No description available.

<p>Sparandedirektivets syfte är att effektivisera beskattningen av ränta på sparande inom EU genom att räntan ska beskattas i betalningsmottagarens hemviststat. Direktivet gäller endast fysiska personer och gränsöverskridande räntebetalningar. Syftet ska uppnås genom ett utbyte av information medlemsstaterna emellan. I stället för att utbyta information kan en medlemsstat välja att ta ut källskatt på ränta och vidarebefordra en viss del av källskatten till betalningsmottagarens hemviststat. De svenska bankernas kontrolluppgiftsskyldighet för begränsat skattskyldiga sparare har i och med direktivets införande utvidgats. Bankerna skickar uppgifterna till Skatteverket som i sin tur vidarebefordrar dem till behörig myndighet i spararens hemviststat.</p><p>Direktivet innehåller ett undantag, de minimis-regeln, som innebär att medlemsstaterna om de vill får undanta vissa ränteinkomster som härrör från fondföretag. Syftet är att undanta aktiefonder som måste investera i fordringar av likviditetsskäl. Regeringen har valt att inte införliva undantaget i svensk lag. Detta medför enligt vår åsikt en konkurrensnackdel för de svenska fondbolagen. På grund av Regeringens beslut måste dessa bolag, för att kunna sälja sina fonder inom EU, kunna redovisa hur stor del av en utdelning som hänför sig till ränta. Kan de inte göra detta betraktas hela beloppet som ränta och omfattas därmed av kontrolluppgiftsskyldighet.</p><p>Sparandedirektivet har implementerats i svensk lag genom en paragraf i lagen om självdeklarationer och kontrolluppgifter (LSK) som stadgar att direktivet gäller som svensk lag. Utöver detta har ett antal ändringar införts i LSK. Vi anser att implementeringen kan strida mot direktivet som föreskriver att medlemsstaterna ska anta de lagar och förordningar som krävs för att uppfylla direktivets föreskrifter. Vi anser inte att LSK på ett tillfredsställande sätt har anpassats till direktivet eftersom LSKs regler ibland överlappar direktivet och ibland motsäger det. LSK innehåller två undantag från kontrolluppgiftsskyldigheten. Dessa undantag strider mot direktivet som inte innehåller några dylika undantag. Vi anser dock att undantagen är rimliga eftersom de undantar konton utan betydelse för informationsutbytet och att liknande undantag bör införlivas i direktivet.</p><p>Med anledning av sparandedirektivets införande har de svenska bankerna, i rollen som betalningsombud, föranletts merarbete och kostnader. Kostnaderna har uppstått bland annat då bankerna har ändrat sina datasystem för att kunna uppfylla direktivets kontrolluppgiftsskyldighet. De har även fått komplettera sin information om begränsat skattskyldiga kunder.</p><p>Skatteverket är den behöriga myndigheten i Sverige och ska således vidarebefordra de uppgifter om personer som är begränsat skattskyldiga i Sverige som lämnas av betalningsombuden. Eftersom Sverige sedan tidigare har ett väl utbyggt kontrolluppgiftssystem och har deltagit i informationsutbytet inom OECD har sparandedirektivets införande inte medfört särskilt stora kostnader för Skatteverket.</p><p>Sparandedirektivet förväntas leda till ökade skatteintäkter för de stater vars obegränsat skattskyldiga personer placerar sina tillgångar utomlands. Emellertid finns det risk för att dessa personer placerar sina tillgångar i andra typer av sparande eller placerar tillgångarna i stater som inte omfattas av direktivet för att undgå beskattning. Vi anser därför att det finns risk för att sparandedirektivet blir ett slag i luften.</p> / <p>The aim of the Savings Taxation Directive is to ensure an effective taxation of income from savings in the form of interest payments within the EU. This shall be done through taxation of the interest payment in the Member State where the beneficial owner, the saver, has his residence. The directive is only applicable on individuals and on cross-border payments. The aim shall be achieved through an exchange of information between the Member States. Instead of exchanging information, a Member State can choose to levy a withholding tax. A certain amount of that tax shall be transferred to the Member State of residence of the beneficial owner. The obligation for Swedish banks to forward statements of earnings concerning foreign savers has been extended through the directive. The banks sends the information to the Swedish tax authority which then forwards the information to the competent authority in the savers state of residence.</p><p>The directive contains an exception, the de minimis rule, that states that Member States can choose to exempt certain interest payments deriving from Undertakings for the Collective Investment of Transferable Securities (UCITS). The aim of the exception is to give the Member States a possibility to exclude undertakings which invest mainly in equity but which must hold some debt for liquidity purposes. The Swedish Government has chosen not to implement the exception into Swedish law. In our opinion, this leads to a competitive disadvantage for Swedish UCITS. Due to the Governments’ decision, the Swedish UCITS must, in order to be able to sell their products within the EU, be able to show the interest part of a dividend. If this cannot be done, the entire amount is considered as interest and must be reported as such.</p><p>The directive has been implemented into Swedish law through a paragraph in the Law of Self Assessment and Statement of Earnings. It states that the Savings Taxation Directive shall be applied as Swedish law. Besides the implementation, some parts of the law have been changed. We think that the implementation may be in breach of the directive, which states that Member States must pass laws and decrees necessary to fulfill the regulations in the directive. We do not think that the Swedish law has been adjusted to the directive in a sufficient way since the Swedish law sometimes overlap the directive and sometimes contradict it. The Swedish law contains two exceptions from the obligation to give statements of earnings. These exceptions breach the directive since the directive does not contain any exceptions of this kind. However, we think that the exceptions are reasonable since they exempt bank accounts which are of no importance for the exchange of information stated in the directive. Similar exceptions should therefore in our opinion be included in the directive.</p><p>The implementation of the Savings Taxation Directive has caused the Swedish banks, in their role as paying agents, supplementary work and costs. The costs have occurred when the banks have had to adopt their computer systems in order to fulfil the criteria in the directive. The banks also had to complete their information about foreign savers who are liable to tax in Sweden.</p><p>The Swedish tax authority is the competent authority in Sweden and shall therefore report the information, concerning foreign tax payers, that is forwarded by the paying agents. Sweden had, even before the implementation of the directive, a well functioning system for statements of earnings. The state also participates in the exchange of information that takes place within the OECD. Therefore, the implementation of the directive has not caused any costs of importance for the Swedish tax authority.</p><p>It is expected that the Savings Taxation Directive will give rise to increased tax revenues for the Member States whose tax payers invest abroad. However, there is a risk that these savers invest in other products or transfer their assets to states that are not within the scope of the directive in order to avoid taxation. Because of this, we think that the Savings Taxation Directive might be a waste of effort.</p>

No description available.

No description available.

Univ., Diss.--Tübingen, 2004. / Literaturverz. S. [348] - 368.

Univ., Diss.--Hamburg, 2001. / Text im Anhang in engl. Spr.- Literaturverz. S. 233 - 245.

Univ., Habil.-Schr.--Bern, 2002. / Literaturverz. S. XIII - XXXI.

The Witcher 3: Wild Hunt is one of the best selling open world video games in recent years. Thanks to the game’s popularity, other game designers might want to replicate its world design methods. In an interview from 2017, the game’s developers have explained that they have used a system called “the rule of 40 seconds” to ensure that the player stumbles upon something interesting every 40 seconds of exploration. In this research, the authors conducted a test to check how accurately the rule was implemented; they did this by analysing footage of gameplay from four different YouTube content creators, on two of the game’s maps. The research found that a Rule does exist, however, it is greatly influenced by playstyles and only accurate for certain players. It concludes that designers looking to implement the rule, can reliably do so, but they should take playing styles and player movement speed into consideration when testing their rule. / The Witcher 3: Wild Hunt är ett av de bäst säljande öppna världsspel de senaste åren. Tack vare spelets popularitet kanske andra speldesigners vill kopiera dess värld designmetoder. I en intervju från 2017 har spelets utvecklare förklarat att de har använt ett system som kallas ”regeln om 40 sekunder” för att säkerställa att spelaren snubblar på något intressant var fjärde sekund av utforskningen. I denna forskning genomförde författarna ett test för att kontrollera hur korrekt regeln implementerades; de gjorde det genom att analysera bilder från fyra olika innehållsskapare på YouTube på två av spelets kartor. Forskningen visade att det finns en regel, men den påverkas av spelstilar och är endast korrekt för vissa spelare. Det drar slutsatsen att designers som vill implementera regeln kan göra det på ett tillförlitligt sätt, men de bör ta hänsyn till spelstilar och spelarens rörelsehastighet när de testar deras regel.

The open world game The Witcher 3: Wild Hunt (2015) has been proven to follow a 40 second rule when placing points of interest for players to explore. The developers of the game said in an interview that the rule existed, and this was proven by a study made in 2021 by Cojanu and Jaber (2021). The 40 second rule means that whichever direction the player goes in, they will encounter a point of interest within 40 seconds. This study asks the question if Genshin Impact (2020) is following the 40 second rule. The researchers analyzed footage from four YouTube content creators to see if the rule was implemented in the game. It was found that Genshin Impact (2020) follows the 40 second rule since the points of interest were about 10 seconds apart. How the player decides to play the game slightly impacts the frequency of the points of interest and could be taken into account when testing the 40 seconds rule. It was found that points of interest found were more random at the start of the game and more intentionally found by the player later in the game. / Öppen världs spelet The Witcher 3: Wild Hunt (2015) har visat sig följa en 40 sekunders regel när det gäller placeringen av intressanta platser för spelare att utforska. Spelets utvecklare sa i en intervju att regeln fanns, och detta bevisades genom en studie utförd 2021 av Cojanu och Jaber (2021). Regeln innebär att oavsett vilken riktning spelaren går i så kommer de att stöta på en intressant plats inom 40 sekunder. Denna studie undersöker om Genshin Impact (2020) följer 40 sekunders regeln. Forskarna analyserade videomaterial från fyra YouTube innehållsskapare för att se om regeln implementerades i spelet. Det visades att Genshin Impact (2020) följer 40 sekunders regeln, eftersom de intressanta platserna låg ungefär 10 sekunder ifrån varandra. Hur spelaren väljer att spela spelet påverkar lite grann frekvensen av de intressanta platser och detta kan tas i beaktning när man testar 40 sekunders regeln. Det visade sig att de intressanta platserna var mer slumpmässiga i början av spelet och mer avsiktligt hittade av spelaren senare i spelet.

<h2><strong>Sammanfattning</strong></h2><p>Denna uppsats fokuserar på röstspärren i lag (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter 12 och 49 §§ (SFL). Röstspärren liknar den 20%-regel som fanns i gamla ABL och som togs bort därifrån år 1999. Bägge reglerna stoppar någon med andelar högre än en femtedel vid en om-röstning. Denna likhet väcker frågetecken om en gemensam bakgrund trots skillnaden mellan aktiebolag och samfälligheter. Den väcker också frågor kring varför röstspärren anses befogad vid omröstning på delägarsammanträde/föreningsstämma men inte längre vid en bolagsstäm-ma. Detta arbete har därför gått bakåt i tiden och undersökt ett eventuellt släktskap mellan de båda reglerna. Uppsatsen har också försökt utröna om röstspärren har någon effekt för samfäl-ligheter i dagens Sverige. Det kan ju vara så att röstspärren utgör en ”blindtarm” i SFL, precis som den gjorde i ABL innan den togs bort. De områden där röstspärrens effekter undersökts är i storkvarter, tredimensionellt avgränsade fastigheter, ägarlägenhetsfastigheter samt enskil-da vägar.</p><p>I detta arbete har visats att röstspärren såsom den ser ut i dagens SFL, har sina källor i vat-tenlagen från år 1918. Därifrån har regeln tagits från 1910-års ABL som i sin tur bygger på bolagsordningar från 1800-talet. Röstspärren och 20%-regeln har alltså gemensamma rötter i 1800-talets bolagsordningar. I detta arbete finns också klara indikationer på att röstspärren används i väldigt liten omfattning idag. Några vittnesmål om att röstspärren skulle fungera som ett effektivt skydd har inte hittats. Däremot finns det många betänkligheter kring regelns eventuellt negativa effekter för samfälligheter där ägarlägenhetsfastigheter och/eller tredimen-sionella fastigheter ingår. Detta arbete har således fastställt en historisk koppling mellan två lagregler som ej längre tillämpas i någon högre grad. Den ena är upphävd, den andra lever kvar men börjar bli omdebatterad. Slutsatsen av detta arbete är därför att regeln bör ses om och förslagsvis, i ett första steg, göras dispositiv och i förlängningen avskaffas.</p>