Denna uppsats syfte var att undersöka hur man i skolan arbetar med att lära ut om de gemensamma rötterna i de abrahamitiska religionerna. Hur kan de abrahamitiska religionernas gemensamma rötter vara en hjälp att främja en mångkulturell pedagogik och varför behövs en mångkulturell pedagogik? Jag har använt mig av en kvalitativ metod för att nå syftet med min uppsats. Där jag började med att göra litteraturstudier för att få en grund att stå på och vara bättre förberedd inför mina intervjuer. De gemensamma rötterna i de abrahamitiska religionerna är ett bra sätt att arbeta i skolan för att uppnå en mångkulturell pedagogik. Idag finns en brist på kunskap om kultur och religion som skapar missförstånd i mötet människor emellan. Den rätta kunskapen är till sådan stor hjälp och ökar elevers förståelse för mångfalden. En mångkulturell pedagogik går ut på att den enskilde eleven kan se sig själv i relation till andra och att anpassa undervisningen så att man får större insikt om sig själv genom en förmåga att se utifrån andra och andras kulturella perspektiv. Utbildningen ska påvisa att det inte finns ett rätt sätt att leva på, vilket leder till att utrymmet för tolerans, respekt och förståelse ökar. Detta kommer i sin tur att vidga normalitetens ramar och förståelsen för andra kulturer kommer att öppnas upp. / Uppsatsförfattarens namn på persiska är: الناز مرادی

This study examines primary school teachers approach towards the Abrahamic religions of Judaism, Christianity and Islam. The aim is to make a contribution to the academic discussion of the advantages and disadvantages when teachers emphasize differences or similarities between these religions. In addition, the study highlights the importance of religious education for the promotion of social unity. Also the topic of morality in a society, whether it can strengthen or not the consensus regarding fundamental values, norms and goals. The study is based on a survey of 22 questions in three key areas: Background facts, Lesson planning and teaching, alongside The importance of religion education for individuals and society. The survey was answered by 124 teachers of religion at primary school. Additionally five pedagogical plans from the same selection group have been studied. The results are both quantitative and qualitative. The study rests on the assertion that Abraham's children is a tool that can teach the common history of Judaism, Christianity and Islam. Previous research shows different positions using Abraham's children as a pedagogical concept. The vast majority amongst the participants of the study consider it to be of great importance to show the similarities of religions. As a result they also believe that it has the opportunity to promote social togetherness in a positive direction. Looking at the result through Émile Durheim's theory of social solidarity, this clarifies that an individual as a subject is not the same when part of a collective. Social development will arise when people gather as a group. / Denna studie undersöker hur lärare på låg- och mellanstadiet hanterar de abrahamitiska religionerna judendomen, kristendomen och islam. Syftet är att lämna ett bidrag till den vetenskapliga diskussionen om för- och nackdelar med att som lärare i religionskunskap främst betona olika religioners olikheter eller likheter. Dessutom belyser studien vilken betydelse religionsundervisningen kan få för främjandet av social sammanhållning och moraluppfattningen i ett samhälle. Det vill säga om den kan stärka samsynen kring grundläggande värden, normer och mål. Studien genomfördes främst med hjälp av en enkät. Denna innehöll 22 frågor uppdelade under de tre rubrikerna Bakgrundsfakta, Lektionsplanering och undervisning, samt Religionsundervisningens betydelse för individ och samhälle. Enkäten besvarades av 124 lärare i religionsämnet på låg- och mellanstadiet. Som komplement har fem pedagogiska planeringar från samma urvalsgrupp studerats. Resultaten är både kvantitativa och kvalitativa. Studien tar avstamp i uttrycket Abrahams barn som ett verktyg för att visa på judendomens, kristendomens och islams gemensamma historia. Inom tidigare forskning finns två konkurrerande uppfattningar om Abrahams barn som pedagogiskt koncept. De allra flesta som deltog i studien anser det vara av stor vikt att visa på religionernas likheter. Som en naturlig följd av detta anser de även att religionsämnet har stor möjlighet att främja den sociala sammanhållningen i positiv riktning. Genom att se resultatet genom Émile Durheims teori om social sammanhållning tydliggörs att en individ som solitär inte är densamma när den ingår i ett kollektiv. När människor samlas i grupp uppstår det sociala fenomen.

<p>Den japanska nya religionen Ômoto grundades 1892 av DEGUTI Nao. 1922 och 1923 besökte tre Bahá'í-missionärer medgrundaren DEGUTI Onisaburô. Han tog stort intryck av hur de använde det internationella konstgjorda språket esperanto. Sedan dess stöder Ômoto tanken på att esperanto är det lämpligaste internationella språket, mycket lättare att lära än andra språk. Sedan 1923 lär sig många omotoister esperanto. </p><p>Under perioden 1925-1932 hade Ômoto en missionsstation i Paris. Några missionärer publicerade tidningen Oomoto Internacia och reste runt i Europa. De använde esperanto och försökte grunda lokala klubbar i Europa. Många europeiska esperantister blev intresserade av Ômoto, men enbart ett fåtal förstod verkligen dess budskap att Japan skulle ha en viktig roll i världen som en bro mellan det materiella västerlandet och det andliga österlandet. </p><p>Efter det att Ômoto utsatts för svåra förföljelser av de japanska myndigheterna 1935-1942, fortsatte Ômoto 1950 att undervisa i och att använda esperanto, men nu försöker inte Ômoto längre att sprida sin religion i världen, utan att ha ett gott inflytande, när man sprider sina heliga skrifter, utöver konst, använder esperanto och sprider idén om en världsfederation och om religionsdialog. Sedan 1997 publicerar Ômoto sina heliga skrifter på esperanto. </p><p>Maitreya (jap. Miroku) är ett viktigt begrepp i Ômotos mission. Fram till 1953 räknade man ofta med att DEGUTI Onisaburô var Maitreya; sedan 1954 talar man om den goda världen, Maitreya-världen.</p> / <p>The Japanese new religion Ômoto was founded in 1892 by DEGUTI Nao. In 1922 and 1923 three Bahá'á-missionaries visited the co-founder DEGUTI Onisaburô. He was very impressed by their use of the international artificial language Esperanto. After that Ômoto accepts the idea that Esperanto is the best international language, much easier to learn than other languages. From 1923 many ômotoists learn Esperanto.</p><p>During the period 1925-1932 Ômoto had a mission in Paris: A few mis-sionaries published the paper Oomoto Internacia and travelled around Europe. They used Esperanto and tried to found local clubs in Europe. Many European esperantists were interested in Ômoto, but only a few really under-stood its message that Japan had to have an important role in the world as a bridge between the materialist West and the spiritualist East.</p><p>After severe persecutions by the Japanese government in 1935-1942, Ômoto continued to teach and use Esperanto in 1950, but now Ômoto doesn’t try to spread the religion itself around the world, but instead it should have a good influence, when it spreads its sacred writings, promotes art, the use of Esperanto and the idea of a world federation and dialogue between religions. Since 1997 Ômoto publishes its sacred writings in Esperanto-translation.</p><p>Maitreya (jap. Miroku) is an important notion in the Ômoto-mission. Un-til 1953 DEGUTI Onisaburô, was often considered to be Maitreya; since 1954 one speaks about the good world, the Maitreya-world.</p>

Den japanska nya religionen Ômoto grundades 1892 av DEGUTI Nao. 1922 och 1923 besökte tre Bahá'í-missionärer medgrundaren DEGUTI Onisaburô. Han tog stort intryck av hur de använde det internationella konstgjorda språket esperanto. Sedan dess stöder Ômoto tanken på att esperanto är det lämpligaste internationella språket, mycket lättare att lära än andra språk. Sedan 1923 lär sig många omotoister esperanto. Under perioden 1925-1932 hade Ômoto en missionsstation i Paris. Några missionärer publicerade tidningen Oomoto Internacia och reste runt i Europa. De använde esperanto och försökte grunda lokala klubbar i Europa. Många europeiska esperantister blev intresserade av Ômoto, men enbart ett fåtal förstod verkligen dess budskap att Japan skulle ha en viktig roll i världen som en bro mellan det materiella västerlandet och det andliga österlandet. Efter det att Ômoto utsatts för svåra förföljelser av de japanska myndigheterna 1935-1942, fortsatte Ômoto 1950 att undervisa i och att använda esperanto, men nu försöker inte Ômoto längre att sprida sin religion i världen, utan att ha ett gott inflytande, när man sprider sina heliga skrifter, utöver konst, använder esperanto och sprider idén om en världsfederation och om religionsdialog. Sedan 1997 publicerar Ômoto sina heliga skrifter på esperanto. Maitreya (jap. Miroku) är ett viktigt begrepp i Ômotos mission. Fram till 1953 räknade man ofta med att DEGUTI Onisaburô var Maitreya; sedan 1954 talar man om den goda världen, Maitreya-världen. / The Japanese new religion Ômoto was founded in 1892 by DEGUTI Nao. In 1922 and 1923 three Bahá'á-missionaries visited the co-founder DEGUTI Onisaburô. He was very impressed by their use of the international artificial language Esperanto. After that Ômoto accepts the idea that Esperanto is the best international language, much easier to learn than other languages. From 1923 many ômotoists learn Esperanto. During the period 1925-1932 Ômoto had a mission in Paris: A few mis-sionaries published the paper Oomoto Internacia and travelled around Europe. They used Esperanto and tried to found local clubs in Europe. Many European esperantists were interested in Ômoto, but only a few really under-stood its message that Japan had to have an important role in the world as a bridge between the materialist West and the spiritualist East. After severe persecutions by the Japanese government in 1935-1942, Ômoto continued to teach and use Esperanto in 1950, but now Ômoto doesn’t try to spread the religion itself around the world, but instead it should have a good influence, when it spreads its sacred writings, promotes art, the use of Esperanto and the idea of a world federation and dialogue between religions. Since 1997 Ômoto publishes its sacred writings in Esperanto-translation. Maitreya (jap. Miroku) is an important notion in the Ômoto-mission. Un-til 1953 DEGUTI Onisaburô, was often considered to be Maitreya; since 1954 one speaks about the good world, the Maitreya-world.

Syftet med denna studie har varit att kartlägga om alla tre världsreligionerna ges samma utrymme i undervisningen samt vilka berättelser som lärare använder sig utav i sin undervisning inom religionskunskap, varför de valt dessa specifika berättelser samt vilket läromedel de använder sig utav.  Med hjälp av undersökningsmetoden enkäten, undersöktes vilket stoffurval som SO- läraren väljer att inkludera i undervisningen samt eventuella orsaker till de valda stoffen. Det saknas dock tidigare forskning om stoffurval på lågstadiet, därför har en närliggande forskningsstudie valts som är riktad till den senare delen av grundskolan samt gymnasieskola. Andra studier och teori som inkluderas i arbetet är Osbecks studier, Falkevalls och Emanuelssons teori om stoffet samt Blikstad-Balas teorin om läromedel i undervisningen. Vidare används styrdokument och läroplanen i arbetet.  Det resultat som framkom i samband med undersökningen visar hur 102 lärare uppfattar läroplanens formulering, vilka utav berättelserna från de abrahamitiska religionerna som valts samt vad deras val av stoffet bygger på och till slut vilka läromedel stoftet hämtas ifrån. Resultatet av undersökningen överensstämmer med tidigare forskning, tidigare teorier kring lärarnas användande av läroboken samt andra läromedel. Det framkommer även att lärarna tolkar och uppfattar läroplanen på ett likartat sätt och därmed möter eleverna nästan samma berättelser från de abrahamitiska religionerna. / The purpose and intention of the study has been to map which stories are told by the SO teacher to be used in the teachings of religious studies. Based on the curriculum's formulation that students in primary school should learn about "some stories from Christianity, Islam and Judaism" (Skolverket, 2011a, p. 217).  Using the survey method of the survey, it was investigated which subject selection that the SO teacher chooses to include in the teaching and any reasons for the particular choice of subject. As there is a lack of research on substance selection in primary school, a nearby research study has been chosen that is aimed at upper secondary school. Other studies that are included in the work are Osbeck's studies, Falkevall's and Emanuelsson's theory of material selection and Blikstad-Balas's theory of teaching materials in teaching. Furthermore, governing documents and the curriculum are used in the work.  The results that emerge in connection with the survey show how 102 teachers perceive the formulation of the curriculum, which of the stories are chosen to be included in religious studies teaching and what their choice of material is based on but also where the material is taken from. What appears in the results and is consistent with previous research and previous studies is the teachers' use of the textbook and other teaching materials. But also, that the teachers interpret and regard the curriculum in a more similar way and thus the students encounter almost similar stories from the Abrahamic religions. / nej

<p> </p><p>Syftet med uppsatsen är att undersöka de mest framträdande likheter och skillnader i hur änglar och änglalika väsen har framställts i Koranen, Gamla testamentet och i det Nya testamentet. Uppsatsen är en beskrivande och komparativ litteraturstudie, i vilken jag har använt mig av hermeneutiken som tolkningsmetod.</p><p>Resultatet av mitt studium visar att de mest framträdande skillnaderna är att änglarna i Koranen inte beskrivs ha en lika tydlig roll som talande sändebud som i det Gamla och Nya Testamentet. Däremot har jag funnit att rollen som handlande tjänare är mer framträdande och därför mera lik den roll som de har i de båda testamentena. Detta betyder att jag då funnit att framställningen av relationen mellan Gud och änglarna, och mellan änglarna och människan kan sägas uppfattas som beskrivet som ett större avstånd. Den allra tydligaste skillnaden är att Koranen framställer änglarna som skapade, vilket inte gäller för Gamla eller Nya Testamentet.</p><p> </p>

<p>Uppsatsens syfte är att undersöka huruvida påståendena i Peter Åkerbäcks artikel <em>Att sekter är farliga - det vet väl alla? </em>stämmer överens med situationen i högstadieskolorna i Gävle. Han menar att alternativreligiösa rörelser, ofta kallade sekter, framställs på ett sätt präglat av fördomsfullhet, missuppfattningar och på ett förlegat sätt i religionskunskapens läromedel. Detta kan i sin tur leda till att skolan producerar elever med stora fördomar mot människor aktiva inom dessa religioner.</p><p>I uppsatsen ingår en litteraturanalys av sex religionsböcker riktade mot högstadiet. Analysen visar att böckernas syn på detta område varierar kraftigt och att det inte finns någon klar beskrivning över vilka religioner och livsåskådningar alternativ tro skall innefatta. Även om ljusglimtar finns i läroböckerna är det överlag ett material som är tunt och i något fall även starkt negativt färgat. Böckernas framställning har även jämförts med både läroplan och kursplan och analysen visar att flertalet av de berörda kapitlen, dock aldrig hela kapitel, har svårt att uppfylla de bedömningsunderlag som finns för ämnet.</p><p>Till detta har även gjorts en intervjustudie med fem högstadielärare. Detta för att se en tendens hur dessa böcker används och på vilket sätt eleverna blir presenterade dessa alternativa religioner och livsåskådningar. Det har visat sig att ämnet överlag tar liten plats i undervisningen och att det inte ens är säkert att ämnet berörs i alls. Dessutom använder sig ingen av lärarna enbart av sin lärobok i presentationen av detta område. Detta leder till att eleverna på berörda skolor löper liten risk att genom läroböckerna få en fördomsfull syn på alternativa religioner och livsåskådningar. Detta till stor del på grund av lärarnas medvetenhet om att undervisningen skall förmedla värden som acceptans och förståelse gentemot våra medmänniskor.</p><p>Undersökningen visar också på att böckernas kapitel om alternativ tro delvis behövs ses över angående framställningen av exempelvis gudstron. Däremot kan undersökningen ge besked om att Åkerbäcks oro över att elever, åtminstone i Gävle, blir fördomsfulla mot människor tillhörande dessa grupper är överdriven tack vare lärarinsatsen.</p>

Syftet med uppsatsen är att undersöka de mest framträdande likheter och skillnader i hur änglar och änglalika väsen har framställts i Koranen, Gamla testamentet och i det Nya testamentet. Uppsatsen är en beskrivande och komparativ litteraturstudie, i vilken jag har använt mig av hermeneutiken som tolkningsmetod. Resultatet av mitt studium visar att de mest framträdande skillnaderna är att änglarna i Koranen inte beskrivs ha en lika tydlig roll som talande sändebud som i det Gamla och Nya Testamentet. Däremot har jag funnit att rollen som handlande tjänare är mer framträdande och därför mera lik den roll som de har i de båda testamentena. Detta betyder att jag då funnit att framställningen av relationen mellan Gud och änglarna, och mellan änglarna och människan kan sägas uppfattas som beskrivet som ett större avstånd. Den allra tydligaste skillnaden är att Koranen framställer änglarna som skapade, vilket inte gäller för Gamla eller Nya Testamentet.

Uppsatsens syfte är att undersöka huruvida påståendena i Peter Åkerbäcks artikel Att sekter är farliga - det vet väl alla? stämmer överens med situationen i högstadieskolorna i Gävle. Han menar att alternativreligiösa rörelser, ofta kallade sekter, framställs på ett sätt präglat av fördomsfullhet, missuppfattningar och på ett förlegat sätt i religionskunskapens läromedel. Detta kan i sin tur leda till att skolan producerar elever med stora fördomar mot människor aktiva inom dessa religioner. I uppsatsen ingår en litteraturanalys av sex religionsböcker riktade mot högstadiet. Analysen visar att böckernas syn på detta område varierar kraftigt och att det inte finns någon klar beskrivning över vilka religioner och livsåskådningar alternativ tro skall innefatta. Även om ljusglimtar finns i läroböckerna är det överlag ett material som är tunt och i något fall även starkt negativt färgat. Böckernas framställning har även jämförts med både läroplan och kursplan och analysen visar att flertalet av de berörda kapitlen, dock aldrig hela kapitel, har svårt att uppfylla de bedömningsunderlag som finns för ämnet. Till detta har även gjorts en intervjustudie med fem högstadielärare. Detta för att se en tendens hur dessa böcker används och på vilket sätt eleverna blir presenterade dessa alternativa religioner och livsåskådningar. Det har visat sig att ämnet överlag tar liten plats i undervisningen och att det inte ens är säkert att ämnet berörs i alls. Dessutom använder sig ingen av lärarna enbart av sin lärobok i presentationen av detta område. Detta leder till att eleverna på berörda skolor löper liten risk att genom läroböckerna få en fördomsfull syn på alternativa religioner och livsåskådningar. Detta till stor del på grund av lärarnas medvetenhet om att undervisningen skall förmedla värden som acceptans och förståelse gentemot våra medmänniskor. Undersökningen visar också på att böckernas kapitel om alternativ tro delvis behövs ses över angående framställningen av exempelvis gudstron. Däremot kan undersökningen ge besked om att Åkerbäcks oro över att elever, åtminstone i Gävle, blir fördomsfulla mot människor tillhörande dessa grupper är överdriven tack vare lärarinsatsen.

I svenska läromedel för religionskunskap på högstadienivå är det vanligt att de “abrahamitiska religionerna” behandlas för att ge eleverna en ökad förståelse för religiös mångfald och främja interreligiös tolerans. Tyvärr finns det dock tendenser där islam och judendom framställs som "den andre" i förhållande till kristendomen. Denna framställning varierar beroende på författare och förlag, vilket kan leda till att negativa betoningar får större utrymme i böckerna då skillnader lättare uppmärksammas än likheterna mellan de tre religionerna. Som en följd kan eleverna få en förenklad och stereotypisk bild av religionernas innehåll, historia och praktik. Eftersom kristendom ofta framställs som den samhälleliga normen, blir judendom och islam ofta jämförda i omfång och innehåll, vilket leder till att de hamnar i en position som "den andre" och oftast blir offer för stereotypiseringar och förenklingar. Ibland kan islam porträtteras och tolkas som “bakåtsträvande” och “sexitiskt” då författarna medvetet fokuserar på kontroversiella aspekter som kvinnoförtryck, utan att ge en djupare bild av religionens historiska helhet. Detta kan skapa en ensidig och negativ bild av islam i klassrummet och förstärka fördomar och missuppfattningar som redan finns i samhället. På samma sätt förminskas judendom till att handla enbart om historiska händelser som Förintelsen och den israeliska staten, vilket inte rättvist representerar religionen och det judiska folket. Detta kan förstärka uppfattningen om judendomen som stagnant och gammalmodig, samtidigt som dess många nyanser ignoreras. För att undvika att porträttera islam och judendom som “den andre” i kontrast till kristendom är det viktigt att läromedel ger en rättvis och balanserad bild av de “abrahamitiska religionerna” i deras helhet. Det bör betonas att alla religioner har många olika tolkningar och utövare runt om i världen, och det är därför viktigt att undvika generaliseringar och stereotyper. Genom att presentera religionerna på ett ödmjukt och respektfullt sätt kan läromedel bidra till ökad förståelse och tolerans bland eleverna, samt främja en mer givande interreligiös dialog.