The hallmarks of the Corporate theory are the special features that the creditors (neither the debtor nor the stakeholders or the property right holders) are members (shareholders) in the bankruptcy estate (the debtor only has the right to the residuals when the distribution is made) and that the ownership of the assets is legally transferred to the bankruptcy estate. The purpose of the thesis is to elucidate the ambiguity of the legal discourse and to present the Corporate Theory, which, in my opinion, has important advantages. The thesis starts with an introduction which is followed by some historical and comparative remarks (chapter 2 regarding Roman law and the law of the other Nordic countries except for Iceland). Chapter 3 briefly delineates the different theories. The Corporate Theory is developed in the following chapters of the thesis. Chapter 4 outlines the phases of the bankruptcy proceeding. Chapter 5 describes and exemplifies the systematics. Chapter 6 regards the bankruptcy estate in its qualification as a corporate entity. Chapter 7 concerns the organs of the bankruptcy estate, chapter 8 the enterprise and the objectives. The ownership of the assets is developed in chapter 9. Chapter 10 focuses on the different kind of interestholders in the bankruptcy estate. Chapter 11 and 12 regard the relation between the creditors; chapter 11 calls the shares into attention, while chapter 12 deals with some procedural aspects. Chapter 13 highlights the relation between debtor and creditor. That relation must be distinguished from the relation between the bankruptcy estate and its stakeholders (chapter 14). The thesis closes by a summarizing and evaluating rounding off in Swedish and English (chapter 15 and 16).

Sammanfattning Syftet med uppsatsen är att utröna om det finns omständigheter som medför att säljare av fast egendom blir skyldig att upplysa köparen om fel i fastigheten. Min frågeställning är således om säljare av fastighet har någon upplysningsplikt. I uppsatsen har jag använt traditionell rättsdogmatisk metod.   En fastighet kan vara behäftad med två huvudtyper av fel, konkreta fel och abstrakta fel. Ett konkret fel föreligger om fastigheten avviker från en mellan parterna avtalad standard. Om avtalet inte innehåller några uppgifter om fastighetens standard men avviker från vad köparen haft anledning att räkna med vid köpet föreligger ett abstrakt fel. Det finns tre olika typer av abstrakta fel, rättsliga fel, rådighetsfel och faktiska fel. För att köparen ska ha rätt att åberopa ett fel och göra en påföljd gällande krävs att felet är relevant. De konkreta felen är relevanta i sig, just i egenskap av att vara konkreta. Utgångspunkten när det gäller de faktiska felen är att köparen har så kallad undersökningsplikt och vid rättsliga fel och rådighetsfel skyddas köparens goda tro. Säljaren kan begränsa sitt felansvar genom friskrivning.   Säljare har ingen lagstadgad upplysningsplikt. Säljare har dock upplysningsplikt vid så kallade totala påföljdsfriskrivningar och vid rättsliga fel och rådighetsfel. När det gäller de faktiska felen är säljarens upplysningsplikt en omdiskuterad fråga. Frågan har berörts i fyra stycken rättsfall. I två av rättsfallen ålades säljaren upplysningsplikt och i två av fallen inte. Den viktigaste skillnaden jag kan se mellan rättsfallen är att två handlar om fel utanför fastighetens gräns medan de två andra handlar om fel inom fastigheten. Det är främst ett av rättsfallen som skapat debatt. I det rättsfallet ålades säljaren upplysningsplikt för ett upptäckbart fel utom fastigheten bland annat på grund av att säljaren kände till felet och borde ha förstått att uppgiften hade kunnat vara avgörande för köparens beslut om han skulle köpa fastigheten eller inte. I doktrinen sägs allt från att den domen är mycket välskriven till att domen är helt felaktig och endast kan anses ha ett begränsat prejudikatvärde. Omständigheter som har kritiserats i doktrinen är att HD ålagt säljare upplysningsplikt då felet varit lätt för köparen att upptäcka. Vidare kritiseras HD för att ha tagit den upplysningsplikt som stadgas i köplagen för säljare av lös egendom som intäkt för att ålägga säljare av fast egendom upplysningsplikt. Kritik har även riktats mot att HD valde att tillämpa felreglerna i 4 kap JB och inte reglerna om ogiltighet i avtalslagen. Den aktuella domen har dock även försvarats.

En grundläggande princip inom svensk rätt är att en part skall hålla sig till sin avtalspart, principen om avtalets subjektiva begränsning. Innebörden av rättsprincipen är att i händelse av avtalsbrott kan indirekt skadelidande endast rikta ersättningsanspråk mot sin avtalspart. Regeln innebär att en part som åsamkats skada på grund av någon utomstående inte kan rikta krav mot denne. Vid entreprenadavtal ingår vanligtvis en beställare avtal med en huvudentreprenör, som i sin tur anlitar en eller flera underentreprenörer. Underentreprenören blir då en utomstående part till beställaren eftersom det inte föreligger något avtalsförhållande mellan de två parterna. Kontraktskedjan består således av beställaren, huvudentreprenören (främre led i kedjan) och underentreprenören (bakre led i kedjan). Principen om avtalets subjektiva begränsning innebär att om bakre led orsakar skada på entreprenaden eller beställarens egendom, skall beställaren rikta ersättningskrav mot främre led. Främre led får då återkravsrätt mot underentreprenören. Under vissa omständigheter kan det dock vara till fördel för indirekt skadelidande om denne kan rikta ersättningskrav direkt mot skadevållaren, exempelvis vid främre leds insolvens. Uppsatsens syfte är att utreda huruvida en beställare av entreprenad har rätt att rikta krav mot skadevållaren i bakre led, så kallad direktkravsrätt. Direktkravsrätten har, direkt eller indirekt, diskuterats i rättsfall och i ett fåtal fall har direktkrav varit möjligt. Flertalet rättsfall berör entreprenader där användning av standardavtal är normen. Genom dessa avtal har huvudentreprenören givits ett strikt ansvar för fel och skada på entreprenaden. Huvudentreprenören är även strikt ansvarig för skada som underentreprenörer orsakar på entreprenaden. Vid skada på annan egendom än entreprenaden finns emellertid ansvarsbegränsningar som inskränker beställarens möjligheter att utfå ersättning som täcker hela skadan. Genom rättsfall och doktrin har villkoren i standardavtalen ansetts utgöra en spärr mot beställarens möjligheter att rikta direktkrav mot bakre led. I fall där avtalet mellan beställaren och främre led inte innehållit villkor likt de i standardavtalen, har beställaren tillerkänts direktkravsrätt. Direktkravsrätten är ett kontroversiellt område där motståndare varnar för långtgående konsekvenser, såsom omfattande kretsar av skadelidande och rättsosäkerhet. Förespråkare av direktkrav menar däremot att varje fall är unikt och behöver inte nödvändigtvis medföra negativa konsekvenser. I det senaste rättsfallet där direktkrav tillerkändes en beställare av entreprenad ansåg Högsta Domstolen (HD) att indirekt skadelidande innehade ett konkret och närliggande intresse i den skadade egendomen. HD ansåg att intresset bör ha varit tydligt för bakre led varför direktkravet inte kunde anses leda till rättsosäkerhet eller till omfattande kretsar av skadelidande. Förutom det nu nämnda intresset är det mycket svårt att uppställa kriterier för när och varför direktkrav kan tillerkännas en beställare av entreprenad. Kravrätten är ännu ett relativt oprövat rättsområde varför tydliga riktlinjer och kriterier ännu inte finns. Genom ifrågavarande rättsfall är det emellertid visat att direktkravsrätt, i vissa fall, är möjligt vid entreprenadförhållanden.

The European market is constantly changing and business across national borders is be-coming a daily feature. Companies no longer settle for trading within their own national borders and perhaps cannot even afford to restrict themselves to such a small area if they wish to expand. The new view of EC Company Law given by the European Court of Justice makes it possible for companies to move to another Member State and still be recognised as a legitimate company. This view is based on the incorporation theory, i.e. the theory that a company shall be governed by the law of the state in which it is incorporated. However, with this change come new threats to the market. Scholars fear that the European market will take the same approach as that of the US, where the state of Delaware has been able to attract more than half of the larger enterprises on the market in the regulatory competition between the states. In addition to that, the European market has been intro-duced to new supranational companies, i.e. companies that are above national law and answer to EC law, and these companies could have a large impact on the changes of the market. The SE Company and the proposed European Private Company may come to prevent a European Delaware. In this paper it is argued that a regulatory competition is going to occur within the Union in the near future – if it has not already – based on changes made by some Member States in order to attract more companies to incorporate under their jurisdiction. It will not fully resemble the situation in the US since the two market fields differ from one another. It is also argued that a European Delaware may come to exist, but that the mere existence of a regulatory competition does not have to result in such a state. A Delaware effect may be prevented by the European Private Company, if this form comes to exist. It is the thesis of this paper that the market in addition to the EPC, in order to actually be able to prevent the somewhat unwished competition, must meet three vital requirements. First of all, the EPC must differ from the statute of the SE Company, meaning it must be separated from national law since it otherwise would be an element of competition in itself. Second, the market – and then mostly through new Company Law Directives – must keep the freedom restricted. If the Directives allowed companies unrestricted freedom of establishment that would mean a possibility to move cross-border without the need for a EPC, which in turn would not be able to prevent a European Delaware. Third, there cannot be a working reincorporation within the Union, meaning Member States cannot be allowed to benefit from tax revenues that derive from such a move, since that would be yet another element to the regulatory competition. / Den europeiska marknaden undergår konstant förändringar och handeln över de nationella gränserna har blivit ett dagligt inslag. Företag nöjer sig ej längre med att endast bedriva verksamhet inom det egna landets gränser och om de önskar att expandera är det måhända inte möjligt att begränsa sig till ett sådant litet område. Europadomstolens nya syn på europeisk bolagsrätt gör det nu möjligt för företag att flytta från en medlemsstat till en annan och fortfarande räknas som ett legalt företag. Denna syn är baserad på den s.k. inkorporeringsteorin, d.v.s. teorin att ett företag skall regleras av lagen i den stat i vilken företaget har inkorporerats. Men med denna förändring kommer nya hot på marknaden. Akademiker befarar att den europeiska marknaden kommer ta an samma ton som den amerikanska där staten Delaware har lyckats locka till sig merparten av de stora företagen på marknaden i den statliga konkurrensen. I tillägg till det nyss sagda har det introducerats nya överstatliga företag på den europeiska marknaden, d.v.s. företag som står över nationella bestämmelser och istället endast regleras av EG lagstiftning, och dessa företag kan komma att ha en stor inverkan på de förändringar som händer på marknaden. Europabolaget och det proponerade Privata Europabolaget kan därigenom komma att hindra ett Europeiskt Delaware. Det är i denna uppsats hävdat att en regelverkskonkurrens mellan medlemsstaterna kom-mer att ske på marknaden – om det inte redan har – baserat på de förändringar som vissa medlemsstater redan gjort i respektive lagstiftning för att på så sätt locka till sig fler företag. Situationen kommer inte att till fullo likna den amerikanska eftersom de två marknaderna skiljer sig från varandra. Det är också argumenterat att ett europeiskt Delaware kan uppenbara sig, men att detta inte kommer ske enbart för att det finns en regelverkskonkurrens inom EU. En Delaware-effekt kan komma att hindras av det Privata Europabolaget, om denna form i framtiden accepteras. Teorin enligt denna uppsats är att i det fall ett europeiskt Delaware skall hindras måste den europeiska marknaden uppfylla tre viktiga krav. Först och främst måste det Privata Europabolagets statut skilja sig från Europabolagets, d.v.s. det måste vara separerat från nationella bestämmelser eftersom det i annat fall skulle vara ytterligare en beståndsdel av regelverkskonkurrensen. För det andra måste marknaden – främst genom de nya bolagsdirektiven – hålla friheten på marknaden under kontroll. Om direktiven tillåter företagen att utan hinder utnyttja etableringsfriheten skulle det innebära en möjlighet att röra sig över de nationella gränserna utan ett överstatligt bolag och det i sin tur skulle innebära att det Privata Europabolaget inte skulle kunna hindra ett europeiskt Delaware. För det tredje finns det inget utrymme för en fungerande återinkorporering inom Unionen, d.v.s. att medlemsstaterna inte kan tillåtas dra fördel av de skatteinkomster som kan uppkomma genom en sådan flytt eftersom det skulle gynna regleverkskonkurrensen.

<!--StartFragment--> Within the near future Sweden will be facing a large number of successions of ownership  within the agriculture and forestry sector, which is why it is important to acknowledge the question of alternatives for transfer of ownership. The purpose of this thesis is therefore to analyze the existing law as well as the various options for how to transfer the ownership concerning succession of ownership within family-owned agriculture and forestry businesses. This thesis pays particular attention to the complexity of problems that refer to joint ownerships and the great importance of the emotional questions that arise when a succession of ownership is being implemented. A succession of ownership can be planned as well as unplanned. When implemented through inheritance the transfer to the younger generation is unplanned. There are several effects of an unplanned succession of ownership and these effects can be harmful for the company as well as the family. If planned preparations can be made then the process can be facilitated by the involvement of the complete family. A planned succession is carried out through purchase, gift or testament. The implementation is a lengthy process and consideration must be taken not only to the economic and legal aspects but also the emotional. A succession can lead to jealousy and arising disputes within the family during and after the succession if the emotional questions are neglected. Approximately a third of all agricultural and forestry businesses are owned by more than one person in a joint ownership. Joint ownership can arise through various different reasons such as unplanned, through inheritance or testament, or planned, through purchase or gift. Numerous problems could arise through joint ownership, for example, where there are several joint owners, there could be several different perceptions on how to manage the property. There is the possibility to apply for trusteeship for the property by a legal guardian, however, it is not suitable for every constellation. Agriculture and forestry businesses are often owned as a joint ownership despite the fact that only one of the joint owners conducts and lives on the estate. These problems illustrate that joint ownership is not recommended, and when planning the succession of property, it is always important to be aware of the negative implications of joint ownership. It is hard to define an emotional question and there is no unequivocal answer to what such a question implies. The importance of these questions during a succession of ownership should not be belittled since they can determine the outcome of the succession. The emotional questions have a great impact on the succession as a whole and involve everyone. The importance of these questions has attracted more attention during the previous years but there is still a lack of investigations within this area and it is therefore important to highlight their existence. <!--EndFragment-->