Children across the globe today are continuously being exposed to and affected by various kinds of real-world complexities and challenges; however, research on their knowledge and practices in terms of sustainability is limited, in particular with regards to how preschool- and home-related factors are associated with their learning for sustainability. Since 1998, different types of eco-certification have been awarded by the Swedish National Agency for Education and Keep Sweden Tidy Foundation to promote education for sustainability (EfS) in all areas of education and learning. Despite certificates having been granted in Sweden since 1998, no studies have been conducted at the national level to investigate whether eco-certification has any role to play in children’s learning for environmental and sustainability issues. This knowledge is important to develop pedagogical activities to engage young children meaningfully in learning for sustainability at preschool. This study was undertaken so as to address this research gap in a Swedish context. The overall aim of this study was to enhance the existing knowledge about preschool children’s learning for sustainability in Sweden. The objectives of this study have been to investigate and compare the knowledge and self-reported practices of sustainability among children attending eco-certified and non-eco-certified preschools, respectively, and to explore the extent to which preschool- and home-related factors are associated with children’s knowledge and practices of sustainability. Further, this study explored children’s perceived sources of such knowledge. The term ‘knowledge’ in this text refers to the descriptions of children’s ideas and thoughts. Similarly, eco-certified preschool refers to a school that work explicitly with EfS. The study was designed from a "child’s perspective": this means that it was designed by adults to understand children’s perceptions and actions. Bandura’s (1977) social learning theory and Bruner’s (1961) iconic (image-based) modes of representation were applied in various stages of the study. A conceptual framework was developed within the three-interlocking-circles model of sustainability that illustrates how environmental, social and economic dimensions are interconnected. The concept of sustainability was operationalized in four themes: economic equality, resource sharing, recycling and transport use. With the use of illustrations and semi-structured questions, final-year preschool children (n=53), aged five to six years, and the directors (n=7) at six eco-certified and six non-eco-certified preschools were interviewed, while guardians (n=89) and teachers (n=74) filled out questionnaires. Qualitative and quantitative data were analyzed using content analysis and Orthogonal Partial Least Squares Discriminant Analysis (OPLS-DA), respectively. The quality and complexity of children’s responses were assessed and classified using the SOLO Taxonomy (Biggs & Collis, 1982). The results showed that by the time the children completed preschool, many had acquired some knowledge about how to use money, about the sorting of different recyclable items at home and at preschool, and about the impact of different modes of transport on the environment and people’s lives. They also had ideas about the lives of other children in the world and what it can mean to share resources with other people. There was a positive relationship between children’s declarative (understanding) and functional (practice) knowledge of sustainability issues and the involvement of teachers and guardians in sustainability-related discussions and activities. No statistically significant differences between eco-certified and non-eco-certified preschools in terms of children’s declarative and functional knowledge were found. Parents were reported to be the main sources of children’s knowledge along with the children themselves, teachers and media. The findings offer support for integrating environmental, social and economic dimensions of sustainability into the daily pedagogical activities of preschools and for giving children opportunities to participate in discussions and practical activities that concern their lives. Further studies are needed to investigate the extent to which different educational activities contribute to developing children’s understanding and behavior when it comes to a sustainable society. / Bakgrund och syfte Dagens barn växer upp i en tid med många konflikter, klimatförändringar, naturkatastrofer, sinande naturresurser, fattigdom och globala hälsohot. Barn är offer eller potentiella offer för dessa omständigheter och de kommer i framtiden att påverkas av dem både fysiskt och socialt. De förhållanden som nämns här kan kopplas samman med frågor om hållbar utveckling. I rapporten Vår gemensamma framtid (Brundtland & Hägerhäll, 1988) definieras hållbar utveckling som ’en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov.’ Hållbar utveckling är ett komplext och omfattande begrepp som innefattar miljömässiga, sociala och ekonomiska dimensioner. Forskare betonar vikten av att integrera lärande för hållbarhet i förskolans verksamhet (Davis, 2015; Pramling Samuelsson, 2011; Siraj-Blatchford, 2009). Studier visar att familjen och förskolan spelar en viktig roll i yngre barns utveckling av beteende och attityder (Musser & Diamond, 1999; Sigel, Stinson, & Flaugher, 1991; Sylva et al., 2004). Trots detta är forskning om föräldrars och lärares påverkan på utvecklingen av barns förståelse av och praktiserande för hållbarhet mycket begränsad. Sådan forskning är viktig för att kunna utveckla lämpliga strategier för undervisning om hållbarhetsfrågor i förskolan och för att säkerställa en hög kvalitet i utbildningen av de yngsta. Enligt den svenska läroplanen för förskolan (Skolverket, 2011) skall alla förkolor sträva efter att varje barn utvecklar respekt för alla former av liv och att de utvecklar en vilja att visa omsorg om närmiljön. För att främja hållbarhet i svensk utbildning delar Skolverket ut utmärkelsen ”Skola för hållbar utveckling” till förskolor som arbetar systematiskt med lärande för hållbar utveckling (Skolverket, 2014). Förskolor kan också certifieras med "Grön Flagg” av Håll Sverige Rent, som är en del av ett program för miljöskolor inom Foundation for Environmental Education’s (FEE) (Håll Sverige Rent, 2016). Eftersom den här typen av certifierade förskolor uttryckligen arbetar med hållbar utveckling skulle man kunna förvänta sig att arbetet också påverkar barns kunskaper och beteenden vad gäller hållbarhet. Trots att certifikat har beviljats i Sverige sedan 1998 har inga studier genomförts för att undersöka om ekocertifiering spelar någon roll för barns lärande om miljö- och hållbarhetsfrågor. Av de få tidigare studier som undersöker denna fråga har ingen fokus på förskolan. Med tanke på att hållbar utveckling också lyfts fram i den svenska läroplanen för förskolan är frågan särskilt angelägen. Det övergripande syftet med denna studie har varit att öka kunskapen om förskolebarns lärande för hållbarhet i Sverige. Studien har undersökt förskolebarns egenrapporterade kunskaper och praktiska färdigheter vad gäller miljömässiga, sociala och ekonomiska aspekter av hållbar utveckling. Studien har också undersökt samband mellan förskole- och hemrelaterade faktorer och barns kunskaper och praktiska färdigheter vad gäller hållbarhet. Bland annat har relationen till ekocertifiering studerats samt vilka källor till den egna kunskapen barnen uppger. Denna studie definierar inte termen "kunskap"; snarare används termen för att beskriva barns egenrapporterade kunskap genom verbala svar och praktiska handlingar. Begreppet "kunskap" i denna text ska förstås som barnens egna beskrivningar av sina föreställningar och tankar. Egenrapporterade handlingar avser barns egna beskrivningar av vad de gör och hur de utför olika aktiviteter på förskolan, i hemmet eller när de är med vänner och ska hållas isär från observationer av barns agerande. I denna studie kategoriseras förskolor som har fått utmärkelsen Skola för hållbar utveckling eller har Grön flagg-certfikat som ekocertifierade förskolor. Metoder Studiens syn på hållbar utveckling utgår från miljömässiga, sociala och ekonomiska dimensioner. Dessa tre överlappande dimensioner har operationaliserats genom fyra teman: ekonomisk jämlikhet, dela med sig, återvinning och transportanvändning. Banduras (1977) sociala inlärningsteori och Bruners (1961) kognitiva utvecklingsteori, i synnerhet det bildbaserade sättet att förstå omvärlden, användes i olika steg i studien. Både kvalitativa och kvantitativa data samlades in under perioden februari till september 2015. Data samlades in från tolv olika förskolor varav sex var ekocertifierade. Förskolorna fanns i sex kommuner i två län i Sverige. Data om förskolebarnens kunskaper om och praktiska färdigheter vad gäller hållbar utveckling samlades in genom intervjuer och observationer av 53 barn som gick sitt sista år på förskola. Vidare besvarade 74 förskolepedagoger och 89 vårdnadshavare enkäter, och sju förskolechefer som var ansvariga för de inkluderade förskolorna intervjuades. Den regionala etikprövningsnämnden i Umeå hade inte några invändningar mot studiens upplägg som följde Vetenskapsrådets etiska riktlinjer. Data samlades in efter informerat samtycke från förskolechefer, deltagande pedagoger samt deltagande barn och deras föräldrar. Resultat och slutsatser Resultaten visar att många barn i förskolans sista år hade förvärvat viss kunskap om hur man använder pengar, om sortering av olika återvinningsartiklar hemma och i förskolan och om påverkan av olika transportsätt på miljön samt om människors hälsa och välfärd. De hade också viss uppfattning om hur livet ser ut för andra barn i världen och vad det kan innebära att dela med sig av resurser till andra människor. Det fanns ett positivt samband mellan barns deklarativa kunskaper (förståelse) och funktionella kunskaper (praktik) om hållbarhetsfrågor, samt lärarnas och vårdnadshavarnas deltagande i hållbarhetsrelaterade diskussioner och aktiviteter. Inga statistiskt signifikanta skillnader kunde påvisas mellan ekocertifierade och icke-ekocertifierade förskolor i form av barns deklarativa och funktionella kunskaper. Föräldrar rapporterades vara de viktigaste källorna till barnens kunskap tillsammans med lärare och TV. Flera barn uppgav också att deras kunskap kom från dem själva. Resultaten ger stöd för att integrera miljömässiga, sociala och ekonomiska dimensioner av hållbar utveckling i förskolans dagliga pedagogiska verksamhet. I studien framträdde betydelsen av att barn ges möjlighet att delta inte bara i diskussioner utan också i praktiska aktiviteter som berör deras liv för vilken kunskap de utvecklar om hållbarhetsfrågor. Ytterligare studier behövs för att undersöka i vilken utsträckning olika utbildningsaktiviteter bidrar till att utveckla barns förståelse och beteende när det gäller ett hållbart samhälle samt hur man kan engagera dem på ett meningsfullt sätt i deras lärande för hållbarhet.

Children across the globe today are continuously being exposed to and affected by various kinds of real-world complexities and challenges; however, research on their knowledge and practices in terms of sustainability is limited, in particular with regards to how preschool- and home-related factors are associated with their learning for sustainability. Since 1998, different types of eco-certification have been awarded by the Swedish National Agency for Education and Keep Sweden Tidy Foundation to promote education for sustainability (EfS) in all areas of education and learning. Despite certificates having been granted in Sweden since 1998, no studies have been conducted at the national level to investigate whether eco-certification has any role to play in children’s learning for environmental and sustainability issues. This knowledge is important to develop pedagogical activities to engage young children meaningfully in learning for sustainability at preschool. This study was undertaken so as to address this research gap in a Swedish context. The overall aim of this study was to enhance the existing knowledge about preschool children’s learning for sustainability in Sweden. The objectives of this study have been to investigate and compare the knowledge and self-reported practices of sustainability among children attending eco-certified and non-eco-certified preschools, respectively, and to explore the extent to which preschool- and home-related factors are associated with children’s knowledge and practices of sustainability. Further, this study explored children’s perceived sources of such knowledge. The term ‘knowledge’ in this text refers to the descriptions of children’s ideas and thoughts. Similarly, eco-certified preschool refers to a school that work explicitly with EfS. The study was designed from a "child’s perspective": this means that it was designed by adults to understand children’s perceptions and actions. Bandura’s (1977) social learning theory and Bruner’s (1961) iconic (image-based) modes of representation were applied in various stages of the study. A conceptual framework was developed within the three-interlocking-circles model of sustainability that illustrates how environmental, social and economic dimensions are interconnected. The concept of sustainability was operationalized in four themes: economic equality, resource sharing, recycling and transport use. With the use of illustrations and semi-structured questions, final-year preschool children (n=53), aged five to six years, and the directors (n=7) at six eco-certified and six non-eco-certified preschools were interviewed, while guardians (n=89) and teachers (n=74) filled out questionnaires. Qualitative and quantitative data were analyzed using content analysis and Orthogonal Partial Least Squares Discriminant Analysis (OPLS-DA), respectively. The quality and complexity of children’s responses were assessed and classified using the SOLO Taxonomy (Biggs & Collis, 1982). The results showed that by the time the children completed preschool, many had acquired some knowledge about how to use money, about the sorting of different recyclable items at home and at preschool, and about the impact of different modes of transport on the environment and people’s lives. They also had ideas about the lives of other children in the world and what it can mean to share resources with other people. There was a positive relationship between children’s declarative (understanding) and functional (practice) knowledge of sustainability issues and the involvement of teachers and guardians in sustainability-related discussions and activities. No statistically significant differences between eco-certified and non-eco-certified preschools in terms of children’s declarative and functional knowledge were found. Parents were reported to be the main sources of children’s knowledge along with the children themselves, teachers and media. The findings offer support for integrating environmental, social and economic dimensions of sustainability into the daily pedagogical activities of preschools and for giving children opportunities to participate in discussions and practical activities that concern their lives. Further studies are needed to investigate the extent to which different educational activities contribute to developing children’s understanding and behavior when it comes to a sustainable society. / Bakgrund och syfte Dagens barn växer upp i en tid med många konflikter, klimatförändringar, naturkatastrofer, sinande naturresurser, fattigdom och globala hälsohot. Barn är offer eller potentiella offer för dessa omständigheter och de kommer i framtiden att påverkas av dem både fysiskt och socialt. De förhållanden som nämns här kan kopplas samman med frågor om hållbar utveckling. I rapporten Vår gemensamma framtid (Brundtland & Hägerhäll, 1988) definieras hållbar utveckling som ’en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov.’ Hållbar utveckling är ett komplext och omfattande begrepp som innefattar miljömässiga, sociala och ekonomiska dimensioner. Forskare betonar vikten av att integrera lärande för hållbarhet i förskolans verksamhet (Davis, 2015; Pramling Samuelsson, 2011; Siraj-Blatchford, 2009). Studier visar att familjen och förskolan spelar en viktig roll i yngre barns utveckling av beteende och attityder (Musser & Diamond, 1999; Sigel, Stinson, & Flaugher, 1991; Sylva et al., 2004). Trots detta är forskning om föräldrars och lärares påverkan på utvecklingen av barns förståelse av och praktiserande för hållbarhet mycket begränsad. Sådan forskning är viktig för att kunna utveckla lämpliga strategier för undervisning om hållbarhetsfrågor i förskolan och för att säkerställa en hög kvalitet i utbildningen av de yngsta. Enligt den svenska läroplanen för förskolan (Skolverket, 2011) skall alla förkolor sträva efter att varje barn utvecklar respekt för alla former av liv och att de utvecklar en vilja att visa omsorg om närmiljön. För att främja hållbarhet i svensk utbildning delar Skolverket ut utmärkelsen ”Skola för hållbar utveckling” till förskolor som arbetar systematiskt med lärande för hållbar utveckling (Skolverket, 2014). Förskolor kan också certifieras med "Grön Flagg” av Håll Sverige Rent, som är en del av ett program för miljöskolor inom Foundation for Environmental Education’s (FEE) (Håll Sverige Rent, 2016). Eftersom den här typen av certifierade förskolor uttryckligen arbetar med hållbar utveckling skulle man kunna förvänta sig att arbetet också påverkar barns kunskaper och beteenden vad gäller hållbarhet. Trots att certifikat har beviljats i Sverige sedan 1998 har inga studier genomförts för att undersöka om ekocertifiering spelar någon roll för barns lärande om miljö- och hållbarhetsfrågor. Av de få tidigare studier som undersöker denna fråga har ingen fokus på förskolan. Med tanke på att hållbar utveckling också lyfts fram i den svenska läroplanen för förskolan är frågan särskilt angelägen. Det övergripande syftet med denna studie har varit att öka kunskapen om förskolebarns lärande för hållbarhet i Sverige. Studien har undersökt förskolebarns egenrapporterade kunskaper och praktiska färdigheter vad gäller miljömässiga, sociala och ekonomiska aspekter av hållbar utveckling. Studien har också undersökt samband mellan förskole- och hemrelaterade faktorer och barns kunskaper och praktiska färdigheter vad gäller hållbarhet. Bland annat har relationen till ekocertifiering studerats samt vilka källor till den egna kunskapen barnen uppger. Denna studie definierar inte termen "kunskap"; snarare används termen för att beskriva barns egenrapporterade kunskap genom verbala svar och praktiska handlingar. Begreppet "kunskap" i denna text ska förstås som barnens egna beskrivningar av sina föreställningar och tankar. Egenrapporterade handlingar avser barns egna beskrivningar av vad de gör och hur de utför olika aktiviteter på förskolan, i hemmet eller när de är med vänner och ska hållas isär från observationer av barns agerande. I denna studie kategoriseras förskolor som har fått utmärkelsen Skola för hållbar utveckling eller har Grön flagg-certfikat som ekocertifierade förskolor. Metoder Studiens syn på hållbar utveckling utgår från miljömässiga, sociala och ekonomiska dimensioner. Dessa tre överlappande dimensioner har operationaliserats genom fyra teman: ekonomisk jämlikhet, dela med sig, återvinning och transportanvändning. Banduras (1977) sociala inlärningsteori och Bruners (1961) kognitiva utvecklingsteori, i synnerhet det bildbaserade sättet att förstå omvärlden, användes i olika steg i studien. Både kvalitativa och kvantitativa data samlades in under perioden februari till september 2015. Data samlades in från tolv olika förskolor varav sex var ekocertifierade. Förskolorna fanns i sex kommuner i två län i Sverige. Data om förskolebarnens kunskaper om och praktiska färdigheter vad gäller hållbar utveckling samlades in genom intervjuer och observationer av 53 barn som gick sitt sista år på förskola. Vidare besvarade 74 förskolepedagoger och 89 vårdnadshavare enkäter, och sju förskolechefer som var ansvariga för de inkluderade förskolorna intervjuades. Den regionala etikprövningsnämnden i Umeå hade inte några invändningar mot studiens upplägg som följde Vetenskapsrådets etiska riktlinjer. Data samlades in efter informerat samtycke från förskolechefer, deltagande pedagoger samt deltagande barn och deras föräldrar. Resultat och slutsatser Resultaten visar att många barn i förskolans sista år hade förvärvat viss kunskap om hur man använder pengar, om sortering av olika återvinningsartiklar hemma och i förskolan och om påverkan av olika transportsätt på miljön samt om människors hälsa och välfärd. De hade också viss uppfattning om hur livet ser ut för andra barn i världen och vad det kan innebära att dela med sig av resurser till andra människor. Det fanns ett positivt samband mellan barns deklarativa kunskaper (förståelse) och funktionella kunskaper (praktik) om hållbarhetsfrågor, samt lärarnas och vårdnadshavarnas deltagande i hållbarhetsrelaterade diskussioner och aktiviteter. Inga statistiskt signifikanta skillnader kunde påvisas mellan ekocertifierade och icke-ekocertifierade förskolor i form av barns deklarativa och funktionella kunskaper. Föräldrar rapporterades vara de viktigaste källorna till barnens kunskap tillsammans med lärare och TV. Flera barn uppgav också att deras kunskap kom från dem själva. Resultaten ger stöd för att integrera miljömässiga, sociala och ekonomiska dimensioner av hållbar utveckling i förskolans dagliga pedagogiska verksamhet. I studien framträdde betydelsen av att barn ges möjlighet att delta inte bara i diskussioner utan också i praktiska aktiviteter som berör deras liv för vilken kunskap de utvecklar om hållbarhetsfrågor. Ytterligare studier behövs för att undersöka i vilken utsträckning olika utbildningsaktiviteter bidrar till att utveckla barns förståelse och beteende när det gäller ett hållbart samhälle samt hur man kan engagera dem på ett meningsfullt sätt i deras lärande för hållbarhet.

För att uppnå social hållbarhet är det grundläggande att människor känner en trygghet i sina bostadsområden. Syftet med studien är att undersöka den brottsförebyggande och trygghetsskapande samverkan Trygg i Göteborg som sedan 2015 bedrivs mellan stadsdelar och polis i Göteborg. En fallstudie genomfördes med hjälp av intervjuer av representanter från fyra stadsdelar och polis ansvariga för dessa stadsdelar. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar att det föreligger ett gott arbetsklimat och tillit mellan de samverkande parterna, men att organisationen inom staden kan vara en försvårande faktor främst för trygghetssamordnaren i staden. Vidare uppfattas inte den evidensbaserade modellen vara till fullo tillämpad i alla stadsdelar. / To obtain social sustainability it is crucial that people feel safe in their neighborhoods. The purpose of this study is to examine the crime preventative and safety building inter-organizational cooperation called Trygg i Göteborg (Safe in Gothenburg) between the city districts and police in the city of Gothenburg. A case study was made using interviews with representatives from four city districts and the police responsible for these districts. The interviews were analyzed using qualitative content analysis. The results show that there is a good working climate and trust between the two parties, but that organizational issues within the city can be an aggravating factor mainly for the city’s representative. Furthermore the evidence based model does not seem to be fully applied in all city districts.

Städer är en plats där många individer lever tillsammans och det urbana offentliga rummet utgör en viktig plats där en rad olika utmaningar så som segregation påverkar hur individer möts. Halmstad kommun har tagit fasta på en kreativ och kulturell gestaltning när de ska förnya stadens kärna, Nissan. Målet är att sammanföra befolkning från båda sidorna av Nissan, istället för att vattnet ska vara en skiljande barriär. Detta ska de göra genom Kulturstråk, en slinga på åtta kilometer. Syftet med vår studie handlar om att undersöka hur medborgarna och projektledningen har upplevt sitt deltagande och inflytande över Kulturstråk Nissan samt hur projektet kan bidra till social sammanhållning och social hållbarhet för invånarna i Halmstad. I den teoretiska begreppsramen har vi använt oss av Jönhills (2012) begrepp exklusion/inklusion, Floridas (2006) teori om den kreativa klassen och Mitchells (2003) begrepp representation ur rätten till staden. Studien har tagit sin utgångspunkt i hermeneutiken med kvalitativa semistrukturerade intervjuer med 10 intervjupersoner. Resultatet visar att alla invånare inte varit inkluderade men att de som deltagit känt sig inkluderade. / Cities are a place where many individuals live together and the urban public space is an important place where a variety of challenges such as segregation affect how individuals meet. The municipality of Halmstad has established a creative and cultural approach when renewing the city's core, which they mean is at Nissan. Their goal is to bring together the people from both sides of Nissan, instead of the water being a separating barrier. They will make this through a cultural passage, an area of eight kilometers. The purpose of our study is to investigate how the citizens and project management have experienced their participation and influence over Kulturstråk Nissan and how the project can contribute to social cohesion and social sustainability for the inhabitants of Halmstad. In the theoretical conceptual framework, we have used Jönhills (2012) concept exclusion / inclusion, Floridas (2006) theory of the creative class and Mitchell's (2003) concept representation in the theory of the right to the city. The study has taken its starting point in hermeneutics with qualitative semistructured interviews. The result shows that all residents were not included but that those who participated felt included.

An initial analysis of sustainable project life cycle management methodologies’ current status highlighted that social and environmental aspects of sustainable development are not addressed effectively. An acceptable model aimed at addressing the various sustainable development aspects from a project management perspective is thus needed. This study’s main research objective was consequently to develop the different elements of such a model for social business sustainability. The research focused on the three main research questions discussed below. Which lifecycles should be considered when evaluating the project’s possible impacts? Projects implement or deliver certain products, which in turn, can produce other commodities sold by the company. The three lifecycles, i.e. project, asset and product, were studied to determine which lifecycles to consider when evaluating projects’ possible impacts. It was concluded that it is specifically the project’s deliverables and its associated products that have economic, social and environmental consequences. These life cycles must therefore be considered as part of the project life cycle when evaluating social impacts. What social business sustainability impacts or aspects should be considered in the project life cycle? A sustainable development framework that can be applied to projects directly to ensure their alignment with sustainable development does not exist at present. A social sustainability assessment framework as part of a sustainability assessment framework for operational initiatives was consequently developed and introduced. The social framework was verified and validated by means of case studies, a survey and a Delphi Technique case study to test the framework’s completeness and relevance. How should project management methodologies be adopted to ensure incorporation of social business sustainability? The research indicated that the various social aspects are addressed in different ways in the individual asset life cycle phase. The social criteria in the framework should therefore also be addressed in different ways in the project management methodologies. A Social Impact Indicator (SII) calculation procedure, based on a previously introduced Life Cycle Impact Assessment (LCIA) calculation procedure for environmental Resource Impact Indicators (RIIs), was developed as a method to evaluate social impacts in the project life cycle phases. Case studies in the process industry and statistical information for South Africa have been used to establish information availability for the SII calculation procedure. / Thesis (PhD (Engineering Management))--University of Pretoria, 2006. / Graduate School of Technology Management (GSTM) / unrestricted

Denna kandidatuppsats syftar till att förklara och förstå hållbarhetsansvarigas upplevelser av företags möjligheter och svårigheter att arbeta med social hållbarhet, samt fånga deras upplevelser av motiverande av såväl företagsledning som medarbetare. Därtill vilka sociala förutsättningar de uppfattar behövs för att möjliggöra arbete med social hållbarhet. På grund av företags paradoxala strävan efter vinst och hållbarhet är detta fenomen viktigt att förstå utifrån en sociologisk vinkel. Studien är genomförd med ett kvalitativt angreppssätt där åtta respondenter från sju olika företag intervjuades. Resultatet analyseras med hjälp av två teorier; Ahrne och Papakostas teori om tröghetens mekanismer och förnyelsens förutsättningar (2014) samt Asplunds teori om social responsivitet och abstrakt socialitet (1987). Studien visar att hållbarhetsansvariga upplever att det krävs engagemang från företagsledningen och en tydlig intern kommunikation för att skapa förutsättningar där ett arbete med social hållbarhet är möjligt. Studien visar också att sociala interaktioner bidrar till en känsla av stolthet och meningsfullhet och är det främsta redskapet för att bemöta negativa synsätt på arbete med hållbarhetsfrågor. Genom att arbeta med social hållbarhet kan företag påverka såväl marknaden som samhället i helhet till det positiva och därmed använda hållbarhetsarbetet som en konkurrensfördel. Näringslivet har en stor påverkan i utvecklandet av social hållbarhet, såväl globalt som lokalt, och därmed är företags samhällsansvar en viktig del i skapandet av en socialt hållbar framtid. / This candidate thesis aims at explaining and understanding sustainability managers experiences of their company’s opportunities and difficulties in working with social sustainability. As well as capturing their perceptions on motivating both company management and employees, and what social conditions are needed to enable work with social sustainability. Due to companies paradoxical pursuit of profit and sustainability it is important to understand this phenomenon from a sociological angle. This study is conducted with a qualitative approach in which eight respondents from seven different companies were interviewed. The result is analyzed by using two theories; Ahrne and Papakostas’ theory about inertia's mechanisms and the conditions of renewal (2014) and Asplund’s theory about social responsiveness and abstract sociality (1987). The result shows that sustainability managers experience a need of commitment from the management and a distinct internal communication in order to create conditions where work with social sustainability is made possible. The study shows that social interactions contribute to a sense of pride and meaningfulness and are the primary tool to counteract a negative view on working with sustainability issues. By working with social sustainability, companies can have a positive influence on both market and society and thus use sustainability efforts as a competitive advantage. Business has a major impact on the development of social sustainability, both globally and locally, corporate social responsibility is therefore an important part of creating a socially sustainable future.

Ecotourism is a rapidly growing global export industry that aims to uphold the ethics of responsible tourism by engaging with local communities and encouraging environmentally conscious travel. With existing critiques of the greenwashing of ecotourism and the tendency for tourism agencies to exploit host communities, I advocate for participatory community-based models of ecotourism. This thesis explores both the material and conceptual benefits of community-based ecotourism through the critical examination of community-based ecotourism projects in Rio de Janeiro Brazil. Focusing on the implementation of ecotourism in of some of Rio de Janeiro’s peripheral communities, areas that are impacted by social and spatial marginalization, this thesis argues that the cultural and environmental history of a location are inseparable. When ecotourism is participatory and community-based, it can be a method for sharing cultural and environmental knowledge. Exploring the parallels between environmental justice toxic tourism and community-based ecotourism, this thesis examines the extent to which ecotourism can be used as a tool for social justice, serving to valorize the land histories and lived experiences of communities. Beyond generating money for host communities, the case studies of participatory ecotourism demonstrate the potential for ecotourism to serve as a platform for advocating for land rights in historically marginalized communities.

Temporära användningar och social hållbarhet, är det två begrepp som kan gå hand i hand? Genom denna uppsats, som är en fallstudie av det temporära projektet Pixlapiren, undersöker vi om det är möjligt. Pixlapiren är ett projekt i ett stadsutvecklingsområde i södra Helsingborg som kommer börja bebyggas inom några år. Studien går ut på att undersöka och få en förståelse om hur utvecklarnas perspektiv av Pixlapiren skiljer sig eller är lika från brukarnas upplevelser. Vi ifrågasätter om temporära användningar fungerar i det svenska samhället. Metoderna som används i denna uppsats är dokumentanalys, observation och intervjuer. I den teoretiska bakgrunden presenterar vi begrepp och teorier från den temporära- och sociala hållbarhets diskursen. Arbetsprocess har påverkats av den rådande pandemin, Covid-19. Pixla anses vara en socialt hållbar plats och en givande del i samhället enligt brukarna. Brukarnas idéer och initiativ har utrymme att påverka den framtida planeringen av platsen. Pixlapiren är ett exempel på en välfungerande temporär användning. Samtidigt riktas kritik mot kommunens tjänstepersoner som brister i engagemang för platsens utveckling. Vi argumenterar att vägen till social hållbarhet behöver vara lika hållbar som målet. / Temporary uses and social sustainability, are they two concepts that can go hand in hand? Through this essay, which is a case study of the temporary project Pixlapiren, we investigate if it is possible. Pixlapiren is a project in an urban development area in southern Helsingborg that will start to be built within a few years. The study aims to investigate and gain an understanding of how the developers perspective of Pixlapiren differs or is similar with the experiences of the users. We question whether temporary uses work in the Swedish society. The methods used in this paper are document analysis, observation and interviews. In the theoretical background we present concepts and theories from the temporality and social sustainability discourse. The working process has been influenced by the prevailing pandemic, Covid-19. Pixla is considered to be a socially sustainable place and a rewarding part of society according to the users. The ideas and initiatives of the users have the possibility to affect the future planning of the place. Pixlapiren is an example of a well-functioning temporary use. In the meantime criticism is addressed to the municipality's service personnel who lack commitment to location and development. We argue that the path to social sustainability needs to be as sustainable as the goal.

På flera håll i Sverige görs insatser för att vända den negativa utvecklingen i socioekonomiskt svagare områden för att öka den sociala jämlikheten. Syftet med detta arbete var att analysera olika aktörers möjligheter och utmaningar med att skapa social hållbarhet i dessa områden. Vi har undersökt hur olika aktörer arbetar med att skapa social hållbarhet, utmaningar med detta, hur samverkan används samt allmännyttiga bostadsbolagens roll. Vi utgick från de teoretiska begreppen samverkan, socialt kapital och medborgarinflytande när vi analyserade Stångåstadens och andra aktörers arbete i socioekonomiskt svagare områden. Genom kvalitativa intervjuer fann vi att mycket av arbetet med social hållbarhet är personbundet. Begreppet social hållbarhet behöver definieras och ansvaret fördelas inom samverkansgrupper. Slutsatserna är att samverkan är avgörande för social hållbarhet och till stor del avhängt på personerna som driver utvecklingen. / Across Sweden efforts are being made to reverse the negative development in socioeconomically weaker areas with the aim of increasing social equality. The purpose of this essay was to analyse actors’ possibilities and challenges in creating social sustainability in these neighbourhoods. We examined actors' methods to increase social sustainability and the challenges they face. How cooperation is utilised and what role municipality owned housing companies have has also been examined. We used the concepts ‘cooperation’, ‘social capital’ and ‘citizen participation’ to analyse how Stångåstaden and other actors work in socioeconomically weaker areas. By conducting qualitative interviews we found that much of the work with social sustainability is individually based. The concept of social sustainability must be defined and responsibilities shared within cooperating groups. In conclusion, cooperation is central to social sustainability and largely dependent on the people who drive development forward.

The purpose of this research study is to explore the impacts of COVID-19 on the demands, lead times and work conditions of an aviation firm which offers parts and maintenance services to both the commercial and military sectors. To achieve this, two research questions were answered; The first one dealt with the impact of COVD-19 on the demand and leads times of an aviation company while the second questions assess the work conditions and the steps and measures taken for these pandemic related improvements. To answer these questions, a case study was conducted on an aviation firm located in Dubai, United Arab Emirates. The firm offered services across the Middle East, Africa and to parts of Asia. The company’s lead times for certain products along with their demand history for the years of 2019 and 2020 were used as a measure of assessing their progress during the pandemic as a comparison to normal circumstances. The firm’s corporate social responsibility (CSR) was also studied in order to understand how the socio-economic environment (focusing on workforce availability) has impacted the stability of the company during the times of the pandemic. It was also used to create an understanding of how the changed work environment can affect factors such as demand and lead time and how those factors relate to stability within a firm.  The findings showed the impacts COVID-19 had on the stability of the firm. These also suggest that a positive and focused approached towards the workforce can increase the stability within the company and allow for an increase in revenue as a benefit of this CSR approach. The study informs how workforce stability can help reach corporate stability, and how firms can achieve workforce stability in pandemic times.