Syfte: Studiens syfte var att ur ett etiskt perspektiv belysa hur psykiatrisjuksköterskan skapar en relation med patienten i en hotfull situation. Metod: En empirisk studie med kvalitativ ansats. Öppna intervjuer med fyra psykiatrisjuksköterskor låg till grund för innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman (2004). Resultat: Analysen resulterade i fyra teman vilka är Sjuksköterskan som professionell vårdare, Sjuksköterskan som patientens advokat, Det hotfulla mötet och Det motsättningsfulla mötet. Slutsats: Psykiatrisjuksköterskan skapar en relation med patienten i en hotfull situation, förklarad med hjälp av Lévinas etik, genom att bli djupt påverkad av medlidande och sorg över patientens öde, genom att med sitt bestående ansvar ta initiativ att närma sig patienten i lyssnande och tillit, genom att i detta lyssnande få stöd av arbetsgruppen, för att utvidga ansvarstagandet i relation till patienten, den Andre och genom att, när tvång används, vara övertygad om att det är för patientens bästa. Sjuksköterskan handlar dels enligt generella mönster, dels visar hon djup förståelse för den Andres annanhet, vilket uttrycks i begreppet andlighet: det Oändliga enligt Lévinas. / Objective:The purpose of this study was that from an ethical perspective illuminate how the psychiatric nurse creates a relationship with the patient in a threatening situation. Method: An empirical study with a qualitative approach. Open interviews with four psychiatric nurses formed the basis for content analysis in accordance with Graneheim and Lundman (2004). Findings: Four themes emerged, i.e. the nurse as a professional caregiver, the nurse as the patient's advocate, the threatening encounter and the ambiguous encounter. Conclusion: The psychiatric nurse creates a relationship with the patient in a threatening situation, explained by Lévinas ethics, by experiencing feelings of compassion and sorrow for the patient's fate, by taking a permanent responsibility approaching the patient in listening and trust, by having support of colleagues in this listening, expanding the responsibility for the patient, the Other and by, when coercion is used, be convinced that it is the patient's best interests. On the one hand the nurse acts in accordance with general patterns, on the other she shows her deep understanding of the Other's otherness, which is expressed in the concept of spirituality: the Infinite according to Lévinas.

O objetivo deste estudo foi analisar a convivência do adolescente doente mental com sua família através do relato dos pais. Foram realizadas entrevistas semi estruturadas com pais de adolescentes em acompanhamento no ambulatório do Serviço de Psiquiatria da Infância e Adolescência do HCFMUSP (SEPIA), no período de março a maio de 2006. Participaram cinco mães e três pais. Utilizou-se a análise de conteúdo, elegendo para este estudo a análise temática, segundo MINAYO. Foram identificadas cinco categorias: “Sentimentos gerados na família ao receber o diagnóstico”; “Mudanças no relacionamento familiar e social no convívio familiar com a doença mental”; “Sentimentos que surgiram no convívio com o transtorno mental”; “Descrença quanto ao tratamento”; “Caminhada do desconhecimento ao conhecimento”. Evidenciou-se que os familiares têm dificuldade em aceitar o diagnóstico de uma doença mental em um de seus filhos. A presença desta provocou alterações na dinâmica familiar, acarretando mudanças, não só no convívio da família nuclear, mas afetando os demais componentes da família. O relacionamento na rede social também sofre modificações, em especial com professores e vizinhança. O conhecimento sobre a doença, por parte dos familiares, levou a uma melhor aceitação dessa. Essa constatação mostra, mais uma vez, que as famílias são carentes de orientação e apoio por parte da equipe de saúde que cuida de seus filhos. Apesar de se preconizar, no modelo vigente de saúde mental, o atendimento também às famílias, isto ainda acontece de maneira tímida em determinados locais, sendo a família considerada apenas como fonte de informação. A compreensão do que a família experimenta no seu caminhar com a doença mental, destacada nesse estudo, evidenciou a necessidade de programas de educação em saúde para que possa enfrentar suas dificuldades com mais segurança. Este estudo possibilitou entender um pouco do mundo do adolescente e de seus familiares, enfatizando a importância do profissional Enfermeiro em seu papel de educador. Com base nos resultados desta pesquisa e em resultados de outras, a implantação de programa psicoeducacional aberto, se mostra como possível recurso eficaz coadjuvante para sanar a falta de conhecimento e orientação. Este já se configura como um desdobramento do presente estudo, enfeixando o ensino, pesquisa e assistência. / The aim of this research was to analyze the mentally sick adolescent’s acquaintance with his family through the parents report. Semi-structured interviews with the adolescents’ parents who have been treated in the ambulatory of the Child and Adolescent Psychiatric Service of HCFMUSP (SEPIA) were done, from March to May, 2006. Five mothers and three fathers participated. The content analysis was used, electing for this research the thematic analysis according to MINAYO. Five categories were identified: “Feelings begot in the family at the moment of the diagnostic “; Changes in the family and social relationship living together with the mental disease”; “Feelings that emerged when living together with the mental disorder”; Faithlessness to the treatment”; “Walk from the unknown to the knowledge”. It became evident that parents have difficulty in accepting the mental disorder diagnostic in one of their children. This presence created modification in the family dynamic bringing changes not only to the core of the living together family, but affecting the other components of the family. The relationship in the social area also suffered modifications, especially with teachers and neighborhood. The knowledge about this disease brought a better acceptation. This shows, one more time, that families are poorly informed and supported by the health team that takes care of their children. Despite the fact the current mental health model praises also an attending for the family, this still happens in a shy way in certain places, the family is considered only as a source of information. The comprehension of what the family experiments during the journey in the mental disease stood out in this research showed the necessity of health educational programs, so that they can face their difficulties safely. This study helped understand a little the adolescents and family’s world, emphasizing the importance of the Nurse professional in his educational role. Based on the results of this and other researches, it is suggested the establishment of an open educational program as an efficient co adjuvant resource to clear out the lack of knowledge and orientation. This is a display of the present research, tying together : teaching, research and assistance.

Bakgrund: Inom psykiatrisk omvårdnad används stödjande samtal som en omvårdnadsåtgärd. Det har framkommit i forskning att patienter upplever god effekt av stödjande samtal. Däremot saknas det forskning kring vad ett stödjande samtal är, utifrån psykiatrisjuksköterskans perspektiv. Syfte: Syftet med studien var att belysa vad ett stödjande samtal är utifrån psykiatrisjuksköterskans perspektiv. Metod: Kvalitativ metod med induktiv ansats har använts. Datamaterialet har analyserats med kvalitativ innehållsanalys. Psykiatrisjuksköterskor inom vuxenpsykiatrisk öppenvård har intervjuats i två regioner i sydvästra Sverige. Tio stycken semistrukturerade intervjuer har genomförts. Resultat: I resultatet framkommer att psykiatrisjuksköterskor anser att det stödjande samtalet ska stärka och identifiera patientens egna resurser. Relationen mellan psykiatrisjuksköterskan och patienten är betydelsefull. Det stödjande samtalet beskrivs som otydligt, saknar struktur och syfte samt tenderar att ha en låg status då det ibland används i väntan på annan behandling. Samtidigt framkommer att det finns en stor frihet med det stödjande samtalet då det inte behöver anpassas till ramar som i en terapi. Konklusion: Det stödjande samtalet är en betydelsefull uppgift där psykiatrisjuksköterskan är bäst lämpad att utföra samtalet. Detta på grund av det omvårdnadsperspektiv psykiatrisjuksköterskan besitter. Det stödjande samtalet är en insats som bör prioriteras inom den vuxenpsykiatriska öppenvården. / Background: In psychiatric nursing, supportive conversations are used as a nursing measure. Research has shown that patients experience a good effect of supportive conversations. On the other hand, there is a lack of research on what a supportive conversation is from the psychiatric nurse's perspective. Aim: The aim of this study was to shed light on what a supportive conversation is from the psychiatric nurse's perspective. Method: Qualitative method with inductive approach has been used. The data material has been analyzed with qualitative content analysis. Psychiatric nurses in adult psychiatric outpatient care have been interviewed in two regions in southwest of Sweden. Ten semi-structured interviews were conducted. Result: The results show that psychiatric nurses believe that the supportive conversation should strengthen and identify the patient's own resources. The relationship between the psychiatric nurse and the patient is of great importance. The supportive conversation is described as unclear, lacks structure and purpose and tends to have a low status as it is sometimes used while the patient is waiting for other treatment. At the same time, it becomes clear that supportive conversation offers a great deal of freedom as it does not need to be adapted to the framework as in a therapy. Conclusion: The supportive conversation is an important task where the psychiatric nurse is best suited to carry out the conversation. This is due to the nursing perspective of the psychiatric nurse. The supportive conversation is an initiative that should be prioritized in adult psychiatric outpatient care.

Bakgrund: Emotionellt instabilt personlighetssyndrom (EIPS) karakteriseras av dramatiska känslomässiga svängningar, bristande impulskontroll, sviktande identitet/självbild och instabila relationer som manifesteras i självskador, missbruk och en förhöjd suicidrisk. Ofta har patienten utvecklat mindre gynnsamma strategier för att hantera sina känslor och EIPS är i hög grad associerat med samsjuklighet där ångest tillhör ett av det mest frekvent förekommande. Att arbeta med dessa patienter beskrivs ofta som utmanande och den emotionella berg- och dalbana som ofta förknippas med EIPS skapar många gånger frustration hos personalen. Syfte: Syftet med studien var att beskriva psykiatrisjuksköterskors erfarenheter av att möta patienter med EIPS och ångest. Metod: En kvalitativ intervjustudie samt utfört en innehållsanalys av insamlad data. Åtta individuella semistrukturerade intervjuer för att ta del av psykiatrisjuksköterskans erfarenheter. Resultat: Analysen av insamlad data resulterade i tre kategorier och sex subkategorier. Kategorierna var: Utmaningar med patientgruppen, faktorer som påverkar vårdrelationen samt stöd och utbildning. Det framkommer att patientens karaktärsdrag och ångestproblematik präglar psykiatrisjuksköterskans attityder och bemötande och en stor del av vården utgörs av att hjälpa patienten till sunda strategier för ångesthantering. Diskussion: Handledning kan ses ha en betydande funktion i psykiatrisjuksköterskans attityder och därmed bemötande av patienter med EIPS. / Background: Borderline Personality Disorder (BPD) is characterized by dramatic, emotional mood swings, lack of impulse control, failing self-image/identity and unstable relationships which manifests in self-harm behaviour, substance abuse and an increased suicide risk. It’s quite common that the patient will have developed less successful strategies to cope with their emotions and BPD is to a great extent, associated with comorbidity where anxiety is one of the most frequent factors. Dealing with these patients is often described as challenging and the emotional rollercoaster which is often associated with BPD poses many times as the main reason for frustration within the staff. Method: A qualitative interview study and a performed content analysis of collected data, eight individual semi-structured interviews with the intent to take part of the psychiatric nurse’s experiences. Aim: The aim of the study has been to describe the experiences of psychiatric nurses in their encounters with patients with BPD and anxiety. Results: The analysis of the collected data resulted in three categories and six subcategories. The categories are as follows: Challenges within the patient group, factors which affect the care relationship and support and education. It is revealed that the patient’s characteristic traits and anxiety disorders characterizes the psychiatric nurse’s attitude and treatment and a substantial part of the medical care consists of helping the patient develop sound strategies for anxiety management. Discussion: Supervision/guidance is seen to have a significant effect involving the psychiatric nurse’s attitude and therefore, approach to patients with BPD. / <p>Godkännandedatum: 2020-01-16</p>

No description available.

Hot och våld är vanligt förekommande inom psykiatrisk slutenvård och utgör ett betydande problem både för patienter som vårdas och för de sjuksköterskor som arbetar inom psykiatrisk verksamhet. Det finns ett ansvar hos sjuksköterskor inom psykiatrisk vård att hantera situationer med patienter där inslag av hot och direkt våld är en realitet utan att tillfoga patienten onödigt lidande. Det krävs kunskap och erfarenhet men också en förståelse inför patientens situation och egna upplevelser. Forskning som rör arbetsmiljön inom psykiatrisk slutenvård visar på att förekomst av hot och våld kan innebära relativa arbetsmiljöproblem för de sjuksköterskor som arbetar där. Detta kan resultera i psykosociala problem och med minskad arbetsglädje som följd. Känslor av skuld och självanklagelser drabbar ofta dem som möter hot och våld i sitt arbete. När sjuksköterskor känner bristande förmåga att klara av sitt arbete på grund av hot och våld kan känslan av misslyckande i sin yrkesroll påverka möjligheten till genuina möten med patienter. Denna studie syftar till att försöka beskriva sjuksköterskors upplevelser av ett hotfullt möte mellan dem och patienter. Data har insamlats genom kvalitativa intervjuer. Analysen har gjorts utifrån en innehållsanalys. Försökspersonerna har alla en specialistutbildning i psykiatri och alla arbetar på en allmänpsykiatrisk klinik. Resultatet visar på att sjuksköterskor som har förmågan att visa omtanke och respekt och att kunna vara närvarande under den hotfulla situationen har störst möjlighet att nå fram till patienten. När sjuksköterskorna känner som mest rädsla och osäkerhet har de en tendens att bli som mest påtvingande i sin attityd gentemot patienten. Det hotfulla mötet hotar den betydelsefulla relationen mellan patient och sjuksköterska där sjusköterskan har den svåra uppgiften att få till stånd en dialog som präglas av respekt och närvaro gentemot patienten trots att mötet kan utvecklas till en våldsam situation. En slutsats av studien är att en rädd och osäker sjuksköterska har minskad förmåga att erbjuda en genuin och rak kontakt gentemot patienten. Den andra slutsatsen är att möjligheten att förhindra en hotfull situation är som störst innan ett möte övergår i en hotfull situation mellan en patient och en sjuksköterska. / Threats and violence are common in psychiatric care and are a significant problem for both patients who are under treatment and for the nurses who work within the psychiatric healthcare. The nurses within the psychiatric healthcare has a responsibility to handle the situations with patients were elements of threat and violence are a reality without inflicting unnecessary suffering. It requires knowledge and experience but also an understanding for the patients situation and previous experiences. Research that concerns working environment within the psychiatric care shows that occurrence of threat and violence may result in working environmental problems for the nurses. The consequences that may occur among the nurses are psycho social problems with a result of demised work pleasure. Nurses who face threat and violence at their jobs has often feelings of guilt and self accusations. The feelings of failure affect the possibility of a genuine contact with the patient when nurses feel a lack of ability of coping with their jobs. This study is aimed to try to describe psychiatric nurses’ experiences of threatening meetings between them and patients. Data has been collected through qualitative interviews. The analysis has been done on the basis of a content analysis. All the subjects of the interviews have a specialist education within psychiatric care and works on a psychiatric clinic. The result shows that nurses who have the ability to show care and respect and also being able to be present in threatful situations have the best possibility to achieve a genuine dialog with the patient. When nurses are feeling fear and insecurity at its most they tend to be even more forced in their attitude against the patient. The threatful meeting threatens the important relation between the patient and the nurse who has the difficult task to achieve the dialog which is based on respect and presence towards the patient despite the fact that the meeting can evolve into a threat full meeting. One conclusion of the study is that a frightened and insecure nurse has a diminished capability to offer a genuine contact with the patient. The second conclusion is that the best possibility to prevent a threatful situation is before a meeting turns into a threatful situation between the patient and the nurse.

Bakgrund: Psykisk ohälsa ökar snabbt i världen. Stödjande samtal är en viktig arbetsuppgift för sjuksköterskan inom psykiatrisk vård. Sjuksköterskans förhållningssätt och vårdrelationen är viktiga komponenter för att möta patienternas behov och främja återhämtningsprocessen. Sjuksköterskan spelar en central roll i psykiatrisk vård. Syfte: Syftet var att sammanställa kunskap om stödjande samtal som omvårdnadsåtgärd i psykiatrisk vård. Design: Integrativ litteraturöversikt Metod: En systematisk sökning genomfördes i databaserna CINAHL, PubMed och PsycInfo. Detta för att hitta relevanta studier avseende sjuksköterskors och patienters erfarenheter av samtal samt vilka faktorer som påverkar och vad samtal får för betydelse för patienterna. Analysen av studierna genomfördes med hjälp av Whittemore &amp; Knafl:s (2005) analysmetod. Resultat: Tio artiklar inkluderades i studien varav sex kvalitativa, två kvantitativa och två av mixad metod. Analysen resulterade i sex faktorer och sju teman. Resultatet visade att både sjuksköterskor och patienter har övervägande positiva erfarenheter av stödjande samtal. Sjuksköterskor behöver vara genuina och intresserade för att patienterna ska känna sig trygga vilket främjar vårdrelationen och därmed det stödjande samtalet. Det finns både främjande och försvårande faktorer för samtal. Stödjande samtal kan bidra till bättre psykiskt välmående, förebygga återinsjuknanden och ge stöd under akuta perioder. Stödjande samtal som omvårdnadsåtgärd kan främja patienters återhämtning. Slutsats: Stödjande samtal kan ha positiva effekter på patienternas psykiska hälsa och återhämtning. Stödjande samtal kan vara en meningsfull och holistisk omvårdnadsåtgärd för patienter i psykiatrisk vård. Resultatet från litteraturöversikten visar både på främjande och försvårande faktorer för stödjande samtal. Samtal som omvårdnadsåtgärd har en potential, som till fullo inte nyttjas.

Psykisk ohälsa är ett globalt problem och unga vuxna är en särskilt utsatt grupp. Mental Health Literacy (MHL) är en modell som innefattar fyra komponenter avseende psykisk hälsa och ohälsa. God MHL bidrar till att stärka psykisk hälsa och kan vara en förutsättning för tidig upptäckt och behandling av psykisk ohälsa, det är därför viktigt med en större förståelse för unga vuxnas MHL ur ett omvårdnadsperspektiv. Syftet med studien var att undersöka specialistsjuksköterskors erfarenheter av unga vuxnas MHL. En kvalitativ metod med abduktiv ansats användes. Tio semistrukturerade intervjuer genomfördes på allmänpsykiatriska specialistmottagningar för vuxna och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. I resultatet framkom fyra teman: erfarenheter av unga vuxnas förståelse att kunna uppnå och upprätthålla god psykisk hälsa, erfarenheter av unga vuxnas förståelse för psykiatriska tillstånd och hur de behandlas, erfarenheter av unga vuxnas upplevelse av stigma relaterat till psykisk ohälsa samt erfarenheter av unga vuxnas hjälpsökande. Unga vuxna har en ökad kunskapsnivå gällande psykiatriska tillstånd men en bristfällig förmåga att omsätta kunskapen till ett adekvat självomhändertagande. Vissa diagnoser var mer stigmatiserande och det fanns oklarheter angående hjälpsökande. Sjukvårdens kunskap om unga vuxnas MHL behöver förbättras för att främja god personcentrerad omvårdnad. Forskning inriktad på implementering av personcentrerad psykiatrisk vård behövs. / Mental illness is a global problem, and young adults is a vulnerable group. Mental Health Literacy (MHL) is a model that includes four components relating to mental health and illness. High levels of MHL contributes to strengthening mental health, can prerequisite early detection and treatment of mental illness, it´s therefore important to increase understanding of young adults’ MHL from a nursing perspective. The aim of the study was to explore mental health nurses’ experiences of MHL among young adults. Qualitative method with an abductive approach was used. The datamaterial was analyzed with qualitative content analysis. Ten semi-structured were conducted at psychiatric specialist clinics for adults. The results showed four themes: experiences of young people’s understanding for obtaining and retaining mental health, experiences of young people’s understanding of mental illness, experiences of young people and stigma in relation to psychiatric conditions, and experiences of young people’s help-seeking. Young adults have an increased knowledge regarding psychiatric conditions but lack ability to convert the knowledge into adequate self-care. Some diagnoses are more stigmatizing, and there´s uncertainty where the young adults can receive help for their mental illness. The health care organization needs better knowledge of young adults' MHL to promote psychiatric person-centred care.

Bakgrund: Stödjande samtal är ett verktyg inom den psykiatriska heldygnsvården som används i behandlande och lindrande syfte med suicidnära patienter. Det konstateras att samtalet var specialistsjuksköterskans viktigaste verktyg inom psykiatrisk omvårdnad. Vid granskning inom ämnet kunde det fastställas att det fanns sparsamt med forskning gällande stödjande samtal med suicidnära patienter i psykiatrisk heldygnsvård i Sverige utifrån specialistsjuksköterskans perspektiv. Syfte: Studiens syfte var att belysa specialistsjuksköterskans erfarenheter av att genomföra stödjande samtal med suicidnära patienter som vårdas i psykiatrisk heldygnsvård. Metod: Studien tillämpar en kvalitativ metod med induktiv ansats och baseras på åtta semistrukturerade intervjuer enligt Graneheims och Lundmans (2004) kvalitativa innehållsanalys. För att inkluderas i studien skulle specialistsjuksköterskan med inriktning psykiatrisk vård ha erfarenhet av stödjande samtal med suicidnära patienter inom psykiatrisk heldygnsvård. Verksamheter bestående av rättspsykiatri samt barn -och ungdomspsykiatri exkluderades ur studien. Resultat: Analysen av datainsamlingen presenterades med temat vikten av ett ömsesidigt möte i samtalet och kategorierna; att vara inkännande, att vara tillgänglig samt samspelets betydelse. Slutsats: För att uppnå möjlighet till ett ömsesidigt möte och ett vårdande stödjande samtal krävs att specialistsjuksköterskor har tid för att kunna bedriva en personcentrerad och patientsäker vård samt för att skapa allianser med patienter inom psykiatrisk heldygnsvård. Det stödjande samtalet styrs av specialistsjuksköterskors erfarenhet och intuition, vilket bidrar till att det stödjande samtalet blir olika för varje individ. Det stödjande samtalet inom psykiatrisk heldygnsvård drabbas om specialistsjuksköterskor inte har någon erfarenhet samt om personalbrist eller tidsbrist förekommer. / Background: Supportive conversations are a tool within the inpatient psychiatric care that is used for the treatment and relieving purpose of suicidal patients. It is established that dialogues were the specialist nurse's most important tool in psychiatric nursing. When examining the subject, it was determined that there was sparingly research regarding supportive conversations with suicidal patients in psychiatric inpatient care in Sweden from the specialist nurse's perspective.Aim: The aim of the study was to shed light on the psychiatric nurse's experiences of carrying out supportive conversations with suicidal patients who are cared for in psychiatric inpatient care. Method: The study applies a qualitative method with an inductive approach and is based on eight semi-structured interviews according to Graneheim and Lundman's (2004) qualitative content analysis. To be included in the study, the specialist nurse specializing in psychiatric care had to have experience of supportive conversations with suicidal patients in psychiatric inpatient care. Departments consisting of forensic psychiatry and child- and adolescent psychiatry were excluded from the study.Result: The analysis resulted in the theme of the importance of a mutual meeting in the conversation with the categories; to be empathetic, to be available and the importance of interaction.Conclusion: In order to achieve the opportunity for a mutual meeting and a caring supportive conversation, the psychiatry nurses must have time to be able to conduct person-centered and patient-safe care and to create alliances with patients in psychiatric inpatient care. The supportive conversation is guided by the psychiatry nurses experience and intuition, which contributes to the supportive conversation being individual. The supportive conversation within psychiatric inpatient care is affected if the psychiatry nurse has no experience and if there is a shortage of staff or a lack of time.

A descriptive survey to identify factors influencing relapse of psychiatric outpatients in the rural communities of the Eastern Cape was undertaken. A questionnaire was used to collect data from family caregivers who were relatives of psychiatric patients receiving their monthly medications from two rural clinics. Data were analysed using the Statistical Package for Social Sciences (SPSS) version 17. A total number of 92 family caregivers participated. Respondents reported side effects of psychotropic drugs, poor family role, poor referral system, lack of home visits, non-compliance and stigmatization as major factors contributing to relapse of psychiatric outpatients. Active involvement of caregivers in follow up care of their relatives is effective in fostering collaboration between the psychiatric hospitals and patients with the common goal of relapse avoidance. It is recommended that adequate provision of resources in conjunction with health education is effective in enhancing collaboration towards prevention of relapse in psychiatric patients. This would promote team work among patients, caregivers and health care providers. / Public Health / M.A. (Public Health)