Bakgrund: Långvarig ländryggssmärta är den vanligaste orsaken till funktionsnedsättning hos människor i åldrarna 45–65 år. Orsaken till långvarig ländryggssmärta varierar men individuella faktorer som ålder, fysisk aktivitet samt psykologiska faktorer som ångest, stress och depression kan vara faktorer som kan bidra till besvären. Bemötandet i vårdens definieras som hur vårdgivaren tar emot sin patient, detta kan vara genom kroppsspråk, hur man hälsar och hur man för samtalet gentemot sin patient. Bemötande har visat sig vara viktigt vid långvarig ländryggssmärta där patienter lätt blir misstrodda. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva patienters upplevelser av fysioterapeuters bemötande vid långvarig ländryggssmärta. Metod: Sex semistrukturerade intervjuer genomfördes digitalt på distans. Insamlad data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Kategorierna vilket uppkom från innehållsanalysen var: Vikten av fysioterapeutens intresse och engagemang, fysioterapeutens kommunikation spelar stor roll, att får vara delaktig, förtroendet sviktar vid sviktande kompetens. Konklusion: Patienter med långvarig ländryggssmärta uppskattar en fysioterapeut som är intresserad, lyssnar, kommunicerar, låter patienten vara delaktig och är kunnig. I grunden handlar ett gott bemötande om att välkomna patienten och se personen bakom smärtan.

Bakgrund: Provocerad vulvodyni är ett smärttillstånd som innebär smärta vid provokation av vaginan, exempelvis beröring eller penetration. Fysioterapi är förstahandsvalet vid behandling. Det saknas forskning kring vilken fysisk aktivitetsnivå (FA) de drabbade kvinnorna har och vilken tilltro de har till sin förmåga att vara fysiskt aktiva. Syfte: Undersöka och kartlägga underlivssmärta, FA och tilltro till sin förmåga att vara fysiskt aktiv hos en grupp med provocerad vulvodyni och jämföra resultatet med en kontrollgrupp. Även undersöka om det finns något samband mellan kvinnor med provocerad vulvodynis skattade underlivssmärta och FA samt FA och tilltro till sin förmåga att vara fysiskt aktiv. Metod: Tvärsnittsstudie med icke-experimentell design. Deltagarna var kvinnor mellan 18–40 år. De med provocerad vulvodyni inkluderades i undersökningsgruppen (n=29) och de utan inkluderades i kontrollgruppen (n=32). Deltagarna rekryterades via enkätutskick i fem facebookgrupper. Resultat: Undersökningsgruppen ägnade mindre tid åt vardagsmotion jämfört med kontrollgruppen, men det var ingen signifikant skillnad avseende fysisk träning samt den sammanlagda fysiska aktiviteten en vanlig vecka, skattat med Socialstyrelsens indikatorfrågor för fysisk aktivitet. Undersökningsgruppen hade en lägre tilltro till sin förmåga att vara fysiskt aktiv skattat enligt Swedish Exersice Self-Efficacy Scale jämfört med kontrollgruppen. I undersökningsgruppen fanns ett signifikant samband mellan FA och tilltro till sin förmåga att vara fysiskt aktiv men inte mellan skattad underlivssmärta och FA. Slutsats: Resultatet antyder att kliniska insatser bör fokusera på att undersöka och stärka kvinnornas tilltro till sin förmåga att vara fysiskt aktiv i syfte att öka deras FA. Vidare forskning behövs på ämnet. / Background: Provoked vulvodynia (PV) is a condition involving pain upon provocation of the vagina, for example touch or penetration. Physiotherapy is the first choice for treatment.There is a lack of research on the physical activity level (PA) of the affected women and their self-efficacy of being physically active (SE-PA). Aim: To investigate vulva pain, PA and SE-PA in a group with PV and compare the results with a control group. Also investigate whether there is any relationship between women with PV estimated vulva pain and PA as well as PA and SE-PA. Method: Cross-sectional study with non-experimental design. The participants were women between 18–40 years old. Those with PV were included in the study group (n=29) and those without were included in the control group (n=32). The participants were recruited by posting a survey in five Facebook groups. Results: The study group spent less time on everyday exercise compared to the control group, but there was no significant difference regarding physical exercise and total amount of physical activities during a normal week, estimated with the National Board of Health and Welfare's indicator questions for physical activity. The study group had a lower SE-PA asassessed according to the Swedish Exercise Self-Efficacy Scale, compared to the controlgroup. In the study group, there was a significant relationship between PA and SE-PA, but not between estimated vulva pain and PA. Conclusion: The result suggests that clinical interventions should focus on investigating and strengthening women's SE-PA in order to increase their PA. Further research is needed.

Bakgrund: Postural kontroll är en komplex process där flertalet faktorer inverkar, men är central för en individs alla dagliga aktiviteter. Nedsatt postural kontroll kan resultera till skador och begränsad rörelseförmåga. Adekvata fysioterapeutiska interventioner är i och med detta nödvändiga för att förbättra den posturala kontrollen. Ett sett att utföra detta skulle kunna vara träning med slutna ögon. Träning med slutna ögon syftar till reducera den visuella informationen och träna de övriga sensoriska systemen. Detta är en metod som inte är välstuderad idag. Syfte: Syftet med studien är att kartlägga den vetenskapliga litteraturen avseende effekterna av träning med slutna ögon och dess påverkan på balans. Metod: En litteraturstudie genomfördes för att kartlägga inom aktuellt område med hjälp av databaserna: Pubmed, Scopus och google scholar. Mesh-termer i kombination med fritextord nyttjades för att få fram relevanta artiklar. PEDRO-scale användes för att kvalitetsgranska de inkluderade artiklarna. Resultat: Totalt inkluderades åtta artiklar i denna litteraturstudie som studerade träning med slutna ögon och dess effekt på balans. Tre studier undersökte kategorin idrott och tre studier undersökte neurologisk problematik. En annan studie undersökte den äldre människan och den sista artikeln studerade människor med avsaknad av hörsel. Två av artiklarna i studien visade på signifikanta skillnader gentemot kontroll grupperna. De övriga sex studier påvisade en förbättring, men påvisade ingen skillnad i jämförelse med kontrollgrupp. Konklusion: I denna kartläggning finns det indikationer till att träning med slutna ögon skulle vara gynnsamt inom vissa områden. I nuläget visar det dock att träning utan visuell input inte har några större fördelar gentemot träning med öppna ögon. Vidare forskning behövs.

No description available.

Bakgrund: Allt fler blir sjukskrivna på grund utav utmattningssyndom och det finns inga rekommendationer om huruvida träning så som yoga, kan vara en del av behandlingen. Bland tidigare studier har visats att yoga kan ha effekt som behandling vid utmattningssyndrom hos hälso- och sjukvårdspersonal. Det finns ingen systematisk litteraturgranskning från de senaste tio åren med det bredare perspektivet oavsett arbete. Syfte: Att sammanfatta och värdera det vetenskapliga underlaget och evidensen för yoga som behandling på sjukdomsgrad och hälsorelaterad livskvalitet vid utmattningssyndrom hos vuxna. Metod: En systematisk litteraturöversikt genomfördes där databaserna Cinahl, Pubmed och Pedro användes. Studierna granskades med stöd av Fowkes & Fultons granskningsmall samt bedömdes enligt GRADE för evidensvärdering.  Resultat: Studierna var heterogena utifrån yogainterventionens innehåll, dosering och längd samt utvärderingsinstrument. Nio av femton studier påvisade signifikanta resultat inom minst en komponent av sjukdomsgrad samt två av tre studier påvisade signifikanta resultat inom utfallsmåttet hälsorelaterad livskvalitet. Den metodologiska kvaliteten varierade med både mindre och större problem inom olika områden. Totalt bedömdes underlaget ha mycket låg tillförlitlighet i båda utfallsmåtten enligt GRADE. Konklusion: Det vetenskapliga underlaget för yoga som behandling vid utmattningssyndrom avseende att minska sjukdomsgrad och öka hälsorelaterad livskvalitet bedöms som låg. Främsta anledningen är det begränsade underlag av studier av god kvalitet samt heterogeniteten inom studierna.

Bakgrund: De flesta elitidrottare drabbas någon gång under sin idrottskarriär av en skada och är då i behov av en fysioterapeut. För att uppnå en så lyckad rehabilitering och återgång som möjligt kan fysioterapeutens roll komma in. Enligt tidigare studier har fysioterapeuten stor betydelse vad gäller vissa faktorer. Fysioterapeutens kunskap, planering och sociala stöd var några viktiga delar men även att de bidrar till ökad motivation. Enligt studieförfattarna saknas det kvalitativa studier för att djupare förstå elitidrottarnas egna upplevelser kring anledningarna till fysioterapeutens betydelse. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka elitidrottares upplevelser vad gäller fysioterapeutens betydelse för deras återgång till idrott efter en långvarig skada. Metod: En kvalitativ intervjustudie med en semistrukturerad intervjuguide har använts. Tre elitidrottare, en truppgymnast, en alpinåkare och en hockeyspelare rekryterades genom ett strategiskt samt ett snöbollsurval och deltog i varsin intervju via Zoom. Materialet analyserades sedan enligt en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysprocessen resulterade i fem kategorier, en god relation är viktig, fysioterapeuten bidrar till ökad motivation, fysioterapeutens fysiska närvaro är betydelsefull, positivt att fysioterapeuten ser hela människan och fysioterapeutens kunskap är av stor betydelse. Konklusion: Elitidrottare som var frånvarande från sin idrott minst sex månader upplevde det betydelsefullt att ha en fysioterapeut under återgången till idrotten. De största områdena som det trycktes på från elitidrottarna var relationen sinsemellan, motivationen, fysioterapeutens fysiska närvaro och kunskap samt att fysioterapeuten ser hela människan.

Bakgrund: Ett upplevt stöd från sin omgivning har visats gynna återhämtning och öka sannolikheten att återgå till sin idrott efter skada. Elitsatsande idrottande ungdomar i Sverige har tidigare vittnat om att de mår sämre i samband med skada, att rehabiliteringen inte alltid anpassas efter deras livssituation och att det upplevda stödet varierat. Syfte: Syftet var att undersöka hur fysioterapeuter upplever att de kan ge stöd till elitsatsande idrottande ungdomar under rehabiliteringsprocessen Metod: Kvalitativ intervjustudie. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med tio verksamma fysioterapeuter som dagligen arbetar med elitsatsande idrottande ungdomar. Intervjuerna spelades in och transkriberades. Kvalitativ innehållsanalys genomfördes på insamlat material. Resultat: Resultatet redovisas i ett övergripande tema; ”Att låta ungdomar växa som individer”, samt fyra huvudkategorier; 1) Att få förståelse för idrottarens livssituation och nätverk för att ge rätt typ av stöd. 2) Viktigt att vara lyhörda och fånga upp känslor och tankar som kan uppstå vid skada. 3) Vårdorganisationens ramar påverkar omhändertagande. 4) Att inge förtroende och skapa delaktighet i rehabiliteringen är centralt i fysioterapeutens roll. Slutsats: Fysioterapeuter upplever att de har möjligheter att ge stöd till elitsatsande ungdomar men att det förekommer utmaningar med att bygga broar mellan vården och föreningslivet. Genom att se till ett större perspektiv och resultatets övergripande tema, ”att låta ungdomarna växa som individer” anses fysioterapeuter kunna bidra till att få ungdomar och växa och utvecklas som individer vilket bidrar till såväl hållbarhet som en förbättrad ungdomshälsa.

Introduction: OA of the knee and/or hip is a common joint disease where the first line treatment is physical activity and exercise, weight management and patient education. Previous research has shown that digital aids and product can be used as support for exercise. VITALA is a new digital app under development. Aims: The purpose of this study was to evaluate the effectiveness of VITALA regarding joint pain, opinion about the knee and/or hip and lower extremity function in people with OA of the knee and/or hip and whether signs of altered pain processing affected the effect.                                                   Methods: In a prospective cohort study, 17 participants with clinically diagnosed OA of the knee and/or hip exercised with the support of VITALA for three months. Outcome measures were Numerical Pain Rating Scale, Knee Injury/Hip disability and Osteoarthritis Outcome Score and 30 Second Chair Stand Test. Hierarchical regression analyses were used to see if the effect on the outcome measures was affected by pressure pain thresholds, neuropathic pain symptoms or central nervous symptoms.                 Results: No significant effect was seen on any of the outcome measures. Central Sensitization Inventory did as an individual variable in a regression model with age and gender have a significant effect on change in Knee Injury/Hip disability and Osteoarthritis Outcome Score. Apart from this, no pain type affected the results. Conclusion: Three months of exercising with the VITALA app did not influence the outcome measures. The pain characteristic variables did generally not affect the results. This specific app requires further development and evaluation before it can be recommended to people with OA / Introduktion: Artros i höft och/eller knä är vanliga ledsjukdomar där första ledets behandling är fysiskt aktivitet och träning, viktkontroll och utbildning. Tidigare forskning har visat att digitala tjänster och produkter kan användas som stöd för träning. VITALA är en ny digital tjänst under utveckling. Syfte: Syftet med denna studie var att utvärdera effektiviteten av VITALA vad gäller ledsmärta, åsikt om knät/höften, och funktion i nedre extremitet samt huruvida tecken på förändrad smärtmodulering påverkade effekten. Metod: I en prospektiv kohortstudie tränade 17 deltagare med klinisk artros med stöd av VITALA i tre månader. Utfallsmått var Numerical Pain Rating Scale, Knee Injury/Hip disability and Osteoarthritis Outcome Score och 30 Second Chair Stand Test. Hierarkiska regressionsanalyser användes för att mäta om effekten på varje utfallsmått påverkades av smärttrösklar, neuropatiska smärtsymtom eller centralnervösa symtom.                  Resultat: Ingen signifikant effekt sågs avseende något av utfallsmåtten. Central Sensitization Inventory hade som individuell variabel i en regressionsmodell med ålder och kön en signifikant effekt på förändring av Knee Injury/Hip disability and Osteoarthritis Outcome Score. I övrigt påverkade inte smärttyp resultaten. Slutsats: Tre månader av träning med appen VITALA påverkade inte utfallsmåtten. Smärttypsvariablerna verkade generellt inte påverka resultaten. Denna app kräver fortsatt utveckling och utvärdering innan den kan rekommenderas till personer med artros.

Bakgrund: Obesitas förekommer i stort sett över hela världen. Orsakerna till en oönskad ökning av kroppsvikten är komplexa där både biologiska, miljömässiga och beteendemässiga faktorer kan ligga bakom. Tidigare studier har visat att det finns en utbredd stigmatisering i samhället av personer med obesitas, även inom sjukvården. Befintlig forskning har inte undersökt personer med obesitas upplevelser av fysioterapeutisk vård i Sverige, den kunskapsluckan ämnar denna uppsats att uppfylla.  Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka huruvida personer med obesitas inom svensk fysioterapeutisk vård påverkas av eventuell stigmatisering eller diskriminering. Metod: En kvalitativ metod baserad på semistrukturerade intervjuer användes. Totalt deltog fem informanter, där intervjuerna skedde separat via zoom. Materialet analyserades sedan genom en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom tre kategorier med tillhörande subkategorier. En informant beskrev upplevelser av diskriminering vid kontakt med fysioterapeuter, övriga hade haft en positiv upplevelse. Den tydligaste gemensamma faktorn var önskan om att bli bemött som en hel person, där samtliga beskrev att de ville bli sedda som en individ samt att fysioterapeuten skulle vara rak och ärlig i diskussioner  om vikt, förutsatt att det var nödvändigt att ta upp i förhållande till kontaktorsaken.   Slutsats: Resultatet är inte generaliserbart på den svenska fysioterapeutiska vården i stort. Det öppnar dock upp för en möjlighet att hitta relevanta mönster både internt inom studien samt i förhållande till andra liknande studier. / Background: Obesity is a global occurrence, the reasons behind an unwanted weight gain are complex where biological, environmental and behavioral factors all play a role. Prior research has shown that stigmatization of people with obesity is common in society and in healthcare. No prior research could be found regarding the experiences of obese people in encounters with physiotherapists in Sweden, this gap in knowledge is the focus of this paper. Objective: To investigate if people with obesity within Swedish physiotherapy care are affected by any stigmatization or discrimination. Method: This study utilized a qualitative method based on semi-structured interviews. Five participants were included in the study and were interviewed through the web based video software Zoom. The data was analyzed by way of qualitative content analysis Results: Three categories were identified with subsequent subcategories. One out of five participants described discrimination by their physiotherapist, the remaining participants described positive experiences. A common theme among the participants was the desire to be seen as an individual and that their physiotherapist should be honest and direct regarding the subject of weight as long as it is relevant to the context of their visit.  Conclusion: The results of this study cannot be generalized on Swedish physiotherapy care as a whole, however it does offer an opportunity to investigate relevant patterns internally in this study and compare them in relation to similar studies performed on the subject.

Bakgrund: Ländryggssmärta är ett stort folkhälsoproblem med ökande prevalens, troligtvis på grund av en växande population och stigande genomsnittlig ålder. Studier visar att individer med ländryggssmärta ofta har nedsatt motorisk kontroll i ländryggsregionen, vilket kan vara en bidragande faktor till smärtan och behovet av träning för att förbättra kontrollen har ett starkt evidensstöd. Syfte: Syftet med studien var att utvärdera den subjektivt visuella mätmetoden med hjälp av objektiva mått. Detta för att validera den subjektiva mätmetodens användning vid bedömning av motorisk kontroll i ländryggsregionen. Metod: Studien jämförde objektiv mätning med rörelsesensorer mot subjektiv visuell bedömning under motoriska kontrolltester i ländryggen för att kontrollera validiteten hos den subjektivabedömningen. Resultat: Resultaten visade att det alltid fanns en varierande grad av ländryggsrörelse i utförda övningar hos samtliga deltagare. ”Sittande knäextension” visade sig ha bäst samstämmighet mellan subjektiv och objektiv bedömning. Konklusion: Det skedde alltid någon form av rörelseutslag i ländryggen vid motoriska kontrollövningar, även om det subjektivt bedömdes som att ingen rörelse skedde. Vidare forskning behövs för att undersöka rörelseuttagen hos generell population samt för att fastställa mätkriterier för rörelse i övningarna.