Cirka 800 000 människor världen över avslutade sina liv genom suicid 2014. En psykiatrisk diagnos är en vanligt förekommande bakomliggande orsak. De vanligaste diagnoserna är depression, bipolär sjukdom, post traumatiskt stressyndrom samt substansmissbruk. Tidigare suicidförsök är den enskilt största riskfaktorn för ett fullbordat suicid. Det är komplext att arbeta med suicidnära patienter i öppenvården och det ställs höga krav på specialistkompetens inom psykiatrisk omvårdnad och goda kunskaper kring det suicidpreventiva arbetet. Syftet med studien var att beskriva psykiatrisjuksköterskans erfarenhet av att bedöma suicidrisk på patienter på en vuxenpsykiatriskmottagning. En kvalitativ metod användes med induktiv ansats där fyra intervjuer med  psykiatrisjuksköterskor genomfördes. I resultatet framkom att psykiatrisjuksköterskan dagligen möter och behandlar suicidnära patienter på en öppenvårdsmottagning. Resultatet visade att psykiatrisjuksköterskan trots år av erfarenhet upplevde arbetet med suicidnära patienter som komplext och ansvarsfullt. Det framkom att psykiatrisjuksköterskan arbetade självständigt och stod ofta ensam med att bedöma suicidrisken och vidta åtgärder. Psykiatrisjuksköterskan har en viktig del i det suicidpreventiva arbetet och behöver känna sig trygga och säkra i omvårdnaden kring suicidnära patienter och i att bedöma suicidrisken. Vidare forskning skulle kunna ge fördjupad kunskap om psykiatrisjuksköterskan roll och behov för att ge omvårdnad till suicidnära patienter.

Aim: The aim of this study is to illuminate psychiatric nurses' experiences of suicide assessment in their daily work of a psychiatric inpatient ward. Background: The majority of all suicides are committed by people with some kind of psychiatric diagnosis and suicides within psychiatric hospital departments are increasing. In more than half of the cases where patients have committed suicide in the psychiatric hospital, the patient's suicidal risk assessment has failed and the patient has been able to leave the department and commit suicide. Previous research suggests that suicide risk assessments are important and nurses need more skills and time to be able to pay attention to patients' behavior. Design: This is a qualitative descriptive study based on eight individual semi-structured interviews that have been analyzed using qualitative content analysis by Lundman and Hällgren Graneheim (2012). Method: Data analysis was based on Lundman and Hällgren Graneheim (2012) description of qualitative content analysis. Semi-structured interviews with the addition of narrative questions was conducted. The participants were eight registered psychiatric nurses from four different psychiatric departments at a hospital in Västra Götaland. A male psychiatric nurse and seven female psychiatric nurses participated with at least one years of experience participated. Results: The results showed that the psychiatric nurses had difficulties defining a general suicide behavior. On the other hand, different behavior patterns were identified as more suicidal. Such patterns could be rapid twists in emotional state, strong anxiety, impulsivity and backwardness. Three categories emerged during the analysis process: Clinical Glance, Alliance Work and Experiences Collaboration and Knowledge, and all three had three related subcategories. Conclusion: The suicidal process is complex and the difficulty lies in identifying where in the process the patient is. Psychiatric nurses have responsibility identifying early signs considered by psychiatric nurses to be an important part of suicide assessment. Experience about the patient and knowledge of suicide is something that psychiatric nurses experience as significant to be able to make good suicide risk assessments.

Bakgrund: Substansberoendet drabbar inte bara individen utan kan också ge konsekvenser för sin omgivning och samhället i stort. Familjens delaktighet har stor betydelse för patientens tillfrisknande under vård- och återhämtningsprocessen och deras stöd minskar risken för återfall och ökar durationen av nyktra perioder. Genom att inhämta mer kunskap om hur det är att vara i familjens situation kan psykiatrisjuksköterskan få en ökad förståelse som och bidrar till en bättre omvårdnad och förutsättningar för närståendes delaktighet i vården.   Syfte: Syftet var att beskriva upplevelsen av att vara familjemedlem till en person med substansberoende. Metod: Metoden var en kvalitativ litteraturöversikt med systematiskt tillvägagångssätt. Litteratursökningen genomfördes i tre databaser och elva vetenskapliga originalartiklar inkluderades i resultatet. Författarna har i arbetets metoddel utgått från Polit och Becks (2016) niostegsmodell och artiklarna har analyserats med tematisk analys med stöd av Braun och Clarke (2006).   Resultat: I resultatet framkom tre huvudteman. Första temat var Emotionell ansträngd livssituation med tillhörande subteman: maktlöshet, lidande, isolering och ensamhet samt skam. Andra temat var att Leva under press med tillhörande subteman: rädsla för hot och våld och ekonomiska sårbarhet. Det sista temat var Stödjande faktorer med tillhörande subteman: information och kunskap samt att själv få hjälp.   Slutsats: Det är emotionellt ansträngande att vara närstående till en person med substansberoende och det kan inskränka på såväl livskvalité som fysisk hälsa. Behovet av stöd från vården och att få vara delaktig i vården är av stor vikt för att närstående ska orka fortsätta stötta sin familjemedlem.

Bakgrund: Psykossjukdom är en sjukdom som påverkar människan psykiskt, fysiskt och socialt. Sjukdomen förknippas ofta med stigma och skam för den som diagnostiseras. Vården som ges ska vara personcentrerad och utgå från patientens komplexa och unika behov. Forskningen på att det saknas kunskap kring patientens egen upplevelse av att leva med en psykossjukdom. Att inhämta kunskap kring hur patientens upplevelse av stigmatisering vid psykossjukdom kan psykiatrisjuksköterskan få en ökad förståelse av hur det är att leva med en psykossjukdom Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa upplevelsen av att leva med en psykossjukdom med fokus på stigma. Metod: En kvalitativ litteraturöversikt med systematiskt tillvägagångssätt genomfördes. Tio vetenskapliga originalartiklar som hämtades från tre databaser användes i resultatet. Författarna har utgått ifrån Polit och Becks (2020) niostegsmodell och Thomas och Harden (2008) innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom två huvudteman. Första temat var att Inte få visa vem man är med tillhörande subteman: negativa stereotyper genom medias skildring av psykossjukdom, dåligt självförtroende och låg självkänsla, att känna sig mindre värd samt svårigheter i kontakten med sjukvården. Andra temat var att Avskärma sig från omvärlden med tillhörande subteman: att hålla sin diagnos hemlig, social isolering och uteslutning av samhället, uteslutning av sin egen familj samt hanteringsstrategier och återhämtning. Slutsats: Slutsatsen är att personer med en psykossjukdom upplever lidande relaterat till det stigma som sjukdomen är förenat med. Stigmatiseringen sker både av vårdpersonal och på en samhällelig nivå. Diskriminering, låg självkänsla och dåligt självförtroende relaterat till stigmat ledde till ökad oro och ångest. Att ha ett bra stöd från familj, arbetskamrater och sjukvårdpersonal var av stor vikt för tillfrisknandet. / Background: Psychosis is a disease that affects people mentally, physically and socially. The disease is associated with stigma and shame. The care provided must be centered around the person and based on the patient's unique needs. Research indicates that there is a lack of knowledge about the patient's own experiences. By gaining knowledge about how the patient's experiences of stigmatization connected to psychosis, the psychiatric nurse has an increased understanding of what it is like to live with psychosis. Aim: The aim of the literature study was to shed a light on the experiences of living with psychosis focusing on stigmatization. Method: A qualitative literature review with a systematic approach was conducted. Ten original articles retrieved from three databases were analyzed. Polit and Beck's (2020) nine-step model and Thomas and Harden's (2008) content analysis have been the authors starting point for the study. Results: The first theme was; Not being allowed to show who one is, sub-themes: negative stereotypes through the media's portrayal of psychosis, poor self-confidence and low self-esteem, to feel less worthy, as well as difficulties in contact with healthcare. The second theme was; To shield oneself from the outside world, sub-themes: to keep one's diagnosis secret, social isolation and exclusion from society, exclusion of their own family, as well as management strategies and recovery. Conclusion: Indicates that people with a psychotic illness experience suffering related to stigma. Stigmatization is raised both by healthcare professionals and at a societal level. Discrimination and low self-esteem related to stigma led to increased worry and anxiety. Support from family and healthcare professionals was of great importance for recovery.

Sjuksköterskors attityd till omvårdnadsforskning och forskningsanknytning i sitt omvårdnadsarbete är en del i omvårdnadens utveckling. Denna studie har för syfte att beskriva psykiatrisjuksköterskors attityd till omvårdnadsforskning och forskningsanknytning. Frågeformulär skickades till 40 slumpmässigt utvalda sjuksköterskor inom vuxenpsykiatrisk vård på ett universitetssjukhus i södra Sverige. Data har bearbetats i SPSS 11.5 och redovisas med frekvenstabeller och diagram. Resultat från 26 erhållna frågeformulär visar att psykiatrisjuksköterskorna hade en positiv attityd till forskning men att resultat från forskning inte används i någon större utsträckning. Vidare visade resultatet en begränsad forskningsmedvetenhet. Organisatoriska insatser såsom stöd och engagemang från chefer, utbildning i vetenskapliga metoder samt stöd i tillämpningen av forskningsresultat och utveckling mot evidensbaserad vård skulle främja sjuksköterskors forskningsanknytning. / Nurses` attitude to nursing research and research utilization in their field of work is a part of the nursing development. This studies aim is to describe psychiatric nurse’s attitude towards nursing research and research utilization. Questionnaires were sent to 40 randomly selected nurses within adult psychiatric care in a university hospital in the south of Sweden. Data was processed in SPSS 11.5 and described with frequency tables and diagrams. The result from 26 received questionnaire showed that psychiatric nurses have a positive attitude to research but they do not use the results of research to any large extent. Further more the results showed limited research awareness.Organizational efforts such as support from managers, education in research methods, support to bring research results into practice and development towards evidence based care would promote nurses research utilization.

Bakgrund:  Psykiatrisjuksköterskors yrkesidentitet upplevs som komplex och otydlig då den baseras både på sjuksköterskans egna värderingar om sig själv och sin yrkesroll samt på yttre förväntningar. Tidigare studier har visat att yrkesmässig handledning har betydelse för sjuksköterskors upplevelser av arbetstillfredsställelse. Forskningen är dock bristande gällande handledningens inverkan på psykiatrisjuksköterskors yrkesidentitet.  Syfte: Syftet med studien var att beskriva psykiatrisjuksköterskors upplevelser av yrkesmässig handledning och dess betydelse för deras yrkesidentitet inom psykiatrisk heldygnsvård.               Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ design där åtta psykiatrisjuksköterskor intervjuades med semistrukturerade intervjuer. Resultatet analyserades genom kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats.                     Resultat: Resultatet presenteras genom följande tre huvudkategorier och sorteras utifrån Imogene King´s systemteori: Att formas som psykiatrisjuksköterska – personligt system, Att sträva mot samma mål – interpersonellt system samt Handledningens betydelse för sjuksköterskeprofessionen – socialt system.  Diskussion: Resultatet diskuteras utifrån Imogene King´s systemteori samt relevant vetenskaplig forskning. / Background: The professional identity of psychiatric nurses is perceived as complex and obscure as it is based both on the nurse´s own values of herself and her professional role as well as on external expectations. Previous studies have shown that clinical supervision is significant for nurses´ experiences of work satisfaction. However, the research is insufficient concerning the impact of clinical supervision on the professional identities of psychiatric nurses.                      Aim: The aim of the study was to describe psychiatric nurses´ experiences of clinical supervision and it´s significance for their professional identity within psychiatric inpatient care units.                    Method: The study was carried out with a qualitative design where eight psychiatric nurses were interviewed through semi-structured interviews. The results were analyzed through qualitative content analysis with an inductive approach.                 Results: The results are presented through the following three main categories and are sorted according to Imogene King´s theory of systems: To be formed as a psychiatric nurse – personal system, To aim for the same goal – interpersonal system and The significance of clinical supervision for the profession of nurses – social system. Discussions: The results are discussed according to Imogene King´s theory of systems as well as relevant scientific research.

Bakgrund. Psykiatrisk slutenvård lider brist på kompetens och väl utnyttjade resurser för att möta patienternas komplexa behov. Specialistsjuksköterskor inom vårdformen sysslar huvudsakligen med grundläggande psykiatrisk omvårdnad. Deras breda kompetens underskattas och osynliggörs när slutenvården saknar omvårdnadsfokus. Forskning påvisar behov att tydliggöra specialistkompetensens betydelse inom psykiatrisk slutenvård, eftersom ökad förståelse inom området kan medföra bättre vård för patienten. Design. En kvalitativ design med fenomenografisk ansats användes. Metod. Fjorton semistrukturerade intervjuer med specialistsjuksköterskor verksamma i patientnära omvårdnadsarbete inom psykiatrisk slutenvård vid tre psykiatriska kliniker i norra Sverige genomfördes under tiden november 2015 – januari 2016. Intervjuerna transkriberades och analyserades sedan med kvalitativ analys. Resultat. Specialistsjuksköterskans kompetens möjliggör personcentrerad psykiatrisk omvårdnad och är betydelsefull för kunskapsspridning i personalgruppen. Betydelsen kan ökas genom att utrymme för mer patientnära arbete och utvecklingsarbete ges. Specialistkompetensen inom slutenvården behöver synliggöras och omvårdnad framhävas som behandlingsalternativ. Åtgärder för att öka specialistkompetensens betydelse kan påverka den psykiatriska slutenvårdens kvalitet och den enskilde patientens vård positivt. Slutsats. Specialistsjuksköterskans kompetens är betydelsefull för omvårdnadsarbetet inom psykiatrisk slutenvård, men får inte alltid nödvändigt utrymme för att möjliggöra vård av högsta kvalitet. Resultatet kan bidra till ökad förståelse för vikten av att framhäva specialistsjuksköterskans position, så att fler lockas att stanna kvar inom slutenvården och för att specialistkompetensen ska komma de patienter som är i störst behov av den till gagn. / The specialist nurse’s competence within the psychiatric inpatient care - An important resource that needs more space Aim. To illuminate the specialist nurse’s perception of significance of the own competence within the psychiatric inpatient care. Background. There is shortage of competence and well utilized resources to meet the patients’ needs within the psychiatric inpatient care. The competence of specialist nurses is underestimated and obscured as there is an absence of nursing focus. Clarifying the significance of the specialist competence could imply better care. Design. A qualitative design with a phenomenographic approach. Method. Fourteen semi-structured interviews with specialist nurses in patient-oriented inpatient nursing at three psychiatric clinics in north Sweden were conducted during November 2015-January 2016. The interviews were analysed by using a qualitative analysis. Result. The specialist nurse’s competence enables a person-centred psychiatric nursing and shares knowledge within the team. Enabling more patient-oriented and development related work could increase the significance of specialist competence. The specialist competence needs to be visualized and nursing highlighted as a treatment alternative. Increasing the significance of the specialist competence could affect the quality of care and influence the patient’s care positively. Conclusion. The specialist nurse’s competence is important within the inpatient care but needs more space to enable high quality care. The result demonstrates the significance to stress the specialist nurse’s position within psychiatric inpatient care. This could attract specialist nurses to stay within inpatient care and enable the competence to come to use for the patients who needs it the most.

Bakgrund: Forskning har visat goda effekter vid fysisk aktivitet hos patienter med psykossjukdom. Trots detta är fysisk aktivitet ett ämne och en komponent i behandling som inte prioriteras tillräckligt. Patienter med psykossjukdom lever ofta ett stillasittande liv där isolering är en del av symtombilden. Samtidigt bidrar patienters läkemedelsbehandling med biverkningar som på lång sikt påverkar den fysiska hälsan. Fysisk aktivitet beskrivs kunna bidra till förbättrad fysisk och psykisk hälsa samt bidra till återhämtning. Något som i ett längre förlopp kan påverka en annars dyster prognos med förkortad livslängd relaterad till fysiska hälsoaspekter. Ett sätt att påverka detta är att kontinuerligt arbeta hälsofrämjande med gruppen, vilket är ett ansvarsområde som faller på sjuksköterskan. Syfte: Syftet med studien var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av fysisk aktivitet vid omvårdnad av patienter med psykossjukdom. Metod: Studien genomfördes i form av en kvalitativ intervjustudie där analysen skedde med hjälp av induktiv innehållsanalys. Tretton sjuksköterskor verksamma inom psykos öppenvård intervjuades. Resultat: Resultatet presenterades i ett tema, tre kategorier samt åtta underkategorier. Resultatet visade att ett arbete med fysisk aktivitet för gruppen innebär en viktig roll som lyssnare. Samtidigt behöver sjuksköterskor vara lyhörda i mötet. Ett arbete med fysisk aktivitet är tidskrävande då symtombild och övriga omvårdnadsbehov också behöver uppmärksammas. Det är ett arbete som kan bidra till positiva förändringar för patienter vilket i sig kan leda till ett skapande av nya möjligheter i patienters liv. Slutsats: Fysisk aktivitet är en kompletterande behandling som bör få mer prioritet och ges resurser för att utvecklas i omvårdnadsarbetet för patienter med psykossjukdom. / Background: Previous research has shown the positive effects that physical activity has in patients with psychosis, highlighting how antipsychotics induce weight gain and increase the risk of patients developing metabolic syndrome. Despite studies clearly demonstrating the importance of physical activity and the positive effect it has on this patient group, physical activity is still low on the agenda in the healthcare treatment and management of psychosis. Patients with psychosis often live a sedentary life, where isolation is a part of the symptomatology. At the same time, prescribed medical treatments often result in side effects that have detrimental effects on the long-term physical health of patients. Recent research demonstrates that physical activity contributes to patients’ physical health as well as their mental health, significantly contributing to their recovery. One way to improve the prognosis of patients with psychosis, often related to poor physical health, is to work with patients to promote all aspects of good health, including physical activity – a role that often fall upon nurses. Aim: The aim of the study was to illustrate nurses' experiences of physical activity in the nursing of patients with psychosis. Method: This is a qualitative study performed using inductive content analysis and is based on the interviews of 13 nurses working in Swedish outpatient care. Results: The result is presented as an overall theme, consisting of three main categories and eight subcategories. The result shows that the promotion of physical activity for nurses involves active and attentive listening, and demonstrates the time-consuming aspect of this work, especially as symptomatology and other needs still needs to be addressed. It is a work that can contribute to both positive change and new opportunities for patients. Conclusion: Physical activity is a complementary treatment that should be given increased priority and resources to further contribute to the improved healthcare for patients with psychosis.

O objetivo deste estudo foi analisar a convivência do adolescente doente mental com sua família através do relato dos pais. Foram realizadas entrevistas semi estruturadas com pais de adolescentes em acompanhamento no ambulatório do Serviço de Psiquiatria da Infância e Adolescência do HCFMUSP (SEPIA), no período de março a maio de 2006. Participaram cinco mães e três pais. Utilizou-se a análise de conteúdo, elegendo para este estudo a análise temática, segundo MINAYO. Foram identificadas cinco categorias: “Sentimentos gerados na família ao receber o diagnóstico"; “Mudanças no relacionamento familiar e social no convívio familiar com a doença mental"; “Sentimentos que surgiram no convívio com o transtorno mental"; “Descrença quanto ao tratamento"; “Caminhada do desconhecimento ao conhecimento". Evidenciou-se que os familiares têm dificuldade em aceitar o diagnóstico de uma doença mental em um de seus filhos. A presença desta provocou alterações na dinâmica familiar, acarretando mudanças, não só no convívio da família nuclear, mas afetando os demais componentes da família. O relacionamento na rede social também sofre modificações, em especial com professores e vizinhança. O conhecimento sobre a doença, por parte dos familiares, levou a uma melhor aceitação dessa. Essa constatação mostra, mais uma vez, que as famílias são carentes de orientação e apoio por parte da equipe de saúde que cuida de seus filhos. Apesar de se preconizar, no modelo vigente de saúde mental, o atendimento também às famílias, isto ainda acontece de maneira tímida em determinados locais, sendo a família considerada apenas como fonte de informação. A compreensão do que a família experimenta no seu caminhar com a doença mental, destacada nesse estudo, evidenciou a necessidade de programas de educação em saúde para que possa enfrentar suas dificuldades com mais segurança. Este estudo possibilitou entender um pouco do mundo do adolescente e de seus familiares, enfatizando a importância do profissional Enfermeiro em seu papel de educador. Com base nos resultados desta pesquisa e em resultados de outras, a implantação de programa psicoeducacional aberto, se mostra como possível recurso eficaz coadjuvante para sanar a falta de conhecimento e orientação. Este já se configura como um desdobramento do presente estudo, enfeixando o ensino, pesquisa e assistência. / The aim of this research was to analyze the mentally sick adolescent’s acquaintance with his family through the parents report. Semi-structured interviews with the adolescents’ parents who have been treated in the ambulatory of the Child and Adolescent Psychiatric Service of HCFMUSP (SEPIA) were done, from March to May, 2006. Five mothers and three fathers participated. The content analysis was used, electing for this research the thematic analysis according to MINAYO. Five categories were identified: “Feelings begot in the family at the moment of the diagnostic “; Changes in the family and social relationship living together with the mental disease"; “Feelings that emerged when living together with the mental disorder"; Faithlessness to the treatment"; “Walk from the unknown to the knowledge". It became evident that parents have difficulty in accepting the mental disorder diagnostic in one of their children. This presence created modification in the family dynamic bringing changes not only to the core of the living together family, but affecting the other components of the family. The relationship in the social area also suffered modifications, especially with teachers and neighborhood. The knowledge about this disease brought a better acceptation. This shows, one more time, that families are poorly informed and supported by the health team that takes care of their children. Despite the fact the current mental health model praises also an attending for the family, this still happens in a shy way in certain places, the family is considered only as a source of information. The comprehension of what the family experiments during the journey in the mental disease stood out in this research showed the necessity of health educational programs, so that they can face their difficulties safely. This study helped understand a little the adolescents and family’s world, emphasizing the importance of the Nurse professional in his educational role. Based on the results of this and other researches, it is suggested the establishment of an open educational program as an efficient co adjuvant resource to clear out the lack of knowledge and orientation. This is a display of the present research, tying together : teaching, research and assistance.

No description available.