Bakgrund: Smärta är en individuell upplevelse som kan orsaka lidande för patienten. Graden av smärta kan påverkas av vilken typ av kirurgi som genomförs. Obehandlad smärta kan öka risken för att drabbas av negativa konsekvenser. Sjuksköterskor har då ett viktigt ansvar i bedömningen av smärtan och därefter kunna anpassa relevanta åtgärder. Behandlingen kan då bestå av omvårdnadsinterventioner eller läkemedel enskilt eller i kombination med varandra. Syfte Att sammanställa vilka omvårdnadsinterventioner som kan användas som komplement till smärtstillande läkemedelsbehandling vid postoperativ smärta. Metod: Litteraturstudie med induktiv databearbetning enligt Rosén (2017) som grundas på sju artiklar från två databaser och en beskrivande analys. Resultat: Fyra olika omvårdnadsinterventioner identifierades som kunde ge smärtlindrande effekt och användas som komplement till läkemedel i den postoperativa fasen. Vilket var Musik, TENS, fotmassage och lavendel-aromterapi. Slutsats: För att lindra postoperativ smärta kan musik, TENS, fotmassage och lavendel-aromaterapi användas som komplementär behandling till läkemedel. Den mest föredragna metoden vid musiksessioner är med hörlurar men det finns ingen skillnad i dess effekt beroende på hur den spelas upp. TENS ses ytterligare vara en effektiv metod och en frekvens på 85-100hz anses vara föredraget för att lindra smärta. Sjuksköterskor kan tillämpa fotmassage hos patienter som genomgått operation och tio minuter ger tillräckligt effekt för att uppnå smärtlindring. Inhalering eller inandning av lavendelaromer kan också användas som tilläggsmetod till farmakologisk behandling.

Bakgrund: Huvudvärk av spänningstyp (HST) är den vanligaste primära huvudvärkstypen globalt. Akupunkturbehandling är ett behandlingsalternativ som förespråkas, trots relativt låg evidens. I en översikt från 2016 framkom det att akupunkturbehandling för HST kan vara effektivt däremot är det önskvärt med fler studier. Syftet med studien var att kartlägga den aktuella vetenskapliga litteraturen för att undersöka effekten av akupunktur avseende smärta för patienter med spänningshuvudvärk i jämförelse med andra interventioner. Metod: En PICO-modell gjordes för att få fram relevanta sökord. Sökningarna utfördes i PubMed samt CINAHL. Inklusionskriterier var randomiserade kontrollerade studier, skrivna på engelska eller svenska, peer reviewed samt publicerade mellan 2013–2023. Akupunktur, dry needling eller elakupunktur skulle vara en av interventionerna och utföras enskilt. De inkluderade studierna granskades med PEDro-Scale. Resultat: Fem studier inkluderades. Alla fem undersökte om intensiteten av smärtan ändrades av akupunktur. Tre av studierna kunde se en signifikant minskad intensitet jämfört med kontrollgruppen efter behandling. Fyra av dem undersökte hur frekvensen påverkades. Två fann att frekvensen av smärtan minskade signifikant jämfört med kontrollgrupp. Två undersökte hur durationen av smärtan påverkades, en av dem fick en signifikant minskning mot kontrollgrupp. En av studierna hade utmärkt kvalité, tre god kvalité och en måttlig kvalité enligt PEDro. Konklusion: Akupunktur hade effekt för minskad smärta vid HST, dock inte alltid signifikant i jämförelse med kontrollgrupp i denna översikt. Studiernas kvalité, deltagarantal samt utförande skiljer sig åt avsevärt. Därav krävs fler studier inom området för att säkerställa vilken effekt akupunktur har vid HST avseende smärta.

SAMMANFATTNING Introduktion: Postoperativ smärta är vanligt förekommande efter kirurgi och något som behöver behandlas. Obehandlad smärta leder både till kortsiktiga- och långsiktiga konsekvenser men främst utgör smärta ett lidande för patienten. Eftersom smärtan upplevs subjektiv skiljer sig upplevelserna åt mellan patienter, vilket ställer krav på en individanpassad och personcentrerad vård.  Syfte: Att beskriva patienters upplevelser av smärta i den postoperativa fasen.  Metod: Denna studie utfördes som en litteraturöversikt av studier med kvalitativ metod och deskriptiv design. Efter sökningar i databaserna PubMed, CINAHL och PsycInfo inkluderades 10 vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats, vilka var publicerade mellan 2008 - 2023. Inkluderade artiklar kvalitetsgranskades med SBU:s granskningsmall för att försäkra artiklarnas kvalitet. Bearbetning av insamlad data genomfördes genom noggrann inläsning och innehållsanalys. Resultat: Patienternas upplevelser kunde kategoriseras in i två huvudteman. I “Patientens resurser” speglades vilka av patientens egna upplevelser och resurser som formade patientens postoperativa smärtupplevelse. Den andra kategorin “Sjukvårdens resurser” belystes av sjukvårdens påverkan på smärta, smärtupplevelse samt relaterad omvårdnad postoperativt.  Slutsats: Resultatet visar att postoperativ smärta är en subjektiv och mångdimensionell upplevelse som formas av både patienters och sjukvårdspersonalens erfarenheter, kunskap och handlingar men också vilka resurser som finns tillgängliga för att skapa en god omvårdnadsmiljö.

Sammanfattning Bakgrund: Risken att utveckla en demenssjukdom stiger i takt med ökad ålder. Smärttillstånd av olika typer är en individuell obehaglig upplevelse för den drabbade, kognitiva förändringar hos den demenssjuke gör att det kan vara svårt att upptäcka och behandla eventuell smärta. Då kommunikationsförmågan ofta är försämrad som följd av demenssjukdomen så leder det till en stor utmaning för den sjuksköterskan, som ansvarar för att identifiera och lindra patienternas lidande. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att hantera smärta hos personer med demenssjukdom. Metod: Beskrivande litteraturstudie med tio inkluderade vetenskapliga artiklar av kvalitativ ansats. Tematisk analysmetod användes. Huvudresultat: Två huvudteman framkom: Identifiering och bedömning av smärta och Utföra smärtlindrande vård samt 8 underteman: Svåra etiska överväganden, Smärtskattningsverktyg, Kommunikationen ett hinder, Tolka beteendeförändringar, Relationer, Betydelsefullt med kunskap och erfarenhet, En tidskrävande uppgift och Samverkan i teamet en underlättande faktor. Slutsats: Sjuksköterskors erfarenheter av att hantera smärta hos personer med demenssjukdom beskrevs som komplex, svår och tidskrävande. Relationen mellan sjuksköterska och personen med demenssjukdom samt erfarenhet inom området, är faktorer som underlättar smärthanteringen av personer med demenssjukdom. Utökad kunskap i området efterfrågades av de flesta sjuksköterskor. Omvårdnaden vid smärthantering hos personer med demenssjukdom innebär en del svåra etiska överväganden. Sammanställningen skapar en förståelse för och belyser problematiken som sjuksköterskor står inför i hanteringen av smärta hos personer med demenssjukdom. Studien kan på samma sätt användas som en överblickbar beskrivning för verksamma sjuksköterskor som vill få en uppfattning om fenomenet.   Nyckelord: demenssjukdom, erfarenheter, sjuksköterska, smärta.

Bakgrund: Var tionde kvinna i fertil ålder har sjukdomen endometrios. Även fast det är många kvinnor som har endometrios finns det fortfarande otillräcklig kunskap i vården om denna sjukdom. Vilket leder till att kvinnorna får vänta 7 – 8 år på att få diagnosen. Under tiden de väntat på diagnosen har de gått igenom otaligt många läkarbesök, eftersom kvinnorna har blivit feldiagnostiserade med andra sjukdomar. Syfte: Att beskriva kvinnors upplevelse av att leva med endometrios. Metod: En beskrivande litteraturstudie utifrån tio tematiskt analyserade studier. Huvudresultat: Resultatet synliggör att endometrios påverkar kvinnorna negativt. De upplevda symtomen begränsade kvinnorna att vara delaktiga i sitt liv. Det mest framkomna symtomet var smärta, detta gjorde att kvinnor fick avstå från fysiska och sociala aktiviteter. Fördröjning av diagnosen, misstro till vården och kampen att få diagnosen var något som kvinnorna upplevde psykiskt påfrestande. Relation till partner, familj, vänner och arbetslivet var något som kvinnorna upplevde negativt, kvinnorna kände sig begränsade av symtomen. Kvinnorna upplevde livsstilsförändringar och copingstrategier som positiva hjälpmedel till att hantera sjukdomen. Slutsats: Endometrios har påverkan på livet. Kvinnorna påverkas socialt, fysiskt och psykiskt. Otillräcklig kunskap inom hälso- och sjukvård upplevs av kvinnorna, vilket har psykisk påverkan vid bemötande från sjukvården. Kvinnorna upplevde fördröjning av diagnos som en ständig kamp. Ökad kunskap om endometrios hos hälso- och sjukvårdpersonal behövs för att få en tidigare diagnos, detta kan bidra till en godare omvårdnad och minska lidande. Med stöd av befintliga riktlinjer kan förhoppningsvis detta uppnås.

Introduktion/Bakgrund: Tandvårdsrädsla är en av de vanligaste rädslorna och den är ganska komplex. Det finns flera bakgrundsfaktorer till tandvårdsrädsla som till exempel tidigare negativa erfarenheter inom tandvården. Föräldrarnas tandvårdsrädsla, socioekonomisk status, kön och ålder är ytterligare faktorer som har visats varaassocierade med tandvårdsrädsla. Tandvårdsrädsla ökar risken för undvikande av tandvårdsbesök vilket kan öka risken för orala sjukdomar såsom karies och parodontit. Detta kan dessutom leda till en minskning av den hälsorelaterade livskvaliteten hos tandvårdsrädda individer som inte besöker tandvården. Virtual reality används mycket inom exempelvis spel, träning eller för avslappning. På senare tid har Virtual Reality börjat användas vid psykologiska behandlingar i syfte till att förstå och behandla rädslor och fobier. Syfte: Att kartlägga Virtual Reality som behandlingsmetod vid tandvårdsrädsla. Metod: En litteraturstudie. Artikelsökningen gjordes i databaserna PubMed och CINAHL. Artiklarnas bedömdesmed relevansmall och kvalitetsgranskades och innehållet analyserades genom kondensering. Totalt inkluderades tio artiklar. Resultat: Studier visade att Virtual Reality kan vara en effektiv behandlingsmetod vid tandvårdsrädsla. Virtual Reality har visats kunna bidra till minskning av smärtuppfattning, sänkning av ångestnivå/puls. Dessutom minskade även behandlingssvårigheter vid användning av Virtual Reality under tandvårdsbehandling. Slutsats: Virtual Reality som behandlingsmetod kan vara effektiv vid tandvårdsrädsla.

Syfte: Syftet var att sammanställa evidens och bedöma evidensstyrka för effekter av muskelstärkande träning på smärta hos individer med osteoporos och kotkompressioner.  Metod: En systematisk sökning genomfördes i de valda databaserna Cohrane Liberly, CINAHL, PubMed, Pedro och Scopus. Nio studier uppfyllde samtliga inklusions- och exklusionskriterier. Studiernas kvalitet bedömdes med granskningsmall av Fowkes & Fulton (1991) med tillägg av två områden ifrån SBU:s metodbok, och bedömningen av den sammanställda evidensen utfördes med stöd av GRADE.  Resultat: Smärta undersöktes i de två dimensionerna kroppsfunktion (smärtintensitet) och aktivitet-/delaktighetsnivå. Resultatför kroppsfunktion visade en signifikant förbättring i interventionsgruppen jämfört med kontrollgruppen i två av fyra studier. Resultat för aktivitet/delaktighet visade en signifikant förbättring i interventionsgruppen jämfört med kontrollgruppen i fyra av åtta studier. Den sammanställda metodologiska kvalitet och evidensstyrkan bedöms däremot ha för låg tillförlitlighet gällande resultaten för effekten av muskelstärkande träning på smärta i båda dimensionerna hos individer med osteoporos och kotkompression.         Konklusion: Denna systematiska kritiska litteraturöversikt visade låg evidensstyrka för att muskelstärkande träning påverkar smärta hos individer med osteoporos och kotkompression, trots att några studier enskilt presenterar en signifikant skillnad mellan interventionsgrupp och kontrollgrupp rörande minskning av skattad smärta.

Patients experience of living with osteoarthritis

Sammanfattning                        Postoperativ smärtbehandling är otillräcklig trots ökad kunskap i smärtfysiologi och utvecklandet av nya farmakologiska riktlinjer. Obehandlad postoperativ smärta kan leda till komplikationer som fördröjd mobilisering, djup ventrombos, lungemboli, hjärtinfarkt, stroke och lunginflammation, vilka leder till ett ökat lidande för patienten både fysiskt och psykiskt samt ökade kostnader för samhället. Anestesisjuksköterskan lägger grunden för den postoperativa smärtbehandlingen före och under anestesin och ska arbeta preventivt för att patientens smärtbehandling ska vara tillräcklig. Syftet med studien var att belysa anestesisjuksköterskans strategier för att förebygga patientens postoperativa smärta efter generell anestesi. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med fyra anestesisjuksköterskor på ett västsvenskt sjukhus och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Anestesisjuksköterskorna strävade efter att ge en individuell smärtbehandling till patienterna. Känslan som skapades vid det preoperativa mötet med patienten, typen av ingrepp, samt användandet av andra smärtbehandlingsmetoder påverkade planeringen av de intravenösa analgetikadoserna peroperativt. Genom att använda multimodal smärtbehandlingsmetod till patienter som opereras i generell anestesi skulle postoperativ smärta kunna förebyggas och bidra till minskat lidande för patienterna samt snabbare postoperativ återhämtning. Även vårdtiderna kan förkortas vilket kan leda till en samhällsekonomisk vinst. / Abstract                                      The management of postoperative pain is insufficient despite increased knowledge of the physiology of pain and the development of new pharmacological guidelines. Postoperative pain left untreated can lead to delayed mobilization and secondary complications such as deep venous thrombosis, pulmonary embolism, cardiac infarction, stroke and pneumonia. The outcome is increased mental and physical disability for the patient and increased costs for the society. The nurse anesthesist has a crucial role in postoperative pain management before and during anesthesia and needs to work preventively to secure sufficient analgesia for the patient. The aim of this study was to enlighten the nurse anesthesist’s strategies to prevent postoperative pain after general anesthesia. Semi-structured interviews with four nurse anesthetists at a hospital in the Southwest of Sweden were analyzed with qualitative content analysis. The nurse anesthesists strived to individualize pain management. The effect of the atmosphere created at the preoperative meeting with the patient, the character of the planned procedure and the usage of other methods of pain management all affected peroperative planning of dosage of intravenous analgesics. By using multimodality analgesia in patients who have surgery under general anesthesia postoperative pain could be prevented and hence contribute to reduced patient disability and faster postoperative recovery.  Furthermore, the in-hospital care time can be reduced which could mean socioeconomic benefits.

Bakgrund och problemformulering Studier har visat att postoperativ smärta är ett vanligt förekommande problem som dessutom ofta övergår till kroniska smärtor i det opererade området. Studier har också funnit att postoperativ smärta är den vanligaste orsaken till kontakt med vården efter operationer samt den vanligaste orsaken till återinläggning. Trots ett flertal kända riskfaktorer för att utveckla svår postoperativ smärta såsom kön ålder m.m. så är detta fortfarande ett vanligt problem. Nyligen publicerade studier har visat att VAS (Visuell Analog Skala) -skattning vid PVK (Perifer Ven Kateter) -sättningen är en bra indikator för att identifiera riskpatienter för postoperativ smärta. Syfte Undersöka om VAS - skattning ≥ 2 i samband med PVK-sättning är en bra/giltig indikator för att förutse om en patient löper hög risk för att drabbas av postoperativ smärta. Metod Kvantitativ prospektiv observationsstudie. Ett slumpmässigt klusterurval har tillämpats. Data har samlats in av personalen på postoperativa avdelningen med stöd av en enkät. All data har bearbetats i statistikprogrammet SPSS. Resultat Inga signifikanta skillnader kunde ses mellan grupperna < 2 och ≥ 2 i någon av de jämförelser som gjordes. Inte heller kunde någon korrelation ses mellan VAS - skattning vid PVK – sättning preoperativt och VAS - värde vid ankomst postoperativ avdelning, VAS vid hemgång, tid på postoperativ avdelning eller total mängd opioider på postoperativa avdelningen. Dock sågs en trend som indikerade att VAS ≥ 2 vid PVK- sättning associerade till ett högre opioid behov postoperativt. Diskussion Att inga signifikanta skillnader eller samband kunde ses i denna studie kan förklaras av populationens begränsade storlek. Om en större population kunde inkluderats i studien så hade kanske resultatet varit ett annat. Studien visar dock att patienterna inte verkar ha speciellt ont när de lämnar den postoperativa avdelningen vilket indikerar att anestesimetoderna fungerar väl och att personalen på postoperativ avdelning gör ett bra jobb. Trots detta så visar studier att postoperativa smärta är ett vanligt problem. Kanske ligger problemet i hur standardvårdplaner för postoperativ smärta i hemmet är utformade. Men för att styrka denna hypotes så behövs ytterligare forskning.