Syftet med detta självständiga arbete är att göra en kunskapsöversikt om ämneslärares uppdrag i sin yrkesroll att förmedla både ämneskunskap och demokratiska värderingar. Tenderar ämneslärare att prioritera ämneskunskap framför demokratiska värderingar, i så fall vad innebär det för elevers kunskapsutveckling?Metoden som har använts är en kvalitativ litteraturstudie. I informationssökningsprocessen behandlas vetenskapliga artiklar, avhandlingar, antologier, statliga utredningar och böcker av både pedagogisk och didaktisk karaktär. Litteraturen har granskats och analyserats efter undersökningens relevans.När det gäller undervisningens utformning får läraren å ena sidan en del direktiv att utgå efter såsom lagar, regler, förordningar, läroplaner och kursplaner. Men å andra sidan är planeringen och undervisningens utformning till största del lärarens ansvar, vilket innebär att den enskilde läraren besitter en enorm makt gällande undervisningen. Ämneslärare bör ha god ämneskompetens samt ha goda demokratiska kvaliteter i såväl undervisning som i ledarskap för att uppfylla Skolverkets direktiv gällande elevers kunskapsutveckling i ämneskunskap och demokratiska värderingar.

Syftet med undersökningen är att ta reda på om religionslärares undervisning förändras med åldern och yrkeserfarenhet. Vad är det som i så fall förändras och hur anser de att det påverkar undervisningens kvalité? Vilka är påverkansfaktorerna och hur påverkar de undervisningen? Undersökningen utgår främst från den hermeneutiska men även den fenomenologiska teorin eftersom jag väljer att göra en kvalitativ intervjustudie med fem religionslärare på gymnasienivå med olika långa yrkeserfarenheter. En jämförelse görs mellan informanternas svar och tidigare forskning. Jag har en tolkande ansats och kommer i min undersökning fram till att åldern inte har någon större betydelse för vad man anser vara viktig religionskunskap. Världsreligionerna är viktiga men fokus flyttar från religionshistoria och dogmer till att koppla livsfrågor och etiskt tänkande till något som berör eleverna. De ska dessutom få möjlighet att reflektera och få förståelse för andra i större utsträckning idag. Både informanter och den tidigare forskningen anser att yrkeserfarenhet och rutin spelar roll för undervisningens kvalité. En rutinerad lärare är må hända tryggare i sin roll och sin kunskap, har byggt upp undervisningsmaterial och kan därmed lägga fokus på själva undervisningen. Men undervisningens kvalité kan försämras om undervisningsmaterialet återanvänds utan någon form av revidering, vilket oftast beror på tidsbrist. I undersökningen kommer det även fram att nyblivna lärare ofta är entusiastiska men osäkra i sin lärarroll och rädda för att misslyckas, vilket erfarna lärare i mindre utsträckning är. / The meaning of this thesis is to find out if teachers in religious studies changes their approach to teaching with age and experience. What changes and does it change the quality of the teaching.

Upper secondary education has a clear purpose within the Swedish school system: to prepare young adults for their lives as active, democratic citizens in Swedish society. There is a vast amount of information an upper secondary student should be privy to by the end of their pre-college education, and teachers have had to take enormous strides to interpret and implement these guidelines when teaching. This essay’s purpose is to critically discuss the documents which form the guidelines for the subject Religion Studies 1 in upper secondary school in Sweden with the help of teachers’ vast pool of practical experience. Additionally, this study searches for a common denominator amongst the critical feedback. This feedback was collected during interviews. Using the sociocultural perspective, the results of this study were analyzed and fenomenographically presented for ease of the reader’s understanding. The results of this study were that students struggled by far the most with the ability to reason and relate to the course material, within the respective areas “religion and science”, and “individuals’ religious views in relation to their socioeconomic status, gender, and sexuality”. The teachers who took part in this study actively sought out solutions to their criticisms, not specifically deeming the educational plan as flawed but rather larger systems, such as the transference of knowledge from year to year or the diffuse nature of the subject Religion Studies.

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur antisemitism upplevs av religionslärare och hur lärarna bemöter historiska och rådande händelser som kan kopplas till antisemitism samt vilka didaktiska val de gör för att motverka antisemitism. Mitt mål med dessa frågeställningar är att förstå religionslärares tolkning av antisemitism och hur de undervisar och bemöter antisemitism i klassrummen i olika undervisningssituationer. För att få svar på mina frågeställningar genomförs det en kvalitativ intervjustudie utifrån en hermeneutisk ansats. Intervjuerna skedde utifrån en semistrukturerad intervjuguide. Empirin som kommit ifrån mina fem intervjuer har tolkats utifrån hermeneutiken som metod. Under rubriken tidigare forskning lyfts forskning om hur begreppet antisemitism har förändrats genom historien och hur den upplevs bland elever i skolan. Resultatet visar att religionslärarna upplever antisemitism under sin undervisning och att det kan skilja sig väldigt mycket åt beroende vilka didaktiska val de gör. Detta lyfts vidare i slutsatsdelen som något problematiskt.

This study aims to investigate how LGBTQI individuals have experienced the visibility of LGBTQI perspectives in religious education and how religious educators can integrate LGBTQI perspectives into teaching to ensure an inclusive learning environment for all students. To address the research questions, semi-structured interviews were chosen as the data collection method, followed by thematic analysis of the collected material. The results of the study indicate that LGBTQI individuals have experienced negative portrayals of LGBTQI perspectives in education. All LGBTQI individuals emphasize an experience of heteronormalized religious education and express the need for modernization of teaching practices. Furthermore, the results show that language plays a significant role in integrating LGBTQI perspectives into religious education. Religious educators point out that the existing curriculum documents are clear enough to enable teaching about LGBTQI perspectives and religion. However, they also highlight that school textbooks often inadequately address the subject, requiring educators to seek and utilize additional materials to enhance their teaching. Another perspective that emerges is the importance of integrating norm-critical pedagogy. All religious educators stress the importance of creating an atmosphere where students are encouraged to have open and respectful discussions about LGBTQI perspectives and religion. Finally, the study's results are discussed in relation to previous research and the theoretical framework of the study.

<p>I min uppsats har jag försökt visa två sidor av buddhismen; den teoretiska och den praktiska. Jag började med att skissera fram den allmängiltiga bilden av Buddha som av många, inklusive mig själv, ses som buddhismens förgrundsgestalt. Sedan analyserade jag den litteratur från gymnasiet som används i det praktiska arbetet i religionskunskap och drog snäva linjer som hela tiden utgick ifrån mina grundfrågor; hur förmedlas bilden av den historiska Buddha och hur tar man upp kvinnan i religionen. Jag kom fram till att buddhismen i böckerna ägnas väldigt lite utrymme, oftast inte mer än 30 sidor – och att bilden av Siddharta och dennes väg till upplysning många gånger var förenklad (exempelvis i Börje Rings Religion och sammanhang.) Bilden av kvinnan förmedlades även den sparsamt, och de gånger den gick att finna kändes den stressig och kompakt, exempelvis i Religion A av Elm & Thulin där nunnor i förbigående nämns ett fåtal gånger, och detta i samma andemening som munkarna. Att det finns en distinktion och skillnad mellan de bägge könens utövande av religionen framkommer således inte.</p><p>Jag ämnade även ge en inblick i hur man undervisar om buddhismen i gymnasieskolor och genomförde undersökningen i formen av en enkät, även om enkäten till typen inte följde standardnormen. Svaren visade dels att min grundläggande tes; buddhismen ges lite utrymme i skolan, stämde, i kontrast till att elevernas intresse kring religionen är stort. Någon lärare påpekade att religionens framtoning känns fredfull, en annan nämnde att dess inslag av ateism, eller gudlös tro passade många elever.</p><p>Slutligen vore en logisk fortsättning på uppsatsens tema personliga intervjuer med lärare och elever, och kanske alltmer omfattande litteraturstudier. Huruvida detta skulle förändra resultatet återstår att se; tre på måfå valda böcker (som alla används i religionsundervisningen), och 30: talet slumpmässigt valda lärare där majoriteten (av de som svarade) ansåg att buddhism ges för lite utrymme är inga fakta man kan ignorera eller bortse ifrån. Intresset finns där, både bland elever och lärare, och vår västerländska kultur anammar snabbt och heroiskt all österländsk kultur och religion vi kommer åt. Buddhism och andra österländska religioner tror jag kan vara ett nyttigt inslag i religionsdebatten som annars endast verkar handla om de abrahamitiska religionerna och islam.</p>

<p>Uppsatsens syfte är att försöka ta reda på vilka påverkansfaktorer som är mest avgörande i utformningen av religionsundervisningen<strong> </strong>på gymnasiet. Undersökningen grundar sig på rapporten <em>Hur formas undervisning? En studie av lärares tänkande om sitt handlande inom skolämnet religionskunskap</em> som Björn Falkevall skrev 1995<em>.</em> Syftet med hans rapport var att kartlägga lärares sätt att tänka kring hur undervisning i religionskunskap utformades. Falkevall utgick ifrån sex olika påverkansfaktorer. Dessa var läroboken, kollegorna, läroplanen, samhället, lärarens egen personlighet och eleverna. Han kom fram till att de tre förra var perifera faktorer och de tre senare var centrala sådana.</p><p>Jag har använt kvalitativa intervjuer som metod, jag intervjuade sex stycken religionslärare på tre olika kommunala gymnasieskolor i en kommun i Mellansverige. Intervjuerna grundades på samma påverkansfaktorer som Falkevall använde i sin studie. Mina frågeställningar har kretsat kring dessa påverkansfaktorer samt om det går att jämföra mitt resultat med Falkevalls. Jag har inte utfört intervjuerna på samma sätt som Falkevall gjorde eftersom jag anser att det finns brister i hans utförande. Till skillnad från Falkevall argumenterar jag för att det finns två påverkansfaktorer som är mer betydande än de övriga, dessa två faktorer är kursplanen och eleverna. Jag påstår dock att det inte finns någon perifer påverkansfaktor. Jag hävdar att de lärare jag intervjuat följer de riktlinjer för lärare som finns i Lpf 94. Jag anser att mitt resultat skiljer sig åt från Falkevalls på grund av att hans tillvägagångssätt inte överensstämmer med de kvalitetskriterier som kvalitativa forskare tar hänsyn till. En annan förklaring som jag kommit fram till är att Falkevalls resultat blir missvisande eftersom han delar in och definierar påverkansfaktorerna i centrala och perifera sådana. Med en sådan indelning skapade han enligt mig ett större avstånd mellan de sex påverkansfaktorerna.</p>

I min uppsats har jag försökt visa två sidor av buddhismen; den teoretiska och den praktiska. Jag började med att skissera fram den allmängiltiga bilden av Buddha som av många, inklusive mig själv, ses som buddhismens förgrundsgestalt. Sedan analyserade jag den litteratur från gymnasiet som används i det praktiska arbetet i religionskunskap och drog snäva linjer som hela tiden utgick ifrån mina grundfrågor; hur förmedlas bilden av den historiska Buddha och hur tar man upp kvinnan i religionen. Jag kom fram till att buddhismen i böckerna ägnas väldigt lite utrymme, oftast inte mer än 30 sidor – och att bilden av Siddharta och dennes väg till upplysning många gånger var förenklad (exempelvis i Börje Rings Religion och sammanhang.) Bilden av kvinnan förmedlades även den sparsamt, och de gånger den gick att finna kändes den stressig och kompakt, exempelvis i Religion A av Elm &amp; Thulin där nunnor i förbigående nämns ett fåtal gånger, och detta i samma andemening som munkarna. Att det finns en distinktion och skillnad mellan de bägge könens utövande av religionen framkommer således inte. Jag ämnade även ge en inblick i hur man undervisar om buddhismen i gymnasieskolor och genomförde undersökningen i formen av en enkät, även om enkäten till typen inte följde standardnormen. Svaren visade dels att min grundläggande tes; buddhismen ges lite utrymme i skolan, stämde, i kontrast till att elevernas intresse kring religionen är stort. Någon lärare påpekade att religionens framtoning känns fredfull, en annan nämnde att dess inslag av ateism, eller gudlös tro passade många elever. Slutligen vore en logisk fortsättning på uppsatsens tema personliga intervjuer med lärare och elever, och kanske alltmer omfattande litteraturstudier. Huruvida detta skulle förändra resultatet återstår att se; tre på måfå valda böcker (som alla används i religionsundervisningen), och 30: talet slumpmässigt valda lärare där majoriteten (av de som svarade) ansåg att buddhism ges för lite utrymme är inga fakta man kan ignorera eller bortse ifrån. Intresset finns där, både bland elever och lärare, och vår västerländska kultur anammar snabbt och heroiskt all österländsk kultur och religion vi kommer åt. Buddhism och andra österländska religioner tror jag kan vara ett nyttigt inslag i religionsdebatten som annars endast verkar handla om de abrahamitiska religionerna och islam.

Uppsatsens syfte är att försöka ta reda på vilka påverkansfaktorer som är mest avgörande i utformningen av religionsundervisningen på gymnasiet. Undersökningen grundar sig på rapporten Hur formas undervisning? En studie av lärares tänkande om sitt handlande inom skolämnet religionskunskap som Björn Falkevall skrev 1995. Syftet med hans rapport var att kartlägga lärares sätt att tänka kring hur undervisning i religionskunskap utformades. Falkevall utgick ifrån sex olika påverkansfaktorer. Dessa var läroboken, kollegorna, läroplanen, samhället, lärarens egen personlighet och eleverna. Han kom fram till att de tre förra var perifera faktorer och de tre senare var centrala sådana. Jag har använt kvalitativa intervjuer som metod, jag intervjuade sex stycken religionslärare på tre olika kommunala gymnasieskolor i en kommun i Mellansverige. Intervjuerna grundades på samma påverkansfaktorer som Falkevall använde i sin studie. Mina frågeställningar har kretsat kring dessa påverkansfaktorer samt om det går att jämföra mitt resultat med Falkevalls. Jag har inte utfört intervjuerna på samma sätt som Falkevall gjorde eftersom jag anser att det finns brister i hans utförande. Till skillnad från Falkevall argumenterar jag för att det finns två påverkansfaktorer som är mer betydande än de övriga, dessa två faktorer är kursplanen och eleverna. Jag påstår dock att det inte finns någon perifer påverkansfaktor. Jag hävdar att de lärare jag intervjuat följer de riktlinjer för lärare som finns i Lpf 94. Jag anser att mitt resultat skiljer sig åt från Falkevalls på grund av att hans tillvägagångssätt inte överensstämmer med de kvalitetskriterier som kvalitativa forskare tar hänsyn till. En annan förklaring som jag kommit fram till är att Falkevalls resultat blir missvisande eftersom han delar in och definierar påverkansfaktorerna i centrala och perifera sådana. Med en sådan indelning skapade han enligt mig ett större avstånd mellan de sex påverkansfaktorerna.

This essay examines which didactic choices religion teachers make in the course Religion 1 based on the didactic questions what?, why? and how?. The aim is to investigate how religion teachers at upper secondary school teach the central content of the Religion 1 course within the time frame of 50p. Relevant for the analysis are firstly the ruling governing documents for upper secondary school and secondly that teachers are expected to build their teaching on a scientific basis and proven experience. Previous research addresses teachers’ assignments, relevant knowledge and challenges for religion teachers, as well as the foundation of religious education. The method for this essay is a digital survey and the selection frame is upper secondary school religion teachers who at some point during the last eleven academic years (2011-2022) taught the Religion 1 course at the upper secondary school at least once. 119 religious teachers contributed to the survey. The results from the survey are presented descriptively. The conclusion is that the religion teachers who participated in the study know what they have to do, but that many experience a challenge with the content in relation to the given time for the course. Even the didactic choices the respondents make based on the didactic questions why? and how? is affected by lack of time. Despite the lack of time religion teachers have, the majority of the respondents in the survey shows that they generally make knowingly didactic choices based on governing documents, scientific basis and proven experience. This is also supported by the research that this paper builds on.