Under de senaste åren har det pågått en diskurs kring huruvida lärares betygsättning är korrekt eller ej. Studier visar på att elevers kunskaper i skolämnen sjunker medan betygsmedelvärdet årligen ökar. Vi vill i denna studie få en fördjupad kunskap i gymnasielärares arbete med att sätta korrekta betyg, alltså betyg med hög validitet. För att kunna göra detta kommer vi utifrån kvalitativa intervjuer med gymnasielärare, verksamma i matematik, kategorisera deras tillvägagångssätt för bedömning av elevernas kunskaper mot de ingående aspekterna i validitetsbegreppet. Vi kommer även belysa vad lärare eventuella upplever för svårigheter med sina tillvägagångssätt och hur de kommer tillrätta med dessa svårigheter. Samtliga av våra informanter arbetade aktivt mot validitetsbegreppet, dock på varierande sätt vilket gav dem olika hög validitet i sina bedömningar. Vår slutsats av denna studie är att lärares arbete för att sätta korrekta betyg kräver mer tid än vad som finns tillgängligt i lärarnas timplan.

Sammanfattning Syfte och frågeställningar Huvudsyftet med denna studie var att skatta reliabiliteten i den svenska Försvarsmaktens fälttest. Ytterligare syften med studien var att undersöka huruvida antropometriska parametrar såsom vikt, längd och BMI korrelerar med resultat på fälttestet. Metod För att undersöka fältestets reliabilitet genomförde 33 försökspersoner (fp) två fälttest med 48 timmars mellanrum. Fp bestod av endast män där genomsnittsåldern var 22 år, genomsnittsvikt 81 kg samt genomsnitts längd 182 cm. Fälttest innebär att fp springer en sträcka på 2000 m med stridsutrustning som väger cirka 22 kg. Test och re-test genomfördes vid samma tid på dygnet. För att minska påverkan från underlag genomfördes de bägge testtillfällena på en 400 m löparbana. Genomförandet av fälttestet följde försvarsmaktens vedertagna standardisering för testet. Samtliga data har analyserats i dataprogrammet SPSS version 21. Resultat I denna studie återfanns en reliabilitetskoefficient på 0,91, en variationskoefficient på 11,4 % samt en medelförändring mellan testerna på 13,5 s (95% konfidensintervall: 3,0 till 23,7 s.), samt en limit of agreement på 56,6 s (- 43,1 – 70,1 s). Det fanns en svag och icke-signifikant korrelation mellan testresultat och kroppsvikt. I övrigt gick det inte att se någon korrelation mellan andra antropometriska parametrar och löptid. Slutsats Utifrån denna studies resultat kan fälttestets reliabilitet i fråga sättas. Detta innebär att en försiktighet bör iakttas när testet används som ett test för att inkludera/exkludera personal mot en specifik befattning. / Abstract Aim The main purpose of this study was to examine the reliability of the Swedish Armed Forces Field Test (FT). An additional aim was to investigate the individual anthropometric performance and how the external load in form of equipment influence effect to the individual performance in carrying out the field test. Method To examine reliability, 33 subjects conducted two FTs separated by 48 hours. The subjects consisted of only men (mean age: 22 years, mean weight: 81 kg and mean height: 182 cm) During the FT the subject ran 2000 m carrying combat load with a weight of 22 kg. Test and retest was conducted at the same hours of the day. The two test sessions were held on a 400 m running track. The FTs were carried out following the Armed Forces accepted standards for testing. Statistical analysis was performed using SPSS version 21th. Results The FT showed a reliability coefficient of 0.91 Intraclass Correlation Coefficient (ICC), a Coefficient of Variation (CV) of 11, 4 % and a mean bias of 13,5 s, as well as limits of agreement of 56,6 s (- 43,1 – 70,1 s). Correlation between test results and anthropometric showed a weak correlation (r = 0,36) between test results and body mass. No correlation between test results and anthropometric was seen. Conclusions Based on this study's results the FT reliability may be called into question. This means that care should be taken when the test is used as a test to include/exclude personnel to a specific position

<p>Smärta förekommer inom all sjukvård och är ett komplext problem, speciellt inom intensiv- och postoperativ vård då patienten ofta inte själv kan beskriva sin smärta eftersom patienten ofta är medvetslös eller är sederad. För att bedöma smärta finns olika verktyg, men för de som inte själv kan beskriva sin smärta är detta en svårighet. Syftet med studien var att undersöka reliabilitet och validitet på smärtbedömningsformulär inom intensiv- och postoperativ vård. Metoden vi använde oss av var en kvantitativ litteraturstudie för att besvara vårt syfte. Databaser som använts är CINAHL, PubMed och SweMed+, med sökorden nurse*, pain scale, pain assessment, pain measurement, questionnaire, postoperative och intenisive care. Litteratursökningen resulterade i tio olika smärtbedömningsformulär som kvalitetsgranskades utifrån vårt syfte. Resultatet av kvalitetsgranskningen visade att Face, Legs, Acitivity, Cry and Consolability skalan (FLACC ), Behavioral Pain Scale och Critical Care Pain Observation Tool var de smärtbedömningsformulären som fick tillfredställande poäng avseende reliabilitet och validitet. FLACC skalan visade högsta värde avseende reliabilitet och validitet, 13 av 20 möjliga och denna skala kan rekommenderas vid smärtbedömning inom intensivvård.</p>

Smärta förekommer inom all sjukvård och är ett komplext problem, speciellt inom intensiv- och postoperativ vård då patienten ofta inte själv kan beskriva sin smärta eftersom patienten ofta är medvetslös eller är sederad. För att bedöma smärta finns olika verktyg, men för de som inte själv kan beskriva sin smärta är detta en svårighet. Syftet med studien var att undersöka reliabilitet och validitet på smärtbedömningsformulär inom intensiv- och postoperativ vård. Metoden vi använde oss av var en kvantitativ litteraturstudie för att besvara vårt syfte. Databaser som använts är CINAHL, PubMed och SweMed+, med sökorden nurse*, pain scale, pain assessment, pain measurement, questionnaire, postoperative och intenisive care. Litteratursökningen resulterade i tio olika smärtbedömningsformulär som kvalitetsgranskades utifrån vårt syfte. Resultatet av kvalitetsgranskningen visade att Face, Legs, Acitivity, Cry and Consolability skalan (FLACC ), Behavioral Pain Scale och Critical Care Pain Observation Tool var de smärtbedömningsformulären som fick tillfredställande poäng avseende reliabilitet och validitet. FLACC skalan visade högsta värde avseende reliabilitet och validitet, 13 av 20 möjliga och denna skala kan rekommenderas vid smärtbedömning inom intensivvård.

Bakgrund: Behovet av reliabla, kliniskt användbara utvärderingsinstrument för sjukgymnastinsatser inom pediatrik är stort. Studien undersöker huruvida klassifikationssystemet ICF (Klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa) bidrar till detta. Syfte: Undersöka test-retest-reliabilitet för nio utvalda moment avseende ”Att gå och röra sig omkring” under kapitlet Förflyttning inom komponenten Aktivitet och Delaktighet i ICF för ungdomar med fysiska funktionshinder pga cerebral pares (CP), genom att låta ungdomarna själva och en föräldrer bedöma ungdomens funktionsförmåga. Även undersöka om det föreligger skillnader mellan ungdomarnas respektiveföräldrarnas bedömningar. Metod: Studiematerialet utgjordes av 33 ungdomar, med respektive förälder, på högstadieoch gymnasienivå, med diagnosen CP, GMFCS I-III (Gross Motor Function Classification System). Överenstämmelsen mellan bedömningstillfällena beräknades med hjälp av Spearman Correlation Coefficient samt Elisabeth Svenssons metod för stabilitet mellan två mättillfällen. Skillnader mellan ungdomarnas respektive föräldrarnas bedömningar beräknades med hjälp av Fisher’s Exact Test. Konfidensintervall och Z-score beräknades också utifrån Elisabeth Svenssons metod. Resultat: Beräkningarna avseende överensstämmelse visade sammantaget att sju av de nio momenten bedömdes äga tillfredsställande tillförlitlighet såvida föräldern genomförde bedömningen, medan så var fallet för endast tre av momenten, när ungdomen gjorde bedömningen. Beräkningar avseende skillnader mellan ungdomarnas respektive föräldrarnas bedömningar visade sammantaget signifikant skillnad för tre av momenten. Konklusion: Resultatet visade att sju av de nio testade momenten sammantaget kunde beaktas som reliabla beträffande bedömning av gång- och förflyttningsförmåga för ungdomar med CP, GMFCS I-III. Tillförlitligheten var generellt sett högre såvida föräldern gjorde bedömningen. Skillnader mellan ungdomarnas respektive föräldrarnas bedömningar förekom sammantaget för tre av momenten.

Syftet med denna litteraturstudie är att ta reda på vilken bedömningsform som främjar elevers utveckling i matematik samt hur reliabiliteten i ett matematikprov påverkas av flervalsfrågor. Bedömning har lika stor del i undervisningen som kunskapsförmedlingen. Läraren kan planera sin undervisning utifrån bedömningarna som görs och därmed lägga undervisningen på en väl anpassad nivå för sina elever. Bedömning kan ske formellt som exempelvis vid prov där olika frågeformuleringar påverkar reliabiliteten i proven. Detta är en forskningskonsumtion som grundas på en systematisk litteraturstudie. Metoden vi använt oss av är databassökning i databaserna ERIC och UniSearch. Resultatet visar att formativ bedömning är den mest givande bedömningsmetoden för eleverna och genom kontinuerlig återkoppling främjas elevernas lärande. Den formativa bedömningsprocessen kräver dock mycket tid och engagemang från läraren vilket gör att arbetsbördan och stressnivån ökar. Resultatet visar även att prov med flervalsfrågor har en låg reliabilitet jämfört med andra provtyper. Det går dock att vidta åtgärder som höjer reliabiliteten.

Studiens syfte var att undersöka förändring av upplevda besvär efter en kognitiv beteendeterapeutisk gruppbehandling för personer med bipolärt syndrom.  Resultatet var främst tänkt att användas för utvärdering och kvalitetssäkring av den vuxenpsykiatriska öppenvårdsmottagning där behandlingsformen bedrivs sedan ett par år. Studien var kvantitativ, longitudinell samt därtill naturalistisk så till vida att den utgick från det kliniska sammanhangets förutsättningar.Undersökningsgruppen var de 12 patienter som, fördelat på två grupper, erhållit behandlingen under 2014. Samtliga var diagnostiserade med bipolärt syndrom, typ-1 eller typ-2. Individerna skattade intensiteten i besvär före behandling, direkt efter behandling samt ett år efter avslutad behandling. Mätinstrument som användes var The Symtom Checklist-90 (SCL-90) och Becks Depression Inventory-II (BDI-II). Deltagarna uppvisade initialt varierande symtombild. Fem individer skattade svår depression inför behandling. Studien visade att åtta deltagare uppvisade symtomförbättring direkt efter avslutad behandling. Den globala svårighetsskalan (GSI) minskade med reliabel förändring för dessa individer. Motsvarande resultat för BDI-II visade att sju deltagare skattade reliabel förbättring direkt efter avslutad behandling. Vid ettårsuppföljning uppvisade fem deltagare reliabel symtomförbättring utifrån GSI. Motsvarande resultat för BDI var sex individer.

<p>Ett psykologiskt test används främst inom utbildningssammanhang och kliniska sammanhang, men även inom rekrytering, urval och organisationsutveckling. Det finns idag ett flertal personlighets- och begåvningstest som mäter olika aspekter som kan vara relevanta för en organisation. Predicting Job Performance, PJP, som har sin utgångspunkt i femfaktormodellen, är utvecklat av Psykologiförlaget AB och består av två delar som mäter olika dimensioner av personlighet och begåvning. I denna studie har psykometriska beräkningar utförts för att utvärdera instrumentets reliabilitet samt validitet, främst genom test-retest-metoden. Undersökningsdeltagare var 49 psykologistudenter vid Stockholms Universitet. Majoriteten av skalorna var starkt positivt korrelerade med varandra och uppvisade en tillfredsställande reliabilitet. Resultatet av test-retest-undersökningen visade att de båda delarna av PJP hade tillförlitlig reliabilitet gällande precision och stabilitet över tid. Korrelation mellan personlighetsdelen och kapacitetsdelen undersöktes och visade på god divergent validitet mellan de två deltesterna. Även inlärningsförmågan på den tillhörande kapacitetsdelen undersöktes och visade signifikant inlärning mellan testtillfällena. PJP uppvisar sammantaget på goda psykometriska egenskaper.</p>

Introduktion: Stabilitet i knäleden bedöms ofta genom funktionella hopptester tillsammans med teknisk utrustning. Ett problem med de funktionella tester som används är brist på standardisering. Syfte: Syftet med denna studie var att med hjälp av rörelsesensorer utvärdera reliabilitet och validitet av Norells ACL jumptest för att mäta dynamisk stabilitet i knäleden hos unga friska personer. Metod: Sju unga friska män fick uföra Norells ACL jumptest, Drop jump och One-leg hop for distance vid två testtillfällen. Rörelsedata från första kontakt med marken analyserades. Reliabiliteten utvärderades genom test-återtest och samtidig validitet genom att procentuell differens mellan resultaten från Norells ACL jumptest och Drop jump respektive One-leg hop for distance räknades ut. Deltagarna fick även fylla i självuppskattningsformulären KOOS och IPAQ. Resultat: Det fanns en stor spridning i deltagarnas medianvärde gällande både bakåt-framåt- och sidledsacceleration vid test-återtest. Även stor spridning uppmättes i jämförelsen av de tre testerna. Det fanns inget samband mellan ökad stabilitet och dominant ben. Inget samband mellan resultatet på hopptesterna och självskattning av KOOS och IPAQ kunde påvisas. Slutsats:Reliabilitet och samtidig validitet av Norells ACL jumptest värderas som låg i denna studie. Inget samband mellan självupplevd knästabilitet och den stabilitet som uppmätts med RS kunde påvisas. Det kunde heller inte påvisas ett samband mellan dominant ben och en ökad knästabilitet. Norells ACL jumptest verkar dock vara ett likvärdigt funktionellt test jämfört med Drop jump och One-leg hop for distance gällande mätning av dynamisk stabilitet i knä enligt denna studie.

<p>Sammanfattning</p><p>Syfte och frågeställningar</p><p>Syftet med uppsatsen var att undersöka genom ett test-retest, reliabiliteten hos fem stycken specifika fys- och styrketester för de muskelgrupper, som är mest utsatta i en ambulanssjukvårdares arbete.</p><p>- Är det en god reliabilitet i ett bellybacktest utan motstånd?</p><p>- Är det en god reliabilitet i ett balanstest?</p><p>- Är det en god reliabilitet i ett handstyrketest?</p><p>- Är det en god reliabilitet i ett aerobiskt steptest?</p><p>- Är det en god reliabilitet i ett marklyft i dragmaskin?</p><p>Metod</p><p>Ett test och retest utfördes på fem tester, bellybacktest utan motstånd, handstyrketest, aerobiskt steptest, marklyft i drargmaskin och balanstest. Försökspersonerna var 14 stycken, 11 män och 3 kvinnor, samtliga var studenter vid GIH i Stockholm.</p><p>Resultat</p><p>Varken bellybacktestet utan motstånd, handstyrketestet (höger samt vänster hand), aerobiska steptestet eller marklyftet i dragmaskinen visar några slumpmässiga eller systematiska statistisk signifikanta skillnader. Balanstestet däremot har bra värden på t-testet (p=0,89), som visar att det inte finns några systematiska signifikanta skillnader, men låga värden på övriga uträkningar som visar på de slumpmässiga skillnaderna.</p><p>Slutsats</p><p>Samtliga tester med undantag från balanstestet har hög reliabilitet. Balanstestet visar mindre tillförlitlighet än de övriga fyra testerna, vilket även tidigare forskning visar. Det är därför vår tanke att bellybacktestet, handstyrketesterna, aerobiska steptestet och marklyftet i dragmaskinen är tester som kan byggas vidare på inom arbetet att testa ambulanssjukvårdare. Balansen är fortfarande en viktig faktor att testa, men ett bättre test är nödvändigt för att få tillförlitliga resultat.</p>