Abstract I denna studie undersöks interaktion mellan karaktärer i syfte att utforska hur medierad maskulinitet och temat seriemördare uttrycks i den amerikanska tv-serien Dexter (Showtime 2006-2013). I serien får vi följa seriemördaren Dexter Morgan som drivs av ett begär att döda. Parallellt med denna centrala del av handlingen söker Dexter Morgan också sin identitet som man utanför rollen som seriemördare med avsikt att smälta in i samhällsnormen. Syftet med min studie är att belysa medierad maskulinitet i tv-serien, med huvudfokus på huvudrollskaraktären Dexter Morgan. Vidare diskuteras representation av medierad maskulinitet i relation till karaktärsdrag kopplade till kategorin seriemördare. Studiens frågeställningar lyder således: Vad är relationen mellan seriemördartemat och Dexter Morgan som medierad maskulinitet? Hur ser Dexter Morgans interaktion med tre centrala karaktärer (hans far, syster och läkare) i serien ut? Vilka egenskaper kopplat till maskulinitet respektive femininitet kan urskiljas? Förändras Dexter Morgans karaktär under seriens gång, och i så fall hur? Den teoretiska ramen domineras av R.W Connells maskulinitetsteori avseende hegemonisk, underordnad och delaktig maskulinitet. Kategorin seriemördare diskuteras utifrån tidigare forskning av Louise Nilsson och Richard Dyer. Materialet utgörs av representativa scener ur seriens handling, insamlade från olika säsonger. Det metodologiska tillvägagångssättet är baserat på narratologi i avsikt att identifiera vilka delar en berättelse vilar på. Scenanalysen utgår från Keith Selbys och Ron Cowderys narrativa analysmodell som i min studie delas upp i två steg. Steg ett innebär en deskriptiv genomgång av selekterad scen. Därefter följer analysen av scenen i ett separat stycke. Analysen påvisar att om endast två karaktärer förekommer i samma scen kan de aldrig inta samma genuskonstruktion då maktpositionering dem emellan är ständigt närvarande, beroende av de maskulina respektive feminina egenskaperna karaktärerna tillskrivs. Slutsatsen är att Dexter Morgans medierade maskulinitetsroll faller inom ramen för en traditionell maskulinitet, som verkar för att vidmakthålla ett patriarkalt samhälle, där denna hegemoniska maskulinitet förblir den genusroll som alla andra ska mätas mot. Analysen visar också på att egenskaper tillskrivna hegemonisk maskulinitet tenderar att sammanfalla med de karaktäristiska egenskaper förenat med temat seriemördare.

The purpose of this research paper is to take a closer look at the movie “Extremely wicked, shockingly evil and vile”, which is a movie based on true events and life of serial killer and rapist Ted Bundy. This study aims to gain a deeper understanding of how serial killers are portrayed in movies and through which perspective the story is told. To get closer to our purpose we saw to two research questions, firstly how is the character Ted Bundy portrayed through semiotic resources? The second question we asked ourselves is; how can the different types of choices the production make contribute to further romanticizing of a serial killer? To answer these questions we used a multimodal critical discourse analysis method which focuses a lot on the visual elements such as a character's clothing, the way they speak and carry themselves and so on. To carry out the study we analyzed the characters in the movie, how they acted toward each other, what scenes were chosen to be shown in the movie and which parts of the real story were left out and what seemed to be the main focus in the movie. To achieve the purpose of the study the characters have been analyzed, mainly Ted Bundy. But also the different types of active choices the production made to embody Bundy and the events. Like the choice of events and how the story generally relates to reality. The results we got from our research is that the character Ted Bundy in the movie is highly romanticized when you see the way he is portrayed and what kind of scenes were focused on. It also became quite clear that the story is told through Liz’s perspective causing it to be told out of a biased and compromised angle.  Our conclusion is that it is quite clear when reading the results that there are tendencies to romanticize the main character even when it comes to serial killers based on real people.

I denna uppsats har syftet varit att studera hur seriemördaren Jeffrey Dahmer och hans offer porträtteras i den nyproducerade Netflix-serien Dahmer - Monster: Berättelsen om Jeffrey Dahmer (2022a). Detta motiveras av intresset att få en bredare förståelse för hur verkliga händelser skildras i true crime-genren. Frågeställningen som legat till grund för denna studie är: “Hur skildras Jeffrey Dahmer som mer eller mindre (o)mänsklig, och hur skildras detta i relation till hans offer?”. Som teoretiskt ramverk har Goffmans framing-teori, det intersektionella perspektivet och Christies ideala offer använts. Mot denna bakgrund bestod det analyserade materialet av 10 stycken avsnitt som bearbetades utifrån en tematisk innehållsanalys, med inriktning på det semiotiska och paratextuella i materialet. Resultatet delades in i tre övergripande teman; Den fördömde/De fördömda, Att flörta med det groteska och Rödluvan och den (o)stygga vargen. Studiens resultat visar att Jeffrey skildras som mer mänsklig än omänsklig och att det konkurrerar med skildringen av hans offer och deras offerskap.

Serial killers are present in most Media today: TV-shows, books, magazines, news shows and music. Research about them has been made in many fields, such as criminology, psychology and psychiatry. There is also research about the serial killer as a cultural being. In my paper I have looked into the serial killer in fiction. I have chosen to compare two novels that deal with the serial killer Jeffrey Dahmer. The novels are Lotta Lotass’ Min röst skall nu komma från en annan plats i rummet and Joyce Carols Oates’ Zombie. By examining how the novels relate to the actual case and how they describe the violence and the person,I wanted to see if fiction can give a contrasting picture of how serial killers are usually described. I wanted to know if itis possible for fiction to represent serial killers as persons rather thanas inhuman monsters. My paper shows that although the novels differ in a lot of aspects, they both manage to contrast the picture of Dahmer. Zombieis more loosely based on Dahmer than Min röst, but focuses more on the violence. The Dahmer character in Zombie is more psychologically complex than the one in Min röst, but they both manage to describe the characters as human and they both avoid the stereotypical representation of serial killers.

The novel American Psycho was first published in 1991. It recieved harsh criticism and was viewed as a work of heterosexism, misogyny and pointless violence. Despite the criticism, the protagonist, a wealthy serial killer yuppie namned Patrick Bateman, fascinated the readers. He hides his monstrosity behind a façade of heteronormativity, but this essay shows that the norms in American Psycho are fragile. Batemans relationships are shallow, his identity is constructed out of traditional masculinitynorms and even though he’s homophobic there’s a homoerotic undertone in the text, as well as gothic patterns that give the novel a fair amount of queerness too. This analysis shows that the fear of AIDS, imprinted in the text, works as a representation for Bateman’s discrepancy concerning his sexuality. It brings to light that Bateman’s feelings towards two of his collegues are charachterized by homoerotic yearnings, and that shallow readings, where the text is not interpreted, allows the brutal violence to divert attention from the novel’s queer meaning. / Romanen American Psycho publicerades 1991. Den fick hård kritik och sågs som ett heterosexistiskt, misogynt verk fullt av meningslöst våld. Trots kritiken fascinerade protagonisten, den förmögna seriemördaryuppien Patrick Bateman, läsarna. Bateman döljer sin monstrositet bakom en heteronormativ fasad men den här uppsatsen visar att textens heteronorm är bräcklig. Batemans relationer är ytliga, identiteten är konstruerad från traditionella maskulinitetsnormer, han är homofobisk, även då gotiska, homoerotiska undertoner präglar texten. Analysen visar att AIDS-skräcken som präglar boken är synonym med Batemans sexualitetsdiskrepans, att hans känslor för två av hans kollegor är av homoerotisk karaktär, samt att i ytliga läsningar av romanen, där texten inte tolkas, gör det explicita våldet att läsarens uppmärksamhet avleds från romanens queera innebörd.

Denna studie fokuserar på fankulturen kring tv-serien Dahmer – Monster: The Jeffrey Dahmer Story på TikTok. Studien ämnar att undersöka hur TikTok-videor romantiserar och sexualiserar skådespelaren Evan Peters, som spelar Jeffrey Dahmer i serien. Undersökningen analyserar representationen av karaktären i TikTok-videor och om dessa Dahmer-TikToks bidrar till romantiserandet av seriemördare generellt. Forskningen inkluderar en multimodal diskursanalys av visuellt material från TikTok samt en enkätundersökning för att samla in TikTok-användarnas attityder och uppfattningar. Enkätresultaten indikerar att majoriteten av respondenterna har stött på den typen av Dahmer-TikToks som undersöks, och en betydande andel tolkar dem som romantiserande eller sexualiserande. Undersökningen visar att den sociokulturella traditionen för hur människor betraktar seriemördare kan vara på väg att förändras på grund av spridningen av romantiserande och sexualiserande Dahmer-TikToks. Tv-serien och dess TikTok-trend har även gett upphov till en fankultur; användare skapar, delar och engagerar sig i romantiska videor om Dahmer för att följa trenden. Sammanfattningsvis belyser studien fenomenet av Dahmer-TikToks med sexuella, romantiska eller objektifierande anspelningar, och indikerar en potentiell förändring i samhällets diskurs kring seriemördare. / This study focuses on the fan culture surrounding the TV series Dahmer – Monster: The Jeffrey Dahmer Story on TikTok. It aims to investigate how TikTok videos romanticize and sexualize the actor Evan Peters, who plays Jeffrey Dahmer in the series. The study analyzes the representation of the character in TikTok videos and explores whether these Dahmer-TikToks contribute to the romanticization of serial killers in general. The research includes a multimodal discourse analysis of visual material from TikTok and a survey to gather TikTok users' attitudes and perceptions. The survey findings indicate that the majority of respondents have encountered the type of Dahmer-TikToks investigated, and a significant percentage interpret them as romanticizing or sexualizing. The study suggests that the socio-cultural tradition of how people view serial killers may be changing due to the distribution of romanticized and sexualized Dahmer-TikToks. The analysis aligns with the survey results, supporting the premise of the thesis. The TV series and its respective TikTok trend have also spawned a fan culture; users create, share, and engage with romantic videos of Dahmer. Overall, the study highlights the presence of videos with sexual, romantic, or objectifying elements related to Dahmer on TikTok and indicates a potential shift in societal discourse regarding serial killers.