Studiens övergripande syfte är att undersöka omeffektiviteten utmanar rättssäkerheten vid skattekontrollen i kontantbranschen.Jag undersöker om lagstiftaren har tagit hänsyn till näringsidkarensgaranterade rättigheter enligt Europakonventionen om mänskliga rättigheter (EKMR)vid införande av skattekontrollagen. Utgångspunkten är att undersöka om kontrollavgifterutgör ett straff, om kontrollbesöken är i själva verket taxeringsbesök,taxeringsrevision eller överraskningsrevision samt om kontrollköpen kan varabrottsprovokation eller bevisprovokation, Det är därför aktuellt att undersöka åtgärdernaoch konsekvenserna utifrån artikel 4, 6 samt 8 i EKMR. Val av enbart vissabranscher samt befogenheter tillsynsmyndigheten, Skatteverket, har fått gör detockså aktuellt att undersöka skattekontrollagen kontralikabehandlingsprincipen, proportionalitetsprincipen samt om arbetsmetodernaoch arbetsuppgifterna tillhör Skatteverkets normala beskattningsverksamhet. Skatteverkets  vision är ”ett samhälle där alla vill görarätt för sig”. Skatteverket utgår därför ifrån att medborgarna vill göra rättför sig men gör även kontroller för att ge legitimitet åt skattesystemet samtmotivera medborgarna till att medverka i beskattningen och finansieringen av deoffentliga utgifterna. Skatteverket har satt in åtgärder i syfte att fel i såstor utsträckning som möjligt skall förebyggas samt att befintliga fel rättas.Kontrollerna har även en avgörande betydelse för att stärka normerna isamhället. Förutom att avsiktliga felaktigheter åtgärdas, ökar vetskapen omkontrollerna, illojal konkurrens motverkas samt förtroende för skattesystemetskapas. Skatteverket riktar även särskilda kontroller mot vissa branscher därskatteundandragen utifrån utredningar och undersökningar bedöms vara merutbrett för att förebygga fel i så stor utsträckning som möjligt, rättabefintliga fel samt försöka förhindra att fel uppstår igen. En del kontrollersker slumpmässigt medan andra har valts av lagstiftare som har bedömt attskatteundandragande i vissa branscher utgör sådana allvarliga och stora fel attsärskilda åtgärder och kontroller behöver inriktas. Kontrollerna i kontantbranschensker i huvudsak i syfte att seriösa näringsidkare skall skyddas mot illojalkonkurrens . Införandet av skattekontrollagen har skapat högre förtroende förskattesystemet då bördan av skatten inte vältras över på andra än de berörda.Skattekontrollagens syfte är att dels försvåra för näringsidkare att undanhållaintäkter från beskattning och dels att öka möjligheterna till en effektiv ochresurssnål kontrollform. Även om vissa branscher har utpekats och rätt tilllikabehandling därför kan diskuteras så kontrolleras alla verksamheter i dessabranscher på samma sätt och på samma villkor för att dessa skall ha sammakonkurrensmedel och skyddas mot illojal konkurrens. Utredningar visar dock attkontrollerna är nödvändiga i dessa branscher. Jag som författare är inte motökade kontroller, utan är för rättvisa och rättssäkrare kontroller genom i ettdemokratiskt samhälle accepterade metoder och med hjälp av kompetent personalför ökad rättssäkerhet samt ökat förtroende för det svenska skattesystemet ochskatteväsendet. Skattetjänstemännen är Skatteverkets ansikte utåt ochrepresenterar myndigheten i sin myndighetsutövning. God service, trevligtbemötande, synlighet och ökad närvaro ger en god effekt och ökar skattemoralenoch förtroendet för Skatteverket.

I januari 2010 fastställde Regeringsrätten i RÅ 2010 ref. 11 fem förhandsbesked från Skatterättsnämnden rörande tolkningen av bestämmelsen i 57 kap. 4 § 1st 1 p. IL som avgör när aktier i ett fåmansföretag är kvalificerade så att särskild beskattning ska ske av utdelningar och kapitalvinster. Med hjälp av bestämmelsens ordalydelse och det syf-te regeln hade när den ursprungligen infördes gjorde Regeringsrätten bedömningen att såväl överlåtande som övertagande företag kan drabbas av att aktierna blir kvalificerade på grund av att samma eller likartad verksamhet bedrivs. Denna tolkning går emot de tolkningsrekommendationer och det syfte som uttalades i det förarbete som låg till grund för den ändring av regeln som genomfördes 1995. Trots detta har samtliga avgöranden i RÅ 2010 ref. 11 funnits vara förenliga med de rättssäkerhetskrav som kan ställas när medveten och frivillig skatteplanering genom-förts. Regeringsrätten har dessutom, i den utsträckning det varit möjligt, genom sin tolkning säkerställt att bestämmelsen i 57 kap. 4 § 1st 1p IL fått ett effektivt tillämp-ningsområde. Att Regeringsrätten tolkar bestämmelsen med utgångspunkt i ordalydelsen och tillmäter regelns allmänna syfte avgörande värde innebär att domstolen fortsätter med den meto-dologiska praxis som påbörjades på 1990-talet. Även om uppsatsen endast bygger på ett rättsfall så kan denna kontinuitet sägas innebära att det bör finnas goda möjligheter att förutse enligt vilka riktlinjer Regeringsrätten kommer att tolka skattelag i framtiden när det är fråga om skatteplanering. Slutligen påpekas att tolkning av detaljerade uttalanden i förarbeten bör ske med försiktighet när det finns risk för att dessa inte stämmer över-ens med den aktuella regelns bakomliggande syfte.

No description available.

The main purpose of this study is to examine and gain increased knowledge concerning the legal security of children taken into protective care. The purpose is also to enable contemporary social workers to reflect around phenomena in today´s social work, among other things how investigations are carried out surrounding children taken into protective care thought this historical study. To find out how social workers dealt with caretakings I have chosen to examine the personel files that the social workers compiled for each child and also interview a man who worked as a social worker at the time of the investigation. The paper is divided into two part studies were the first one studies legal security through Mattsson´s (2002) further development of KjÆnstad’s way to analyse legal security, namely through investigating the clarity of the law, procedural rules and the comtetenay of the social workers. The second part study focuses on the social documentation based upon the terminology real, substantial and adequate. The result of the study shows that the law was clear, but the language and terminology could be difficult to grasp. There were procedural rules but no outspoken demands for a particular education. The personal files were often to the point and contained substantial information but lacked in adequacy.

The current thesis is on the rule of law and how the principles of the rule of law are met in the new Swedish migration process. The migration process has been subjected to criticism during several years and on different occasions. The migrations process is viewed through a “rights of the child” perspective, foremost to seek if the rights of the child are met. The children are a vulnerable group, not the least in the process of migration. Often tragic and traumatic events force the child to seek protection or settlement in another country. These children, along with all children, have certain rights – through international conventions, national law and ground principles from the rule of law. Such a right is, among others, the best interest of the child, which aims to pervade the process as a whole. The Swedish Migration Board (Migrationsverket) has been criticized for not fully meeting the standards of the best interest of the child. Investigations taken by the Swedish Migration Board as a part of the application process are often incomplete. The investigations lack child specific matters that can be decisive in the oncoming judgment. Other aspects of the process are the lengthy and time-consuming investigation and administration before judgment as well as the problem with inadequate identification documents regarding children from Somalia. The inadequate documentation makes it impossible for the children of Somalia to reunite with their relatives living in Sweden, due to the legal development. The migration process is compared with fundamental rule of law principles, in order to determine whether the process respects these principles or not. The area of migration has its flaws; no area in the governmental system is perfect. But with the new migration process there are new possibilities to fully comply with the ground principles of the rule of law and for the process to be legally certain.

<p>Sverige har ett av världens högsta skattetryck vilket medför att det alltid varit attraktivt med skatteplanering och skatteundandragande aktiviteter för att finna förmånligare skattesituationer. Ett regelverk som kan anses ge upphov till att många skattskyldiga försöker finna förmånligare skattesituationer i form av skatteundandragande aktiviteter är de så kallade fåmansföretagsreglerna som innebär för de som träffas, att beskattning kan komma att ske i både inkomstslaget kapital och inkomstslaget tjänst.</p><p>Ett förfarande som blivit uppmärksammat i praxis och som framställningen är koncentrerad på, är då en svensk fåmansföretagare överlåter sina andelar till underpris till ett av honom ägt holdingbolag i ett annat land beläget inom EES-området, som i sin tur överlåter andelarna till marknadspris till en extern köpare i Sverige. Sedan Sverige omarbetat sin lagstiftning avseende underprisöverlåtelser av kapitalvinstbeskattade tillgångar efter påtryckningar från EG-domstolen kan dessa överlåtelser göras till utländska bolag belägna inom EES-området utan att uttagsbeskattning blir aktuell. Efter utflyttning från Sverige undkommer den skattskyldige svensk skatt. Det har uppstått frågor kring om det går att bortse från det utländska holdingbolaget och istället anse att fåmansföretagaren avyttrar sina aktier direkt till den externa köparen då det utländska bolaget endast används som mellanhand i syfte att undkomma svensk skatt. Förfarandet var för handen i RÅ 2008 not. 169 och framställningen syftar till att ur ett rättseffektivitetsperspektiv utreda om förfarandet kan angripas med hjälp metoder mot skatteflykt i svensk rätt där en närmare studie av principen om rättshandlingars verkliga innebörd, skatterättslig genomsyn och skatteflyktslagen omfattas. Syftet är vidare att utreda det eventuella behovet av en förändring av gällande rätt för att bidra till förbättrad rättseffektivitet i det här avseendet.</p><p>Principen om rättshandlingars verkliga innebörd innebär en omklassificering av den beteckning den skattskyldige åsatt rättshandlingen till rättshandlingens verkliga innebörd då det föreligger diskrepans mellan dess form och innehåll. De företagna rättshandlingarna i RÅ 2008 not. 169 kan inte omklassificeras då de är verkliga och inte felrubricerade. Det har genom RÅ 2004 ref. 27 konstaterats att det inte finns någon möjlighet att i praxis underkänna civilrättsligt giltiga rättshandlingar då de genomförts endast i skattesyfte. Att en sådan praxismetod mot skatteflykt inte existerar har även bekräftats genom RÅ 2008 not. 169. Av den anledningen kan inte förfarandet angripas med hjälp av skatterättslig genomsyn. Den enda möjligheten att angripa förfarandet är med hjälp av skatteflyktslagen. Enligt min åsikt bör förfarandet som var för handen i RÅ 2008 not. 169 kunna angripas med hjälp av skatteflyktslagen då de fyra rekvisiten för detta är uppfyllda. Skatteflyktslagen behöver därför enligt min mening inte genomgå en förändring för att uppnå högre rättseffektivitet.</p>

<p>I dagsläget kan enligt den svenska rättsordningen en skattskyldig på samma grund påföras skattetillägg och lagföras för någon form av skattebrott utan att dubbelbestraffning anses föreligga. Såväl den svenska lagstiftningen som Europeiska konventionen den 4 november 1950 om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna innehåller förbud mot dubbelbestraffning. Under flera decennier har till Europadomstolen förts mål som behandlar dubbelbestraffning och domstolen har framarbetat flera metoder att använda vid bedömningen av om ett förfarande strider mot dubbelbestraffningsförbudet i Europakonventionen. Den 10 februari 2009 meddelade domstolen dom i målet Zolotukhin mot Ryssland. Domen meddelades i stor kammare och domstolen uttryckte att den såg ett behov av att förtydliga hur bedömningen skulle ske. I och med denna dom tog diskussionerna kring den svenska ordningens förenlighet med Europakonventionen fart. I Norge motsvarar sanktionssystem på skatteområdet i stor utsträckning det svenska. Regeringen har där lämnat ett förslag om förändring av lagstiftningen då Høyesterett funnit att den norska rättsordningen strider mot Europakonventionen. Mot denna bakgrund avser författaren att utreda huruvida den svenska rättsordningen på skatteområdet strider mot Europakonventionen samt om det finns ett behov av ny svensk lagstiftning och vilka huvuddrag denna i sådana fall skulle innehålla.</p><p>Författarens slutsats är att rättsläget har förändrats i och med Zolotukhin-domen och att det, som framgår av domen, är huruvida de faktiska omständigheterna är identiska eller i det närmaste identiska som ska vara avgörande för bedömningen. Med anledning av detta anser författaren att det svenska sanktionssystemet på skatteområdet strider mot Europakonventionen och att det därmed finns ett behov av en ny lagstiftning på området. För att uppnå en rättsordning som är rättssäker och i enlighet med Europakonventionen samtidigt som påföljdernas straffmässiga och preventiva effekt upprätthålls anser författaren att utformningen av en ny lagstiftning bör utvecklas i likhet med det norska förslaget. Skatteverket ska, utifrån tydliga riktlinjer, bedöma huruvida rekvisiten för skattebrott är uppfyllda och, om det finner att så är fallet, överlämna ärendet till polisen för väckande av åtal. Om Skatteverket inte anser att det rör sig om grov vårdslöshet eller uppsåt, eller om domstolen eller polisen inte instämmer i bedömningen och återför ärendet till skattemyndigheten, kan skattetillägg påföras. Påförande av skattetillägg bör inte vara möjligt på enbart objektiva grunder, dock ska tolkningen av de subjektiva omständigheterna göras restriktivt.</p>

<p>The aim of this thesis is to investigate whether legal rights are upheld when wording and applying the postponement of payment of tax regulations of chapter 17 section 2 p. 2-3 of the payment of Tax Act. We also investigate how the wording of the regulations relate to the requirement of legal security.</p><p>It has been questioned if the regulations concerning postponement of payment of tax are compatible with the requirement of legal security. Of course does not a taxpayer want to pay tax that he or she consider incorrect, and that has not been under trial by an impartial authority. If the request for postponement of payment of tax is rejected, the consequences for the taxpayer can lead to huge financial losses. The worse scenario for the taxpayer is if he or she goes bankrupt due to the rejected request.</p><p>The tax assessment regulations forming the basis for the postponement of payment of tax regulations are considered disputable, which has brought the matter to the fore. When ap-plying for reassessment or making an appeal, the question arises whether the tax in process should be submitted before the matter has been settled. The regulations of chapter 23 sec-tion 7 of the payment of Tax Act stipulate that the obligation to submit taxes remains re-gardless of its disputability. The only way the taxpayer can avoid having to submit taxes be-forehand is to apply for postponement of payment of the tax. When the application for postponement of payment of tax has reached the Tax Authority it is treated separately from the underlying tax assessment matter. However, the outcome of the postponement of payment of tax matter depends on the prerequisites on which the tax assessment is based.</p><p>This thesis is based on the regulations of chapter 17 section 2 p. 2-3 of the payment of Tax Act. The section stipulates that postponement of payment of tax may be granted in matters where the outcome of an ongoing tax assessment process may be uncertain, or where it may lead to considerable damage or else appear unreasonable to submit taxes. The founda-tions for judgment are very vaguely worded, which creates room for subjective interpreta-tions, and moreover, it means that judicial authorities must fill up the prerequisites with their judgments. Unclear bases for judgment limit taxpayers’ demands for predictable taxa-tion, and the risk both local tax offices and the Tax Authority and administrative courts make different assessments is great.</p><p>When the Tax Authority and the administrative courts treat claims for postponement of payment of tax, legal rights must always be considered. There are often deficiencies in the handling of the matters, which impair the taxpayers’ legal rights. The matters should be suf-ficiently investigated and the decisions motivated in a satisfactory manner. Moreover, the handling of claims for postponement of payment of tax should be objective, and decisions made with consideration to the consequences of the ruling.</p><p>As things are at present, it takes a considerable amount of time for the courts to investigate the underlying tax assessment, which means the consequences of not being granted a post-ponement of payment of tax are so much the graver. This also means that the taxpayer is forced to live a long time in financial and psychological uncertainty. One suggestion of how to come to terms with this problem is to increase specialization in the administrative courts.</p><p>The lack of clearly worded legal texts, preparatory work and practice leads to predictability being impaired for the individual and create difficulties for the Tax Authority and the ad-ministrative courts. From a legal rights perspective, more generous regulations regarding postponement of payment of tax should be introduced. One suggestion is to turn the main regulation of chapter 23 section 7 of the payment of Tax Act around. Postponement of payment of tax would then be granted unless particular reasons for its denial exist. An al-ternative to this suggestion may be to leave the main regulation in its current wording and have the exception regulations of chapter 17 section 2 of the payment of Tax Act grant postponement of payment of tax, unless particular reasons hindering this exist. In such a case of denying postponement of payment of tax the reasons for denial should be speci-fied.</p> / <p>I uppsatsen undersöks om rättssäkerheten upprätthålls vid tillämpningen av anståndsbe-stämmelserna i 17 kap. 2 § p. 2-3 SBL. Samt hur utformningen av bestämmelserna förhåller sig till kraven på rättssäkerhet.</p><p>Det har ifrågasatts om anståndsbestämmelserna är förenliga med rättssäkerhetens krav. Detta följer av att en skattskyldig naturligtvis inte vill betala skatt som denne anser är felak-tig och som inte ännu har hunnits prövats av en oberoende instans. Avslås en anståndsbe-gäran kan detta få stora ekonomiska konsekvenser för den skattskyldige. I värsta fall riske-rar den skattskyldige att försättas i konkurs.</p><p>Anledningen till att anståndsbestämmelserna uppkommer är att det underliggande taxe-ringsbeslutet som ligger till grund för dessa är tvistigt. Vid en begäran avseende ompröv-ning eller överklagan uppstår frågan huruvida den berörda skatten som är under process skall betalas innan ärendet är avgjort. Enligt huvudregeln i 23 kap. 7 § SBL stadgas det att skyldigheten att erlägga skatt består oavsett om den är tvistig. Den utväg som återstår för den skattskyldige att slippa att betala skatten innan beslutet vunnit laga kraft är att begära anstånd med betalningen av skatten. När begäran om anstånd inkommit till Skatteverket blir detta ett ärende som hanteras separat från den underliggande taxeringsfrågan, dock är utgången av anståndsärendet beroende av de rekvisit som ligger till grund för taxering.</p><p>Uppsatsens inriktning syftar till reglerna i 17 kap. 2 § p. 2-3 SBL. I paragrafen stadgas att anstånd kan ges i fall, där utgången i en pågående skatteprocess är tveksam eller där det kan medföra betydande skadeverkningar eller annars framstå som oskäligt att betala skatten. Dessa bedömningsgrunder är som synes mycket vagt utformade, vilket skapar utrymme för subjektiva tolkningar och dessutom innebär detta att de rättstillämpande instanserna måste fylla ut rekvisiten med sina bedömningar. Oklara grunder för bedömning medför att de skattskyldigas krav på en förutsebar beskattning inskränks, dessutom är risken för olikfor-mig bedömning mellan både lokala Skatteverkskontor samt mellan Skatteverket och för-valtningsdomstolarna stor.</p><p>I behandlingen av anståndsärendet hos Skatteverket och förvaltningsdomstolarna finns det flera rättssäkerhetsaspekter som bör uppfyllas. I flera av dess finns brister i handläggningen som gör att den skattskyldiges rättssäkerhet kan komma att begränsas. Ärendet skall utre-das tillräcklig och när beslut lämnas skall detta motiveras för den skattskyldige på ett till-fredsställande sätt. Dessutom bör hanteringen av anståndsärendet skötas objektivt och hän-syn till konsekvenserna av beslutet bör beaktas.</p><p>I nuläget är handläggningstiderna för att få den underliggande taxeringsfrågan utredd av domstolarna mycket lång, vilket innebär att konsekvenserna av att inte få anstånd med be-talning av skatten blir ännu större. Det innebär att den skattskyldige under lång tid tvingas leva i både ekonomisk och psykologisk ovisshet. Ett förslag för att komma till rätta med problemet är att en ökad specialisering inom förvaltningsdomstolarna sker.</p><p>Bristen på klar lagtext, förarbeten och praxis leder till att förutsebarheten inskränks för den enskilde samt svårigheter för Skatteverket och domstolarna vid lagtillämpning. Ur rättssä-kerhetssynpunkt bör generösare bestämmelser angående anstånd med betalning av skatt in-föras. Ett förslag är att vända på huvudregeln i 23 kap. 7 § SBL. Anstånd skulle då som hu-vudregel medges. Om det däremot föreligger särskilda skäl skall den skattskyldige nekas an-stånd. Ett alternativ till detta förslag skulle vara att huvudregeln står kvar i nuvarande ut-formning, men att undantagsreglerna i 17 kap. 2 § SBL regelmässigt medger anstånd om inte särskilda skäl talar emot detta. I ett sådant anståndsavslag skall skälen som ligger till grund för beslutet preciseras.</p>

<p>In 1972 the regulations on tax surcharge were introduced. In the new system the sur-charge are imposed by the Tax Authority (skatteverket) and not the Court. Since 1995 the European Convention on Human Rights constitute law in Sweden, which means that Sweden is forced to guarantee its citizens the human rights in the Convention. Article 6 in the Convention states that everyone, in the determination of his civil rights and obligations or of any criminal charge against him, is entitled to a fair hea-ring within reasonable time. The Article also expresses the right for anyone charged with a criminal offence to be presumed innocent until proved guilty according to law (the presumtion of innocence). Article 4 in the seventh amendment states that nobo-dy may be tried or punished again (the principle of ne bis in idem). Another impor-tant principle when enterpreting the Convention is the principle of proportionality, which means that measures should be proportionate in relation to the legal aim.</p><p>In 1985 the question of the tax surcharge and its compatibility with the rights in the European Convention arose for the first time, when the Swedish citizen Max von Sydow complained to the European Commission that his right to a fair trial had been infringed. However, the court never gave a decision due to settlement out of court. In 2002 the European Court of Human Rights stated in Janosevic v. Sweden and Västberga Taxi AB and Vulic v. Sweden, that the regulations on tax surcharge had in-fringed the complainants’ right to access to court and to a fair trial within reasonable time. In consequence, some changes were done in order to make the regulations on tax surcharge conform to the requirements in the Convention.</p><p>An analyze is made to investigate whether the changes have improved the situation or if Sweden still is on the verge of infringement of the Convention. My analyses re-veals that the changes only led to marginal improvements. The areas where Sweden could still be in breach of the Convention are the length of the proceedings in the matter of tax surcharge, the lack of subjective elements and the situation where tax surcharge sometimes are imposed when a criminal penalty is simultaniously applied.</p>

<p>As the globalization of companies increases day by day, the need for a clear and comprehensible legislation to overcome the problems with transfer pricing transactions increases as well. Incorrect pricing in transfer pricing situations between companies with close economic ties to each other makes countries risk parts of their taxation income.</p><p>Swedish legislation uses the internationally accepted arm’s length principle to regulate the transfer pricing transactions. Through the correction rule, the rule is upheld that the pricing between two companies with close economic ties to each other must apply to the same conditions as it would have been if it was between two companies without close economic ties to each other.</p><p>To ensure that enough material is provided to base the assumption whether or not the correction rule has been followed or not, Swedish legislation provides a number of paragraphs to regulate the matter. The legislation is spread all over and is hard to interpret. The question rises whether this is against the rule of legal certainty or not.</p><p>The taxation authority has provided a proposition on new legislation with tougher documentation requirements where it also wants to give itself part of the power by through directions exactly define what the documentation shall include. Yet again the question is raised whether or not this is against the rule of legal certainty or not.</p> / <p>I takt med att globaliseringen av företag ökar, ökar också behovet av en klar och tydlig lagstiftning för att överkomma problemen med internprissättningstransaktioner. Vid oriktig prissättning vid transaktioner mellan företag i ekonomisk intressegemen-skap riskerar länder att gå miste om delar av sin skattebas.</p><p>Svensk lagstiftning använder sig av den internationellt accepterade armlängdsprincipen för att reglera internprissättningstransaktioner. Genom korrigeringsregeln regleras att prissättningen mellan två företag i ekonomisk intressegemenskap måste ske under samma förutsättningar som skulle ha gällt mellan två företag utan ekonomisk intressegemenskap.</p><p>För att få underlag till huruvida korrigeringsregeln har följts eller inte finns ett antal lagrum i svensk rätt som reglerar dokumentationskrav. Denna lagstiftning är spridd och anses vara svårtolkad. Frågan uppstår om detta strider mot rättsäkerheten.</p><p>Skatteverket har kommit med ett förslag på ny lagstiftning med skärpta dokumentationskrav där man dessutom vill ge sig själv delar av makten att genom föreskrifter exakt bestämma vad dokumentationen skall innehålla. Återigen väcks frågan om det-ta är förenligt med rättssäkerheten.</p>