Syftet med studien är att undersöka hur skolpersonal[1] inom mellanstadiet arbetar inom sex- och samlevnadsundervisningen samt vilka resurser som används till ämnet. Författarna ämnar även undersöka om det ligger i skolledningens intresse att säkerställa skolpersonalens kompetens och fortbildning i sex- och samlevnadsundervisningen? Studien kommer att behandla didaktikens “vad” eller “vilket” innehåll som förmedlas i relation till skolans styrdokument samt “hur” skolpersonalen undervisar i ämnet och hur skolledningen arbetar för att säkerhetsställa en god kvalité. Studien utgår ifrån data insamlat från tio deltagare för att utröna vilket arbetssätt till sex- och samlevnads ämnet skolpersonal och skolledning har i några skolor på Gotland i Sverige. Resultatet visar på att skolpersonalen arbetar utifrån det centrala innehåll som finns i läroplanen och att störst tyngd läggs vid de allmändidaktiska disciplinerna där värdegrund, samtycke och elevernas agerande gentemot andra är en viktig del i undervisningen. De resurser som används är oftast diskussioner där skolpersonalen ofta utgår från elevernas frågor. Men det används också olika filmer, mensskydd och preventivmedel. Elevhälsan som resurs används bara av ett fåtal av informanterna trotts att det framgår i studien att hjälp från elevhälsan är önskvärt både från lärare och skolsyster. Resultatet visar också att skolledningen lägger mer kraft på allmändidaktiken som undervisningen inom värdegrunder, normkritik och jämställdhet, än ämnesdidaktiken som berör bl.a. könssjukdomar, puberteten och mens. [1] Med skolpersonal menas lärare, elevhälsoteam, resurser och skolpedagoger.

Syftet med denna studie var att undersöka gymnasieelevers erfarenheter av tidigare sex- och samlevnadsundervisning samt vilka förväntningar som finns på gymnasiets sex- och samlevnadsundervisning. Tidigare forskning inom ämnesområdet är begränsad, men den jag har valt att förhålla mig till rör elevernas uppfattningar av sex- och samlevnadsundervisning samt de utvärderingar som gjorts på senare år av Folkhälsmyndigheten och Skolinspektionen. Jag har i studien inspirerats av ett fenomenologiskt perspektiv eftersom syftet har varit att förutsättningslöst ta del av elevernas upplevelser utan egna förutfattade meningar. Jag har menat finna essensen i elevernas upplevelser. Som metod har jag använt mig av kvalitativa intervjuer i fokusgrupper bestående av totalt 17 elever från olika skolor och olika program. Uppsatsens resultat visar att det finns skillnader i elevernas tidigare erfarenhet av sex- och samlevnadsundervisning. Eleverna har däremot många gemensamma förväntningar på undervisningen. Vidare visar resultatet att det finns ett behov av en normkritisk undervisning med ett inkluderande förhållningssätt som tar hänsyn till elevernas behov. Utifrån den diskussion som förs i slutet av uppsatsen framgår det att mina resultat till stor del överensstämmer med tidigare forskning och utvärderingar på området. Det finns vissa skillnader som framkommit i resultatet men som inte framgår av den forskning jag tagit del av, gällande en uppdaterad och tidsenlig undervisning, där eleverna uttrycker behov av samtal kring samtycke och förhållningssätt.

<p>ABSTRAKT</p><p>Titel</p><p>Elevers uppfattningar av sexualundervisningen i skolan</p><p>Detta är en C-uppsats inom pedagogik ifrån Högskolan i Gävle institutionen för pedagogik, didaktik och psykologi.</p><p>Författare</p><p>Maria Nylund</p><p>Sammanfattning</p><p>Ungdomar och unga vuxna i Sverige har i ett historiskt perspektiv ökat sitt risktagande i sexuella sammanhang. Ungdomar som varit delaktiga i sexualundervisning, fått information och diskuterat frågor rörande sexualitet, relationer, könsidentitet med mera tar större ansvar när det gäller att skydda sig, vara tolerantare mot andra och öppnare i relationen till sina föräldrar. Syftet med uppsatsen var att undersöka vad elever i år 9, på en skola i Södermanlands län, hade för uppfattningar av sexualundervisningen som de deltog i under år 7 – 9. Undersökningen behandlar elevernas uppfattningar av sexualundervisningen, lärarens undervisningsteknik, sina påverkansmöjligheter samt i vilka ämnen undervisningen förekom. Enkät var den datainsamlingsmetod som användes vilken riktade sig till samtliga elever i årskurs 9 på en skola i Södermanlands län. Enkät lämpar sig som datainsamlingsmetod då känsliga frågor om exempelvis sexualitet berörs. Resultatet av undersökningen visade att de flesta elever var nöjda med lärarens undervisningsmetod och helhetsintrycket gentemot sexualundervisningen ansågs som positivt. Däremot upplevde eleverna sig ha en liten påverkansmöjlighet i sexualundervisningen och att innehållet i undervisningen inte överrensstämde med vad eleverna önskade. Kommunikation mellan elever, lärare och andra intressenter som berör sexualundervisningen är önskvärt. Tydligare mål för sexualundervisningen bör utformas så att en mer enhetlig sexualundervisning kan bedrivas nationellt. På så sätt finns möjligheten att påverka ungdomar och deras förhållningssätt rörande sexuell hälsa.</p>

ABSTRAKT Titel Elevers uppfattningar av sexualundervisningen i skolan Detta är en C-uppsats inom pedagogik ifrån Högskolan i Gävle institutionen för pedagogik, didaktik och psykologi. Författare Maria Nylund Sammanfattning Ungdomar och unga vuxna i Sverige har i ett historiskt perspektiv ökat sitt risktagande i sexuella sammanhang. Ungdomar som varit delaktiga i sexualundervisning, fått information och diskuterat frågor rörande sexualitet, relationer, könsidentitet med mera tar större ansvar när det gäller att skydda sig, vara tolerantare mot andra och öppnare i relationen till sina föräldrar. Syftet med uppsatsen var att undersöka vad elever i år 9, på en skola i Södermanlands län, hade för uppfattningar av sexualundervisningen som de deltog i under år 7 – 9. Undersökningen behandlar elevernas uppfattningar av sexualundervisningen, lärarens undervisningsteknik, sina påverkansmöjligheter samt i vilka ämnen undervisningen förekom. Enkät var den datainsamlingsmetod som användes vilken riktade sig till samtliga elever i årskurs 9 på en skola i Södermanlands län. Enkät lämpar sig som datainsamlingsmetod då känsliga frågor om exempelvis sexualitet berörs. Resultatet av undersökningen visade att de flesta elever var nöjda med lärarens undervisningsmetod och helhetsintrycket gentemot sexualundervisningen ansågs som positivt. Däremot upplevde eleverna sig ha en liten påverkansmöjlighet i sexualundervisningen och att innehållet i undervisningen inte överrensstämde med vad eleverna önskade. Kommunikation mellan elever, lärare och andra intressenter som berör sexualundervisningen är önskvärt. Tydligare mål för sexualundervisningen bör utformas så att en mer enhetlig sexualundervisning kan bedrivas nationellt. På så sätt finns möjligheten att påverka ungdomar och deras förhållningssätt rörande sexuell hälsa.

Sex och samlevnad är som kunskapsområde i undervisningen i gymnasieskolan inte helt definierat, och det finns olika föreställningar om hur området bör tillämpas i ämnet svenska på rätt sätt. Syftet med denna studie är att granska vilken bild som ämnesplanerna för svenska i gymnasieskolan målar upp av kunskapsområdet sex och samlevnad. Med hjälp av Norman Faircloughs kritiska diskursanalys undersöks vilka möjligheter eller begränsningar som skapas för svensklärare att arbeta med kunskapsområdet i denna text, men också i annan relevant text för en svenskämnesdiskurs, nämligen Skolverkets stödmaterial om sex- och samlevnadsundervisning i gymnasieskolan. Studien belyser likheter och skillnader mellan ämnesplanerna i svenska och Skolverkets stödmaterial, och diskuterar vilka olika styrande krafter som ligger bakom olika uppfattningar om kunskapsområdet sex och samlevnad inom diskursen. Utöver det här presenterar studien resultaten av en enkätundersökning som gjorts bland verksamma svensklärare på gymnasiet, om deras föreställningar om och erfarenheter av sex- och samlevnadsundervisningen i svenskämnet. Resultatet visar att det existerar en kamp om makten att få definiera kunskapsområdet sex och samlevnad i ämnet svenska på gymnasiet och hur det bör tillämpas, främst mellan svensklärare och Skolverket. Även andra deltagare i diskursen bidrar dock också till konstruerandet av kunskapsområdet, och hur sex- och samlevnadsundervisningen bör går till i ämnet svenska på gymnasiet är långt ifrån bestämt.

<p>Målet med detta arbetet har varit att om möjligt få reda på hur elever uppfattar sex- och samlevnadsundervisningen i skolan. För att få svar på mina frågor har jag gjort en enkätundersökning, djupintervjuer i årskurserna 7 och 9 samt läst tidigare undersökningar om ämnet. </p><p>Jag har genom mitt arbete kommit fram till att undervisning i detta ämne ställer höga krav på den som undervisar och lärarutbildningen måste förbättras inom detta område. Eleverna tycker många gånger att undervisningen är tråkig, de vill ha mer förberedelse inför lektioner och framförallt få mer tid till att diskutera och fundera. Flickor och pojkar har olika åsikter om undervisningen och det kan bero på att flickorna ofta hunnit längre i sin utveckling än pojkarna. I årskurs 7 vill pojkarna till större del än flickorna ha undervisningen i pojk- resp. flickgrupper, detta ändrar sig något i årskurs 9. </p><p>En sex- och samlevnadsundervisning som belyser såväl känslomässiga som sociala aspekter har blivit viktigare och det finns ett stöd för detta i den av riksdag och regering angivna värdegrund som skolan vilar på. Undervisningen bör anpassasefter elevernas mognadsnivå och det är önskvärt att lärarna planerar undervisningen i ett 0 - 12, eller åtminstone i ett 1 - 9 perspektiv.</p>

<p>Denna uppsats handlar om elevers tankar om sex- och samlevnadsundervisningen i skolan. Frågorna som behandlas i arbetet är: Vad bör en sex- och samlevnadsundervisning innehålla för att den ska kännas värdefull för eleven? Hur bör en sex- och samlevnadsundervisning gå till för att den ska kännas värdefull för eleven? Är det någon skillnad mellan vad pojkar och flickor tycker? </p><p>Arbetet bygger på litteraturstudier samt en empirisk undersökning i form av elevintervjuer. I resultatdelen redovisas intervjuerna som gjorts med sju elever i år 8. Fyra flickor och tre pojkar. Svaren jag fått har jag jämfört med vad litteraturen säger. </p><p>Genom detta arbete har jag kommit fram till att eleverna tycker att det är mycket viktigt att de får möjlighet att diskutera sex- och samlevnad med varandra på ett icke teoretiskt sätt. Detta vill de göra i både könsblandade och könshomogena grupper. De tycker att det är viktigt att få båda könens åsikter. Läraren skall vara intresserad av ämnet och inte rädd att prata öppet om sex- och samlevnad. Att eleverna får en möjlighet att påverka undervisningens innehåll är en förutsättning för att den skall kännas värdefull för dem. Ett sätt att variera undervisningen och därmed göra den intressant för eleverna är att bjuda in personer och organisationer utanför skolan som arbetar med sex- och samlevnad.</p>

<p>Uppsatsens syfte är att undersöka hur religionslärare på gymnasiet uttalar sig om relationen mellan religionsämnet och sex och samlevnad. Undersökningen syftar även till att studera eventuella motsättningar som kan finnas i lärarnas språkliga hantering av sex och samlevnad samt att undersöka hur religionslärare talar om normalt respektive onormalt beträffande detta område. </p><p>Undersökningen bygger på ett intervjumaterial med nio religionslärare på gymnasiet, där ana-lysen utgörs av diskursanalys. Uppsatsen har en socialkonstruktionistisk ansats där analysen utgår från de analysverktyg som finns inom diskursteorin och diskurspsykologin. </p><p>I resultatet framträder två diskurser, den politiskt korrekta officiella diskursen vilken innebär att religionslärarna säger det som förväntas av dem, samt en motdiskurs. Resultatet visar även på att religionslärare både kan beskriva integreringen av sex och samlevnad som ett hot mot ämnets status men också som en möjlighet att fördjupa ämnet. Det synliggörs även att det uppkommer en form av didaktiskt dilemma för några av religionslärarna eftersom Skolverkets förslag strider mot vad de själva anser vara viktigt att undervisa om i religionsämnet. Då reli-gionslärarna talar om vad som är normalt eller onormalt utgår de ifrån att det råder konsensus om vad som menas med dessa begrepp. Dessutom visar det sig att det för några av religions-lärarna finns en inre motsättning att tala om allt som normalt eftersom det strider mot deras egen uppfattning.</p>

<p>I läroplanen för de frivilliga skolformerna, Lpf 94, står det att rektorn har, när det gäller gymnasieskolan, ett särskilt ansvar för att elever ska få kunskaper om sex och samlevnad samt att kunskapsområden ska samordnas, inkludera flera ämnen och utgöra en helhet för eleven. Enligt skollagen ska alla elever ha rätt till en likvärdig utbildning. Om inga tydliga mål ställs upp av skolledaren och ingen samordning finns för sex- och samlevnadsundervisningen så finns det en risk att inte alla elever får ta del av den. Den avgörande faktorn för hur och om undervisningen i sex och samlevnad sköts, är hur väl rektorn tar sitt ansvar, styr och samordnar det hela.</p><p>Uppsatsen handlar om hur olika gymnasierektorer talar kring och tolkar sitt speciella ansvar för sex- och samlevnadsundervisningen samt hur de har konkretiserat sitt ansvar. För att undersöka det har vi valt att göra en kvalitativ studie där vi har intervjuat rektorerna. Vi är i uppsatsen inspirerade av diskursanalys och hermeneutik. Rektorernas tolkningar har format olika diskurser som vi i undersökningen kommer att jämföra med varandra och med skolverkets rapport nr 180. Intervjuerna har transkriberats till text och analysen av texten har pendlat mellan del och helhet för att på så sätt få en större förståelse för hur rektorerna talar kring sitt speciella ansvar för sex- och samlevnadsundervisningen.</p><p>De fyra rektorernas tolkningar har format två olika diskurser. Den ena kännetecknas av, i det närmaste obetydlig, utbud av sex och samlevnad. Inga måldokument finns nedskrivna och ingen styrning finns från rektorerna. Den andra diskursen kännetecknas av att rektorerna utför en viss styrning mot lärare eller elevhälsopersonal samt att de har en viss medvetenhet om sitt ansvar för sex- och samlevnadsundervisningen. Det finns inga måldokument nedskrivna för undervisningen. Kunskapsområdet sex och samlevnad riktar sig mot både samlevnadsområdet och det biologiska området. Framför allt sker arbetet i projektform och med temadagar. De här två diskurserna har även jämförts med skolverkets rapport nr 180.</p>

Målet med detta arbetet har varit att om möjligt få reda på hur elever uppfattar sex- och samlevnadsundervisningen i skolan. För att få svar på mina frågor har jag gjort en enkätundersökning, djupintervjuer i årskurserna 7 och 9 samt läst tidigare undersökningar om ämnet. Jag har genom mitt arbete kommit fram till att undervisning i detta ämne ställer höga krav på den som undervisar och lärarutbildningen måste förbättras inom detta område. Eleverna tycker många gånger att undervisningen är tråkig, de vill ha mer förberedelse inför lektioner och framförallt få mer tid till att diskutera och fundera. Flickor och pojkar har olika åsikter om undervisningen och det kan bero på att flickorna ofta hunnit längre i sin utveckling än pojkarna. I årskurs 7 vill pojkarna till större del än flickorna ha undervisningen i pojk- resp. flickgrupper, detta ändrar sig något i årskurs 9. En sex- och samlevnadsundervisning som belyser såväl känslomässiga som sociala aspekter har blivit viktigare och det finns ett stöd för detta i den av riksdag och regering angivna värdegrund som skolan vilar på. Undervisningen bör anpassasefter elevernas mognadsnivå och det är önskvärt att lärarna planerar undervisningen i ett 0 - 12, eller åtminstone i ett 1 - 9 perspektiv.