Self-driving cars are soon to become a reality to the commercial market. A self-driving car does not have a human operator, which enables some interesting characteristics. The main benefits are considered to be: The number of accidents and traffic jams should be reduced. Enhanced comfort. Energy usage could be decreased while capacity could be increased. This study concerns the causes for improved energy efficiency. The reason for improved energy efficiency is mainly because of the variation in terms of acceleration, braking and distance holding are reduced. The vehicles are more intelligent and can work together as a unity. There are reasons to believe that self-driving cars will first operate in highway conditions. The study has therefore tried to estimate what the potential benefits could be in terms of energy usage and capacity when comparing two sets of traffic flows in such an environment. One set of traffic flow was symbolized by self-driving cars, and one set was composed by conventional vehicles. With the settings and conditions defining the simulations in this study one can expect positive effects in both in energy usage and capacity with a traffic flow symbolized by self-driving cars. When comparing the two sets, with an increasing traffic flow from non-congestion up to congestion, the results showed energy savings around 10 percent with self-driving cars. / <p>Examensarbetet har gjorts i samarbete med Sweco TransportSystem och under stöttning av Transportekonomiska Forskningsstiftelsen.</p>

No description available.

Många anser att framtiden för mobilitet är självkörande fordon och det finns många företagsom arbetar med detta. Ett självkörande fordon innebär att fordonet inte kräver en förare ochatt systemet sköter alla aspekter av körningen. Runt om i Sverige finns det projekt medsjälvkörande bussar, då de anses kunna skapa förutsättningar för en mer hållbar mobilitet.Med ett så pass nytt fenomen som självkörande bussar blir det intressant att tänka på vad dekan bidra med i samhället och hur de kan påverka den kollektivtrafik vi har idag. Denna studie undersöker möjligheterna för hur självkörande bussar bidrar till hållbarmobilitet i svenska städer. Detta kommer undersökas genom att titta på hur de självkörandebussarna kan medverka till mer ekologiska, ekonomiska och sociala kommunikationer i enstad och om de kan bidra till att effektivisera kollektivtrafiken och göra den mer attraktiv.Studien undersöker även möjligheterna för en eventuell implementering av självkörandebussar i Karlstad tätort. Det teoretiska ramverket för studien utgår från tidigare forskning ochteori om mobilitet, bilism, hållbar utveckling, autonoma fordon och kollektivtrafik. Studiensmetod består av kvalitativa undersökningar och utgörs av semistrukturerade intervjuer ochdokumentanalyser. Intervjuerna har genomförts med respondenter från Ride the Future ochRegion Värmland samt dokumentanalyser på dokument av WSP och RISE. Alla dessa aktörerär aktiva inom arbetet med framtida mobilitetslösningar och har stor inverkan på arbetet medsjälvkörande bussar. Studiens slutsatser har visat att de självkörande bussarna främst kommer att förbättra deekologiska och sociala kommunikationerna i svenska städer. En av de främsta ekonomiskavinsterna är förarkostnaden, som inte går att räkna med, då det finns möjlighet för att enanställd övervakar flera självkörande bussar på distans eller att det kommer krävas personalombord på bussarna, vilket tar ut den ekonomiska vinsten. Studien har även visat att det finnsmöjligheter att implementera självkörande bussar i Karlstad tätort, dock inte på stor skala dådagens självkörande bussar är för små och långsamma. Det finns användningsområden iKarlstad tätort för de mindre självkörande bussarna, särskilt vid dörr-till-dörr transporter ochon demand lösningar där den konventionella bussen inte kan gå.

Transport is one of the basic needs of a functioning society. Unfortunately, transport also pollutes our cities and release greenhouses gases. Driverless technology is a technology predicted to disrupt the future transport system, and perhaps change how we travel from private cars to shared vehicles. This study focuses on the aspect of privately owned versus shared driverless vehicles, to create more knowledge of how the future transport system will look. A utility-based demand model is used to find the demand for private and shared transport when driverless vehicles are available. The utility of different transport options is estimated by looking at earlier studies about the performance of driverless cars, driverless buses and shared driverless taxis, which is used as input for the utility model. The results indicate that driverless technology will not be a catalyst that makes transport go from private to shared. While driverless buses can improve public transport, and shared driverless taxis outcompete current taxis, driverless technology will also improve private vehicles. The results in this study imply that the sustainability improvements earlier reports have predicted with a high use of shared driverless transportation might not materialise unless efforts are done to increase use of shared transportation. / Transport är ett av de grundläggande behoven för ett välfungerande samhälle. På samma gång släpper transporter ut både växthusgaser och skadliga partiklar. Självkörande teknik är något som förväntas revolutionera framtidens transportsystem, förhoppningen är att de ska förändra hur folk reser från privata bilar till delade transporter. Denna studie fokuserar på den förhoppningen. Kommer framtidens transporter ske i privata självkörande fordon eller delade självkörande fordon och vad i sin tur betyder det för framtidens transportsystem? Med en nyttobaserad efterfråge- och bilinnehavsmodell modelleras efterfrågan av självkörande delade taxis, självkörande bussar och självkörande privatbilar. Resultaten indikerar att självkörande teknik inte nödvändigtvis kommer vara en katalysator som får människor att sluta äga och använda privatbilar. Självkörande bussar kan göra kollektivtrafiken bättre, och självkörande delade taxibilar kommer troligtvis användas mer än dagens taxis. Men självkörande privatbilar kommer också ha många fördelar, och de som äger dem kommer dessutom troligtvis köra längre sträckor än dagens bilister. Resultatet av denna rapport indikerar därför att de stora förväntningarna som finns på självkörande teknik gällande delade transporter kan vara felaktiga, om inte andra åtgärder också görs för att öka delning. Att delningen inte ökar gör också att de hållbarhetsförbättringar som vissa tidigare rapporter förutspått inte nödvändigtvis kommer ske.

Transportsektorn blir allt mer uppkopplad, digitaliserad och automatiserad. Den tekniska utvecklingen är i snabbt framåtskridande vad gäller automatiska körsystem som tar över allt större delar av förarens uppgifter. Vi närmar oss därför mer och mer en transportsektor där vi kommer kunna färdas i helt eller delvis självkörande fordon. Samtidigt är det än så länge oklart hur ansvaret ska fördelas om olyckan skulle vara framme och där ett självkörande fordon är iblandat. Dagens reglering inom transportområdet tillkom under en tid då all körning skedde manuellt och är därför inte anpassad för körning som är högt eller fullt automatiserad. Därför undersöks i förevarande uppsats vilka problem en introduktion av självkörande fordon kan medföra den civilrättsliga ansvarsfrågan enligt gällande rätt. Uppsatsen ämnar även till att bidra med inspiration för rättsutvecklingen genom att komma med förslag kring hur en reglering kring ansvarsfrågan på bästa sätt bör genomföras. I uppsatsen redogörs det för de allmänna skadeståndsrättsliga reglerna och ansvarsformerna samt de mer specifika ansvarsformerna som kan bli aktuella avseende ansvarsfrågan vad gäller självkörande fordon, till exempel produktansvar och kontrollansvar. Uppsatsen belyser även trafikskadelagens (1975:1410) uppbyggnad och regler samt lagens direkta koppling till ett fordons trafikförsäkring. Den slutliga avsikten med uppsatsen är att lyfta fram eventuella luckor i den civilrättsliga ansvarsfrågan utifrån gällande rätt där ett så kallat ansvarsvakuum skulle kunna uppstå. Vidare är avsikten att komma med förslag till hur dessa eventuella luckor enligt gällande rätt kan lösas genom ny reglering. Efter en genomgång av lagstiftning, förarbeten, prejudikat och doktrin på områdena sammansluts uppsatsens problembakgrund i en analys som sedan utmynnar i en avslutande kommentar som besvarar uppsatsens frågeställningar. Det konstateras i den avslutande kommentaren att ansvarsfördelningen enligt gällande rätt avseende självkörande fordon inte är självklar. Trafikskadelagen kommer, utifrån sin teknikneutrala uppbyggnad, kunna hantera en introduktion av självkörande fordon på ett relativt bra sätt. Ansvaret avseende personskador enligt laget utgår rent strikt och en vållandebedömning behöver således inte göras. Ersättning utgår även direkt från försäkringsgivaren. Problem uppstår däremot vid så kallade kollisionsskador där sakskada uppstår på fordonen. Ersättning för sakskada på det egna fordonet utgår endast från det andra fordonets trafikförsäkring om det senare fordonet genom oaktsamhet har vållat skadan, eller om det förelåg en bristfällighet på fordonet. Vid kollisionsskador gäller således ett culpaansvar istället för ett rent strikt ansvar. Det konstateras i uppsatsen att kollisionsskador med självkörande fordon inblandade kan skapa en problematik utifrån gällande rätt, eftersom varken det automatiserade körsystemet eller föraren kan anses ha uppträtt culpöst vid skadetillfället. I dessa fall får man istället förlita sig på ett ansvar genom att en bristfällighet förelåg på skadegörarens fordon vilket orsakade skadan. På grund av den avancerade teknik som självkörande fordon kommer bestå av kan detta skapa bevissvårigheter. Det rekommenderas därför i uppsatsen att ansvarsfrågan på bästa sätt bör lösas genom att ett rent strikt ansvar inledningsvis införs för fordonstillverkaren. Ju mer trafiksäkrare de självkörande fordonen blir kan ansvaret sedermera övergå till ett presumtionsansvar, där fordonstillverkaren anses ansvarig så länge motsatsen inte är bevisad.

Självkörande bilar betraktas ofta som nästa steg i utvecklingen av bilen och som en del av det autonoma samhället. Bilproducenter världen över menar att vi kan se självkörande fordon så snart som år 2020 och trycker på både forskning och utveckling av självkörande fordon. Beroende på vilken grad av automatisering och hur politiken tillåter självkörande fordon att inträda i samhället, väcker detta frågor som är viktiga att studera. Vem ska äga självkörande fordon? Vilka kommer att köra självkörande fordon? Kommer det att planeras självkörande fordon? Kommer individens rörelsemönster att ändras? I så fall, hur?   I den här studien försöker vi svara på några av dessa frågor genom att undersöka vad bilen inneburit för individens mobilitet i historien och vad självkörande fordon skulle kunna förändra in i framtiden. Vi ställer oss även frågan om självkörande fordon kommer att påverka planeringen av stadsrummet. Studiens teoretiska referensram utgörs av tidigare forskning och teorier som berör mobiliteten, bilismen och planeringen. Metoden är kvalitativ och utgörs av semistrukturerade intervjuer och dokumentstudier. En intervju gjordes med en respondent från Göteborgs Stad och två stycken intervjuer gjordes Trafikverket. Dokumentstudien utgår ifrån VTI, Statens Väg- och Transportforskningsinstitut och SKL, Sveriges Kommuner och Landsting. Alla de olika myndigheterna har en betydelsefull roll i implementeringen av självkörande fordon och intervjuguiden utgår ifrån de teoretiska utgångspunkterna och den tidigare forskningen.       I studiens slutsats kommer vi fram till att självkörande fordon påverkar planeringen av stadsrummet, men inte i den stora mån vi först trodde. Planeringen av självkörande fordon kan troligtvis främst ske utanför redan etablerade områden och främst när det planeras nytt. Vi kom även fram till att självkörande fordon kan komma att ändra mobiliteteten hos den urbana individen eftersom självkörande fordon har potentialen att erbjuda fler val av rörelse av rörelse och därmed öka tillgängligheten i stadsrummet.

Artificiell intelligens är ett fenomen som bara blir större och större i världen och i Sverige. Teknologin börjar bli allt vanligare för att bilar ska kunna köra sig själva, med andra ord självkörande bilar. I dagsläget har Sverige ingen lagstiftning för helt självkörande bilar i Sverige. Genom en kvantitativ undersökning har allmänhetens inställning och godkännande av fenomenet i Sverige undersökts. Vidare har studien undersökt vem den svenska befolkningen anser borde stå till svars i bilolyckor med självkörande bilar. Författarna kunde konstatera att lagstiftningen ligger efter tekniken och för att de helt självstyrande bilarna ska kunna implementeras i Sverige borde det ske en förändring i lagstiftningen för att bemöta den allmänna uppfattningen kring självkörande bilar i Sverige. Studiens resultat kom fram till att en ändring av den gällande lagstiftningen borde bli aktuell där lagen gynnar människor samt företagen bakom tekniken, inte bara som det är nu att lagen enbart gynnar biltillverkarna då de inte har något ansvar vid bilolyckor med halvt självkörande bilar. För att människor ska känna tillit till tekniken behövs det en större kunskap kring fenomenet. Detta skulle biltillverkarna kunna fixa genom att låta användaren av bilen ha en större vetskap över till exempel den data som företagen samlar in samt vad den används till. / Artificial intelligence is a phenomenon that is only getting bigger and bigger in the world and in Sweden. The technology is becoming increasingly common for cars to be able to drive themselves, in other words self-driving cars. Sweden currently has no legislation for fully self-driving cars in Sweden. Through a quantitative survey, the public's attitude and acceptance of the phenomenon in Sweden has been examined. Furthermore, the study investigated who the Swedish population believes should be held accountable in car accidents with self-driving cars. The authors were able to state that the legislation lags behind the technology and in order for fully self-driving cars to be implemented in Sweden, there should be a change in the legislation to meet the general perception of self-driving cars in Sweden. The results of the study came to the conclusion that a change in the current legislation should be relevant where the law benefits people as well as the companies behind the technology, not just as it is now that the law only benefits the car manufacturers as they have no responsibility in car accidents with semi-autonomous cars. In order for people to trust the technology, a greater knowledge of the phenomenon is needed. The car manufacturers could fix this by letting the user of the car have greater knowledge of, for example, the data that the companies collect and what it is used for.

The technology of autonomous vehicles has the potential to provide a significant number of safety, efficiency and environmental benefits to those who are able to harness it. As such, it is only natural that the company which is the subject of this project should want to explore this field, since the company prides itself on being at the cutting edge of both environmental sustainability and technological advancement. This inquiry was therefore launched in order to amass a sufficient knowledge base to enable management to make informed decisions about the possible future implementation of autonomous trucks, specifically to handle the logistics flow between their production facility in Skellefteå, Sweden and the nearby harbour. The first step to achieving this objective consisted of an exploration of the state of autonomous vehicle technology as well as the regulatory framework in Sweden for operating such systems on public roadways. Information was gathered from a vast array of sources, including academic literature, official reports from various authorities, journalistic publications as well as interviews with individuals with competence or experience within this field. While the regulatory situation in Sweden at the moment offers no legal way to operate autonomous vehicles on public roads, it is possible to be granted permission to perform trials of this technology under certain conditions. An investigation was undertaken to determine whether this might be a viable option for the company’s case. As such, hazard analysis was performed on the proposed route in Skellefteå. The method for this was based off of methodology gained from sources who had previously executed safety cases for trials of autonomous technology. A list of potential hazards relevant to the operation of autonomous vehicles was composed, together with variables with which to measure their severity. The relevance and appropriate scope of these hazards and variables was then verified by discussing it with sources with competence in this field. The route was then travelled in order to observe the prevalence of the aforementioned variables. The information was completed and verified through various reports gathered from the Swedish Transport Administration and the Swedish Meteorological and Hydrological Institute. The result of the inquiry was that the autonomous technology on the market today is not sufficiently advanced to handle the specified application with an adequate level of safety. The route is also of limited use in establishing trials for testing of autonomous vehicles. While there are uses for autonomous transportation technology, great breakthroughs are needed before the technology reaches the level needed to handle such complex challenges as would be encountered on the proposed application. / Självkörande fordon är en teknologi som visar potential för betydande fördelar inom säkerhet, effektivitet och miljömässigt för dem som kan tygla den. Det framstår därför som naturligt att uppdragsgivaren till detta projekt skulle vara intresserad av denna teknik, då företaget är känt för att vara vid både miljö- och teknikfrågornas framkant. Därför lanserades detta utredningsarbete för att sammanställa tillräcklig kunskap för att kunna ta informerade beslut om en potentiell implementering av ett autonomt transportsystem från deras fabrik i Skellefteå till Skelleftehamn. Denna utredning började med att kartlägga hur autonoma fordonstekniken ser ut idag, samt de regulatoriska möjligheterna att driva autonoma system på allmän väg I Sverige. Informationen samlades från en mängd olika källor, inklusive akademisk litteratur, rapporter från officiella källor, journalistiska källor samt från intervjuer med personer som besitter kompentens och erfarenhet av ämnet. Emedan den regulatoriska situationen i Sverige för stunden inte medger något lagligt sätt att operera självkörande fordon på allmän väg så finns det möjlighet att få tillstånd att utföra försöksverksamhet med sådana fordon så länge vissa villkor uppfylls. En utredning genomfördes för att fastslå om sådan verksamhet skulle kunna vara relevant i företagets fall. I och med detta så utfördes en riskanalys på den föreslagna rutten i Skellefteå. Metoden för dess utförande baserades på metodologi som hämtades från källor som tidigare hade utfört säkerhetsbevisningar för försöksverksamhet på autonoma fordon. En lista av möjliga risker framtogs, tillsammans med mätpunkter vilka skulle kunna användas för att fastslå deras betydelse för autonom fordonteknologi. Dessa riskers relevans och lämpligheten av dess omfattning diskuterades därefter med källor med kompetens inom området. Sedan besöktes rutten för att observationer om mätpunkternas förekomst kunde utföras. Informationen kompletterades och verifierades därefter med information från ett antal rapporter från Trafikverket och Sveriges Meteorologiska och Hydrologiska Institut. Det man kommit fram till är att det idag inte finns något autonomt fordonssystem som är tillräckligt avancerat att klara rutten mellan fabriken och hamnen med god nog säkerhet. Rutten är dessutom av begränsat värde vad det gäller att testa sådana system. Även om det finns autonoma system i operation i dagsläget så ligger dock tekniken långt under den nivå som skulle behövas för att ta sig an de utmaningar som skulle uppstå I det föreslagna användningsområdet.

Eftersom det under de senaste åren skett en explosionsartad utveckling av deep learning och AI är det av intresse att utreda hur det svenska straffrättssystemet klarar av denna teknikutveckling. Frågan uppstår om vem som ska hållas straffrättsligt ansvarig när AI begår lagöverträdelser. Det finns, så vitt jag har funnit, ytterst lite skrivet om just denna problematik. Jag strävar emellertid inte efter att besvara hur problemen med AI ska lösas överlag eftersom detta skulle blir alldeles för omfattande för denna uppsats. Istället kommer frågan om vem som kan hållas straffrättsligt ansvarig när AI begår lagöverträdelser att utredas genom två fiktiva exempel om vållande till annans död. I var sitt exemplen har två självkörande fordon, ett som kräver mänsklig övervakning samt ett som saknar både ratt och pedaler, krockat med en annan trafikant.  De potentiella gärningsmännen i exemplen är det självkörande fordons AI som inte bromsar, den fysiska personen i fordonet som aktiverar autopiloten och sedan inte själv bromsar, och någon person i det företag som tillverkar eller säljer det självkörande fordonet. Varje gärningsman måste begå en egen otillåten gärning eftersom det annars skulle bli vikarierande ansvar, dvs. att någon döms för någon annans gärning. Uppsatsen behandlar bl.a. underlåtenhet och företagaransvar.

Målet med projektet har varit att skapa en lösning som gör det möjligt för alla att färdas med självkörande bilar i framtiden, med fokus på rullstolsburna. Projektet har gjorts i nära samarbete med personer som har olika funktionsvariationer, med fokus på att kunna komma in i fordonet och spänna fast sig självständigt. Projektet har gjorts i samarbete med DRIVE-projektet på Mittuniversitet, som forskar kring energilagring, elbilsinfrastruktur och elmotordrivlina.