Uppsatsen söker utveckla vilka svårigheter som kan uppstå vid ledning av en allvarlig händelse och utforskar dessa djupare för att se varför de uppstår. För att göra detta nyttjas en välanvänd implementeringsteori av Lundquist där tillämparen står i fokus. Teorin utgår från att implementering endast kan ske om tillämparen förstår, kan och vill utföra uppgiften på rätt sätt. För att med ett breddat perspektiv få svar på vilket eller vilka av det tre villkoren som förklarar bristerna vid ledning av en allvarlig händelse har det gjorts intervjuer med ambulanspersonal på ambulansstationen i Umeå och dessa har kompletterats med en genomgång av KAMEDOrapporter. De har sedan kategoriserats och tematiskt analyserats för att nå svar på frågeställningarna. Rapporterna genererade fem kategorier: dokumentering, samverkan mellan olika organisationer, kommunikation, fördelning till sjukhus och tydlig ledning. Intervjuerna lyfter utöver detta framförallt svårigheten att få kontroll över situationen och ha förmågan och möjligheten att ta ett steg tillbaka från det medicinska arbetet och tänka ett steg framåt. Vidare bekräftar intervjupersonerna de fyra kvalitetsindikatorerna som identifierats som bristande i tidigare studie. Anledningarna framstår främst som resursbrist i form av utrustning och personal samt möjlighet till repetition kombinerat med en ovilja att följa konceptet fullt ut i alla situationer. Detta trots att det i tal uttrycks en positiv inställning och en vilja att följa konceptet.

Bakgrund: För ett fungerande skadeplatsarbete krävs det att sjuksköterskor i ledningsfunktion har ett fungerande samarbete internt inom ambulansverksamheten samt i samverkan med övriga räddningsinstanser. Den enskilde sjuksköterskan hamnar sällan i uppdrag där behov finns av ledningsfunktion. För att vara trygg i, samt effektivt kunna utföra, arbetet i ledningsfunktion har forskning visat att utbildning och erfarenhet krävs. Vid bristande ledning har kommunikationsbortfall blivit en konsekvens som lett till att personal inte tilldelats relevanta uppgifter, vilket i förlängningen har äventyrat patientsäkerheten. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelser av samarbete och samverkan i prehospital sjukvårdsledning. Metod: Studien utfördes som en kvalitativ intervjustudie med deskriptiv design. Åtta sjuksköterskor deltog. De var utbildade i, och hade erfarenhet av, prehospital sjukvårdslednings-konceptet (PS-konceptet) och intervjuades genom semistrukturerade intervjuer. Datamaterialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom fem kategorier; Att följa rutiner och riktlinjer underlättar/främjar skadeplatsarbetet; Att kommunikation är avgörande för ett effektivt skadeplatsarbete; Att personkännedom underlättar skadeplatsarbete; Att brist på tydlighet och känslor av osäkerhet hämmar samarbete och samverkan; Att önskan finns om mer övningar. Genom dessa kategorier formulerades temat; Optimalt omhändertagande kräver samövad personal i ledningsfunktion. Konklusion: Sjuksköterskor är i behov av kontinuerlig praktisk och teoretisk övning inom den egna verksamheten, samt med personal från samverkande verksamheter. Detta för att sjuksköterskor i ledningsfunktion ska kunna leda och organisera arbetet på skadeplats och därmed säkerställa ett optimalt omhändertagande av patienten som är patientsäkert och av hög kvalitet.

No description available.

No description available.

No description available.

Insatstiden vid prehospital sjukvårdsledning mellan 2010–2016 visar på att tid mellan händelsens inträffande och första avtransporterade patient på olycksplats, är för lång i jämförelse med rekommendationer inom traumaforskning. Författaren identifierade flera orsaker. Fokus i aktuell förbättringsansats kom att ligga på den prehospitala sjukvårdsledarens beslutsfattande förmåga. Ett beslutsstöd utvecklades från en kvalitetssäkrad bedömningsmall och provades via intervention i utbildning. Här rapporteras den vetenskapliga utvärderingen av deltagarnas självskattade förmågor före och efter utbildningen. Syftet med förbättringsarbetet var att utveckla och förbättra ett beslutsstöd och utbildningen av det, för snabbare initial insats vid prehospital sjukvårdsledning. Studiens syfte var att belysa om beslutsstödet upplevdes göra någon skillnad mellan deltagarna som använde beslutsstöd och de som ej använde beslutsstöd. Förbättringsarbetet bestod av ett test i befintlig prehospital sjukvårdsledarutbildning. Sjukvårdsledarens användning av beslutsstödet studerades via en mellangruppsdesign i befintlig utbildningsverksamhet genom observationsstudie som analyserades via styrdiagram. Studien innehöll en kvantitativ enkätstudie med egenskattad förmåga där svaren genomgick en statistisk analys via SPSS och MANOVA samt en fokusgruppsintervju som genomgick en kvalitativ analys med deduktiv-induktiv ansats. Prehospitala sjukvårdsledarens tid till beslut noterades bli kortare i flera fall vid användning av beslutsstöd. Positiva upplevelser av beslutsstödet förmedlades av deltagarna. Ingen signifikant skillnad mellan gruppernas egenskattade förmågor konstaterades efter analysen av enkätsvaren. Beslutsstödet kan tidseffektivisera insatsen vid prehospital sjukvårdsledning, vilket leder till att drabbade får ett snabbare omhändertagande. Bättre förutsättningar skapas för drabbade att få inhospital vård inom traumaforskning rekommenderad tid.

<p><strong>Introduktion:</strong> För att en räddningsinsats på olycksplats skall lyckas är en väl fungerande kommunikation nödvändig. Kommunikationen har visat sig vara ett vanligt problem vid utvärderingar av allvarliga händelser. Patientsäkerheten kan äventyras om det brister i informationsflödet mellan aktörerna i vårdkedjan. <strong>Syfte: </strong>Syftet med studien var att undersöka ambulanspersonalens uppfattningar av informationsöverföringen mellan sjukvårdens personal på olycksplats. Studien gjordes för undersöka om det fanns omständigheter som försvårar respektive underlättar informationsöverföringen. <strong>Metod: </strong>Enkätstudie bland ambulanspersonal (n= 103). <strong>Resultat: </strong>Tolv procent  ansåg att informationsöverföringen på olycksplats fungerade helt tillfredsställande. Av respondenterna var det 16,5 % som kände sig tillräckligt utbildade för att leda sjukvården på olycksplats, män kände sig signifikant oftare tillräckligt väl utbildade än kvinnor (p= < 0,02). Det var också fler män än kvinnor som kände sig säkra i rollen som sjukvårdsledning (p=< 0,01).  Det framkom att både mänskliga och tekniska faktorer påverkar kommunikationen samt att olycksplatsens geografiska läge, storlek och typ också hade påverkan. <strong>Konklusion:</strong> Faktorer som försvårar kommunikationen är låg tillit till en del av den tekniska utrustningen samt känslan av att vara otrygg i rollen som sjukvårdsledare. Erfaren personal samt erfarenhet av sjukvårdsledning anses vara faktorer som underlättar kommunikationen.  Fler studier behövs om  kommunikationen på olycksplats och även validerade skalor som mäter kommunikation bör utvecklas. <strong></strong></p> / <p><strong>Introduction: </strong>Well-functioning communication is essential for the success of rescue efforts at the scene of an accident. Problems in communication have proved to be a common occurrence in evaluations of serious incidents. Security of the patient might be adventured if there are problems in the flow of information between the actors in the chain of care. <strong>Purpose:</strong> The purpose of this study was to investigate paramedics’ experiences of the exchange of information within the medical service at the scene of accidents. The study was carried out to investigate if there were circumstances that aggravate or help the transfer of information. <strong>Method:</strong> A survey study among paramedics (n = 103). <strong>Result:</strong> Twelve percent perceived that communication of information worked completely satisfactorily. A total of 16.5 % of respondents felt well enough trained to lead the medical service at an accident scene and men felt significantly more often than women that they were well trained enough for the task (p= < 0,02). There were also significantly more men who felt confident in the roll as leader of the medical service(p=< 0,01).   <strong>Conclusion:</strong> Factors which make communication difficult included diminished trust in technical equipment and feelings of uncertainty in the roll of leader. Experienced personnel and leaders are seen as factors which positively affect communication. More studies concerning communication at accident scenes are needed and also validated scales for the measurement of communication skills.</p>

Introduktion: För att en räddningsinsats på olycksplats skall lyckas är en väl fungerande kommunikation nödvändig. Kommunikationen har visat sig vara ett vanligt problem vid utvärderingar av allvarliga händelser. Patientsäkerheten kan äventyras om det brister i informationsflödet mellan aktörerna i vårdkedjan. Syfte: Syftet med studien var att undersöka ambulanspersonalens uppfattningar av informationsöverföringen mellan sjukvårdens personal på olycksplats. Studien gjordes för undersöka om det fanns omständigheter som försvårar respektive underlättar informationsöverföringen. Metod: Enkätstudie bland ambulanspersonal (n= 103). Resultat: Tolv procent  ansåg att informationsöverföringen på olycksplats fungerade helt tillfredsställande. Av respondenterna var det 16,5 % som kände sig tillräckligt utbildade för att leda sjukvården på olycksplats, män kände sig signifikant oftare tillräckligt väl utbildade än kvinnor (p= &lt; 0,02). Det var också fler män än kvinnor som kände sig säkra i rollen som sjukvårdsledning (p=&lt; 0,01).  Det framkom att både mänskliga och tekniska faktorer påverkar kommunikationen samt att olycksplatsens geografiska läge, storlek och typ också hade påverkan. Konklusion: Faktorer som försvårar kommunikationen är låg tillit till en del av den tekniska utrustningen samt känslan av att vara otrygg i rollen som sjukvårdsledare. Erfaren personal samt erfarenhet av sjukvårdsledning anses vara faktorer som underlättar kommunikationen.  Fler studier behövs om  kommunikationen på olycksplats och även validerade skalor som mäter kommunikation bör utvecklas. / Introduction: Well-functioning communication is essential for the success of rescue efforts at the scene of an accident. Problems in communication have proved to be a common occurrence in evaluations of serious incidents. Security of the patient might be adventured if there are problems in the flow of information between the actors in the chain of care. Purpose: The purpose of this study was to investigate paramedics’ experiences of the exchange of information within the medical service at the scene of accidents. The study was carried out to investigate if there were circumstances that aggravate or help the transfer of information. Method: A survey study among paramedics (n = 103). Result: Twelve percent perceived that communication of information worked completely satisfactorily. A total of 16.5 % of respondents felt well enough trained to lead the medical service at an accident scene and men felt significantly more often than women that they were well trained enough for the task (p= &lt; 0,02). There were also significantly more men who felt confident in the roll as leader of the medical service(p=&lt; 0,01).   Conclusion: Factors which make communication difficult included diminished trust in technical equipment and feelings of uncertainty in the roll of leader. Experienced personnel and leaders are seen as factors which positively affect communication. More studies concerning communication at accident scenes are needed and also validated scales for the measurement of communication skills.

Bakgrund: Vid en allvarlig händelse krävs det att ambulanssjukvården, räddningstjänsten och polisen samverkar för att nå bästa möjliga utfall vid arbetet i skadeområdet. Arbetet i skadeområdet styrs av tydliga föreskrifter och rutiner. Då allvarlig händelse inträffar relativt sällan kan ambulanspersonalen uppleva en osäkerhet att samverka på skadeområdet. Inom diskursetiken ges det goda argumentet företräde framför maktförhållanden och manipulation i syfte att nå enighet och rationell förståelse. Patientperspektivet ska genomsyra de beslut som fattas i skadeområdet vilket möjliggörs genom enighet mellan de samverkande organisationerna. Syfte: Att undersöka ambulanspersonalens erfarenhet att samverka med polis och räddningstjänst i skadeområde. Metod: Studien utfördes genom en integrativ litteraturstudie. Systematiska databassökningar genomfördes i databaserna PubMed, CINAHL och PsycINFO. Resultatet baseras på 15 vetenskapliga artiklar som bedöms vara av måttlig till hög kvalitet. Analysen genomfördes enligt Whittemore och Knafls (2005) metodbeskrivning. Resultat: Samverkan mellan organisationerna innebar utmaningar i att skapa balans mellan det egna och det gemensamma ansvaret. Ledarskapet hade i hög grad inverkan på arbetet i skadeområdet, men att iklä sig rollen som sjukvårdsledare förknippades ofta med osäkerhet hos ambulanspersonalen. Kunskap, kommunikation och en känsla av tillhörighet skapade förutsättningar för samverkan mellan organisationerna. Resultatet presenteras under fyra huvudteman: "Vi" och "dem", Härska utan att söndra, Konsten att kommunicera och Övning ger färdighet. Konklusion: Förmågan att kommunicera och att ha förståelse för varandra skapar förutsättningar för samverkan mellan ambulans, polis och räddningstjänst. Det finns ett behov av att utveckla ambulanspersonalens förmåga i radiokommunikation och att undersöka hur gemenskap kan befrämjas. / Bakgrund: Vid en större olycka är det nödvändigt att ambulansen, polisen och räddningstjänsten samarbetar för att uppnå bästa möjliga resultat när man arbetar i skadeområdet. Arbetet på olycksplatsen styrs av tydliga regler och rutiner. Eftersom större händelser inträffar relativt sällan kan ambulanspersonalen uppleva osäkerhet om samarbetet i skadeområdet. I diskursetiken har det goda argumentet företräde framför maktrelationer och manipulation för att nå enighet och rationell förståelse. Patientperspektivet ska genomsyra de beslut som fattas inom skadeområdet, vilket möjliggörs genom överenskommelse mellan de samverkande organisationerna. Syfte: Att beskriva ambulanspersonalens erfarenheter av samarbete med polis och räddningstjänst på olycksplatsen. Metod: Studien genomfördes genom en integrativ litteraturstudie. Systematiska databassökningar genomfördes i databaserna PubMed, CINAHL och PsycINFO. Resultaten är baserade på 15 vetenskapliga artiklar som anses vara av måttlig till hög kvalitet. Analysen utfördes enligt Whittmores och Knafls (2005) metodbeskrivning. Resultat: Samarbetet mellan organisationerna innebar utmaningar för att skapa en balans mellan det egna och det gemensamma ansvaret. Ledarskapet hade en stor inverkan på arbetet inom skadeområdet och tog på sig rollen som ambulanssjukvårdare, men var ofta förknippat med osäkerhet bland ambulanspersonalen. Kunskap, kommunikation och en känsla av tillhörighet skapade förutsättningar för samverkan mellan organisationerna. Resultatet presenteras under fyra huvudteman: "Vi" och "dem", Avgörande utan splittring, Konsten att kommunicera och öva gör perfekt. Slutsats: Förmågan att kommunicera och ha förståelse för varandra skapar goda förutsättningar för samverkan mellan ambulanssjukvården, polisen och räddningstjänsten. Det finns ett behov av att utveckla ambulanspersonalens förmåga inom radiokommunikation och att undersöka hur känslan av samhörighet kan främjas.

Introduktion: Sjuksköterskan inom ambulanssjukvården utsätts många gånger för det okända, de arbetar i utmanande miljöer och utför avancerad vård prehospitalt. Vid särskild händelse tilldelas första ambulans på plats rollen som sjukvårdsledning. Ofta tilldelas rollen utan möjlighet till förberedelser och med knapphändig information och en oro inför denna uppgift finns. Syfte: Att belysa sjuksköterskan i ambulans upplevelse av att vara i ledningsroll vid en särskild händelse. Metod: Studien har en kvalitativ design med induktiv ansats. Tolv sjuksköterskor verksamma i ambulanssjukvården i västra Sverige intervjuades via semistrukturerade intervjuer.  Innehållsanalys med manifest nivå användes som analysmetod. Resultat: Resultatet resulterade i fem teman: Att bli tilldelad utmaningen, Att ta sig an rollen, När känslorna tar över, Att uppnå kontroll och Erfarenhet skapar lugn. Slutsats: För sjuksköterskorna i studien var det en utmaning att ta sig an ledningsrollen vid särskild händelse. Ledningsrollen kunde leda till känslomässiga reaktioner och upplevdes påfrestande. Det fanns en strävan efter kontroll genom struktur, information och överblick.  Deltagarna i studien önskade att få öva mer och använda sin kunskap på de mindre skadehändelserna