<p>Stressrelaterad ohälsa är idag vanligt förekommande och forskning kring arbetsrelaterad stress och utmattning är omfattande. Däremot är forskning om medarbetares och chefers upplevelser tämligen begränsad. Det sociala stödet från omgivningen har visat sig vara av stor vikt när den drabbade ska återgå i arbete och chefen har en viktig roll i detta skede. I Studien undersöktes på uppdrag av ett företag vilket stödbehov chefer har i denna process. Tio personer deltog och genom en halvstrukturerad intervju studerades deras upplevelser samt vilket stödbehov som fanns. Analys skedde med hjälp av meningskoncentrering utifrån en hermeneutisk ansats. Resultatet i Del 1 visade att samtliga deltagare upplevde många motstridiga krav när den anställda återgår till arbetsplatsen. Resultatet i Del 2 visade att nio deltagare av tio önskade mer individuellt samtalsstöd i processen när en anställd som lidit av utmattningssymptom återgår i arbete, åtta av de nio ville även få emotionellt stöd i detta samtal.</p><p> </p><p><em>Keywords</em>: leadership, social support, return to work, burnout, stress</p>

Stressrelaterad ohälsa är idag vanligt förekommande och forskning kring arbetsrelaterad stress och utmattning är omfattande. Däremot är forskning om medarbetares och chefers upplevelser tämligen begränsad. Det sociala stödet från omgivningen har visat sig vara av stor vikt när den drabbade ska återgå i arbete och chefen har en viktig roll i detta skede. I Studien undersöktes på uppdrag av ett företag vilket stödbehov chefer har i denna process. Tio personer deltog och genom en halvstrukturerad intervju studerades deras upplevelser samt vilket stödbehov som fanns. Analys skedde med hjälp av meningskoncentrering utifrån en hermeneutisk ansats. Resultatet i Del 1 visade att samtliga deltagare upplevde många motstridiga krav när den anställda återgår till arbetsplatsen. Resultatet i Del 2 visade att nio deltagare av tio önskade mer individuellt samtalsstöd i processen när en anställd som lidit av utmattningssymptom återgår i arbete, åtta av de nio ville även få emotionellt stöd i detta samtal.   Keywords: leadership, social support, return to work, burnout, stress

<p>Bakgrund: Sjukfrånvaron i Sverige är hög i jämförelse med andra EU-länder.Långtidssjukskrivning till följd av stressrelaterade sjukdomar domineras av kvinnor.Det finns ett stort behov av en effektivare återgångsprocess till arbetslivet efter ensjukskrivning där olika insatser bör prövas och utvärderas. I vissa fall kan en neutralpart i form av en oberoende samordnare vara till hjälp för den sjukskrivne iåtergångsprocessen. Syfte: Syftet med studien var att beskriva kvinnors erfarenheter avmöten med arbetsgivarringens representant i återgångsprocessen till arbete, efter enstressrelaterad långtidssjukskrivning. Metod: Data insamlades genom kvalitativaintervjuer med tio kvinnor. Inklusionskriterer var att ha varit långtidssjukskriven förstressrelaterade sjukdomar, att ha varit i kontakt med en arbetsgivarring, samt att underåren 2007-2008 återgått till tidigare arbete eller annat lönearbete i en omfattning avminst 25 procent och ha arbetat under minst sex månader. Med arbetsgivarringens hjälpgjordes ett strategiskt urval, där hänsyn togs till ålder, sjukskrivningens längd, yrke ocharbetsplats. Data analyserades med manifest- och latent innehållsanalys. Resultat:Resultatet visar på fyra kategorier som representerar det manifesta innehållet: att blibemött med respekt och engagemang, att arbeta med att finna lösningar, egen utvecklingmed ökat självförtroende, organisatoriska aspekter. Det latenta innehållet beskriverkvinnans utvecklingsprocess, arbetsgivarringens handledningsprocess och det mellanmänskligasamspel som sker mellan dessa parter. Intervjuerna genomsyras av uttryckdär kvinnan beskriver att hon befinner sig i centrum. Allt handlar om henne och det ärarbetsgivarringen som får henne att känna sig betydelsefull. Slutsats: Genom en djupareförståelse för vad som bidrar till återgång till arbetslivet för personer medlångtidssjukskrivning, kan grunden läggas till ökad satsning och adekvata insatser förökad återgång till arbetet för fler personer.Nyckelord: återgång till arbete (RTW), stressrelaterad långtidssjukskrivning</p> / <p>Background: Sickness absenteeism is high in Sweden compared to other countries inthe European Union. Long-term-sick-absenteeism which depends on stress-relatedsickness is dominated by women. There is a great need to make the return-to-work(RTW) process more effective after an absenteeism where different contributions mustbe tested and evaluated. In some cases may neutral parties in form of an independentRTW-coordinator support sick-listed persons in their RTW-process. Purpose: Thepurpose of the study was to describe women’s experiences of meetings with a personfrom an “arbetsgivarring” in the RTW-process, after a period of stress-related sickness.Methods: Data was collected by qualitative interviews with ten women. Criteria thatincluded participation: to have been long-term-sick-listed because of stress-relatedsickness,to have been in touch with an “arbetsgivarring”, and during 2007-2008returned to earlier occupation or other form of paid work in an extend of 25 percent andhave been working for at least six month. Data was analysed using both manifest andlatent content analysis. Results: The result shows four categories representing themanifest content: to be treated with respect and engagement, to work with findingsolutions, own development with increased self-confidence, organisational aspects. Thelatent content describes the development process of the woman, the guidance process ofthe “arbetsgivarring” and the inter-mediate humanity that occurs between these twoparts in the meeting. All narratives are permeated by expressions where the womandescribes herself being in the centre of attention. Everything is about her and the“arbetsgivarring” makes her feel important. Conclusions: Through deeperunderstanding regarding what promotes RTW for persons on long-term-sick-list thebasis for an increased investment and adequate contributions to reach an improvingRTW can be laid for numerous persons.</p>

Bakgrund: Sjukfrånvaron i Sverige är hög i jämförelse med andra EU-länder.Långtidssjukskrivning till följd av stressrelaterade sjukdomar domineras av kvinnor.Det finns ett stort behov av en effektivare återgångsprocess till arbetslivet efter ensjukskrivning där olika insatser bör prövas och utvärderas. I vissa fall kan en neutralpart i form av en oberoende samordnare vara till hjälp för den sjukskrivne iåtergångsprocessen. Syfte: Syftet med studien var att beskriva kvinnors erfarenheter avmöten med arbetsgivarringens representant i återgångsprocessen till arbete, efter enstressrelaterad långtidssjukskrivning. Metod: Data insamlades genom kvalitativaintervjuer med tio kvinnor. Inklusionskriterer var att ha varit långtidssjukskriven förstressrelaterade sjukdomar, att ha varit i kontakt med en arbetsgivarring, samt att underåren 2007-2008 återgått till tidigare arbete eller annat lönearbete i en omfattning avminst 25 procent och ha arbetat under minst sex månader. Med arbetsgivarringens hjälpgjordes ett strategiskt urval, där hänsyn togs till ålder, sjukskrivningens längd, yrke ocharbetsplats. Data analyserades med manifest- och latent innehållsanalys. Resultat:Resultatet visar på fyra kategorier som representerar det manifesta innehållet: att blibemött med respekt och engagemang, att arbeta med att finna lösningar, egen utvecklingmed ökat självförtroende, organisatoriska aspekter. Det latenta innehållet beskriverkvinnans utvecklingsprocess, arbetsgivarringens handledningsprocess och det mellanmänskligasamspel som sker mellan dessa parter. Intervjuerna genomsyras av uttryckdär kvinnan beskriver att hon befinner sig i centrum. Allt handlar om henne och det ärarbetsgivarringen som får henne att känna sig betydelsefull. Slutsats: Genom en djupareförståelse för vad som bidrar till återgång till arbetslivet för personer medlångtidssjukskrivning, kan grunden läggas till ökad satsning och adekvata insatser förökad återgång till arbetet för fler personer.Nyckelord: återgång till arbete (RTW), stressrelaterad långtidssjukskrivning / Background: Sickness absenteeism is high in Sweden compared to other countries inthe European Union. Long-term-sick-absenteeism which depends on stress-relatedsickness is dominated by women. There is a great need to make the return-to-work(RTW) process more effective after an absenteeism where different contributions mustbe tested and evaluated. In some cases may neutral parties in form of an independentRTW-coordinator support sick-listed persons in their RTW-process. Purpose: Thepurpose of the study was to describe women’s experiences of meetings with a personfrom an “arbetsgivarring” in the RTW-process, after a period of stress-related sickness.Methods: Data was collected by qualitative interviews with ten women. Criteria thatincluded participation: to have been long-term-sick-listed because of stress-relatedsickness,to have been in touch with an “arbetsgivarring”, and during 2007-2008returned to earlier occupation or other form of paid work in an extend of 25 percent andhave been working for at least six month. Data was analysed using both manifest andlatent content analysis. Results: The result shows four categories representing themanifest content: to be treated with respect and engagement, to work with findingsolutions, own development with increased self-confidence, organisational aspects. Thelatent content describes the development process of the woman, the guidance process ofthe “arbetsgivarring” and the inter-mediate humanity that occurs between these twoparts in the meeting. All narratives are permeated by expressions where the womandescribes herself being in the centre of attention. Everything is about her and the“arbetsgivarring” makes her feel important. Conclusions: Through deeperunderstanding regarding what promotes RTW for persons on long-term-sick-list thebasis for an increased investment and adequate contributions to reach an improvingRTW can be laid for numerous persons.

Thesis (Ph.D. (Physiotherapy))--University of the Witwatersrand, Faculty of Health Sciences, 2013. / Stroke impacts on a survivor’s ability to participate in community activities such as return to work (RTW) and affects people who are still within the working age. Return to work contributes to life satisfaction and social identity at least partly through independence gained from income-generation. The impact of RTW programmes for stroke survivors is limited and not generalisable to South Africa. This study aimed to bridge this gap in South Africa, and was conducted within the Gauteng province as it comprises the largest share of the South African population. Objectives and Methodology: The aim of the study was to determine the current practice in RTW intervention programmes for stroke survivors in the Gauteng Province of South Africa and to establish the effect of a workplace intervention programme on the rate of RTW of previously employed stroke survivors. This study had two stages: Stage one: A cross sectional survey was performed using a self administered questionnaire to establish current practice in RTW intervention programmes and the therapists’ perceived barriers and enablers of RTW after stroke. Stage two study included: a) a randomised controlled trial (RCT) to evaluate a six week RTW intervention, with follow-up at three and six months. The workplace intervention programme was tailored according to the functional ability and workplace challenges of each stroke survivor and was as follows: Week one: Assessment for work skill. The assessment included work modules which identified potential problems such as: visual discrimination; eye hand coordination; form and spatial perception; manual dexterity; colour discrimination; cognitive problems, and job specific physical demand factors. Week two: The therapist interviewed the stroke survivor and employer separately to establish perceived barriers and enablers of RTW. This was followed by a meeting between the therapist, stroke survivor and employer/supervisor to discuss and develop a plan to overcome identified barriers and to strengthen identified enablers based on consensus between stroke survivor and employer. Week three: A work visit for the stroke survivor to demonstrate what they did at work and identify what they could still do safely and what they could not do. This included vocational counselling and coaching; emotional support; adaptation of the working environment; advice on coping strategies to compensate for mobility and upper limb functional limitations; and fatigue management. Weeks four, five and six: continuation of the work visits, while monitoring progress, and making necessary adjustments as per stroke survivor and employer’s needs. This was done at the workplace while the participants continued with their usual therapy at the hospital. The control group received usual care. The primary outcome was RTW rate. The secondary outcomes included activities of daily living (measured with the Barthel Index); mobility (measured with the Modified Rivermead Mobility Index); basic cognitive function (measured with the Montreal Cognitive Assessment) and perceived quality of life (measured with the Stroke Specific Quality of life Scale). Another aim of stage two study was to: b) establish the stroke survivors’ and employers’ perceived barriers and enablers of RTW (this was done with the experimental group only); and to: c) identify predictors of RTW. Stage one study results: Thirty six (68%) of the 53 questionnaires sent to stroke rehabilitation facilities were returned. Seventeen (47%) of the 36 clinical settings referred stroke survivors to facilities offering RTW services; 12 (33%) facilities did not refer stroke survivors for RTW and did not offer RTW services; and seven (20%) facilities offered RTW services. Of the seven facilities that rendered RTW services for stroke survivors, five (71%) communicated with the employer to discuss reasonable accommodation and four (57%) did assessments for potential to RTW. The most common reason given by the 29 facilities for not offering RTW services was that they referred stroke survivors to other therapists who offered these services. The second most common reason was the unemployment status of the stroke survivor at the time of having stroke. The therapists’ most commonly perceived barriers of RTW were the severity of the stroke survivors’ physical impairments (n = 3) (36%) and their employment status (n = 11) (31%) at the time of having stroke. The most commonly perceived enablers were willingness of the employer to reasonably accommodate the stroke survivor at work (n = 12) (33%), family support (n = 8) (22%) and increased length of hospital stay to allow for intensive rehabilitation (n = 7) (19%). Stigma in the workplace was the only variable which had a statistically significant relationship with the type of clinical facility therapists worked at (p = 0.02). Stage two study results: The average age for the study group was 45 (SD: 8.7) years and the average stroke duration was 4.6 (SD: 1.8) weeks. There were 41 (51%) male stroke survivors and 39 (49%) female stroke survivors. Majority (55%) of the stroke survivors were breadwinners (63%), had a grade 11 to 12 educational level (64%), an income above R5000 (46%) and had a helper (74%) whom they did not have to pay (81%). Stroke survivors who returned to work had better quality of life at six months after stroke than those who did not RTW (p = 0.05). Results from the qualitative study indicated that the perceived enablers of RTW included: ability of the employer to provide reasonable accommodation and good interpersonal working relationships between stroke survivor, employer and co-workers. The perceived barriers of RTW included: unaffordable reasonable accommodation costs; inaccessible transport; having cognitive (memory and attention) and speech impairments and high unemployment rates. The overall RTW rate was 20% at three months follow-up and 40% at six months follow-up. Twenty seven percent of the stroke survivors in the intervention group returned to work at three months compared to 12% in the control group (p = 0.13). At six months, the majority of stroke survivors (60%) in the intervention group returned to work compared to 20% in the control group (p <0.001). The following factors were predictive of RTW: male gender (p = 0.03); fewer speech problems (p = 0.02); increased time off work post stroke (p = 0.001); ability to perform activities of daily living (p = 0.02); good mobility (p = 0.01) and good cognitive ability (p = 0.02). The stroke survivors in the intervention group were 5.2 times more likely to RTW than those in the control group at six months following stroke, and for every unit increase in the activities of the Barthel Index and Montreal Cognitive assessment score, the likelihood of RTW increased by 1.7 and 1.3 respectively. Conclusion: A RTW intervention consisting of workability assessments and workplace visits was effective in facilitating RTW for stroke survivors in Gauteng province, South Africa. Key predictors of RTW included male gender; increased time off work post stroke; ability to perform activities of daily living; good mobility and good cognitive ability and were identified as facilitating RTW; speech problems were identified as barriers to RTW. Overall, these results suggest the need to direct resources towards increasing work place intervention strategies after stroke.

Syftet med denna studie var att förstå hur arbetstagare upplever sin återgång i arbete efter en utmattningsdiagnos och hur upplevelser, erfarenheter, tankar och känslor upplevs främja återgång i arbete. Studien var kvalitativ och datainsamlingen bestod av fenomenologiska intervjuer med en person i taget med totalt åtta deltagare. I studien konstaterades huvudsakligen en kongruens mellan det som tidigare forskning visat och det som framkommit i införskaffad empiri. En del upplevelser som visat sig vara effektiva för återgång i arbete i tidigare forskning har också av deltagarna i denna studie visat sig upplevas som särskilt effektiva och värdefulla. De interna resurserna i form av bekräftelse, insikt och coping var av stor betydelse för tillfrisknande och återgång i arbete i kombination med ett upplevt praktiskt och emotionellt stöd av framförallt vården, chef och familj. En skillnad från tidigare studier var att det upplevda stödet från familjen uttrycktes och påtalades i högre utsträckning i denna studie än i tidigare studier. Den viktigaste slutsatsen som kan dras av studien är att ett upplevt praktiskt som emotionellt stöd, såväl under sjukskrivning som vid återgången i arbete är av oerhörd vikt för både tillfrisknande och återgång i arbete. / The purpose of this study was to understand how workers experience their return to work after a job burn out and how experiences, thoughts and feelings are perceived to promote return to work. The study was qualitative and the data collection consisted of phenomenological interviews with one person at a time with a total of eight participants. The study found mainly a congruence between what has been shown in previous research and what emerged from acquired empirical evidence. Some experiences that have proven to be effective for returning to work in previous research have also been shown by participants in this study to be particularly effective and valuable. The internal resources in terms of confirmation, insight and coping were of great importance for recovery and return in work combined with experienced practical and emotional support, especially by the care, manager and family. A difference from previous studies was that the perceived support from the family was expressed and addressed to a greater extent in this study than in previous studies. The main conclusion that can be drawn from the study is that experienced support, both practical and emotional, both during sick leave and at return to work, is of crucial importance both for recovery and return to work.

I denna studie belyses lärares användning av digitala skrivverktyg vid textproduktion. Allt fler lärare väljer att använda sig av digitala skrivverktyg i undervisningen, vilket innebär förändringar i lärares sätt att undervisa när det kommer till textproduktion. Syftet med studien är att lyfta lärares förhållningssätt och användande av digitala skrivverktyg i undervisningen för elever i årskurs 1–3, inom området skrivutveckling och textproduktion. Frågeställningarna som har besvarats är: när och varför använder sig lärare av digitala skrivverktyg i undervisningen? Hur arbetar lärare med textproduktion och digitala skrivverktyg? Vilka möjligheter och utmaningar upplever lärare med digitala skrivverktyg i undervisningen? Metoden fokusgrupper har använts där lärare som undervisar i de aktuella årskurserna har intervjuats. Analysen består av en kvalitativ innehållsanalys. Det sociokulturella perspektivet ligger till grund för analysen av materialet. Resultatet visar att lärare ser många anledningar till att använda digitala skrivverktyg i undervisningen. Lärare använder digitala skrivverktyg i många moment i undervisningen och i många olika ämnen. Lärarna använder sig främst av två olika metoder, att skriva sig till läsning (ASL) och skriva sig till lärande (STL). Resultatet visar även att lärarens roll är viktigt för elevernas skrivutveckling och digitala kompetens. Lärarna ser både möjligheter och begränsningar med digitala skrivverktyg. / This study highlights teachers’ use of digital writing tools in text production. More and more teachers are choosing to use digital writing tools in teaching, which means changes in teachers' way of teaching when it comes to text production. The purpose of the study is to examine teachers' attitudes and use of digital writing tools in teaching for students in grades 1-3, in context of writing development and text production. The questions addressed in the study are: When and why do teachers use digital writing tools in teaching?, How do teachers work with text production and digital writing tools?, and, What opportunities and challenges do teachers with digital writing tools experience in teaching? The focus group method has been used where teachers who teach in the current grades have been interviewed. The analysis consists of a qualitative content analysis. The socio-cultural perspective forms the basis for the analysis of the material. The result shows that teachers see many reasons for using digital writing tools in teaching. Teachers use digital writing tools in many aspects of teaching and in many different subjects. Teachers mainly use two different methods: writing for reading (RtW) and writing for learning (iWTR). The result shows that the teacher's role is important for students' writing development and digital competence. Teachers experience both opportunities and limitations with digital writing tools.

Problem: Mental health issues are rising, driven by stress leading to significant sick leave and reduced work capacity. Prolonged sick leave has detrimental effects on individuals and society, emphasizing the need to support return to work (RTW) efforts. Flexible work options like remote work could aid this transition by providing greater autonomy and adaptability. However, further research investigating how remote work flexibility supports RTW after mental health-related absences is crucial. Aim/purpose: To investigate and describe how employees experience remote work when returning to work after sick leave due to stress-related mental health issues. Method: A qualitative method with an inductive approach was applied. Empirical data was collected through semi-structured interviews and the data was analyzed using qualitative content analysis. Results: The study found that remote work during RTW was mostly positive. Participants appreciated the ability to adapt work and hours to their needs. However, they noted negative aspects like altered demands and lack of social interaction and support. The extent of remote work was particularly significant later in the RTW process. Conclusion: The study's results showed that remote work can have a double-edged effect, although the positive experiences outweighed the negative. The results indicate that remote work can be a work adaptation that could promote RTW

I dagens skola finns ingen entydig uppfattning om hur den första skrivinlärningen ska ske, med penna och papper eller med hjälp av digitala verktyg. Syftet med denna studie är att jämföra elevtexter från årskurs 3 skrivna efter traditionell skrivundervisning och metoden Att skriva sig till läsning (ASL). Frågeställningarna i studien handlar om skillnader mellan olika kategorier skrivares texter utifrån helhet och struktur, meningar, ord samt tecken. Studiens teoretiska utgångspunkt är det sociokulturella perspektivet med medierande resurser, och texttriangeln används som teoretisk analysmodell. Materialet som ligger till grund för denna studie är 24 elevtexter från nationella provet i svenska i årskurs 3. Texterna är hämtade från fyra klasser där två fått traditionell skrivundervisning och två undervisats efter ASL-metoden. Från varje klass finns två elevtexter skrivna av säkra skrivare, två av medelsäkra skrivare och två av mindre säkra skrivare. Texterna är analyserade utifrån texttriangeln med hjälp av lix-generatorn och Word. Resultatet i studien är tvetydigt och visar inte vilken skrivundervisningsmetod som är mest fördelaktig för textens helhet. Vidare visar resultatet att ASL-metoden är gynnsam för elevtexters längd och ordvariation samt användandet av styckeindelning och talstreck. Eleverna som undervisats efter denna metod skriver dessutom längre grafiska och syntaktiska meningar. Resultatet visar också att traditionell skrivundervisning gynnar elevers stavning. Dock finns det inga tydliga skillnader mellan metoderna när det gäller elevtexternas andel långord och teckenfel. Slutligen visar resultatet att skrivundervisningsmetoderna kan vara fördelaktiga för olika kategorier skrivare.