Undersökningens syfte var att ta reda på hur pedagoger arbetar för att stödja barns andraspråksutveckling på en förskola. Mina frågeställningar var: Hur säger pedagogerna att de planerar för ett språkutvecklande arbete med flerspråkiga barn? Hur syns (synliggörs) möjligheter/begränsningar till språkutveckling i verksamheten? Hur arbetar pedagogerna med barn som ännu inte har uppnått jämförbar nivå i svenska som sina enspråkigt svenska kamrater? Jag genomförde två kvalitativa intervjuer med två pedagoger på den aktuella avdelningen samt åtta observationer i språkutvecklande situationer. Dessa situationer var samling, matsituationer, högläsning, valstund samt fri lek. Intervjuer samt observationer skedde under två dagar. Tekniken som jag använt mig av är inspelning med hjälp av diktafon och anteckningar. Resultatet visade att pedagogerna arbetar språkutvecklande främst i form av sånger samt högläsning. De uppmärksammar barnens kultur med hjälp av en världskarta samt bilder på flaggor där barnen kommer ifrån. Resultatet visar även att de ej uppmärksammar barnens kultur i den utsträckning de säger sig vilja vilket ses som en begränsning. Resultatet av observationerna visar att pedagogerna arbetar språkutvecklande med sånger samt högläsning och genom samtal med barnen. Samtalen vid matsituationer visade sig innehålla stora möjligheter till språkutveckling, medan möjligheterna till språkutveckling vid högläsningen visade sig bristfällig. Vid högläsningen skedde samtalet kring boken främst under själva läsningen, dock inget före eller efter läsningen, vilket ses som en begränsning till språkutveckling. Resultatet visade även att barnen i leken ofta lämnas ensamma i ett rum utan pedagog närvarande, och därigenom missar pedagogerna språkutvecklande tillfällen. Vid några tillfällen fanns pedagog närvarande i rummet utan att uppmärksamma barnens chans till språkutveckling. Vid samlingarna fanns möjligheter till språkutveckling som pedagogerna uppmärksammade, dock bestod mycket av tiden av tillsägelser till barnen att vara tysta eller sitta stilla, vilket kan inverka hämmande på möjligheter till språkutveckling.

Syftet med denna studie är att få en inblick i hur pedagoger som arbetar i grundskolans senare år upplever hur det är att arbeta med elever som har svenska som andraspråk, och vilka svårigheter som kan uppstå. Undersökningen genomfördes med kvalitativa intervjuer på en skola i mellersta Sverige. De intervjuade i studien är totalt fyra stycken: en SVA-lärare, en NO-lärare och två SO-lärare. Resultatet visar att samtliga lärare är medvetna om att det är viktigt att arbeta med språket även i ämnesundervisnigen, men olika faktorer gör att det är svårt att genomföra detta i praktiken. Dessa faktorer är: tidsbrist, stora nivåskillnader mellan eleverna och att det saknas kompetens hos ämneslärarna inom området svenska som andraspråk. Slutligen kan man ej förvänta sig att de intervjuade pedagogerna och andraspråkseleverna som de undervisar ska vara representanter för hela Sveriges skolor, då undersökningen endast genomförts på en skola med fyra intervjuer med pedagoger.

Sammanfattning Det övergripande syftet med denna studie är att undersöka hur den lärarstyrda klassrumsinteraktionen kan te sig i olika undervisningsgrupper med svenska som andraspråk då kommunikation är en förutsättning för att människan ska lära och utvecklas. Det mer specifika syftet med den här studien är att undersöka hur responsstyrning tar sig i uttryck i undervisningen av svenska som andraspråk i en introduktionsgrupp för nyanlända elever med elever i årskurs 6, där syftet med undervisningen är att få eleverna att börja tala, respektive en sva-grupp. För att besvara mitt syfte har jag formulerat följande fyra frågeställningar: Vilka typer av talhandlingar använder lärarna sig av i dialog med andraspråkselever samt nyanlända elever? Vilka typer av frågor använder läraren sig av? Vilket talutrymme ges eleverna att svara på lärarens frågor? Hur tar eleverna tillvara på det talutrymme som de får? Den huvudsakliga metoden i detta arbete är fallstudie, där jag har observerat och audioinspelat en sva-grupp och en introduktionsgrupp. Med hjälp av grova transkriptioner fick jag fram följande resultat där lärarna använde sig av talhandlingarna frågor, upprepning av elevs kommentar, förklaring/ instruktion/vägledning, kritik, beröm/uppmuntran, direkt uppmaning, bekräftelse och berättelse/läser. Kategorierna frågor och förklaring/instruktion/vägledning förekom flest gånger och kategorin kritik förekom minst antal gånger. Den frågeform som lärarna använde sig mest av, 83 % i introduktionsgruppen respektive 71 % i sva-gruppen, var syntaktisk form, där frågorna antingen inleddes med ett frågeord (vad, vem, vilka, hur etc.) eller hade omvänd ordföljd med det finita verbet först. De andra formerna som förekom, dock i något mindre skala, var evokativa partiklar, evokativ prosodi, lucklämning samt ingen explicit uppmaning till svar. Den frågetyp i responsstyrningen som dominerade i de båda observerade grupperna var den neutrala (positiva) ja/nej-frågan ca 30 respektive 41 procent av frågorna. De övriga frågorna som förekom i båda grupperna var öppen fråga, fokuserad fråga, styrande ja/nej-fråga, alternativ fråga, retorisk fråga, ingen explicit uppmaning till svar samt uppskjutande fråga. Eleverna i de observerade grupperna stod för ca 40 % av talhandlingarna och ca 20 % av antalet ord och lärarna för ca 60 % av talhandlingarna och ca 80 % av antalet ord. Eleverna i båda grupperna tog tillvara på det talutrymme som lärarna inbjöd till, i sva-gruppen oftast med hela minimalt adekvata meningar och i introduktionsgruppen oftast med enstaka minimalt adekvata ord.

Syftet med denna uppsats är att jämföra fundament i skriftlig andraspråks- och förstaspråksproduktion. Åtta texter skrivna av elever i årskurs två på gymnasiet utgör undersökningsmaterial. Fyra av eleverna läser kursen svenska som andraspråk B, och fyra av eleverna läser kursen svenska B. Andraspråkseleverna har bott i Sverige och använt det svenska språket från fyra år till hela livet. I elevtexterna analyseras andelen subjektsfundament kvantitativt i förhållande till andelen övriga fundament. Därefter görs en kvalitativ analys av variationen i subjektsfundamenten och av hur svenska konstruktioner för informationsstrukturering i fundamentfältet används. Resultatet visar små skillnader mellan fundamenten i andraspråks- och förstaspråksproduktion. I andraspråkmaterialet är den procentuella andelen subjektsfundament något mindre än i förstaspråksmaterialet. I de övriga fundamenten placeras, i båda jämförelsegrupperna, i första hand adverbiella led, men i fundamenten i andraspråksmaterialet finns en mindre andel adverbiella bisatser och även en högre andel objekt. Pronomensubjekt utgör i både andraspråks- och förstaspråkstexterna den högsta andelen subjektsfundament. Nominalfrassubjekt i fundamentfälten är dock mindre vanligt i andraspråkstexterna än i förstaspråkstexterna. Den informationsstrukturerande konstruktionen med formellt subjekt används sparsamt i de båda jämförelsegrupperna, dock något mindre i andraspråkstexterna. Extrapositionering används i informationsstrukturerande syfte på olika vis i andraspråks- och förstaspråkstexterna, och så-inskott efter fundamenterade bisatser används i högre grad i förstaspråksmaterialet.

Sammandrag Skolverkets statistik för sfi-studerandes studieresultat visar ett starkt samband mellan utbildningsbakgrund och studieresultat (Skolverket 2009). Sfi-utbildningen är indelad i tre studievägar där Skolverkets rekommendation är att sfi-studerande med 0–6 års utbildningsbakgrund bör placeras inom studieväg 1, sfi-studerande med 6–12 års utbildningsbakgrund inom studieväg 2 och sfi-studerande med minst 13 års utbildningsbakgrund inom studieväg 3.  Med detta som utgångspunkt har jag jämfört 18 sfi-studerandes resultat på ett läsförståelsetest och ett ordförrådstest med deras utbildningsbakgrund för att se om det även finns en skillnad i resultat mellan elever med olika utbildningsbakgrund som går att koppla till ordförråd och läsförståelse. Resultatet visar att de med en högre utbildningsbakgrund, studieväg 3, lyckas bättre på läsförståelsetestet än de med en lägre utbildningsbakgrund. Eftersom ordförrådet är en viktig nyckel för studieframgång har jag jämfört resultatet på ordförrådstestet med resultatet på läsförståelsetestet för att se hur ordförrådet påverkar läsförståelsen. Ordförrådstestets resultat är något spretigare och utbildningsbakgrundens betydelse för testresultatet syns inte lika tydligt även om studieväg 1 presterar något sämre än övriga studievägar. I individuella fall pekar undersökningsresultatet mot att ett gott resultat på ordförrådestet kan ge ett gott resultat på läsförståelsetestet men frågan är mycket komplex och slutsatsen blir att god kunskap om orden på ordförrådstestet ökar förutsättningarna att lyckas väl med läsförståelsen men samspelet med andra faktorer och språkliga kompetenser gör att de med högre utbildningsbakgrund lyckas bättre än de med lägre utbildningsbakgrund.

Syftet med den här uppsatsen är att undersöka hur lärare hanterar elevers svårigheter med skolspråket inom ämnet historia, och på vilket sätt lärarna konkretiserar ämnesinnehållet för elever med svårigheter att hantera skolspråket. Vilka metoder använder lärarna för att konkretisera sitt ämne för elever som har svårt att ta till sig skolspråket? Uppsatsen är en kvalitativ studie i form av intervjuer, samt en inledande textanalys av några textstycken ur en lärobok i historia.

Sammanfattning   I denna uppsats behandlas den historiska utvecklingen av den svenska lagstiftningen kring arbetarskydd inom en tidsperiod som sträcker sig från andra hälften av 1800-talet fram till 1960-talet. Med begrepp lånade från Rolf Torstendahl kan uppsatsen sägas röra sig från tiden för ’den organiserade kapitalismen’ fram till tiden för ’den participatoriska kapitalismen’. Särskilt intresse ägnas åt att arbetarskyddslagstiftningen först år 1963 utvidgades till att också omfatta de anställda i den offentliga förvaltningen. Denna utvidgning av arbetarskyddslagen problematiseras utifrån det faktum att politiker inte bara är förtroendevalda till uppgift att företräda medborgarna, utan också är arbetsgivare åt dem som arbetar i det allmännas tjänst. Genom att betrakta lagstiftning som en institutionalisering av värderingar utgår uppsatsen från antagandet att aktörers handlingsutrymme begränsas av olika hinder som uppställs av ’det institutionella arvet’. Den empiriska undersökningen inriktas på riksdagens behandling åren 1943 till 1963 av frågan om huruvida arbetarskyddslagens tillämpningsområde skulle utvidgas till att omfatta den offentliga förvaltningen eller inte. Materialet utgörs i detta avsnitt av sådant riksdagstryck som motioner, propositioner och riksdagsprotokoll. I detta material återfanns ingen diskussion som tog upp frågan om politikers roll som arbetsgivare. Denna roll verkar inte ha varit något som politikerna själva reflekterade över. Att utvidgningen av arbetarskyddslagens tillämpningsområde till att omfatta den offentliga förvaltningen inte skedde år 1949 utan först år 1963 förklaras huvudsakligen av dels det institutionella arvets betydelse, dels det faktum att den år 1949 bildade myndigheten arbetarskyddsstyrelsen var drivande i frågan.   Nyckelord: arbetarskyddslagen, institutionella hinder, offentlig förvaltning, rörelse, verksamhet, politiker som arbetsgivare.

Många elever i de svenska skolorna har svenska som andraspråk och har mer eller mindre knapphändiga kunskaper i svenska och därmed svårt att kommunicera. En del är nyanlända och kan inte kommunicera alls på det nya språket. En väg ut ur dilemmat är att hitta andra sätt att uttrycka sig och kommunicera på. Uppsatsen undersöker möjligheter till att ge dessa elever de bästa förutsättningarna för en positiv språkutveckling genom undervisning i ett utvidgat språk- och textbegreppsperspektiv. En konstnärlig process i fråga om skapande är en av utvecklingsvägarna. Frågeställningen berör integration mellan bild och svenska som andraspråk som pedagogisk metod. Eleverna måste få lära sig att använda nya redskap och synsätt för att tillgodogöra sig aktuell kunskap. Det är viktigt att tänka sig språkutveckling i ett utvidgat språkbegrepp och integration mellan ämnen är ett sätt att sätta fokus på kunskap ur flera perspektiv. Resultatet tar upp undervisningens utformning, vad som händer vid en integration, vad den leder till och hur eleverna reagerar på det. Integration mellan bild och svenska som andraspråk har positiva effekter. Effekter av starkare självkänsla och språkutveckling på olika plan har dokumenterats. Meningsskapande och kunskapande har skett då olika yttranden länkat i varandra. Olika uttryckssätt och språk har befruktat och berikat varandra och utveckling skett på flera områden. Utifrån resultaten av intervjuerna har en pedagogisk metod utarbetats där bild och svenska som andraspråk integrerar. Den pedagogiska metoden är kopplad till min gestaltning genom att jag som konstnär skapar och iscensätter en situation där en grupp människor diskuterar visuellt och verbalt tillsammans. De tar aktiv del i ett skeende och låter sitt beteende dokumenteras. Metoden har också parallellt växt fram under min konstnärliga undersökning. / BI/Konst

Syftet med studien har varit att ta reda på om döva elever har svårigheter inom algebra. Inom algebra fokuseras då de tre symbolbetydelser som är karakteristiska för ekvationer, likhetstecknet, minustecknet samt bokstavssymbolerna. Bakgrunden har varit forskning och litteratur som visar på att elever, generellt, tycks ha svårigheter i algebra och även på gymnasienivå tycks många elever inte ha förstått algebran. Vilka svårigheter som döva elever kan ha i matematik och algebra finns det mycket lite forskning om. Därav det aktuella i att göra en studie av detta. Målgruppen var döva elever inom specialskolan, där även förskolan och gymnasiet kom att räknas med. Studien har ett sociokulturell syn på lärande där läraren har en viktig roll när det gäller att tillgagna eleverna kunskaper och att socialisera dem in i samhället. På grund av detta samt för att få översikt av de döva elevernas svårigheter genom hela skoltiden utgörs studien av intervjuer med några matematiklärare inom förskolan, specialskola samt gymnasiet för döva och hörselskadade. På detta sätt vill studien ta reda på lärarnas syn på algebra, deras syn på de döva elevernas svårigheter inom algebra, vad de tror det eventuellt beror på samt vilka strategier de har i undervisningen av de döva eleverna. Resultaten har sedan jämförts med tidigare forskning och studier om vilka svårigheter elever, generellt, kan ha i algebra samt vilka svårigheter döva elever, generellt, kan ha i matematik och svenska. Studien visar att de döva eleverna har svårigheter i algebra men precis vari svårigheterna ligger har inte gått att fastställa helt. Vid intervjuerna har språket kommit att fokuseras som framställningen av undervisningen på teckenspråk, teckenspråkets särart och gestaltning. Studien har i stort sätt skapat fler frågor än svar och det behövs fortfarande mycket mer forskning inom detta område.

Syftet med det här arbetet är att undersöka hur den verbala kommunikationen kan se ut i olika språkklassrum och hur lärarna själva reflekterar kring den verbala kommunikationen i sin undervisning. Det vi studerat inom verbal kommunikation är användandet av målspråket, kommunikationsstrategier och innehåll. För att uppnå syftet har vi använt oss av observationer och intervjuer som datainsamlingsmetod. Studien omfattar fyra grupper och tre lärare på två gymnasieskolor i och utanför Uppsala. Resultatet av undersökningen visar att målspråket inte alltid används i den utsträckning som man kan önska och att kommunikationsstrategier snarare används av lärarna än eleverna. Den enda grupp som nästan uteslutande talar på målspråket och som i störst utsträckning använder sig av kommunikationsstrategier är den grupp analfabeter som observerats, trots att alla elever utom en i gruppen delar modersmål. Vi kan, i jämförelserna av våra intervjuer och observationer, se att det som observerats inte alltid stämmer överens med hur lärarna själva reflekterar över sin undervisning och inte heller med den språkforskning vi tagit del av. I vår slutsats har vi kommit fram till att en attitydförändring måste ske för att målspråksanvändningen ska få en större plats i språkundervisningen och att den ska användas på ett mer medvetet sätt av såväl lärare som elever.