Det här examensarbetet presenterar på vilket sätt rektorer från två kommuner i Sverige organiserar sitt vägledningsarbete i grundskolan och hur detta sker i relation till Skolverkets Allmänna råd - arbete med Studie- och yrkesvägledning. Vi vill skapa en överblick av hur några rektorer planerar och lägger upp sitt vägledningsarbete. För att genomföra detta har vi intervjuat 8 rektorer i två olika kommuner. Resultatet från intervjuerna har jämförts mot skolverkets allmänna råd om vägledning som utgetts av Skolverket samt litteratur och forskning i ämnet. Efter avslutat arbete kan vi lyfta fram att rektorerna planerar och organiserar sin vägledning olika mellan kommunerna och på vissa områden även så inom samma kommun. Rektorerna anser att vägledningen är en viktig och central del av skolans verksamhet och upplever att stora delar av det vägledande arbetet fungerar bra. Många av rektorerna lyfter fram kompetensen hos studie- och yrkesvägledaren och ser dem som en resurs för resten av personalen. Dock har många av rektorerna svårigheter att göra studie- och yrkesvägledningen till hela skolans ansvar. Detta kan bero på olika saker, men vissa av rektorerna har börjat genomföra självständiga projekt på sin skola för att kunna organisera vägledningen på ett annat sätt framöver.

Att studie- och yrkesvägledningen har tydliga riktlinjer att följa syns i olika styrdokument och lagar men allt som oftast är inte detta en verklighet som skolorna följer. Syftet med detta arbete är att undersöka likheter och skillnader mellan rektorers och studie- och yrkesvägledares syn på bland annat organisationen i skolan, hur rektorer ser på hela skolans ansvar samt om där finns skillnader i synen på studie- och yrkesvägledningen när rektorer respektive vägledare berättar om den. Studien genomfördes med stöd av kvalitativa intervjuer med verksamma rektorer och studie- och yrkesvägledare i två norrlandskommuner. Resultatet som framkom stämde ganska bra med de rapporter och den tidigare forskning vi bearbetat. Utredningar, forskning och rapporter visar att organisationen av studie- och yrkesvägledningen är något som har en tendens att vara otydlig och ansvaret ligger ofta på den enskilda studie- och yrkesvägledaren. Rektorernasom är de som har ansvaret är pålästa om ’hela skolans ansvar’ när det gäller studie- och yrkesvägledning och anser att det är en viktig del i dagens skola men därefter släpper de tyglarna och låter studie- och yrkesvägledaren ta det största ansvaret när det egentligen ska vara tvärtom. Styrningen uppifrån är ofta oklar trots att rektorer har kunskapen om vad som står i läroplaner och i de allmänna råden om studie- och yrkesvägledning. Samarbetet med lärarna är begränsat vilket kan bero på att lärarna inte heller alltid vet vilken studie- och yrkesvägledarnas roll är. Samtidigt upplevs yrket väldigt fritt av den verksamma studie- och yrkesvägledaren och det är inte alltid svårt att få gehör för önskemål även om studie- och yrkesvägledare ofta önskar ett utökat samarbete med lärare.

Unga ställs inför ett stort utbud av utbildningar och ett arbetsliv i ständig förändring. Forskning visar att behovet av att stärka ungas valkompetens har ökat. Att välja utbildning, och samtidigt veta vad man vill göra längre fram, är svårt för ungdomar. En forskningsrapport från Skolverket framhåller att föräldrars utbildningsbakgrund har stor betydelse för hur ungdomar väljer gymnasieutbildning. Enligt läroplanen ska skolan bidra till att elevers studie- och yrkesval inte begränsas av social och kulturell bakgrund. Studie- och yrkesvägledningen ska fungera som en kompensation för vilken stöttning eleven får med sig hemifrån. Studie- och yrkesvägledning ska vara likvärdig oavsett i vilken kommun eleven studerar. Den nationella styrningen av uppdraget är inte reglerad och preciserad, utan det är upp till varje kommun och skola att avgöra hur resurser för studie- och yrkesvägledning fördelas. I mitt examensarbete genomförde jag en kvalitativ intervjustudie med fem studie- och yrkesvägledare inom den kommunala grundskolan. Syftet var att få kunskap om arbetet med valkompetens och likvärdighet av studie- och yrkesvägledning i grundskolan. I intervjustudien framkom att professionen upplever att det finns brister i likvärdigheten mellan skolorna. Kunskap kring läroplan och styrdokument samt vad som påverkar ungas val finns inom professionen. Dock saknas det ett systematiskt arbete med karriärvägledning. Det saknas även en plan för hur studie- och yrkesvägledning kan förebygga att unga begränsas av social och kulturell bakgrund i sina framtida val. Skolinspektionen och Statens offentliga utredningar, SOU, drar likande slutsatser när det gäller brister i likvärdighet och kvalité för studie- och yrkesvägledning i grundskolan. Om skolan ska fungera som jämlik arena i samhället, och arbetet med studie- och yrkesvägledning spegla styrdokumenten, behöver resurser satsas på karriärlärande insatser i grundskolan.

Vi valt att fördjupa oss i pedagogers dokumentationsarbete utifrån den nya lagstiftningen som kom i juni 2014, gällande arbete kring extra anpassningar, särskilt stöd och åtgärdsprogram Metoden som i denna studie används är en enkätundersökning i form av ett onlineformulär, med möjlighet till fritextsvar, som vi analyserar både kvantitativt och kvalitativt. Respondenterna är yrkesverksamma pedagoger i gymnasiesärskolans olika program. Resultatet av studien ger en enhetlig bild av hur godtyckligt statens intentioner realiseras och implementeras i skolans verksamhet. Detta beroende på tjänstemännens tolkningar av statens givna ramar. Studien visar en stor diskrepans mellan respondenternas verksamheters olika implementering, förändrade arbetssätt och rutiner kring dokumentation, sedan lagändringen i Skollagens(2014), 3:e kap 8-9§. Styrdokument tolkas, verkställs och förankras beroende på ledning, styrning och stimulans, maktkultur och diskurser. Resultat visar även på en ökad kollegial samverkan, då respondenterna skriver färre åtgärdsprogram än tidigare. Majoriteten av respondenterna talar om ett oförändrat arbete eller ingen förändring med Arbete kring extra anpassningar, särskilt stöd och åtgärdsprogram (Skolverket, 2014). Respondenterna ger även uttryck för otydliga direktiv, på grund av styrdokument med stort tolkningsutrymme och avsaknad av tydliga ramar.