Bakgrund Trycksår är en lokaliserad skada i hud och/eller underliggande vävnad som orsakas av tryck eller tryck i kombination av skjuv. Den vanligaste lokalisationen för trycksår är över benutskott där huden är tunn. Trycksår delas in i fyra kategorier beroende på dess omfattning. Trycksår klassificeras som en vårdskada vilken kan leda till ett lidande för personen med trycksår. Förebyggandet av en vårdskada ligger inom sjuksköterskans ansvarsområde. Syfte Syftet med studien är att beskriva personers upplevelser av att leva med trycksår. Metod Denna litteraturöversikt utgörs av 15 artiklar av både kvalitativ och kvantitativ design. Databaserna som använts är PubMed och Cinahl. Samtliga artiklar är kvalitetsgranskade utifrån Sophiahemmet högskolas bedömningsunderlag. Resultat Upplevelserna av trycksårets existens kan variera och ha påverkan på personens liv. Fyra huvudkategorier framkom för att beskriva upplevelserna. Upplevelsen av smärta, upplevelsen av relationer och bemötande i vården, upplevelsen av vardagsliv, och upplevelsen psykisk påverkan. Slutsats Smärtan från trycksåret visade sig vara en dominant fysisk faktor som hade inverkan på personer med trycksårs levnadsvanor, och där personernas liv även påverkades för att främja trycksårets behandling. Denna påverkan resulterade i uppoffringar i vardagen, såsom sociala interaktioner och reducerad alldaglig livsföring. Trycksårets existens hade även negativ påverkan på personernas självbild, vilket visade sig genom psykosociala påföljder.

Bakgrund: Smärta definieras som en obehaglig sensorisk och emotionell upplevelse associerad med verklig eller potentiell vävnadsskada, eller beskriven i termer av en sådan skada. Spädbarn har förmåga att känna smärta och är dessutom känsligare för smärtstimulering än äldre barn och vuxna. Smärta hos spädbarn kan få allvarliga konsekvenser och bör därför uppmärksammas och behandlas. Sjuksköterskan kan bedöma spädbarnets smärta genom att använda sig av smärtbedömningsverktyg. Riktlinjer fastslår att smärtbedömning av spädbarn ska ske med smärtbedömningsverktyg och att smärtan ska bedömas och dokumenteras regelbundet då vitala parametrar registreras. Utöver detta har sjuksköterskan etiska och moraliska åtaganden som innebär att hon ska hantera och lindra patienters smärta. Syfte: Syftet med studien är att beskriva i vilken utsträckning sjuksköterskan använder sig av smärtbedömningsverktyg hos spädbarn samt vilka faktorer som påverkar denna användning. Metod: En litteraturstudie valdes som metod då den ansågs bäst kunna besvara studiens syfte och ge det bredaste och mest tillförlitliga resultatet. Vetenskapliga artiklar hittades via sökning med vedertagna sökord i databaser och genom manuella sökningar. Efter kritisk granskning av artiklarnas innehåll och kvalitet inkluderades slutligen 19 artiklar i resultatet. Resultat: Studier visade att sjuksköterskans användning av smärtbedömningsverktyg hos spädbarn varierade men generellt sett var användningen låg. Det fanns stora skillnader mellan sjuksköterskornas rapporterade användning av smärtbedömningsverktyg och den dokumenterade användningen. Faktorer som påverkade sjuksköterskans användning av smärtbedömningsverktyg var sjuksköterskans utbildning/kunskap, arbetssituation, administrering av analgetika, förekomst av riktlinjer för smärtbehandling, journalens utformning, sjukhusets karaktär, tillgång till smärtexpertis samt barnets diagnos/ingrepp och ålder. Slutsats: Många faktorer påverkar sjuksköterskans användning av smärtbedömningsverktyg. Men trots kunskap om dessa faktorer och trots införandet av riktlinjer och utbildning är sjuksköterskans användning av smärtbedömningsverktyg hos spädbarn generellt sett liten. För att öka användningen av smärtbedömningsverktyg är det viktigt att sjuksköterskan ser verktygen som en del i den rutinmässiga omvårdnaden av spädbarnet.

Bakgrund: I omhändertagandet av barn med smärta kan specialistsjuksköterskor inom den prehospitala vården använda sig av olika medicinska åtgärder likväl som icke-medicinska. Dock visade studier från andra länder att barn varken smärtskattas eller smärtlindras adekvat.  Syfte: Studiens syfte var att undersöka hinder och möjligheter gällande barns rätt till smärtlindring enligt specialistsjuksköterskors erfarenheter i den prehospitala vården.  Metod: En kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats genomfördes. Elva specialistsjuksköterskor deltog i semistrukturerade intervjuer. Innehållet analyserades sedan med hjälp av kvalitativ innehållsanalys.  Resultat: Samtliga deltagare i studien upplevde att det saknades kunskap och utbildning om barns smärta och smärtlindring prehospitalt. Ett av de större hinder för att smärtlindra barn var osäkerheten kring att sätta en perifer venkateter (PVK). Även svårigheten att bedöma barns smärta var ett hinder. Deltagarna i studien framhöll vikten av ett lugnt och tryggt bemötande för att ge goda möjligheter att skapa förtroende som ledde fram till smärtlindring. Specialistsjuksköterskorna ansåg att det fanns ett bra utbud av läkemedel som ökade möjligheten att smärtlindra barn. Det fanns dock en önskan om fler läkemedel som inte krävde intravenös administrering. Slutsats: Det tycks som att barns rätt till smärtlindring ännu inte uppfylls inom den prehospitala vården. Det finns fortfarande omständigheter som förhindrar detta på grund av en oro från specialistsjuksköterskor att sticka barn samt effekterna läkemedel kan ge. Det finns dock goda möjligheter att förändra detta då det finns en vilja och önskemål att förbättra kompetensen genom ökad kunskap och utbildning.

En mycket vanlig omvårdnadsdiagnos hos barn är akut smärta. Enligt svensk lag har barnsamma rätt till god vård som vuxna Barn är också en egen individ och ska mötas på sinegen nivå. Då behöver sjuksköterskan ha kunskap om de speciella förutsättningar somfinns vad gäller att möta, skatta och behandla smärta hos barn. För de flestasjuksköterskor är mötet med barn i en vårdsituation en sällanhändelse och de kan därförkänna osäkerhet i dessa situationer.SyfteAtt beskriva sjuksköterskors upplevelser av att möta, smärtskatta och behandla barn medakut smärta prehospitalt och på vårdavdelning.MetodVi har gjort en strukturerad litteraturstudie med inslag av den metodologi som användsvid systematiska översikter. Litteraturstudien baseras på 13 artiklar som söktes fram idatabaserna PubMed och CINAHL.ResultatResultatet visar tre huvudkategorier; Upplevelsen av att möta barnet, Upplevelsen av attsmärtskatta barnet och Upplevelsen av att behandla barnets smärta. Mångasjuksköterskor känner osäkerhet då de möter barn med akut smärta. Att smärtskatta barnupplevs svårt då de skalor som finns är svåra att applicera på barn och därför sällananvänds. Att smärtlindra barn med läkemedel upplevs obehagligt, med osäkerhet kringdosering och rädsla för komplikationer. Att inte våga ge smärtlindring känns inte hellerbra, då barnet fortsätter känna smärta. Det är svårt att få tillräcklig erfarenhet gällandebarn, och i synnerhet barn med smärta, då dessa situationer är sällanhändelser för de flestasjuksköterskor.SlutsatsSmärta hos barn tenderar att vara underbehandlad då många sjuksköterskor kännerosäkerhet inför detta. Sjuksköterskor upplever att deras trygghet gällande vård ochsmärtlindring av barn skulle öka om mer användarvänliga hjälpmedel fanns samt om merutbildning erbjöds.

Bakgrund Specialistsjuksköterskan har en svår och viktig roll i att smärtlindra barn och ge dem en evidensbaserad omvårdnad. Barns smärta har underskattats och underbehandlas genom åren då man trott att små barn inte känner smärta, men forskning visar att barn känner smärta, även prematura barn känner smärta. Den prehospitala vården ligger först i vårdkedjan och har andra förutsättningar för vård än inne på sjukhus, vilket ställer krav på vårdteamet att de har medicinska och vårdvetenskapliga kunskaper. Syftet var att belysa specialistsjuksköterskans upplevelser och erfarenheter av smärtlindring av barn i ett prehospitalt kontext. Metoden som valdes att användas var en integrativ litteraturgenomgång. Sexton vetenskapliga artiklar kvalitetsgranskades och analyserades. Datainsamlingen gjordes via sökningar i Public Medline (PubMed), The Culmative Index to Nursing and Allied Health Literature (CINAHL). Resultatet i studien fann flera omständigheter som påverkar specialistsjuksköterskor vid smärtlindring av barn prehospitalt. De redovisas i fyra huvudkategorier med underkategorier. Huvudkategorierna är; Förkunskap, Känslomässiga reaktioner, Omhändertagande och Sällan händelser. Till förkunskap kopplades underkategorierna; Förberedelse, Behandlingsriktlinjer och Kunskap/Utbildning. Till känslomässiga reaktioner kopplades Stress. Den tredje huvudkategorin omhändertagande kopplades till Kommunikation, och den fjärde huvudkategorin sällan händelse kopplades Erfarenhet som under kategori. Slutsatsen Barn med smärta är en sällanhändelse för den prehospitala sjukvården som påverkar specialistsjuksköterskan som inte får samma erfarenhet av att vårda denna patientgrupp som med den vuxna människan. Det är av vikt att personalen får utbildningar, övningar kontinuerligt för att upprätthålla och utveckla sina kunskaper för att behandla barns smärta

Syfte: Inom parodontal plastikkirurgi är det av intresse för kliniker att minska postoperativ smärta vid vävnadstagning i gommen. Denna litteraturöversikts syfte var att ge en översikt över olika modeller för vävnadstagning och parametrar som används för att utvärdera sårläkning och postoperativa besvär efter vävnadstagning i gommen. Material och metod: Baserat på en systematisk litteratursökning inkluderades artiklar som utvärderade sårläkning och postoperativa besvär vid vävnadstagning i gommen. Studier utförda på djur, case reports och case series med <5 deltagare exkluderades. Efter granskning av artiklarna presenterades studierna i olika modeller. Artiklarna grupperades baserat på studiedesign och tekniker vid vävnadstagning. Resultat: Sammantaget grupperades 47 artiklar i fem modeller där enstaka artiklar bidrog med data till >1 modell: 1) standardiserad vävnadstagning i samband med klinisk studie – sekundärläkning (2 artiklar); 2) standardiserad vävnadstagning i samband med behandling – primärläkning (4 artiklar); 3) standardiserad vävnadstagning i samband med behandling – sekundärläkning (11 artiklar); 4) icke-standardiserad vävnadstagning i samband med behandling – primärläkning (11 artiklar); och 5) icke-standardiserad vävnadstagning i samband med behandling – sekundärläkning (24 artiklar). Dominerande parametrar som användes var postoperativ smärta, postoperativt obehag, mängd använd analgetika, komplett sårepitelisering och vävnadsfärgmatchning.Slutsats: Den mest använda modellen i litteraturöversikten är icke-standardiserad vävnadstagning i samband med behandling – sekundärläkning, medan dominerande parametrar är komplett sårepitelisering, vävnadsfärgmatchning, smärtskattningsskalor och mängd använd analgetika. Användning av standardiserad vävnadstagning i samband med inducerat trauma är avgörande för en opartisk bedömning av olika behandlingar av sårytor i munhålan. / Aim: Within periodontal plastic surgery it is of interest for clinicians to reduce postoperative pain at the palatal harvesting site. This review aimed to provide an overview on the different models of tissue harvesting and parameters used to assess wound healing and postoperative discomfort after palatal tissue harvesting.Material and methods: Articles evaluating wound healing and postoperative discomfort after palatal tissue harvesting were included herein based on a systematic literature search. Studies performed on animals, case reports and case series with <5 participants were excluded. Articles were grouped based on study design and harvesting technique. Results: Altogether, 47 articles were grouped into the following five models, with some of the articles contributing data to >1 category: 1) standardized tissue harvesting for study purpose only with secondary healing (2 articles); 2) standardized tissue harvesting for treatment purpose with primary healing (4 articles); 3) standardized tissue harvesting for treatment purpose with secondary healing (11 articles); 4) non-standardized tissue harvesting for treatment purpose with primary healing (11 articles); and 5) non-standardized tissue harvesting for treatment purpose with secondary healing (24 articles). Postoperative pain and discomfort, consumption of pain killers, complete wound epithelialization, and tissue color match were the dominant parameters assessed.Conclusion: The most commonly used model in this review was the non-standardized tissue harvesting for treatment purpose with secondary healing, while complete wound epithelialization, tissue color match, pain rating scales, and amount of consumed analgesics were the most commonly used parameters. However, use of standardized tissue harvesting in terms of induced trauma is imperative for unbiased assessment of the various oral wound treatments.

Bakgrund: Ca 18000 personer per år bryter höften i Sverige och incidensen ökar varje år. Majoriteten av dessa är äldre kvinnor och orsaken till detta är osteoporos som innebär urkalkning av benet. Syfte: Att belysa hur patienterna upplever och påverkas av smärta i samband med höftfrakturer. Metod: Studien är en litteraturstudie där 9 artiklar granskats och sammanställts. För att få fram artiklar har sökningar gjorts i databaserna Cinahl och Pubmed. Resultat: Resultatet visar att patienterna accepterar smärta i samband med sjukhusinläggning. Kommunikationen om smärtan är oklar för patienterna. Hög smärta under sjukhusvistelsen ledde till längre vårdtid, sämre rehabilitering och sänkt livskvalitet. Slutsats: Smärtlindring är viktigt för hög smärta leder till längre vårdtid. Därför är kommunikationen mellan patient och sjuksköterska av stor betydelse så att patienten inte ska ha ont i onödan. / Background: Approximately 18000 people suffer from hip fractures every year in Sweden and it increases every year. The majority of these are older females and the cause of this is osteoporosis which means degrading of the bone. Aim: To highlight how patients with hip fractures experience and are affected by pain. Method: The study is a literature review based on a total of nine articles. The databases that was searched are Cinahl and Pubmed. Results: The results show that patients accept pain when admitted to a hospital. The communication about pain is unclear for the patients. High pain during the hospital stay lead to longer admittance, worse rehabilitation and lower quality of life. Conclusion: Pain management is important because high pain leads to longer admittance. Because of that communication is of most importance between patient and nurse so that the patient doesn’t suffer from pain unnecessarily.

No description available.

Hos patienter med demenssjukdomar, som successivt börjat förlora sin kognitiva förmåga att uttrycka sig, manifesteras flertalet problem i vardagen. Det påverkar patienten negativt med exempelvis onödiga smärtor, oro eller agitation. Samtidigt den påverkar omvårdnadspersonal, andra medboende samt anhöriga, vilka riskerar att uppleva den stress som medförs. Obehandlad smärta eller misstolkningar av uttryck för smärta hos patienter med demenssjukdom leder till ett stort lidande. Det kan därför vara av värde att använda smärtskattningsinstrument och ibland kombinationer av sådana. Vilket leder till en adekvat bedömning av patientens status vilket ofta leder till en god och trygg vård. Syftet med studien är att beskriva sjuksköterskors användning av smärtskattningsinstrument för bedömning av smärta hos patienter med demenssjukdomar. Den systematiska litteraturöversikten resulterade i två huvudteman och sex subteman: 1) Hinder för användning av smärtskattningsinstrument. a) Brist på erfarenhet skapar osäkerhet b) Tidsbrist c) Bristande utbildning d) Kommunikationshinder mellan patient och sjuksköterska 2) Erfarenhet av smärtskattningsinstrument a) Tilltro till smärtskattningsinstrument b) Upplevda svagheter hos smärtskattningsinstrument. Det mest använda smärtskattningsinstrument enligt studien är Abbey Pain Scale (APS). Där finns orsakerna till att att sjuksköterskor använder smärtskattningsinstrument för patienterna med demenssjukdom i begränsade omfattning eller inte alls. Till exempel osäkerhet, tidsbrist, kommunikationsbrist och frånvaro av utbildning. En förbättrad och riktad utbildning till personal som arbetar kring patienter med demenssjukdomar är betydelsefull. Det resulterar i ökad möjligheterna att urskilja smärta, oro, depression och andra beteendeförändringar som är vanliga symptom på smärta. Att kunna optimera smärtbehandlingen möjliggörs genom användning av smärtskattningsinstrument som på ett bra sätt kan fånga och objektivt beskriva smärtan hos patienter med demenssjukdom.

Bakgrund: Varje år registreras 19.3 miljoner nya cancerfall i världen. Enligt World Health Organization är cancer den näst vanligaste dödsorsaken i världen. Cancer uppstår till följd av en felaktig celldelning i kroppen där den muterade cellen börjar dela sig och bildar fler cancerceller. Smärta är ett vanligt förekommande symtom hos de som lever med cancersjukdom.  Syfte: Syftet var att undersöka cancerrelaterad smärta, ur ett patientperspektiv.  Metod: Deskriptiv design med kvalitativ ansats baserat på tio stycken originalartiklar. Artiklarna kvalitetsgranskades med hjälp av Statens beredning för medicinsk och social utvärderings granskningsmall för bedömning av studier med kvalitativ forskningsmetodik. Resultatanalysen har utförts med hjälp av Graneheim och Lundmans kvalitativa innehållsanalys. Den teoretiska referensram som använts är Erikssons teori om lidande.  Resultat: Tre kategorier identifierades: Upplevelse av begränsningar i sina grundläggande behov, Psykologiska effekter av cancerrelaterad smärta samt Inverkan på det sociala livet. De tre kategorierna delades upp i fem subkategorier för att nyansera effekterna av cancerrelaterad smärta ytterligare.  Slutsats: Att leva med cancerrelaterad smärta är svårt att hantera då den påverkar stora delar av vardagen och begränsar förmågan att klara sig själv. Den påverkar ork, sömn, humör, sinnesstämning och sociala relationer. Detta ökar risken för en minskad livskvalité hos de drabbade. Därav är det viktigt att sjuksköterskor stöttar denna patientgrupp, bygger patientnära relationer och fångar upp tecken på smärta eller nedstämdhet.