Denna uppsats siktar på att besvara frågan om vilket utfall man kan förvänta sig av Kulturarvsinkubatorns PPP-projekt och vilka risker de bör ta i beaktande. Överlag ger denna uppsats en positiv bild av Kulturarvsinkubatorns verksamhet, med ett fåtal undantag som adresseras i rekommendationerna i slutet av uppsatsen. Med hänsyn på de geografiska förutsättningarna för projektet på svensk landsbygd vävs detta perspektiv in i diskussionen och rekommendationerna. Rekommendationerna fokuserar på vikten av att vårda det dialogbaserade arbetsklimat som uppstått i projektet, att riskfördelningen mellan aktörerna kan vara nyckel till både framgång och motgång, samt behovet av förutsägbarhet i de långsiktiga målen för projektet.

No description available.

No description available.

This essay explores the relationship between ancient monuments and the signage erected next to them during the 20th century. This is done by applying both textual- and image analysis to the content of the signs currently placed at three different ancient monuments. The goal being to understand how the addition of signs affect the perception of ancient monuments and how the connection to ancient monuments in turn may affect the perception of actors responsible for the signage. In addition, the author summarizes the historical context pertaining to protective cultural heritage laws from the 17th century until now in order to understand the motivations behind the creation of signage. By examining legislation, official publications and interviewing respondents currently working with sign production, the desired (and unintended) effects of signage are analyzed. / Syftet med uppsatsen är att förstå hur övertagande av monument från äldre tidsperioder kommer till uttryck genom lagstiftning och skyltning under perioden från 1600-talet fram till idag. Jag granskar även syftet bakom skyltning och ifall skyltar, och tillbyggnader, intill fornlämningar påverkar upplevelsen av fornlämningarna. Detta gör jag genom att utföra en text- och bildanalys på de skyltar som idag står intill tre utvalda fornlämningar; hällkistan i Alby, Jarlabankes bro i Täby och hällristningarna i Himmelstalund. Utöver detta har jag intervjuat tre personer med koppling till skyltning av fornlämningar för att belysa hur skyltproduktion fungerar i praktiken. Jag har även gått igenom lagstiftningen gällande skyddet av fornlämningar från 1600-talet fram till idag för att redogöra för hur den förändrats, samt bakgrunden till dessa förändringar. Jag redogör även för hur skyltars utformning förändrats över tid med den första skylten som Riksantikvarieämbetet lät producera år 1924 som utgångspunkt. Utifrån mina analyser och intervjusvar menar jag att det grundläggande syftet bakom skyltningen av fornlämningarna alltid har varit att förmedla lämningens värde och på så vis rättfärdiga deras skydd. Under 1600-talet värderade kungamakten fornlämningar då dessa var fysiska bevis på landets, och därmed kungamaktens, anrika historia. Viljan att visa upp fornlämningarna för att sammankoppla de positiva associationer som finns kring fornlämningar till olika grupper finns kvar. Jag menar att detta kommer till uttryck genom bruket av exempelvis myndighetslogotyper och känslomässigt laddade texter menade att skapa en uppskattning för kulturarvet men kanske främst för närområdet.

Managementidéer och modeller som New Public Management (NPM) fick i början av 1990-talet ett stort genomslag i den offentliga förvaltningen. Reformer har därmed gjorts i rationalitetens och effektivitetens tecken. Tidigare forskning visar att NPM även slagit igenom stort på det kulturpolitiska området. Det saknas dock studier som har kombinerat NPM och kulturarvssektorn som helhet. I uppsatsen undersöks hur NPM har tolkats och omsatts i regeringens styrning av den statliga kulturarvsförvaltningen 1990 till idag. Undersökningen har bestått av en kvalitativ innehållsanalys av officiella dokument för myndigheterna Riksantikvarieämbetet, Riksarkivet och Statens historiska museer i form av regleringsbrev, myndighetsinstruktioner, samt kultur- och kulturarvsinriktade propositioner och SOU:er. Nyinstitutionell organisationsteori har utgjort uppsatsens övergripande teori. Därutöver har NPM-teori och teoribildning inom Public Value Management (PVM) fungerat som teoretiska utgångspunkter. PVM har använts som en teoretisk motvikt till NPM i syfte att bättre förstå kulturarvsförvaltningens specifika förutsättningar. Resultatet av undersökningen visar att NPM framför allt har påverkat styrningen av kulturarvsförvaltningen på ett idémässigt plan. Detta har inneburit att rationalitetsbaserade värderingar har adderats till de redan existerande kulturprofessionella/humanistiska i styrningen av kulturarvsförvaltningen. Mål- och resultatstyrningen av de tre undersökta myndigheterna har stundtals över den studerade tidsperioden balanserat på gränsen till att ta över det för kulturområdet så viktiga armslånga avståndet mellan politik och förvaltning. Kulturarvsförvaltningens kärnfrågor urval och värdering har dock inte varit föremål för detaljstyrning från regeringen.

The Swedish National Heritage Board is Sweden’s central administrative agency for cultural heritage. As a national cultural heritage authority, the Swedish National Heritage Board is thus the body that puts the government's cultural heritage policy aspirations into practice, which is why it is relevant to examine the political and ideological currents that influence the authority's activities and by extension the entire cultural heritage administration. Through a mixed method study of governing documents, and an interview with a former Swedish National Heritage Board employee, this essay aims to increase knowledge of and understand the underlying processes and ideological driving forces that form the basis of how the Swedish National Heritage Board operations and tasks practiced during the last thirty years. The result gives an insight into a future oriented politicized authority whose main task seems to be to manage modern cultural heritage, motivated by political interests linked to equality, integration, and economic growth.

Syfte: Syftet med uppsatsen var att undersöka och jämföra förväntningar och faktiska upplevelser på Birka, dels från arrangörernas sida och dels från besökarnas sida. Genom att ta reda på vilken upplevelse Riksantikvarieämbetet och Strömma Turism och Sjöfart vill ge sina besökare så kunde vi sedan mäta förväntningar och upplevelser bland besökarna och således jämföra dessa. Metod: Vi genomförde denna undersökning genom att hålla två kvalitativa intervjuer med dels Lena Johansson på Riksantikvarieämbetet och dels Andreas Forsgren på Strömma Turism och Sjöfart. Vidare så delade vi ut en enkätundersökning vid två olika tillfällen till besökare på Birka. Slutsats: Både Riksantikvarieämbetet och Strömma Turism och Sjöfarts mål är att ge sina besökare en genuin och lärorik upplevelse i vikingatida miljö. Resultatet visar att besökarnas förväntningar överrensstämmer med deras mål, medan den faktiska upplevelsen varierade. För många av besökarna överträffade upplevelsen förväntningarna, men för de allra flesta motsvarade upplevelsen bara deras förväntningar. Endast två personer upplevde att besöket inte motsvarade förväntningarna. Nyckelord: Birka, Strömma Turism och Sjöfart, Riksantikvarieämbetet, förväntningar, upplevelser, besökare, kundnöjdhet. / Purpose: The purpose of this paper was to investigate and compare the expectations and actual experiences at Birka, partly from the organizers and from the visitor´s side. By finding out what kind of experience the Swedish National Heritage Board and Strömma Turism och Sjöfart want to give their visitors, we could then measure the expectations and experiences with the visitors and thus compare them. Methodology: We conducted this study by holding two interviews, one with Lena Johansson of the Swedish National Heritage Board and one with Andreas Forsgren at Strömma Turism och Sjöfart. Furthermore we distributed a survey on two separate occasions for visitors to Birka. Conclusions: Both the Swedish National Heritage Board and Strömma Turism och Sjöfart aims to give its visitors a genuine and educational experience in a Viking Age setting. The result showed that visitor´s expectations are in accordance with the organizations objectives, while the actual experience varied. For many of the visitors the experience surpassed their expectations, but for most of the visitor´s the experience corresponded to their expectations. Only two people felt that the visit did not meet their expectations.