Expropriation är ett betydelsefullt verktyg för att lösa markåtkomstfrågan i syfte att tillgodose samhällsutveckling på allmän nivå. Bestämmelserna kring åtgärden återfinns i expropriationslagen (1972:719), ExL. I ExL anges processen för ianspråktagandet, för vilka ändamål expropriation får ske och regler om vilken ersättning som ska utgå. I Sverige är äganderätten till viss del skyddad med bestämmelser i både regeringsformen (1974:152), RF, och art. 1 i tilläggsprotokollet till konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Det framkommer bland annat att expropriation enbart får ske för ett i samhället angeläget allmänt intresse.  Den här uppsatsen har haft för avsikt att besvara frågor kring hur ofta expropriationsärenden löses i domstol under en viss period om 15 år och för vilka ändamål dessa gäller. Uppsatsen ämnar även att undersöka om det går att se några trender i resultatet över tid samt jämföra resultatet med äldre statistik på området. Vidare har en allmän frågeställning kring expropriation och dess motiv varit en närvarade sak att ifrågasätta då åtgärden är något av ett kontroversiellt ämne i samhället. Till hjälp har doktrin inom markjuridiskt område, lagtext, förarbeten och praxis studerats. Den större delen av arbetet har avsett arkivstudier och insamling av beslutsunderlag från staten, myndigheter och kommuner. Samtliga källor och underlag har bidragit till den sammanställning som har besvarat och fullföljt uppsatsens syfte.  De slutsatser som kunnat dras är att antalet expropriationsärenden som tagits upp i domstol under perioden som undersökningen avsåg var få. Jämfört med vad äldre utredningar av liknande frågeställning har angett följer uppsatsens resultat den generella nedåtgående trenden som kan observeras. Det ändamål som domstolsärenden främst har gällt är tätbebyggelse, som över tiden också varit det mest vanligt förekommande. Anledningen till det resultat vi har funnit är att i de allra flesta fall löses expropriationsärenden före domstolens inblandning genom frivilliga överenskommelser. Det går också att konstatera att det finns alternativ lagstiftning att tillgripa i många av de situationer som återfinns bland de uppräknade ändamålen som expropriation kan sökas för, och som premieras före exproprinella åtgärder. Trots att antalet expropriationsärenden är få, fyller åtgärden ändå en viktig funktion för samhället i stort. Expropriation som en sista utväg gynnar effektiv hantering av samhällets resurser samtidigt som det för den enskilde individen skapar förutsättningar för trygga investeringar i fastigheter. / Expropriation, or compulsary purchase, is a meaningful tool when in need to solve land access for a public purpose in our society. The legislation of expropriation is in the swedish law Expropriationslagen (1972:719), ExL. ExL regulates the process for access, for what use and which compensation should be paid. The ownership of property rights are in Sweden partly protected by both The Constitution of Sweden (1974:152), RF, and art. 1 Protocol to the Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms. It appears, among else within these terms, that expropriation can only be used entirely alone for a matter of a pressing public interest.  The aim of this thesis is to answer questions about how often during a period of 15 years an expropriation case is being settled in court, for what purposes, and if there are any similarities over time or in comparison to eldery statistics in the field. A general question about the motives for exproprinational use has been a pressing topic to handle since expropriation itself is a controversial element in our society. Doctrine in the land legal field, legislation, legislative work and praxis has all been used to answer this thesis questions. The main part of the work has been dedicated to archive studies and collecting informed decisions from the swedish government, authorities and local municipal authorities. Our result constitutes a combining of all of the sources, which have answered and fulfilled the aim of this thesis.  The conclusion that has been drawn from our results is that expropriation cases solved in court during the chosen period of time were few. In comparison to what eldery investigations in the matter had shown, the own observed result is following the same declining trend. The foremost occuring use of expropriation was for urban agglomeration development, which is also in line with the previous statistics. The reason behind our findings is that most expropriation cases are, before involving the juridical system, able to reach a non-compulsory settlement. It is also possible to state that there are alternative legislation to resort for many situations among the possible usages of expropriation, that are to premier before use of expropriation measures. Even though the usage of expropriation has been limited to a small number of occasions, the existence of the action fills an important social function in our society. Expropriation as a final resort for land access favors both effective handling of resources and creates safe property investments for the individual.

The aim of my thesis is to introduce the legislation related to real estate tax in the Czech Republic, to offer its critical evaluation and suggestions for its modification in the future. The work is divided into two parts, a theoretical part, which includes four chapters and a practical part, consisting of six chapters. The general part is devoted to the process of recodification of private law in the Czech Republic. It describes recodification in a broader context, it identifies legal institutes connected to real property tax and summarizes selected changes in terminology. In the next chapter is summarizes general theoretical introduction of taxes, with an emphasis on property taxes and briefly described elements of the tax structure. Fifth chapter and the next ones deals specifically with the real estate tax. First, the tax is described in general terms, then the amended changes are summarized and the scheme of the Act is introduced. The sixth chapter provides a complete analysis of the land tax, seventh chapter the tax of buildings and units. In both chapters the thesis consistently addresses all elements of aforesaid taxes. The eighth chapter presents provisions of the Act that are common to both taxes and in the following chapter the issue of tax administration is addressed. The final chapter...

Förmögenhetsrättens allmänna del består av två delar, sakrätten och obligationsrätten. Denna allmänna del hanterar problem som är gemensamma för olika typer av avtal. Problemen som uppstår berör ofta både krav på betalning och krav på egendom varför det är av vikt att se till både obligationsrätten och sakrätten. Den typ av avtal som utreds i uppsatsen är depositionsavtal, vilka är föga reglerade i lagtext. Handelsbalken, där deponering delvis är reglerat, kan upplevas som svårförståelig för gemene man eftersom texten inte förändrats sedan sjuttonhundratalet. Deponering av gods förekom dock redan på den tiden och på grund av det är lagtexten fortfarande fullt tillämpningsbar. I en deponeringssituation deponerar deponenten godset hos depositarien, som har till uppgift att förvara och vårda godset enligt avtal parterna emellan. Deponenten är fortfarande ägare av godset och kan därmed när som helst tillämpa sin vindikationsrätt, det vill säga hämta ut godset. Enligt lag har dock depositarien retentionsrätt i godset, vilket innebär en rätt att hålla inne godset till dess att betalning erhållits för depositariens nödvändiga kostnader. Lämnar depositarien godset vidare till tredje man uppstår en kontraktskedja i vilken parterna har olika anspråk och skyldigheter mot varandra. Lämnar depositarien ifrån sig godset utan deponentens vetskap föreligger det ett kontraktsbrott. Tredje man besitter då deponentens gods trots att det inte föreligger något avtal parterna emellan. Deponenten har en möjlighet att tillämpa vindikationsrätten direkt mot tredje man. Tredje man har dock haft utlägg för nödiga kostnader och har därmed en fordran på depositarien. Fordran leder till att tredje man har retentionsrätt i godset. Retentionsrätten, en obligationsrättslig rättighet, är i scenariot starkare än den sakrättsliga vindikationsrätten. Följden blir att deponenten inte kan få ut godset förrän tredje man ersatts för nödvändiga kostnader.       Problematiken har utökats då lagen avtalas bort och standardavtal istället tillämpas. I standardavtalet NSAB 2000 regleras det att tredje man har panträtt istället för retentionsrätt i godset. Panträtt är en mycket starkare säkerhetsrätt än retentionsrätt eftersom panträtt ger realisationsrätt. Rätt att hålla inne annans gods har därmed övergått till en rätt att sälja annans gods. Problem som uppstår i kontraktskedjor, där rättigheter ställs mot varandra och det föreligger anspråk och skyldigheter mot olika parter, behöver utredas. Ett annat problem är att handelsbalken, vilken reglerar området, är ålderdomlig och svår att tillämpa. Handelsbalken har fått en sekundär betydelse då den avtalas bort och området istället regleras genom standardavtal.

<p>Förmögenhetsrättens allmänna del består av två delar, sakrätten och obligationsrätten. Denna allmänna del hanterar problem som är gemensamma för olika typer av avtal. Problemen som uppstår berör ofta både krav på betalning och krav på egendom varför det är av vikt att se till både obligationsrätten och sakrätten.</p><p>Den typ av avtal som utreds i uppsatsen är depositionsavtal, vilka är föga reglerade i lagtext. Handelsbalken, där deponering delvis är reglerat, kan upplevas som svårförståelig för gemene man eftersom texten inte förändrats sedan sjuttonhundratalet. Deponering av gods förekom dock redan på den tiden och på grund av det är lagtexten fortfarande fullt tillämpningsbar. I en deponeringssituation deponerar deponenten godset hos depositarien, som har till uppgift att förvara och vårda godset enligt avtal parterna emellan. Deponenten är fortfarande ägare av godset och kan därmed när som helst tillämpa sin vindikationsrätt, det vill säga hämta ut godset. Enligt lag har dock depositarien retentionsrätt i godset, vilket innebär en rätt att hålla inne godset till dess att betalning erhållits för depositariens nödvändiga kostnader.</p><p>Lämnar depositarien godset vidare till tredje man uppstår en kontraktskedja i vilken parterna har olika anspråk och skyldigheter mot varandra. Lämnar depositarien ifrån sig godset utan deponentens vetskap föreligger det ett kontraktsbrott. Tredje man besitter då deponentens gods trots att det inte föreligger något avtal parterna emellan. Deponenten har en möjlighet att tillämpa vindikationsrätten direkt mot tredje man. Tredje man har dock haft utlägg för nödiga kostnader och har därmed en fordran på depositarien. Fordran leder till att tredje man har retentionsrätt i godset. Retentionsrätten, en obligationsrättslig rättighet, är i scenariot starkare än den sakrättsliga vindikationsrätten. Följden blir att deponenten inte kan få ut godset förrän tredje man ersatts för nödvändiga kostnader.</p><p> </p><p> </p><p> </p><p>Problematiken har utökats då lagen avtalas bort och standardavtal istället tillämpas. I standardavtalet NSAB 2000 regleras det att tredje man har panträtt istället för retentionsrätt i godset. Panträtt är en mycket starkare säkerhetsrätt än retentionsrätt eftersom panträtt ger realisationsrätt. Rätt att hålla inne annans gods har därmed övergått till en rätt att sälja annans gods.</p><p>Problem som uppstår i kontraktskedjor, där rättigheter ställs mot varandra och det föreligger anspråk och skyldigheter mot olika parter, behöver utredas. Ett annat problem är att handelsbalken, vilken reglerar området, är ålderdomlig och svår att tillämpa. Handelsbalken har fått en sekundär betydelse då den avtalas bort och området istället regleras genom standardavtal.</p>

published_or_final_version / Housing Management / Master / Master of Housing Management

No description available.

There is a housing shortage in Sweden and in Stockholm in particular. In the draft budget of 2013, the Swedish government proposed a series of measures to boost the sublet supply. The most important component was the introduction of a new subletting law. The intention of the new law was to enable homeowners interested in subletting their property to get a quick and comprehensive overview of the legal framework for this. A less constricting rent control, abolished protection from lease termination and a shortened period of termination notice for both landlords and tenants was proposed to increase the incentive for subletting as well as making the market more transparent and easier to survey for would-be tenants. Apart from the new law and some resulting changes, a change in the Bostadsrättslagen was also proposed, which would have the effect that the boards of local housing associations could no longer decline subletting applications on the basis of applicants lacking so called valid reasons for subletting. The new law and the resulting changes were passed but not the change in the Bostadsrättslagen, after being subject of criticism from the political opposition and several of the committee reports. In this essay, I investigate how much this has changed the outcome, as far as possible, considering that less than six months have passed since the new law was taken into practice. My conclusion is that the fact that the change in the Bostadsrättslagen did not pass will mean that a significantly smaller number of subletting deals are made in the region where housing is most needed. / Det råder bostadsbrist i Sverige och särskilt i Stockholm. Under 2012 presenterade regeringen en rad åtgärder i budgetpropositionen för 2013 varav den viktigaste var en ny lag, "Lag om uthyrning av egen bostad". Med den nya lagen skulle privatpersoner som ville hyra ut sin lägenhet snabbt kunna få överblick över vilka regler som gäller vid andrahandsuthyrning. Med en friare hyressättning, slopat besittningsskydd och kort uppsägningstid från båda sidor skulle man öka incitamenten för upplåtelser i andra hand och även göra det lättare för de som söker lägenhet att få en överblick över marknaden. Förutom den nya lagen och några följdändringar föreslogs en ändring i Bostadsrättslagen som innebar att styrelsen inte längre skulle kunna kräva att de boende uppvisar beaktansvärda skäl i samband med andrahandsuthyrning. Den nya lagen "Lag om uthyrning av egen bostad" och följdändringarna röstades igenom men ändringen i bostadsrättslagen gick inte igenom, efter att ha kritiserats av många av remissinstanserna och oppositionen. I den här uppsatsen undersöker jag frågan om vilken skillnad detta gjort för utfallet, i den mån det går att sia om detta mindre än ett halvår efter att lagen togs i bruk. Jag kommer fram till att den sista ändringen förmodligen kommer innebära att väsentligt färre upplåtelser kommer till stånd i den region där behovet är som störst.

Den svenska fastighetsmarknaden är attraktiv. På senare år har branschen upplevt stora framgångar, samt lyckats leverera goda resultat. Det är något som både främjats till följd av vårt överlag låga ränteläge, samt då branschen kännetecknats av en god lönsamhet. Det har även speglats av antalet avslutade fastighetsaffärer, som år efter år resulterat i nya transaktionsrekord. Bara under 2016 bytte fastigheter till ett värde om ca 200 miljarder kronor ägare.  Majoriteten av de transaktioner som sker bolag emellan sker i form av en fastighetspaketering. Orsakerna till detta är flera, men den mest avgörande är de speciella skatteregler som går att utnyttja vid detta avyttringsförfarande.  Möjligheterna till att paketera fastigheter har funnits sedan 2003. Genom införandet av nya regler gällande överlåtelser av s.k. näringsbetingade andelar, skapade man även en möjlighet att ta ut en skattefri kapitalvinst vid överlåtelse av andelstypen. Reglerna var aldrig specifikt riktade mot fastighetsöverlåtelser, utan skulle kunna användas för överlåtelser av alla typer av tillgångar. Dock visade sig reglerna speciellt fördelaktiga för tillgångar med lång avskrivningstid, varav fastigheter är en av dessa.  Genom att ett bolag som avser att avyttra en fastighet gör det i form av en paketering innebär således att man kan undgå att skatta på den kapitalvinst som avyttringen resulterar i. Förfarandet det sker genom kan se ut på flertalet olika sätt, varav detta arbete undersökt den vanligaste formen. Att en majoritet av alla kommersiella fastighetsägare använder sig av avyttringsmetoden innebär, förutom skattefördelar för dem, även kostnader. Dock uppstår majoriteten för samhället i form av stora statliga skattebortfall.  I juni 2015 tillsatte regeringen en utredning som kom att benämnas som paketeringsutredningen. Utredningen syftade främst till att kartlägga den skattemässiga situationen för bolag inom fastighetsbranschen, samt undersöka huruvida fastighetsbranschen kunde anses vara skattemässigt gynnad eller ej. Man avsåg även att undersöka huruvida fastighetspaketeringar har använts som ett verktyg för skatteplanering. Utredningens resultat presenterades den 30 mars 2017.  Detta examensarbete har undersökt hur förändringarna kan komma att slå mot den svenska fastighetsmarknaden och dess aktörer. Arbetet har även syftat till att klarlägga hur paketeringarna i dagsläget sker, samt hur de kommer påverkas om förslagen leder till författningsändringar. Detta genom att både genomföra en djupgående litteraturanalys, samt flertalet intervjuer.  De förslag som presenterats har än så länge bidragit till oro, ovisshet och en ökad misstro. Kritiken från fastighetsbranschen har varit enorm, och vissa som intervjuats har antytt att aktörer på marknaden finner det svårt att veta hur man ska agera. Man har även angett att utredningen innehåller flertalet brister, och att man inte samordnat den med andra kommande förändringar. Flertalet aktörer har även ansett det som mycket upprörande att vissa av förslagen förväntas bidra till höjda bokostnader och ett minskat bostadsbyggande.       Betänkandet är för tillfället (juni 2017) ute på remiss. Svaren ska ha inkommit den 14 augusti, och därefter återstår det att se hur man fortskrider. Utifrån de slutsatser arbetet resulterat i kommer förslagen aldrig antas i sin nuvarande form, men det råder fortfarande en viss ovisshet kring detta. Frågan som avgör bör dock grundas i huruvida man vågar riskera fastighetsmarknadens attraktivitet, och i viss mån då även den finansiella stabiliteten.  Den ovisshet som i nuläget råder på marknaden, samtidigt som transaktionsvolymerna är på rekordnivåer, är ingenting vi klarar av långsiktigt. Inte om vi samtidigt strävar efter en välmående marknad. Aktörer på fastighetsmarknaden har all rätt att vara oroliga. Vi står inför en tid av förändring, dock är det omöjligt att förutspå hur den kommer se ut eller slå. Dock kan vi vara säkra på att marknaden kommer se annorlunda ut än den vi ser idag. / The Swedish real estate market is attractive. In recent years, the industry has experienced great success as well as managed to deliver good results. This is both a consequence of the generally low interest rates, and the fact that the industry is characterized by good profitability. Its attractiveness can also be confirmed by the number of completed property transactions, which seems to set new records year after year. Just in 2016, properties of a value of 200 billion kronor changed owners.  The majority of the transactions between Swedish companies are in form of a property packaging, in which the property is placed within a holding company. There are several reasons for this choice of method, even though the most decisive one is due to taxation purposes. The packaging procedure can be done in several different ways, from which this master thesis has examined the most common one. The possibility to use this divestment method has existed since 2003. This year new tax legislation was introduced, which allowed for capital gains on shares that were held for business purposes to be tax exempt. This made it possible for any company, which intended to transfer a certain property and did this in form of packaging, to automatically avoid taxing the capital gain the transfer resulted in. The legislation was never solely intended for real estate transactions, yet the legislator whished to ease the transaction of any kind of asset. However, the legislation proved to be particularly beneficial for assets with a long depreciation period, of which real estate is one of these. The fact that a majority of all commercial property owners make use of this method results in, besides the tax benefits for them, also costs. However aren’t these anything they will be affected by directly, but will instead arise for society in the form of state tax losses.  In June 2015 the Swedish government appointed an inquiry, which was referred to as the “packaging inquiry”. Its primary aim was to map the tax situation for companies in the real estate industry, as well as investigating whether the real estate industry could be considered tax-benefit or not. The government also had a plan for the investigators to examine whether real estate packaging has been used as a tool for tax planning. The results from the inquiry were presented on March 30, 2017.  This master’s thesis has, based on the inquiry’s results, investigated how upcoming measures may affect the Swedish real estate market and its actors. It has also aimed at clarifying how real estate packaging is currently taking place, and how the method will be affected if the proposed measures will lead to constitutional changes. This by conducting an in-depth literature analysis and several interviews.  The measures presented have so far only contributed to concern, uncertainty and an increased distrust. The criticism from the real estate industry has been huge, and according to interviewees does many market actors find it hard to know how to act in response to the possible upcoming changes. Some has also claimed that the inquiry has been conducted in a faulty way and thus contains several deficiencies. Similarly has some stated that it hasn’t been coordinated with the forthcoming interest rate deduction rules. Criticism has also been received regarding the fact that some of the proposals may imply increased housing costs and a decline in housing construction. This has been seen as very worrying.  The report that the inquiry resulted in is currently (May 2017) submitted for comment. The answers must be submitted no later than August 14, and thereafter it remains to be seen how to proceed. Based on the conclusions this thesis has resulted in, the proposed measures will never be implemented in their present form. However is there still some uncertainty about this. Anyhow, the question that should determine how it all ends should mainly be based on whether or not the government dares to risk the attractiveness of the Swedish real estate market, and to some extent also the financial stability.  The uncertainty that currently characterizes the market, while the transaction volumes are at record levels, is nothing we can manage in the long term. Not if we, at the same time, want to maintain a prosperous market. Change may in the long run be inevitable, but it’s important to remember that it should be implemented correctly and observe the interests of all involved parties. Actors in the real estate market have every right to be worried. We face a time of change, but it’s impossible to predict how it will end. However, we can be sure of that the market will definitely look different from how it is today.

<p>Mäklarbranschen har varit omskriven i media de senaste åren och förra året presenterades det nya lagförslaget på en ny fastighetsmäklarlag. I dag finns det ingen lag som reglerar mäklarens skyldighet att uppvisa budgivningslista efter avslutad budgivning. Dock säger det nya lagförslaget: ”En fastighetsmäklare ska vara skyldig att dokumentera budgivningsprocessen och att överlämna dokumentationen till köparen och säljaren när överlåtelseavtalet är slutet, den ska också syfta till att hindra mäklaren att presentera luftbud och därigenom pressa upp priset.” Syftet med uppsatsen är att ta reda på om lagförslaget kommer att resultera i tryggare budgivningar. Vi vill även ta reda på hur mäklarna ställer sig till budgivningsförfarandet i den nya lagen samt om deras förtroende kommer att stiga hos presumtiva köpare. Avslutningsvis vill vi även ta reda på om köparnas syn på budgivningar kommer att förändras med den nya lagen. Vi har arbetet med artiklar, studerat lagtext, utredningar, remissvar, mailkontakter samt genomfört djupintervjuer med fastighetsmäklare, köpare och en jurist. Mottagandet av den nya mäklarlagen är positivt från nästan alla håll. Man tror på ökat förtroende och en tryggare budgivning i samband med denna lagändring. Vår åsikt är att köparnas syn på budgivningar i framtiden kommer att förändras när de känner en ökad säkerhet med kommande lagstiftning.</p> / <p>The real estate industry have been well publicized in the media the recent years and last year a new draft law of the new real estate agent law were presented. Today there is now law governing the broker’s obligation to present the bidding list upon completion of bidding. However, the new draft law says: ”The broker should be obligated to document the bidding process and when the agreement is met, give the information to the seller and buyer, it should also aim to prevent the broker to present fake bids and thereby push up the price.” The purpose with this essay is to find out if the new law will result in safer auctions. We also want to find out how the real estate agents’ attitude to the bidding procedure in the new and if their trust will rise in potential buyers. Finally, we also want to find out whether the new law will change the buyers’ view on the bidding process. We have been working with articles, studied the text, inquiries, responses, email contacts, and conducted interviews with real estate agents, buyers and a lawyer. The reception of the new law is positive from almost all quarters. Due to the legislative change the, belief is that the trust will rise. The buyers’ view of the bidding process in the future will change when they feel greater safety in future legislation.</p>

Mäklarbranschen har varit omskriven i media de senaste åren och förra året presenterades det nya lagförslaget på en ny fastighetsmäklarlag. I dag finns det ingen lag som reglerar mäklarens skyldighet att uppvisa budgivningslista efter avslutad budgivning. Dock säger det nya lagförslaget: ”En fastighetsmäklare ska vara skyldig att dokumentera budgivningsprocessen och att överlämna dokumentationen till köparen och säljaren när överlåtelseavtalet är slutet, den ska också syfta till att hindra mäklaren att presentera luftbud och därigenom pressa upp priset.” Syftet med uppsatsen är att ta reda på om lagförslaget kommer att resultera i tryggare budgivningar. Vi vill även ta reda på hur mäklarna ställer sig till budgivningsförfarandet i den nya lagen samt om deras förtroende kommer att stiga hos presumtiva köpare. Avslutningsvis vill vi även ta reda på om köparnas syn på budgivningar kommer att förändras med den nya lagen. Vi har arbetet med artiklar, studerat lagtext, utredningar, remissvar, mailkontakter samt genomfört djupintervjuer med fastighetsmäklare, köpare och en jurist. Mottagandet av den nya mäklarlagen är positivt från nästan alla håll. Man tror på ökat förtroende och en tryggare budgivning i samband med denna lagändring. Vår åsikt är att köparnas syn på budgivningar i framtiden kommer att förändras när de känner en ökad säkerhet med kommande lagstiftning. / The real estate industry have been well publicized in the media the recent years and last year a new draft law of the new real estate agent law were presented. Today there is now law governing the broker’s obligation to present the bidding list upon completion of bidding. However, the new draft law says: ”The broker should be obligated to document the bidding process and when the agreement is met, give the information to the seller and buyer, it should also aim to prevent the broker to present fake bids and thereby push up the price.” The purpose with this essay is to find out if the new law will result in safer auctions. We also want to find out how the real estate agents’ attitude to the bidding procedure in the new and if their trust will rise in potential buyers. Finally, we also want to find out whether the new law will change the buyers’ view on the bidding process. We have been working with articles, studied the text, inquiries, responses, email contacts, and conducted interviews with real estate agents, buyers and a lawyer. The reception of the new law is positive from almost all quarters. Due to the legislative change the, belief is that the trust will rise. The buyers’ view of the bidding process in the future will change when they feel greater safety in future legislation.