Universiẗat, Diss.--Jena, 2005.

I denna studie har syftet varit att undersöka två audiovisuella installationers effekt på tiden, rummet och den rörliga åskådaren. Två installationsformer har jämförts, en projicerad på ett tredimensionellt objekt samt en som visats på en platt yta. Frågeställningen för denna studie var: Hur samverkar ljud och bild i installationerna? Hur påverkas rumsuppfattningen av installationerna? Hur påverkar åskådarens rörelsefrihet tidsuppfattningen? För att analysera den data som samlats in har sammankopplingar gjorts mellan respondenternas svar och Adam Basantas ”Att ta till vara på rummet, tiden och den mobila besökaren”, Eliassons ”Fields of Vibrations” samt har delar ur Eliassons egen Modell använts. Det har gjorts semistrukturerade intervjuer med tre respondenter som alla är verksamma inom det audiovisuella området men har varierande erfarenhet. Resultatet visar att beroende på vad som ska förmedlas genom installationerna skiljer sig vilken installationsform som är att föredra. Om det handlar om narrativt berättande är den platta ytan att föredra. Om det däremot är känslor det handlar om är en installation på ett objekt att föredra. Det tredimensionella föremålet är även att föredra om man som konstnär vill leka med rummets uppfattning och ge åskådaren en känsla av att de själva har kontroll över tiden. Resultatet är användbart för fortsatt forskning när det kommer till att undersöka, förstå och utmana tid och rumsuppfattning beroende på vilka möjligheter åskådaren har när de upplever installationer. Förslag till fortsatt forskning pekar på att utveckla undersökningen med andra typer av installationsformer. Exempelvis större skulpturer som man som åskådare fysiskt kan kliva in i.

Fagotten är lite av träblåsets storebror, en pålitlig pelare i orkestern som hjälper sina kollegor i sammanhanget och får dem att känna sig trygga och självsäkra i sitt eget spel när det går att luta sig mot fundamentet som ofta är fagottens funktion. När motsatsen händer, och fagotten inte har något för de andra att luta sig mot så blir det lätt instabilt på flera olika sätt. Syftet med detta arbete är för mig själv och er som läser att få en djupare insikt i vad en fagott gör bra ”av sig självt” och inte. Även i stora drag vad som finns att göra åt när det blir knepigt. Detta kommer undersökas med hjälp av exempel i fagottens standardrepertoar med notbilder och inspelningar, samt mina egna erfarenheter och kunskaper. Efter denna undersökning har jag fått ett tydligare och mer konkret tanke- och tillvägagångssätt för att hantera fagottens klingande begränsningar i olika situationer, tidigare i mitt musicerande har jag löst det mer undermedvetet. Efter arbetet så är jag mer konsekvent i mina val som kan leda till att jag är mer pålitlig som medmusiker och blir bättre på att undvika de misstag som egentligen går att hindra i förväg. / <p>Program:</p><p>Eugène Bozza. <em>Récit, Sicilienne et Rondo. </em>(1936)</p><p>Antonio Vivaldi. Fagottkonsert D-moll. RV-481</p><p>Jean Françaix. <em>Divertissement</em>. (1942)</p><p>Medverkande:</p><p>Jonathan Bauer - fagott</p><p>Mårten Landström - piano/cembalo</p><p>Peter Olofsson - violin</p><p>Patrik Swedrup - violin</p><p>Tony Bauer - viola</p><p>Mats Olofsson - cello</p><p>Maria Frankel - Kontrabas</p><p></p>

Vi har undersökt hur den mentala världskartan ser ut för ett antal elever på tre skolor i södra Sverige. I undersökningen har vi använt oss av ett genusperspektiv och dessutom sett till elevernas geografiska härkomst. Förutom detta undersökte vi vilka kartprojektioner som användes i skolorna samt hur dessa påverkade elevernas mentala världskartor. Utöver dessa frågeställningar utgick vi från ett antal hypoteser angående faktorer som vi trodde skulle påverka elevernas mentala världskartor. För att besvara dessa frågor användes enkäter och studier av tidigare forskning inom området. Resultatet visar att vi kunde se att det förelåg skillnader både ur ett genusperspektiv samt från elevernas geografiska härkomst. Resultatet visade även att de projektioner som används i skolundervisningen oftast återspeglades i elevernas mentala världskartor.

<p>Syftet med uppsatsen är att granska och undersöka hur förälskelse, kärlek och sexualitet i ett heterosexuellt parförhållande beskrivs och förklaras ur ett jungianskt perspektiv. Undersökningen utgår från följande frågeställningar:</p><p>- Hur uppstår förälskelse och kärlek ur ett jungianskt perspektiv?</p><p>- Vilka arketyper inverkar på en heterosexuell parrelation, och på vilket sätt inverkar de?</p><p>Jag har valt att undersöka hur kärlek i ett heterosexuellt förhållande uppstår ur ett jungianskt perspektiv. Jag har valt att studera, läsa och granska den litteratur som finns tillgänglig inom området, och har utgått ifrån ett nutida västerländskt perspektiv. Arbetet är en litteraturstudie och den litteratur som jag har använt mig av är så modern och nutida som möjligt, och jag har i denna uppsats därför valt att inte använda mig av t.ex. Emma Jungs ”Animus och Anima” eller C. G. Jungs ”Människan och hennes symboler”, eftersom de i en del avseenden kan verka omoderna. Kvinnors möjlighet till utbildning och självförverkligande i ett modernt västerländskt samhälle är t.ex. annorlunda idag än vad de var när dessa böcker skrevs. Jag har istället valt att använda mig av Sanford, som är en verksam jungiansk analytiker och präst och som skrev sin bok Osynliga Partners 1980. Även Pascal kan räknas till den yngre generationen av jungianska analytiker. Dessa författare använder sig av C. G. Jungs ursprungliga teorier och tankar, men har ombearbetat dessa i modernare form.</p><p>Jag har valt att intervjua fyra stycken individer i exemplifierande och reflekterande syfte. Jag vill noga betona att de inte tjänar ett resultat- och slutsatssyfte. De är för få för att som sådana räknas in i ett resultatsyfte, utan tjänar istället ett syfte i att vara exempel på hur moderna människor kan tänka. De intervjuade valdes ut genom personliga kontakter, och intervjuerna genomfördes per telefon. De frågor som jag ställde, var frågor som uppkom av intresse, efter att ha studerat och granskat den jungianska litteraturen.</p>

Syftet med uppsatsen är att granska och undersöka hur förälskelse, kärlek och sexualitet i ett heterosexuellt parförhållande beskrivs och förklaras ur ett jungianskt perspektiv. Undersökningen utgår från följande frågeställningar: - Hur uppstår förälskelse och kärlek ur ett jungianskt perspektiv? - Vilka arketyper inverkar på en heterosexuell parrelation, och på vilket sätt inverkar de? Jag har valt att undersöka hur kärlek i ett heterosexuellt förhållande uppstår ur ett jungianskt perspektiv. Jag har valt att studera, läsa och granska den litteratur som finns tillgänglig inom området, och har utgått ifrån ett nutida västerländskt perspektiv. Arbetet är en litteraturstudie och den litteratur som jag har använt mig av är så modern och nutida som möjligt, och jag har i denna uppsats därför valt att inte använda mig av t.ex. Emma Jungs ”Animus och Anima” eller C. G. Jungs ”Människan och hennes symboler”, eftersom de i en del avseenden kan verka omoderna. Kvinnors möjlighet till utbildning och självförverkligande i ett modernt västerländskt samhälle är t.ex. annorlunda idag än vad de var när dessa böcker skrevs. Jag har istället valt att använda mig av Sanford, som är en verksam jungiansk analytiker och präst och som skrev sin bok Osynliga Partners 1980. Även Pascal kan räknas till den yngre generationen av jungianska analytiker. Dessa författare använder sig av C. G. Jungs ursprungliga teorier och tankar, men har ombearbetat dessa i modernare form. Jag har valt att intervjua fyra stycken individer i exemplifierande och reflekterande syfte. Jag vill noga betona att de inte tjänar ett resultat- och slutsatssyfte. De är för få för att som sådana räknas in i ett resultatsyfte, utan tjänar istället ett syfte i att vara exempel på hur moderna människor kan tänka. De intervjuade valdes ut genom personliga kontakter, och intervjuerna genomfördes per telefon. De frågor som jag ställde, var frågor som uppkom av intresse, efter att ha studerat och granskat den jungianska litteraturen.

Bisher sind in der Schnittbildgebung zwei Projektionsverfahren üblich: Die Average-Projektion, die das Bildrauschen gut unterdrückt, jedoch die Kantenschärfe verringert und die Maximum-Intensitäts-Projektion (MIP), deren Bilder sich durch eine gute Kantenschärfe auszeichnen, gleichzeitig aber ein höheres Bildrauschen aufweisen. Daher wurde in der vorliegenden Arbeit eine Synthese beider Verfahren, softMip, mit dem Ziel die jeweiligen Vorteile zu vereinen, entwickelt. In einer Phantom-Studie mit sieben verschiedenen CT-Geräten wurden das Bildrauschen und die Kantenschärfe der drei Projektionsverfahren (MIP, Average und softMip) ermittelt. Anschließend wurden die drei Verfahren in einer klinischen Studie bei der Suche nach Harnwegskonkrementen in 31 ULD-CT-Abdomenaufnahmen eingesetzt. Für jedes Projektionsverfahren wurden sowohl Anzahl, Größe und Lokalisation der Harnwegskonkremente als auch die subjektiven Kriterien Bildrauschen, Kontrast, Konturschärfe, Artefakte und Bildeindruck erhoben. softMip weist im Phantomversuch ein geringeres Bildrauschen als MIP auf (p / Two projection algorithms exist in the cross sectional imaging: Average projection, which features good suppression of image noise, however the edge sharpness diminishes. In maximum-intensity-projection (MIP), images show good edge sharpness, but also amplified image noise. We developed softMip, a synthesis of both algorithms which tries to unite the respective advantages. In a phantom trial on seven different CT-devices, image noise and edge sharpness of the three projection algorithms (MIP, Average and softMip) were aquired. Furthermore image quality of the transition from Average to MIP by means of softMip was compared to the image quality of alpha blending average projection and MIP. In a clinical trial we investigated softMip compared to MIP and average projection in ULDCT examinations of 31 patients with suspected calcifications in the urinary tract. For each projection algorithm amount, size and localization of the calcifications as well as the subjective criteria image noise, contrast, contour sharpness, artifacts and overall image impression were documented. softMip showed a less image noise than a MIP (p

Idag är ekokardiografi den dominerande undersökningsmetoden för att studera hjärtat. Ekokardiografi kan med hjälp av ultraljud avbilda hjärtat utifrån olika projektioner som kan antingen sparas som stillbilder eller rörliga sekvenser. Ultraljud av hjärtat är en icke-invasiv teknik som kan utföras snabbt och orsakar därmed inget obehag för patienten. Global longitudinell strain (GLS) är ett vanligt mått inom ekokardiografi. GLS används allt oftare i kliniskt syfte för att bland annat följa behandlingsresultat och dessutom för tidig upptäckt av förändringar i myokardiet. Syftet med denna studie var att utreda om det fanns någon signifikant skillnad av mätvärden GLS mellan de två olika mjukvaruprogrammen, EchoPac och TomTec. I studien inkluderades 30 patienter, där sinusrytm och en god bildkvalité kunde erhållas. Mann-Whitney U test visade på en signifikant skillnad med P-värde 0,042. Bland-Altmandiagrammet visade på att alla värden, 30 totalt, förutom tre värden förhåller sig inom ett 95% konfidensintervall. Slutsatsen är att det finns en skillnad avseende GLS mellan de två mjukvaruprogrammen, utifrån denna studie. Analys av GLS hos samma patient bör utföras med samma mjukvaruprogram för att minimera variation av mätvärden så mycket som möjligt. / Echocardiography is today the dominant examination method for studying the heart. Echocardiography can with help of ultrasound provide an image of the heart from various projections that can either be saved as still images or moving sequences. Ultrasound of the heart is a non-invasive technique that can be performed quickly and thus causes no discomfort to the patient. Global longitudinal strain (GLS) is a common measure in echocardiography. GLS is increasingly used in clinical practice to monitor treatment outcome and to detect early changes in the myocardium. The purpose of this study was to determine if there were any significant difference in the measurement values of GLS between two different software programs, EchoPac and TomTec. The study included 30 patients with sinus rhythm and good image quality. The Mann-Whitney U test showed a significant difference of P 0.042. The Bland-Altman diagram showed that all values, 30 in total, except of three, are within a 95% confidence interval. The conclusion is that there is a difference of GLS between the two software programs, based on this study. Analysis of GLS in the same patient should be performed with the same software program to minimize measurement errors as much as possible.

EINLEITUNG: Die CT- Angiographie (CTA) ist eine neue Methode zum anatomischen Nachweis pathologischer Veränderungen am Gefäßsystem. Die Wertigkeit der an unserem Institut durchgeführten CT- Angiographien bezüglich der Diagnostik von Nierenarterienstenosen sollte untersucht werden. Außerdem sollten die einzelne Rekonstruktionsarten auf ihren Nutzen geprüft werden. MATERIAL UND METHODEN: Die Nierenarterien von 23 Patienten wurden sowohl angiograpisch als auch mit CTA untersucht. Aus dem Datensatz jeder Untersuchung wurden Axiale Schnittbilder (AS), axiale und coronale multiplanare Reformationen (cMPRa, cMPRc), 3D- Oberflächenrekonstruktion (SSD) und Maximum- Intensitäts- Projektion (MIP) angefertigt. Ohne Kenntnis des Angiographie- Befundes wurden in der ersten Befundungssitzung alle CTA- Rekonstruktionen einzeln beurteilt. Dabei kam eine fünfteilige Stenosengraduierung zum Einsatz. In der zweiten Befundungssitzung wurde die Diagnose anhand aller CTA- Rekonstruktionen eines Falles gestellt. Sensitivität, Spezifität und Kappa ergaben sich aus dem Vergleich mit den Angiographie- Befunden. ERGEBNISSE: Die CTA konnte relevante Nierenarterienstenosen (Lumeneinengung >50%) mit einer Sensitivität von 92,9 % und einer Spezifität von 86,7 % nachweisen. Der CTA- Stenosegrad stimmte bei Anwendung einer Unterteilung in fünf Kategorien in 65,9 % der Fälle mit dem der Angiographie überein (kappa = 0,468). Bei der Beurteilung der einzelnen Rekonstruktion lieferten die AS (Sensitivität 78,6 %, Spezifität 90,0 %, kappa 0,692) und die MIP (Sensitivität 71,4 %, Spezifität 96,7 %, kappa 0,726) die besten Resultate. Die cMPRa und cMPRc besaßen durch die ausschließliche Filmbefundung eine deutlich niedrigere diagnostische Qualität. Tendenziell wurde der Stenosegad mittels CTA unterschätzt. SCHLUSSFOLGERUNG: Die CTA besitzt eine hohe Wertigkeit bei der Diagnostik von Nierenarterienstenosen. Unsere Ergebnisse decken sich mit denen anderer Studien. Der Einsatz der CTA bei Verdacht auf eine Nierenarterienstenose kann die Zahl unnötiger Angiographien deutlich reduzieren. Zur Befunderhebung sollten die AS und die MIP regelmäßig genutzt werden. / PURPOSE: To evaluate the accuracy of Computed Tomographic Angiography (CTA) in the detection of renal artery stenosis in our department and to investigate the role of the different reformattings in making the right diagnosis. MATERIALS AND METHODS: CTA and conventional Arteriography were performed on 23 Patients and axial slices (AS), curved axial multiplanar reformatting (cMPRa), curved coronal multiplanar reformatting (cMPRc), shaded surface display (SSD) and maximum intensity projections (MIP) were performed. During the first reading- session all blinded images were reviewed seperately, while all reformattings of one patient were analysed in the second reading session by one experienced radiologist, using a five- point- scale to determine the grade of the stenosis. RESULTS: Stenoses greater than 50% could be depicted by CTA with a sensitivity of 92,9 % and a specifity of 86,7 %. Applying a 5 five- point- scale, 65,9% of the diagnoses met the ones made by angiography (kappa= 0,468). MIP and AS were the most usefull reformattings with sensitivity, specifity and kappa reaching 71,4 %, 96,7 %, 0,726 and 78,6 %, 90 %, 0,692respectively. A tendency for underestimating the degree of the stenoses was notable. CONCLUSIONS: CTA has a high accuracy in diagnosing renal artery stenoses. Our results do not differ much from other studies on this technique. Applying CTA in suspected renal artery stenosis can reduce the amount of unnessecary arteriographies. For best results, MIP and AS should always be reviewed.

<p>Denna uppsats har haft till syfte att söka nå en förståelse för ondskan och dess eventuella betydelse för människans förutsättningar i tillvaron. Med hjälp av ett psykoanalytiskt och arketypiskt förhållningssätt har jag valt att framställa ondskan som viktig beståndsdel i det mänskliga livet. I myter, riter, sagor och symboler kan man finna en slags överordnad mening som kan bringa balans och jämvikt mellan det jordiska och det överjordiska, och mellan det goda och onda, menar exempelvis den kände mytforskaren Joseph Campbell. De är till för att skapa mening och förståelse för allt som rör det mänskliga. Här har jag valt att titta närmare på myter som exempelvis Oden, Lilit, Utdrivningen ur Paradiset och Den gudomliga komedin.</p><p>Oftast är vi inte särskilt benägna att se och erkänna vår egen ondska utan vill gärna behålla bilden av ondskans annorlundahet för att rättfärdiga bilden av oss själva. Det har därför varit intressant att här titta närmare på fenomen som <em>projektion</em>, <em>klyvning av gott och ont</em>, <em>syndabockstänkande</em> osv.</p><p>En stor del har också ägnats åt psykoanalytikern C G Jungs tankar om <em>den</em> <em>kristna myten</em> och hans tolkning av bl. a. Jobs bok där han visar hur den antropomorfa projektionen av gott och ont har utvecklats och kommit till uttryck i Bibeln. Jung framhåller med detta bl. a. att Gud, liksom människan, genomgår en individuationsprocess mot en allt större medvetenhet. Gud visar i Jobs bok prov på grymhet, måttlöshet och framförallt omedvetenhet i det han utsätter Job för ett till synes orättvist och onödigt lidande. Jung menar att Gud också är människans avbild och projektion. På Gud är alla goda egenskaper projicerade och på Satan alla onda. Detta motsvarar också människans egen oförmåga att se <em>hela</em> sig själv, sin egen ondska eller <em>skugga</em>.</p><p>Den kristna kulturen är, enlig Jung, alltför identifierad med det goda, därför behöver Kristusgestalten kompletteras med hans mörka broder Satan om människan skall kunna komma tillrätta med sig själv och ondskans problem. I slutdiskussionen tar jag, som ett exempel på hur detta skulle kunna gå till, upp Claes Janssen tankar om att <em>återinbjuda Djävulen</em> som en dialektisk antites till Kristus. Han visar hur viktig och användbar den medvetna kontakten med Djävulen är och att denna gestalt, så snart han bjuds in i det <em>heliga fyrtalet</em> upphör att vara ond. Att han som <em>Lucifer</em> (ljusbringaren) har en medvetandegörande effekt. Gud, Kristus, Den Helige Ande och Djävulen ses som arketyper som tillsammans bildar en själslig jämvikt för att de rättar och rättas av varandra.</p><p>Min slutliga reflektion är att ondskan är en ofrånkomlig del i att vara människa. Vi kan välja försöka förstå den och våga möta den i oss själva eller vi kan förneka och gömma undan den. Men mörkret kommer alltid att finnas där, ingen går fri från ondska!</p><p> </p>