Systemet för samhällsskydd och beredskap i Sverige har sedan 1990-talet genomgått en rad förändringar gällande juridik, organisering och ansvar. Framför allt har kommunernas ansvar inom området ökat och systemet har kommit att bli mer beroende av aktörer i lokalsamhället. Dessutom har den enskilde individen fått ett ökat ansvar och är idag en självklar aktör i systemet. De i området styrande principerna om ansvar, likhet och närhet föreskriver att störningar i kommunal verksamhet ska hanteras av de roller som bedriver verksamheten i normala fall. Det innebär att störningar eller kriser i en verksamhet som exempelvis den kommunala omsorgen ska hanteras och lösas av den ordinarie personalen. Systemets ordning i kombination med principerna gör därför att frågor om säkerhet och trygghet för den enskilda omsorgstagaren hamnar i gränssnittet mellan individen och organisationen. Avhandlingens syfte är att fördjupa kunskapen om relationen mellan funktionshindrade personer och kommunens organisation för samhällsskydd och beredskap gällande trygghet och säkerhet. Fyra separata empiriska delstudier från Sverige inkluderas. Den första undersöker kvantitativt vilka riskuppfattningar personer med funktionshinder har och om kan de förklaras av funktionshindret. Övriga tre delstudier är kvalitativa och studerar i tur och ordning: hur risk- och sårbarhetsfrågor manifesteras, erfars och hanteras av funktionshindrade; hur kommuner organiserar för samhällsskydd och beredskap på lokal nivå och vilken roll kommunen har på det lokala verksamhetsfältet för detta; hur en faktisk krisartad situation hanterades på olika nivåer av den kommunala vård- och omsorgen. De två studierna om funktionshindrade visade att tillit är central för hur riskuppfattningen formas och att den vardagsnära säkerheten är viktig. Personerna utvecklar strategier för att hantera sårbarhet genom att undvika vissa situationer, att visa eller dölja sina behov och att lära sig stå ut med att saker och ting tar lång tid. Detta formar ett interpretationsramverk för trygghet och säkerhet där kroppen speglas som objekt och social representation. Därmed kan kroppen likställas med andra sociala representationer och försvaras, riskförebyggas och skademinimeras. Den första kommunstudien visar att den lokala organiseringen av samhällsskydd och beredskap sker på liknande sätt över landet. Däremot har den kommunala funktionen för skydd och säkerhet att hantera olika organisatoriska relationer med distinkt skilda karaktärer. Relationen till den kommunala organisationen i stort är labyrintartad till följd av rationalitetsproblem inom ändamålsenlighet, mål, ansvarsförläggande och uppföljning är oklara eller helt enkelt saknas; relationen till de kommunala förvaltningarna präglas hierarkiproblem genom brist på auktoritet, legitimitet och exekutiv makt; relationen till externa aktörer uppvisar problem med identitet till följd av brist på resurser och tydlig organisation. Den andra kommunstudien visar att den tid-rumsliga inramningen av en störning i det kommunala dricksvattnet skilde sig åt mellan olika organisatoriska nivåer och att störningen hanterades genom en aktiv agens där tillit och handlingsutrymme var avgörande. Avhandlingens övergripande analys utifrån tillitsteori landar i att medan det tidigare systemet för samhällsskydd och beredskap präglades av en instrumentell tillit med vertikalt riktad makt och en problemlösningsförväntan, är dagens system mer beroende av en humanitär tillit med horisontell maktfördelning och med förväntan på att hantera sårbarhet. De tre teoretiska sårbarhetsformerna beroende, oförutsägbarhet och oåterkallelighet föreslås på den lokala samhällsnivån kunna reduceras med de tre tillitsmekanismerna autenticitet, legitimitet respektive transparens. Det är en typ av tillit som är bättre anpassad för det gränssnitt mellan den enskilda individen och organisationen där vi hittar mycket av ansvaret för trygghets- och säkerhetsfrågor idag. / The Swedish system for civil protection and preparedness has undergone fundamental shifts in legislation, organisation, and responsibility since the 1990s. Most prominently, the responsibility for municipals has increased and the system has become more dependent on actors in the local community. Individuals have also become integral actors in the system with increased responsibility. The guiding principles for this system, formulated by the national authorities, are responsibility, similarity, and proximity. These principles prescribe that disruptions in any regular operations shall be handled by the structure already in place. This means that disturbances or crises, for instance within the local healthcare, should be solved by the regular personnel. The combination of the new location of responsibility and the guiding principles locate the issues of safety and security at the interface between the single individual and the organisation. The aim of this dissertation is to gain knowledge about the relationship between people with disability and the municipal administrative function for civil protection and preparedness regarding safety and security. Four empirical investigations from Sweden are included. The first is a quantitative study investigating the risk perception among disabled people and whether this perception can be explained by their disability. The three remaining studies are qualitative, studying respectively: how risk and vulnerability are manifested, experienced, and managed in everyday life by disabled persons; how local authorities arrange civil protection and preparedness at the local level, and how an uncertain, adverse event was managed at different levels of the local health care. The two studies with disabled persons shows that trust is central to understand how risk perception is shaped and that the safety in everyday life is important. Individuals develop certain strategies in order to deal with vulnerability. The strategies include avoiding certain situations; to show or not to show their needs, and being accustomed to everything taking a long time. These strategies form a framework for interpretation of safety and security where the body is objectified as a social representation. The body thus is comparable to any other social representation and can be subject for defence, mitigation or damage reduction. The first study of local administrations shows that the local civil protection and preparedness is arranged in the same manner all over the country. However, the administrative function for safety and security must deal with distinctly different characteristics in organisational relationships. The relationship with the local administration in general is labyrinthine because of rationality problems regarding adaptation, aims and objectives, assessment and evaluation, and with the allocation of responsibility. The relationship with the different departments within the authority suffers from problems with hierarchy in that the function lacks an authoritative centre, legitimacy, and executive power. The relationship with external entities exhibits problems with organisational identity due to a lack of resources, a distinct organisational character, and autonomy. The second study of local administrations shows that the temporal-spatial framing of a disturbance in the local fresh water system differed between the different organisational levels. Primarily the human agency in terms of trust and a pre-established sphere for action of the personnel was decisive in managing the disturbance. Theories of trust are used to conduct the analysis of the four studies. While the former system for civil protection and preparedness was characterized by an instrumental trust signified by vertical power and expectations of solving concrete problems the present system is more dependent on a so called humanitarian trust signified by horizontal division of power and expectations of managing vulnerability. The conclusion is that at the local level authenticity, legitimacy, and transparency can reduce the three forms of vulnerability: dependency, unpredictability, and irreversibility respectively. This type of trust fits better with the individual-organisation interface in which much of the responsibility for safety and security is allocated today

The focus of this study is such that it intends to investigate whether the communication that reached Helahälsingland.se regarding the forest fires in the summer of 2018 came from MSB.se through Krisinformation.se and the government in charge, MSB, and through that fulfilled their duty to the Swedish public. The theoretical framework underlying the study is partly the theory of media logic but also Lasswell's communication model. The method that will be used for the survey is content analysis, with emphasis on quantitative analysis, which is a method of text analysis which is used to answer predetermined research questions by systematically breaking down and categorizing parts of text content (Boréus & Kohl, 2018). Another reason why the content analysis is chosen as a method is because it is suitable for finding patterns in materials and comparing different kinds of texts (Boréus & Kohl, 2018) and is thus relevant to the study. A clear conclusion that could be made early in the survey is that the information on Krisinformation.se, which has come from MSB, has not been the information that formed the basis of three of the five articles in the selection, but that information has come from elsewhere. As it appears in the results section that Helahälsingland.se, most likely, received its information from elsewhere than MSB.se and Krisinformation.se, is followed by a discussion of what responsibility really lies where and how it relates.

Denna studie undersöker hur Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) använder retorik och humor på ett retoriskt sätt för att övertyga i tre olika krisförberedande informationsvideor från år 2019. Detta görs genom en kvalitativ retorisk analys med stöd av semiotik för att undersöka de tecken som bygger upp det retoriska budskapet genom apellformerna logos, ethos och pathos. Humorteori om identifierande, differentierande, klargörande och påtvingande humor används för att undersöka hur humor används retoriskt. Resultatet visar att pathos bildas genom val av narrativ i fiktiva situationer, logos förtydligas i slutet av alla videor med hjälp av en fråga eller ett påstående, och ethos byggs delvis genom att ta stöd av andra myndigheter med starkare förtroende, exempelvis Polisen. Det primära förtroende MSB som avsändare besitter används också för att skapa förtroende i nya sammanhang. Humor används genomgående men med olika funktioner och påverkar ethos och pathos.

Title: The Power of Communicative Strategies - A Multimodal Analysis of MSB´s Risk Communication to the Public In an era marked by increasing uncertainties and risks, effective communication from authorities has become crucial. This study examines the risk communication on Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps (MSB) official website through a multimodal analysis method. By focusing on both textual and visual elements on the website, the study aims to critically examine how risks are constructed, communication is formulated, and recipients are portrayed.  The analysis of the MSB´s website reveals significant use of logically structured communication, appealing to individuals with an avoidant approach to risk communication. However, emotional elements also emerge in the communication to serve those requiring a more reality-based understanding of risks. This balance between logical and emotional communication suggests a presumption by MSB that recipients may be alarmed and thus prone to irrational action. Furthermore, the study shows that MSB assumes a pedagogical role in its communication, indicating an authoritarian relationship between the agency and the public. This authoritarian tone, coupled with a lack of interactivity, implies a transmission view of communication, where the agency is regarded as an expert conveying facts to a passive recipient. Lastly, regarding the construction of risks, the term "risk" is downplayed to avoid alarming, while an emotional message reinforces the sense of reality and possibly fear. This communication strategy challenges the agency's assumptions about recipients and emphasizes the need to adapt communication to appeal to a heterogeneous audience. By clarifying and analyzing these aspects of MSB's risk communication, this study contributes to a deeper understanding of the complex dynamics between authorities and the public in a digital age characterized by ever-increasing uncertainties and risks.

No description available.

Fenomenet med nationella riskbedömningar är relativt nytt i Europa. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap överlämnade den allra första nationella riskbedömningen till regeringen år 2013. Syftet i uppsatsen är att undersöka om man genom ett policy transfer-perspektiv på nationella riskbedömningar kan se några indikatorer som hindrar policy transfer inom riskområdet. En första, översiktlig undersökning görs genom att jämföra de risker man lyfter fram i sju europeiska nationella riskbedömningar för att se om man kan tyda något mönster. Uppsatsen tog avstamp ur antagandet att geografisk närhet och liknande interna förutsättningar kunde tänkas innebära att man även har en liknande syn på risker som länder i ens närområde. Storbritannien var ett av de första länderna att utveckla nationella riskbedömningar. En jämförande fallstudie görs mellan Sverige och Norge som fokuserar på helt olika risker, och för att kunna undersöka faktorer till detta ur ett policy-transfer perspektiv så analyseras om länderna har tagit lärdom och om det finns tecken på policy transfer inom riskområdet från Storbritannien. Resultatet visar att länderna använder sig av olika bedömningsprocesser, och kombinationen av teorin om policy transfer och lärande förklarar att det skett en policy transfer på olika nivåer, dock inte i avseendet vilka risker man har fokuserat på.

Sverige har genom åren ratificierat en mängd internationella traktater inom folkrättens område som gäller vid krig och konflikt. Enligt Totalförsvarets folkrättsförordning ska de bevakningsansvariga myndigheterna ha kunskap om folkrättens regelverk i krig. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har till uppgift att erbjuda utbildning i det folkrättsliga regelverket i krig till dessa myndigheter. Denna uppsats ämnar därför undersöka hur denna folkrättsliga utbildning ser ut och hur väl den implementeras i enlighet med det som står i Totalförsvarets folkrättsförordning.

During the last 20 years there has been an international shift in contingency crisis politics. Different governments are increasingly emphasizing the importance of household preparedness as a strategy for civil crisis preparedness. Studies on these campaigns have analysed the language used to justify the importance of household preparedness and have revealed an ongoing change in the discourse which affects the power relations between the state and citizens. However, a large amount of research has been centred towards Anglo-Saxon countries leaving a scientific gap in our understanding of other contexts. This thesis aims to contribute to filling that gap by exploring the Swedish discourse on household preparedness, a country which has received less attention despite the unique integration of crisis and conflict management into the same policy. The study also aims to contribute to a wider scientific dialog discussing the views of crisis management strategies aimed at civilians. The analysis is based on poststructuralist theory and specifically Foucault’s tools for qualitative text analysis, here used as both theory and a method. The study concludes that the central concepts for the discourse are “household preparedness”, “resistance power” and “robustness”. The discourse is shaped by ideas based on decentralization, individual responsibility, and securitization as well as recent events such as the covid-19 pandemic and the Russian invasion of Ukraine. The study identifies two main citizen roles; The first is the “ideal citizen” who has prepared their household for one week without additional aid from the government, is generous in helping others, and has an ability to collect and process information with critical reasoning. The other citizen role is the “help needing citizen” who struggles with achieving household preparedness and requires help from others. Lastly, this essay conclude that local civil society plays a traditionally larger role than earlier since it is expected to help citizens in need and share the responsibility for some of the crisis management with the government. Overall, the thesis fulfils its purpose, and acknowledges that future research could benefit from including alternative methods which capture how citizens perceive and justify household preparedness practices.

In this 7.5 HEC B-level thesis in Computer Science, a service desk web application is designed for Swedish government agencies with integrated major incident reporting functionality to the Swedish Civil Contingencies Agency (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap). There are several advantages to integrating the major incident reporting procedure into the regular incident management process - information would no longer have to be duplicated, and the problems of untraceability and under-reporting could additionally be solved. The proof-of-concept application was designed and partially developed with ASP.NET Core (MVC) web framework and Bootstrap front-end framework. The user interface was evaluated with heuristic evaluation by the author and two master’s students in Information Security at Luleå Technical University. Although the proposed software and interface design may have left room for improvement, it did highlight the societal need for an efficient and responsible incident management process and the general benefits of integration.

Den här uppsatsen undersöker hur Folkhälsomyndigheten, Socialstyrelsen och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) konstruerar identiteter och gemenskaper med de inledande anförandena under de myndighetsgemensamma pressträffarna om covid-19. Materialet utgörs av 40 transkriberade anföranden från perioden mars 2020 till januari 2021 som analyseras i tre steg. I det första identifieras samtliga personliga pronomen i subjektsposition, och VI- och MAN-omtalens klusivitet kategoriseras. I det andra bestäms vilka processtyper som talarna realiserar med omtalen utifrån systemisk-funktionell grammatik. Därefter grupperas omtalen i tre gemenskaper: Myndigheten, Situationen och Allmänheten. I det sista steget analyseras graden av dialogicitet i gemenskaperna utifrån appraisalteorin. Därtill identifieras ett urval samhörighetsmarkörer. Resultatet visar att de tre myndigheterna använder sex typer av VI och fyra typer av MAN. De föredrar att tala om Myndigheten och framställa den som handlingskraftig och kunnig, en karakterisering de också förutsätter att lyssnaren delar. Situationen som gemenskap präglas av beskrivningar och tolkningar, medan Allmänheten formas med uppmaningar och instruktioner. På vilket sätt myndigheterna omtalar gemenskaperna, och i vilken utsträckning de öppnar för andra perspektiv, varierar. Skillnaderna i de språkliga valen kan till viss del förklaras av myndigheternas skilda uppdrag och målgrupper. Men det utbredda användandet av mottagarinkluderande VI bör studeras vidare för att fastställa om inkluderandet är ett uttryck för en tillfällig närhetsskapande kriskommunikationsstrategi eller en indikation på en ytterligare informalisering av myndighetsspråket. / This thesis investigates how three Swedish public authorities – the Public Health Agency of Sweden, the National Board of Health and Welfare, and the Swedish Civil Contingencies Agency – establish identities and alliances in their initial statements during the joint press conferences on covid-19. The material consists of 40 statements made between March 2020 and January 2021. The transcribed statements are analysed in three steps. First, each personal pronoun in the subject position is identified, and the clusivity of first-person plural VI (we) and generic MAN (one) are categorized. Second, the process associated with these pronouns is determined using the systemic functional grammar framework. The categories are then grouped into three speaker-included alliances: The Authority, The Situation, and The General public. In the third step, based on the Appraisal framework these alliances are analysed by the level of engagement stated by the speaker. A selection of lexical indicators of belongingness is also identified. The result shows that the three authorities use six types of first-person plural VI and four types of generic pronoun MAN. They prefer to talk about The Authority and portray it as vigorous and knowledgeable, a characterization they expect the listener to share. The Situation is characterized by descriptions and interpretations, while The General public is established with exhortations and instructions. How the authorities define the alliances and to what extent they are open to other perspectives varies. The differences in linguistic choices can, to a certain degree, be explained by the authorities’ different responsibilities and target audiences. However, the wide dispersive use of a first-person plural VI which includes the public should be further studied to determine if it expresses a crisis communications strategy to temporarily achieve proximity to the citizens or indicates a continuing informalization of the official language.