No description available.

No description available.

Introduktion: Den vanligaste proceduren för att ge ett svårt sjukdomsbesked är att läkaren sätter sig ner med patienten och anhöriga för att berätta om diagnosen, prognosen och behandlingen. Sjuksköterskan brukar vara närvarande under samtalet för att höra vad som sägs och för att kunna stödja både patienten och läkaren under samtalet. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa faktorer som har betydelse för sjuksköterskans roll i samband med svåra sjukdomsbesked till patienter och anhöriga. Metod: Vald metod är en litteraturstudie. Arbetet har följt Polit och Beck (2016) nio steg. Till litteratursökningen användes databaserna PubMed och CINAHL. Sex artiklar återstod efter granskningen. Resultat: Efter bearbetning av artiklarna visar resultatet av litteraturstudien att det svåra sjukdomsbeskedet utgör en gräns. Faktorer som påverkar sjuksköterskans roll kan delas in i två olika huvudkategorier med hänsyn till när i tiden de inträffar, tiden före sjukdomsbeskedet och tiden efter sjukdomsbeskedet. De två huvudkategorierna kan vidare delas in i två underkategorier, patientrelaterade faktorer och sjuksköterskerelaterade faktorer. Slutsats: Sjuksköterskan är delaktig i patientens svåra sjukdomsbesked både för och efter att patienten har fått beskedet. Det är många gånger en balansgång mellan patientens autonomi och mående. Vilket kräver att sjuksköterskan kan överbrygga kommunikationshinder och kulturella skillnader genom sin kommunikationskompetens.

Abstrakt   Bakgrund: Cancerrelaterad smärta kan orsakas av sjukdom, behandling och kan variera, beroende på sjukdomens stadium och fas i behandlingen. Omfattande forskning har publicerats det senaste decenniet om cancersmärta. Trots detta har prevalensen av cancerpatienters smärta ej minskat. Generellt skattar 33% av personer med cancersjukdom i alla stadier och faser, en smärtproblematik som är måttlig till svår. Motiv: Cancerrelaterad smärta och dess inverkan är ett komplext fenomen som påverkar en människans livskvalité och hela väsen. Sjuksköterskan har en viktig roll att identifiera, behandla samt utvärdera en patients smärtproblematik. Utifrån detta finns ett vidare behov av forskning inom ämnet för att förbättra livskvalitén för denna patientgrupp. Syfte: Syftet med studien är att kartlägga sjuksköterskans självupplevda kunskap och tilltro till egen förmåga om cancerrelaterad smärta samt bedömning av smärtproblematik hos patienter med cancersjukdom. Metod: En tvärsnittsstudie med kvantitativ design där data har samlats in genom anonyma enkäter kring kunskap om smärta och smärtbedömning från sjuksköterskor verksamma inom olika delar av cancervården. Data analyserades genom deskriptiv statistik och signifikansprövningar där resultatet har presenterats i tabeller och en figur. Resultat: Av 170 tillfrågade, besvarades enkäten av 64 sjuksköterskor (38%) verksamma inom cancervården. Medianvärdet för sjuksköterskornas självskattade kunskap om bedömning av cancersmärta samt tilltro till egen förmåga att genomföra en omfattande smärtbedömning var 7 (enligt Self-Perceived Pain Assessment Knowledge and Confidence (SELF-PAC) skalan 0-10). Totalt var 22 (34%) av deltagarna specialistutbildade. Specialistutbildade sjuksköterskor skattade både sin kunskap samt sin tilltro till egen förmåga enligt SELF-PAC (median 8) statistiskt signifikant högre (p=0.01) i jämförelse med legitimerade sjuksköterskor.   Konklusion: Både legitimerade sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor i studien skattar sin kunskap och tilltro till egen förmåga att utföra smärtskattning förhållandevis högt. Specialistutbildning bidrar till ökad kunskap och tilltro till egen förmåga men inte lång erfarenhet i yrket. Mer forskning behövs med större studiepopulationer för att resultaten skall kunna generaliseras.

Bakgrund: Kronisk njursjukdom (KNS) anses vara ett världshälsoproblem som kännetecknas av en smygande och irreversibel försämring i njurarnas funktion att rena blodet från avfallsämnen. Det krävs ofta en radikal livsstilsförändring hos patienten med KNS och associeras bland annat med en stress och förlorad frihet. Sjuksköterskans omvårdnadsarbete med kroniskt njursjuka patienter syftar till att lindra lidande och motverka progression. Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskans erfarenheter av att ge omvårdnad till patienter med kronisk njursjukdom. Metod: Litteraturöversikt med en induktiv ansats. Litteratursökningen av originalartiklar med både kvalitativ och kvantitativ ansats genomfördes i databaserna Cinahl och PubMed (Medline). Totalt inkluderades 15 artiklar till resultatet efter de analyserats. Resultat: Resultat presenterades under tre huvudkategorier; Relationen mellan sjuksköterskan och patienten, Eftersträva en hög följsamhet och Förutsättningar för god omvårdnad. Huvudkategorierna mynnade sedan ut i åtta subkategorier. Diskussion: Erfarenheter från sjuksköterskor som arbetar med kroniskt njursjuka patienter visade sig bland annat vara påfrestande och i vissa fall omfattande. Deras erfarenheter visade även att en god relation var till deras fördel. Med Roys adaptionsmodell kan sjuksköterskorna se patienterna från ett helhetsperspektiv och en föränderlig miljö kunde till fördel skapa balans i tillvaron. Slutsats: Omvårdnadsarbetet med patienter med KNS var omfattande och i vissa fall kunde emotionella känslor uppträda. En god relation var till fördel för omvårdnadsarbetet och förbättrade följsamheten i den givna omvårdnaden / <p>Examinationsdatum: 2021-03-22</p>

Bakgrund: Alzheimers sjukdom är den vanligaste demenssjukdomen i Sverige och cirka 25000 individer insjuknar årligen. Alzheimers sjukdom brukar benämnas “de anhörigas sjukdom” eftersom det ofta är dem som står för stor del av vårdandet. För att vårdpersonal ska kunna stötta de närstående och den som insjuknat är det viktigt att arbeta personcentrerat och anpassa stödet efter individernas egenvårdskapacitet.  Syfte: Syftet var att beskriva närståendes upplevelser av att leva i en relation med en partner med Alzheimers sjukdom.  Metod: Metoden som använts är en kvalitativ litteraturstudie med grund i fyra patografier. Innehållsanalysen är utförd efter Graneheim och Lundmans beskrivning. Resultat: I patografierna beskrev författarna deras upplevelser av livet som närstående till en partner med Alzheimers sjukdom. Analysen resulterade i fyra kategorier med tillhörande underkategorier. Följande kategorier var; kärlek, sorg, att förlora sig själv och behov av stöd.  Slutsats: I resultatet framkom det att livet förändras för båda parter i relationen när den ena drabbas av Alzheimers sjukdom. Den friska närstående antar ofta en vårdande roll i att hjälpa den som blivit sjuk. Genom att bemöta närståendes behov av stöd i ett tidigare skede kan vården på sikt spara resurser. Detta relaterat till att närstående utan tillräckligt stöd riskerar att bli patienter på grund av nedsatt hälsa eller psykiska besvär som eventuellt kunnat förebyggas.

No description available.

Bakgrund: Diabetes Mellitus typ 2 är den vanligaste typen av sjukdomen Diabetes Mellitus och utgör cirka 80 procent av denna. Det är även den typ som ökar kraftigast i världen, vilket beror på ett flertal riskfaktorer såsom övervikt och fysisk inaktivitet. Behandlingen av sjukdomen är i första hand livsstilsförändringar, men att ändra levnadsvanor kan upplevas som en utmaning för många personer och behovet av stöd från sjuksköterskan i form av motivation, utbildning, information och vägledning är stort.  Syfte: Att beskriva sjuksköterskans roll för att främja goda levnadsvanor hos personer medDiabetes typ 2. Metod: Metoden var en allmän litteraturöversikt med kvalitativ ansats och grundades på tiokvalitativa vetenskapliga artiklar som analyserades med Fribergs analysmodell ochkvalitetsgranskades utifrån en mall av Willman et al. Resultat: Från resultatet framkom tre kategorier som beskriver sjuksköterskan roll attfrämja goda levnadsvanorna hos personer med diabetes typ 2: Stödjande och motiveranderoll, Pedagogisk roll och Relationsskapande roll. Slutsats: Sjuksköterskan kan bidra med flera insatser för att främja goda levnadsvanor hospersoner med diabetes typ 2. Den roll som krävs för detta kan skifta mellan att vara stödjande och motiverande, att fylla en pedagogisk och informerande funktion samt att verka relationsskapande. Med en ökad medvetenhet kring sjuksköterskans roll i omvårdnaden av dessa personer kan hälsa och välbefinnande främjas.

Bakgrund Anorexia nervosa är en psykiatrisk sjukdom som innebär en medveten självsvält. Det är få med sjukdomen som tillfrisknar och många går helt utan behandling. Det är en patientgrupp vilka inte alltid följer sjukvårdpersonalens råd och där många motsätter sig behandling. Det finns en problematik angående val av behandlingsmetod då det finns bristande evidens gällande behandlingsresultaten. Syfte Syftet med studien var att belysa sjuksköterskans roll i omvårdnaden av personer med anorexia nervosa och vilka faktorer som är av betydelse vid behandlingen. Metod En litteraturöversikt valdes som metod för att få en överblick över befintlig kunskap inom valt område. Tidigare forskning och studier som kunde svara till syfte och problemformulering samlades in för att få en översikt av genomförd forskning inom området. Sjutton artiklar inkluderades till resultatet. Resultat Resultatet visade på att sjuksköterskans roll i omvårdnaden av personer med anorexia nervosa är präglat av flertalet faktorer av betydande karaktär för behandlingsresultatet. Studien visade på fem huvudfynd: relationen mellan sjuksköterska och patient, information och kommunikation, betydelsen av att ge stöd och uppmuntran, betydelsen av kontroll för patienten i behandlingen, samt betydelsen av att se hela personen. Slutsats Relationen mellan sjuksköterskan och patienten är en väsentlig del i omvårdnaden, där sjuksköterskans egenskaper och kompetens är betydelsefulla. Faktorer som visat stöd och uppmuntran samt en god kommunikation är viktiga. Avslutningsvis vill vi belysa vikten av att bli sedd som en individ, att fokus inte endast ligger på ätbeteendet och viktuppgång utan att hela personen blir behandlad.

Bakgrund  Forskning har visat att sjuksköterskor upplever en bristande kunskap vid hantering av stickrädda barn och hur de kan motverka utvecklingen av stickrädsla hos barn. Vaccination är ett tillfälle då sjuksköterskor bland annat ska hantera barns stickrädsla, oförmåga att hantera detta kan leda till att sjuksköterskan känner sig pressad. Vaccinationstillfällen är en stor del av barnets kontakt med sjukvård i början av livet. För att barnet i vuxenålder ska våga söka sjukvård är det viktigt att sjuksköterskan vet hur hon ska bemöta barnet på bästa sätt, hur hon kan hantera och motverka stickrädsla hos barn. Syfte Syftet var att beskriva vilka omvårdnadsåtgärder sjuksköterskan kan tillämpa för att hantera och motverka stickrädsla hos barn vid vaccination. Metod Studien är en icke-systematisk litteraturöversikt där sökningar gjorts i CINAHL och PubMed. För studien valdes 15 artiklar ut och analyserades utifrån induktivt perspektiv.                                                                                                                      Resultat Resultatet visade att centrala områdena vid omvårdnaden är kommunikation och smärtlindring. Vid kommunikationen är det viktigt att individanpassa kommunikationen efter barnets kognitiva förmåga och intresse. Det är viktigt att informera barnet om vad som ska göras och görs samt varför. Resultatet visade att smärtlindring av olika former, så som olika administrationssätt, lokalbedövning samt distraktion, är viktiga för att lindra lidande vid injektioner.  Slutsats Av studien framkom att kommunikation och smärtlindring är de två viktigaste omvårdnadsåtgärder sjuksköterskan kan tillämpa vid vaccination för att hantera och motverka stickrädsla.