Platsannonsen är ett medel för att övertyga arbetssökande att bli en del av arbetsgivarens gemenskap. I utformningen av platsannonser kan arbetsgivare marknadsföra sig genom att använda retoriska språkverktyg och även framställa en bild av organisationen, men i platsannonsen finns även en underliggande, dold berättelse om hur företaget ser på världen. Med en retorisk analys kan man synliggöra de dolda budskapen bakom organisationens beskrivning av sig själva och av den önskade kandidaten. Syftet med denna uppsats är därmed att genom en retorisk analys utforska och förstå rekryteringsspråket i platsannonser inom två olika yrkesområden. Detta görs med hjälp av fantasitema-analys och genom analys av fem retoriska figurer för att förstå hur platsannonserna använder retorik och hur de i sin helhet framställer en gemenskap. Utifrån syftet utgår uppsatsen från följande frågeställningar: Vilka retoriska figurer används återkommande i platsannonser inom data/IT-branschen respektive vårdsektorn? Vilka gemenskaper projiceras genom fanatsiteman i platsannonser inom data/IT-branschen respektive vårdsektorn? Hur branschspecifikt är rekryteringsspråket? Metoden som användes var en kombination av kvalitativ och kvantitativ innehållsanalys av platsannonser från två olika branscher, data/IT-branschen och vårdsektorn. Det var 60 platsannonser, 30 från respektive bransch, som analyserades med hjälp av fem retoriska figurer och fantasitema-analys. Resultaten av analysen visade att både data/IT-branschen och vårdsektorn använder de retoriska figurerna hyperbol, superlativ, metafor, hendiatris och bathos för att förstärka budskap i platsannonser. De användes både för att skapa en förstärkt bild av organisationen och för att beskriva de önskade kvalitéerna hos arbetssökande. Fantasitema-analysen visade att data/IT-branschen projicerar en gemenskap som strävar efter att vara innovativ, spännande och att nå framgång. Vidare framställer sig organisationerna söka en kandidat som är driven, har ambition för utveckling och som passar in i organisationens etablerade kultur, vilket skulle kunna tyda på en viss homogenitet i data/IT-branschen. Fantasitema-analysen visade att vårdsektorn projicerar en omsorgsfull gemenskap som eftersträvar hög kompetens och som tycker att det är viktigt att nyanställda får stöd. Dessutom beskriver organisationerna sig som prestigefyllda arbetsplatser där den viktigaste drivkraften för arbetssökande framställs vara att göra skillnad och arbeta med ett meningsfullt arbete. När data/IT-branschen och vårdsektorn jämfördes framkom det att det fanns både likheter och skillnader. I platsannonserna använder branscherna de fem retoriska figurerna på ett likartat sätt för att beskriva organisationen och arbetssökande. Vidare framkom liknande fantasiteman i branscherna, dock i olika frekvens. Resultatet tyder på att data/IT-branschen och vårdsektorn har vissa skillnader, men platsannonsernas retoriska struktur och språk används likartat och därmed skulle rekryteringsspråket anses kunna vara relativt generellt.

Syftet med denna studie är att undersöka hur traditionella banker och fintech-banker använder retorik som ett inslag av ’impression management’ i sin hållbarhetsredovisning – för att presentera en hållbar företagsbild. Vidare ska studien undersöka skillnader mellan bankerna. Utgivna hållbarhetsrapporter av två banker från år 2017 och 2021 analyseras genom en retorisk analysmodell baserad på Aristoteles klassiska retorikram etos, patos, och logos. Studiens resultat visar att företagen använder sig av retorisk argumentation i sin hållbarhetsredovisning på ett övertygande sätt och på så vis förmedlar en hållbar bild av sig själva. Etos används för att öka trovärdighet hos företaget exempelvis genom association till andra trovärdiga aktörer på marknaden och genom att de informerar om att de följer lagar och regelverk. Patos används för att anspela på känsla och identifikation hos läsaren genom målande beskrivningar om en mer hållbar framtid och genom metaforer som knyter an till nutida samhällsvärderingar. Logos används i argumentation genom rationalitet som data, vetenskap och rationell argumentation och bidrar till att ge en företagsbild som ger ett logiskt intryck. En korsanalys av fallen visar att den traditionella banken använder retorisk argumentation som mer kan förenas med en konservativ natur. Studien visar hur traditionella banker och fintech-företag använder sig av argumentation i sin hållbarhetsredovisning: och hur bankerna därigenom kan förmedla en bild av sig själva som hållbara. Studien pekar också på att bankerna använder det frivilliga utrymmet i sin hållbarhetsredovisning som ett kommunikationsmedel där de presenterar en önskad företagsbild. / The purpose of this study is to investigate how traditional banks and fintech banks use rhetoric as an element of 'impression management' in their sustainability reports – to present a sustainable corporate image. Furthermore, differences between these banks will be analysed. Sustainability reports presented by two banks in 2017 and 2021 were analysed using a rhetorical analysis model based on Aristotle's classical rhetoric concept of ethos, pathos, and logos. It is found that the banks use rhetoric argumentation to convey a convincing image of their own organization’s sustainability. Ethos is used to support the credibility, for instance through association with other credible actors on the market, and by informing that they follow laws and regulations. Pathos is used to influence emotions and a sense of identification with the reader through illustrative descriptive social values. Logos is used for argumentation by rationality and reason which contributes to the logic appeal of the company. Logos is achieved through data, science, and logic argumentation. A cross case difference is that the traditional bank use rhetoric techniques more in line of a conservative nature. This study shows how traditional banks and fintech companies can use argumentation in their sustainability reports – and how banks can convey an image of themselves as sustainable. This study also imply that banks use the voluntary space in their sustainability reports as a means of communication where they present a desired corporate image.

It’s significant for charities to incorporate persuasion strategies into their communication to create engagement and encourage donations. This is especially important in circumstances of war due to the millions of people who are forced to flee and need emergency assistance. UNHCR is currently located in the war-torn area of Ukraine and needs support to continue their humanitarian aid. Thus, this study aims to examine how the UNHCR uses persuasion strategies in their advertisements concerning the refugee crisis in Ukraine to prompt donations. The object of the study causes the following research questions: What persuasion strategies does UNHCR use to generate contributions through commercials related to the refugee crisis in Ukraine? In which way are the three pisteis of rhetoric: logos, ethos, and pathos, used? What meaning can the commercials be seen communicating on a manifest and latent level?  As the study focuses on different ways of convincing, rhetorics as a theoretical framework becomes natural to use. The classical and visual rhetoric thus serve as a support in the critical visual rhetoric analysis carried out in the study. A generic targeted selection has been used to select and analyze four commercials from the UNHCR's YouTube channel. The results show that UNHCR frequently uses rhetorical means to persuade donations, including the three pisteis of rhetoric and other persuasion strategies that appear mainly at a latent level. / Att tillföra övertygelsestrategier i sin kommunikation är för välgörenhetsorganisationer betydelsefullt för att skapa engagemang och uppmuntra till donationer. Det är särskilt viktigt under sådana omständigheter då det råder krig, med anledning av de många gånger miljontals människor som drivs på flykt och behöver nödhjälp i situationen. UNHCR befinner sig för nuvarande i det krigsladdade området i Ukraina och behöver stöd för att kunna fortsätta bedriva hjälpinsatser. Därmed syftar denna studie till att undersöka hur UNHCR arbetar för att övertyga till donationer i reklamfilmer om flyktingkrisen i Ukraina. Studiens syfte leder till följande forskningsfrågor: Vilka strategier för att övertyga till bidrag använder UNHCR i reklamfilmer som rör flyktingkrisen i Ukraina? Hur har man använt sig av retorikens tre pisteis: logos, ethos och pathos? Vilken mening kan reklamfilmerna ses kommunicera på en manifest respektive latent nivå?  Då studien fokuserar på olika sätt att övertyga blir retoriken naturlig att använda som teoretiskt ramverk. Den klassiska samt den visuella retoriken fungerar således som stöd i den kritiskt visuella retorikanalysen som genomförs i studien. Med hjälp av generiskt målstyrt urval har fyra reklamfilmer från UNHCR:s YouTube-kanal valts ut och analyserats. Resultatet visar att UNHCR frekvent använder sig av flertalet retoriska grepp med syfte att övertyga, däribland retorikens tre pisteis men också andra former av övertygelsestrategier som ter sig främst på en latent nivå.

The energy crisis in Europe has had a huge impact on several countries, giving both businesses and the general public a hard time paying the electric bills. In Sweden there has been a rather big controversy around the crisis and how to best solve it. This essay aims to investigate how two political leaders from the Swedish Parliament have communicated during the energy crises in Sweden through posts on Instagram. This will be done through a textual framing analysis. The study will also determine what similarities and/or differences there are between the two politicians communication. The study shows that the framing from the leaders differ in some aspects which leaves the recipients with two versions regarding the cause of the crisis. The most significant differences are regarding the characteristic “diagnose of causes”. Political leader Ebba Busch has a clear focus on the fact that the cause of the energy crisis is a consequence due to the former government's political decisions, especially that they chose to shut down the nuclear power plants Ringhals 1 and 2. While former prime minister, Magdalena Andersson, instead focuses on the energy crisis as a consequence of the war in Ukraine and the Russian gas prices.

No description available.

No description available.

<p>This dissertation is a rhetorical-historiographic analysis of the emergence and dissolution of a model of therapy, one that showed promise in the 1950s as a treatment for a deadly disease (alcoholism) using a recently developed pharmaceutical drug (LSD-25). By the time this treatment model, called “psychedelic therapy,” was fully developed and ready to be tested, the rhetoric surrounding LSD in the 1960s public sphere had already turned mainstream psychiatry against the drug. Psychedelic therapy became rhetorically inextricable from the counterculture that grew out of its fringes, although its basic principles were actually borrowed from the widely-accepted Alcoholics Anonymous recovery movement. Moreover, the therapy only worked if the patient took the drug in a context designed to facilitate a particular type of experience, akin to a spiritual conversion. This method flew in the face of psychiatry’s insistence on double-blind placebo-controlled trials, which could only account for the drug’s strictly biochemical effects, regardless of therapeutic context. Through my analysis of archival sources, letters, conference proceedings, and research publications, I argue that psychedelic therapy’s failure to gain legitimacy despite its early success indicates how attributions of  rhetorical action (or lack thereof) serve to mark out the boundaries of discursive arenas. These demarcations of <em>rhetorical </em>legitimacy thus allow for disciplinary legitimacy, even while the techniques, strategies, and materials of particular rhetorical appeals circulate among disciplines and other arenas without regard for these limits of legitimate persuasion. A drug may undeniably affect a person’s behavior, but to assert that the drug is persuasive will necessarily raise questions of legitimacy that must be resolved before it can be incorporated into a set of disciplinary practices.</p>

In early 1971, a year before he abandoned the art world, the American art dealer and independent curator Seth Siegelaub (1941-2013) published The Artist’s Reserved Rights Transfer and Sale Agreement (ARRTSA) in New York. Its stated aim was to change the power relations on the art market more in favor of the artists. This study departs from the observation that despite being a seemingly ideal way to assert artist’s rights, ARRTSA has only been used by a few artists. While the reason for this reluctance has not been sufficiently researched, my study also shows that there is a lack of academic work that considers this area of research in art history. In order to shed light on this field I am using Fairclough’s theory and by applying his dialectical method of Critical Discourse Analysis, I examine the discourses in which ARRTSA is included as a particular discourse and event. The analysis of Siegelaub’s practice and position in combination with a close linguistic analysis of his introductory text highlights aspects and dimensions that have been previously occluded or under- acknowledged. The result of the analysis shows that the discourse stresses solidarity, insistence and consistency for artists and makes a moral appeal to collectors, but the text also reproduces the idiosyncratic energy and ambiguities that was surrounding his driven persona. I argue that despite all the purported benefits of ARRTSA, artists are instilled with a sense of uncertainty and risk, because it becomes apparent how informal and unregulated the art world is and how the art market-logic yields more power than the artist. Hence, the idea of pursuing artist’s rights through the use of written agreements remains largely unexplored.

Syftet med denna studie är att ta reda på vilka skillnader det finns mellan Dagens Nyheter och Aftonbladets nyhetsrapportering av de Jugoslaviska krigen. De metoder som används i studien är en retorisk och semiotisk analys på lingvistisk och bilder. Teorier som används är framing och representation. Tre händelser i tre krig mellan åren 1991 och 1995 analyseras: Tiodagarskriget i Slovenien, belägringen av Dubrovnik och Srebrenicamassakern. Resultatet på frågeställningen; alltsaå vilka skillnader som finns mellan DN:s och Aftonbladets rapportering, är att mängden rapportering, textinnehåll och tidningarnas fokus var de största markanta skillnaderna. DN har rapporterat mer än Aftonbladet och har ett större fokus på att skriva och dokumentera det som politiskt eller krigiskt, samt intervjuar ledare och människor med makt. Aftonbladets rapportering innehåller mer vittnesskildringar och strävar efter att beröra folk samtidigt som de informerar. / The purpose of this study is to find out what kind of differences there are between Dagens Nyheter and Aftonbladets news reporting of the Yugoslavian wars. Methods that are used are a rhetorical- and semiotic analysis of both photos and text and the theories that are used are framing and representation. Three events of three wars between the years 1991 and 1995 are being analysed: The ten day war in Slovenia, the besiege of Dubrovnik and the massacre in Srebrenica. The results show that the amount of reporting, the content of the articles and their focus are the biggest differences between DN and Aftonbladet. DN reported more than Aftonbladet and aimed their focus on documenting politically or warlike and interviewed people with authority. Aftonbladets content is more about the point of view of the witnesses and aimed to affect readers as well as inform them.

Internet has created an opportunity for people to communicate with a larger audience and some internet users have become famous based on what they share on social media. These people are defined as influencers which includes people with a large group of followers on different social media platforms. The rise of influencers has created new marketing opportunities for brands. While being exposed in influencers pictures or videos they can reach out to their target group. However, this new situation has created a rhetoric problem. The influencers must maintain their own personal brand while marketing another brand simultaneously. This study therefore aims to investigate which rhetoric techniques influencers, more specific YouTubers, use to maintain their own personal brand in the new context. While studying a marketing campaign created by United Screens for the brand Bic Soleil Bella, I did a rhetoric analysis of the YouTubers content where the product was exposed. The result showed that the YouTubers within the study use the same rhetoric techniques as in videos where no paid marketing collaboration was involved. Some of the YouTubers also created a situation where the product becomes relevant to their own personal brand.