Syftet med denna studie är att undersöka hur den offentliga platsen beskrivs i plan- och styrdokument samt undersöka hur den används i verkligheten. För att ta reda på detta har Uppsala kommuns stadskärna använts som exempel, och i studien har en dokumentanalys av plan- och styrdokument som framtagits av Uppsala kommun genomförts. Utöver dokumentanalysen som metod har komplementerande fältobservationer av tre stycken gallerior i Uppsalas stadskärna utförts. Anledningen till att gallerior valts som studieobjekt är att den offentliga platsen alltmer kommit att innebära en kommersialiserad plats. Detta tillsammans med den nyliberala planeringens inflytande och teorin om en ny form av platser – pseudo-offentliga platser. Slutsatsen som dras av dokumentanalysen och de komplementerande fältobservationerna är att de teoretiska begreppen om rätten till staden och nyliberal planering kan ibland förefalla vara kontrasterande visar ändå undersökningen att begreppet om rätten till staden både finns representerat i den faktiska användningen av galleriorna då människor använder gallerior på andra sätt än för att ägna sig åt konsumtion samt går att urskilja vid analys av Uppsala kommuns plan- och styrdokument. Samma sak gäller begreppet nyliberal planering, i plan- och styrdokumenten finns det avsnitt som tydligt visar på hur planeringen influerats av nyliberalismen.

Studiens syfte är att undersöka vilka möjligheter invånare ges till att påverka sin levnadsmiljö inom ramen för planeringsprocessen. Studien har avgränsats till planeringen av Bus Rapid Transit (BRT) i Örebro och djupare undersökt hur medborgardialogen kan förstås som en deliberativ process och hur en deliberativ medborgardialog kan främja invånarnas möjlighet att påverka sin levnadsmiljö. Frågeställningar som studien besvarar är: Hur har medborgardialogen kopplad till BRT organiserats?, På vilket sätt kan medborgardialogen kopplad till BRT sägas vara en deliberativ process? och Har processen bidragit till faktiska skillnader av BRT:s utformning?  En deliberativ process kännetecknas av att invånarna är en del av både beslutsprocessen och beslutsfattandet. Det centrala inom teorin är att det sker ett samtal mellan invånare och beslutsfattare och där alla deltagare ska betraktas som jämlikar för att argumentera och diskutera fram de “bästa” förslagen.  Studien grundar sig också på teorin om rätten till staden som beskriver för vem det offentliga rummet är utformat och planerat för och vem som har både rättigheter till att vistas på platser och vem som har rätten till att vara med och utforma platser. Rätten till staden som teori beskriver att alla människor ska ha rättigheten till att vara med och utforma staden och att det även är rättigheten till att utforma sig själv.  Studien är kvalitativ och materialet består av intervjuer med personer som arbetar med BRT-projektet i Örebro, dokument relaterade till processen och insändare i den lokala dagstidningen Nerikes Allehanda. Studiens resultat visar att medborgardialogen kopplad till BRT i Örebro har främst haft i syfte att informera invånarna om vilka beslut som har fattats och vad som ska genomföras. Detta har organiserats genom information i media, hemskickad information och via digital information. Det har anordnats samråd gällande BRT i de fall där ett sådant varit lagstadgat och i dessa fall har invånarna lämnat synpunkter på projektet. Hur medborgardialogen kopplad till BRT har organiserats skiljer sig från hur medborgardialoger vanligtvis organiseras vilket ofta är via workshops och större möten med invånarna. Studiens resultat visar att processen inte går att betrakta som deliberativ då det inte har skett ett samtal mellan invånare och beslutsfattare som har lett till faktiska skillnader i BRT:s slutgiltiga utformning. Studiens slutsatser är att tjänstepersonerna inom BRT-projektet i Örebro på olika sätt ser svårigheter med att gå från teori till praktiskt genomförande när det gäller medborgardialog. Respondenterna i studien har beskrivit att det fanns svårigheter med att se ett syfte för medborgardialogen och att det var oklart vilka möjligheter till påverkan invånarna faktiskt ska ges i olika frågor. Det finns också svårigheter med att genomföra en medborgardialog då det krävs specifik expertkunskap eller kompetens för att utforma ett BRT-system vilket minskar utrymmet för invånarnas inflytande. Slutsatsen är således att invånarnas möjligheter till att påverka deras levnadsmiljö inom planeringsprocessen i denna fallstudie har varit små.

Syftet med denna uppsats är att identifiera hur diskursen om gentrifiering framställs i tidningsmedier, där Södermalm i Stockholm figurerar som ett idealtypiskt exempel på en plats som anses ha gentrifierats. Studien har utförts genom tillämpandet av kritisk diskursanalys via Faircloughs riktlinjer, samt ett teoretiskt ramverk bestående av sociologiska teorier angående urbanitet och social stigmatisering. Här tillämpas Georg Simmels och Pierre Bourdieus teorier som stadsliv, habitus och kulturellt kapital, Norbert Elias syn på etablerade och outsiders samt David Harveys formulering om rätten till staden. Analysen består av tio tidningsartiklar publicerade i tidningarna Aftonbladet, Expressen, Dagens nyheter, Metro, Mitt i Södermalm och Svenska Dagbladet. Resultatet indikerar att gentrifiering först och främst anses som en form av klassrelaterad urbaniseringsprocess, som tar form i utförsäljning av hyresbostäder, skapandet av en ny medelklass, och populärkulturella trender. Resultatet indikerar även att det inte finns någon homogen förståelse för huruvida gentrifiering är någonting negativt eller positivt i sig. Dock finns det en klar förståelse om att stadsdelens ekonomiska utveckling har förändrat platsen som sådan, vilket bemöts med blandad respons. / The purpose of this essay is to identify how the discourse about gentrification is produced in Swedish newspapers, where Södermalm in Stockholm is a typical example of a place that is considered to be gentrified. The study was conducted through critical discourse analysis, using Faircloughs guidelines and a theoretical framework consisting of sociological theories on urbanity and social stigmatization. The essay applies Georg Simmel’s and Pierre Bourdieu's theories on city life, habitus and cultural capital, Norbert Elias's view of established and outsiders and David Harvey's formulation of the right to the city. The analysis consists of ten newspaper articles published in the Swedish newspapers Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter, Metro, Mitt i Södermalm, and Svenska Dagbladet. The results indicate that gentrification is seen as a class-related urbanization process which takes shape through sales of rental units, the creation of a new middle class and popular cultural trends. The results also indicate that there is no uniform understanding of whether gentrification is negative or positive. Nevertheless there is an understanding that the district's economic change has altered the site, which is met with mixed responses.

Rätten till staden är en ständigt pågående diskussion om människors möjlighet att använda sig av staden och skapa den verklighet de själva lever i. I städer finns människor som har sällskap av hund och som frekvent använder sig av det offentliga rummet. Uppsatsen syftar till att bidra med en förståelse för hundägarens och hundens plats i staden genom att undersöka hundägares och hundars användande av staden, deras upplevelser i det offentliga rummet och på vilket sett de kan ge uttryck för behov i staden.   Uppsatsens empiriska material har samlats in med den etnografiska metoden go-along för att undersöka hundägares och hundars vardagliga liv, samt genom en fokusgrupp med två etologer för att synliggöra hundens behov i planering. Det empiriska materialet har undersökts i relation till teori om rätten till staden, social rättvisa och more-than-human geography. Den sistnämnda teorin utgår från djurens rätt till staden som likställd människan. Med utgångspunkt i more-than-human geography antar studien en kritisk ansats mot hur hundars behov tillgodoses i den svenska planeringen. Studien visar på en avsaknad av hundägares och hundars rätt till staden. Detta tar sig uttryck i hundägarens vardagliga liv som en längtan och en saknad efter att kunna tillfredsställa sin hunds behov i staden, samt genom en osäkerhet och ett motstånd i användningen av stadens offentliga rum. Uppsatsen synliggör även en social konflikt mellan hundägare och icke-hundägare. Konflikten har sitt ursprung i hundägares vilja att nyttja staden på ett annat sätt än vad som är tillåtet, vilket innebär att hundägare bryter mot hundförbud och restriktioner i syfte att tillfredsställa sin hunds behov och intressen. Uppsatsen visar på en begränsning av hundens utrymme i staden som en effekt av att människans behov står i centrum för utveckling, samt som en följd av stadens ekonomiska drivkraft. Uppsatsen argumenterar för att ge hundar mer utrymme i planering för att stärka hundägares och hundars rätt till staden, men även i syfte att minska den konflikt som existerar mellan hundägare och icke-hundägare.

Denna kvalitativa studie riktar fokus på att undersöka den gröna platsmarknadsföringen av den nya stadsdelen Jakobsberg ur ett kritiskt perspektiv. Studien undersöker hur Jakobsberg är en del av Karlstads tillväxtstrategi och hur den relaterar till nyliberal planeringsideologi. I ett bredare perspektiv är det vanligt att städer platsmarknadsför gröna hållbarhetsvärden i olika stadsutvecklingsprojekt, vilket denna studie undersöker med två kritiska ögon. Syftet med studien är därmed att gå bakom slagorden om grön och hållbar utveckling. Detta för att kritiskt diskutera ifall det kan finnas andra orsaker till att just dessa värden används för den nya stadsdelen Jakobsberg i Karlstad. Det teoretiska ramverket lyfter fram tre huvudämnen; Nyliberal planering, Grön platsmarknadsföring och Ekologisk gentrifiering. Dessa ramar in studiens utgångspunkter och tidigare forskningen inom ämnena. Nyliberalismen har vunnit mark i planeringen vilket har bidragit till en kraftig konkurrenssituationen mellan städer gällande tillväxt. Studien problematiserar användningen av gröna hållbarhetsvärden i platsmarknadsföring då de tenderar att användas för att attrahera den kreativa klassen, något som kan leda till en ekologisk gentrifiering och i förläggningen försvagar begreppet hållbarhet. Detta framställs genom min tolkning av innehållet i totalt åtta dokument från både Karlstads kommun och bostadsrättsföreningar Jakobsbergsskogen 2 och Landeriet. Med ett ideologikritiskt perspektiv har studien identifierat olika värden kopplat till studiens syfte och frågeställningar. Även en kompletterande intervju med en informant från Karlstads kommun har genomförts i syftet att förstå orsakerna till planeringen och platsmarknadsföringen av Jakobsberg. Analysen av materialet diskuterar dessa värden i en nyliberal kontext där gröna hållbarhetsvärdena i Jakobsberg fyller en viktig funktion för Karlstads tillväxt. Tolkningen av studiens empiri och analys är att planeringen av Jakobsberg ligger i linje med kommunens övergripande mål om tillväxt, där människorna utgör den viktigaste konkurrenskraften. Den gröna platsmarknadsföringen avser därmed attrahera den mest gynnsamma klassen av människor för ökad tillväxt, vilket i längden riskerar att leda till exkludering genom en ekologisk gentrifieringsprocess. Det är dock svårt att fastställa någon specifik slutsats då inflyttning till området ännu inte skett.

Förtätning är det rådande stadsbyggnadsidealet i Sverige, vilket innebär att urbana ekosystemtjänster i allt större takt byggs bort. Samtidigt är grönområden viktiga resurser för rekreation och biologisk mångfald. Den här uppsatsen skildrar två urbana rörelser som bildats för att protestera mot planerad avverkning av stadsnära skogsområden. Syftet är att förstå hur urbana rörelser argumenterar och mobiliserar i rumsliga konflikter. Det ena exemplet, Invånarna, är i Halmstad kommun och det andra, Försvara Blodstensskogen, i Uppsala. Två semi-strukturerade intervjuer görs med personer som varit drivande i rörelserna för att utröna deras argument och strategier. Fokus ligger också på i vilken grad sociala medier används som strategi genom innehållsanalyser av rörelsernas Facebooksida respektive Facebookgrupp. Resultaten visar att rörelserna har ekologiska argument gemensamt och båda befarar utflyttning från området om skogarna avverkas, men av olika anledningar. Vad gäller strategier har Försvara Blodstensskogen ockuperat skogen, medan Invånarna satsar på att överklaga beslutet och att göra medborgares röster hörda genom enkäter. Deras användning av sociala medier skiljer sig åt, för Invånarnas grupp var sociala medier mest ett sätt att skapa opinion medan Försvara Blodstensskogens sida mest syftade till att uppmana till handling på plats. Uppsatsen visar hur urbana rörelser formas utifrån ett missnöje med politikens förmåga att forma staden och hur de yrkar för sina versioner av hållbarhet och en bra stad. Hållbarhet är centralt i båda konflikter och en viktig slutsats är att hållbarhet är tätt förbundet med urbana rörelsers krav på rätten till staden.

Idag pågår en omfattande urbanisering, och utifrån rådande hållbara stadsutvecklingsideal är den täta blandstaden eftersträvansvärd. Detta skapar konkurrens om stadens mark. Många barn växer upp i staden men barnperspektivet ges ett begränsat utrymme i planeringen av den byggda miljön. Över tid har olika mycket hänsyn tagits till barnperspektivet, exempelvis gavs barnperspektivet stort utrymme under efterkrigstidens stadsplanering och bostadsbyggande, idag hänvisas barn oftare till specifika ytor och kan inte ta del av hela staden. Frågan om vem som ges rätten till stadens offentliga rum blir därmed relevant. Studien belyser problematiken utifrån framförallt två teorier; The right to the city (Harvey, 2008; Mitchell, 2003) och genom en vidareutveckling av miljöpsykologiska begreppet affordances (Kyttä, 2003). De två perspektiven har möjliggjort en analys på ett strukturellt plan såväl som i en mer detaljerad skala. Studien består av en fallstudie med fokus på tre offentliga rum i Hyllie, en skolgård med en angränsande park, ett stationstorg och ett bostadsområde. Det empiriska materialet har samlats in genomintervjuer och en dokumentanalys. Fokus ligger på hur barnperspektivet beaktas i planeringen idag och på hur detta perspektiv kan vidareutvecklas för att skapa barnvänliga urbana miljöer. Resultatet visar att rekreations- och lekytor, är för få, för små eller för tillrättalagda och att det planeras för en hög grad av biltrafikalstrande verksamheter i området. Slutsatsen är att barns rörelsefrihet kommer att begränsas i Hyllie, om så inte ska ske är föräldrarnas resurser avgörande samt är det nödvändigt med en medveten planeringsstrategi om denna utveckling ska kunna vändas. / In today’s western societies an ongoing urbanization is taking place simultaneously as the dense mixed city is desirable based on current sustainable urban development ideals. This leads to a competition of space in the city. Many children in Sweden grow up in cities today. However, the child's perspective is given a limited focus in the planning of urban environments. Over time, varying degree of the child’s perspective has been taken into account. The child’s perspective was given great consideration during post-war urban planning. Today children are directed to specific areas and have limited access to the city as a whole. The question of who is given the right to public spaces is therefore relevant. The thesis highlights the problem on basis of two main theories; "The Right to the City" (Harvey, 2008; Mitchell, 2003) and through further development of environmental psychology concept "affordances" (Kyttä, 2003). The two perspectives enable an analysis on a structural level as well as in micro scale. A case study is conducted focusing on three public spaces in Hyllie, a schoolyard with an adjacent park, a station square and a residential area. The study focuses on how the child’s perspective is used in planning today and how the perspective can be developed further to creates child-friendly urban environments. Through interviews and document analysis, conclusions have been drawn about the planning of Hyllie from the child's perspective. The result indicates that recreation- and playground areas are too small, too few or too well designed and that the detail plans enables a high degree of traffic evoking activities. The conclusions are that the child's freedom of movement will be limited in Hyllie, if not to happen, it is crucial parental resources and it is necessary with a conscious planning strategy if the trend is to be turned.

Denna uppsats syftar till att undersöka om det finns exempel i Karlstad centrum som kan tyda på exkluderande design. Detta görs utifrån de två frågeställningarna: Vilka exempel på exkluderande design finns i Karlstad centrum? Vad i den urbana designen i Karlstad centrum skulle kunna missgynna olika grupper och i så fall vilka? Det empiriska materialet har samlats in genom observationer och denna empirin som har samlats in ska hjälpa till att besvara frågeställningarna. Uppsatsen utgår ifrån Fredrik Edins och Robert Rosenbergers teorier om exkluderande design men även Henri Lefebvres begrepp rätten till staden berättat utifrån Helena Holgerssons avhandling. Teorierna har använts i syfte att tolka den urbana designen i Karlstad centrum. Utifrån dessa teorier gick det att finna att olika designer i Karlstad Centrum kan medföra exkluderande effekter mot vissa grupper. Det går däremot inte att tydligt avgöra avsikten av dessa designer. / This essay looks to study if there are examples of design elements that can indicate exclusionary design in central Karlstad. This will be conducted using two questions: What examples of exclusionary design can be found in central Karlstad? What in the urban design in central Karlstad can act exclusionary against different groups and if so, against who? The empirical material has been collected using observations and this empirical material seeks to help answer the two questions. The essay engages the theories of Fredrik Edin and Robert Rosenberger on exclusionary design as well as Henri Lefebvre’s concept of the right to the city as told in Helena Holgersson’s thesis. The theories have been used to interpret the urban design found in central Karlstad. Using these theories we found that different designs in central Karlstad can entail exclusionary effects against certain groups. We can not however clearly determine the intention behind these designs.

Städer är en plats där många individer lever tillsammans och det urbana offentliga rummet utgör en viktig plats där en rad olika utmaningar så som segregation påverkar hur individer möts. Halmstad kommun har tagit fasta på en kreativ och kulturell gestaltning när de ska förnya stadens kärna, Nissan. Målet är att sammanföra befolkning från båda sidorna av Nissan, istället för att vattnet ska vara en skiljande barriär. Detta ska de göra genom Kulturstråk, en slinga på åtta kilometer. Syftet med vår studie handlar om att undersöka hur medborgarna och projektledningen har upplevt sitt deltagande och inflytande över Kulturstråk Nissan samt hur projektet kan bidra till social sammanhållning och social hållbarhet för invånarna i Halmstad. I den teoretiska begreppsramen har vi använt oss av Jönhills (2012) begrepp exklusion/inklusion, Floridas (2006) teori om den kreativa klassen och Mitchells (2003) begrepp representation ur rätten till staden. Studien har tagit sin utgångspunkt i hermeneutiken med kvalitativa semistrukturerade intervjuer med 10 intervjupersoner. Resultatet visar att alla invånare inte varit inkluderade men att de som deltagit känt sig inkluderade. / Cities are a place where many individuals live together and the urban public space is an important place where a variety of challenges such as segregation affect how individuals meet. The municipality of Halmstad has established a creative and cultural approach when renewing the city's core, which they mean is at Nissan. Their goal is to bring together the people from both sides of Nissan, instead of the water being a separating barrier. They will make this through a cultural passage, an area of eight kilometers. The purpose of our study is to investigate how the citizens and project management have experienced their participation and influence over Kulturstråk Nissan and how the project can contribute to social cohesion and social sustainability for the inhabitants of Halmstad. In the theoretical conceptual framework, we have used Jönhills (2012) concept exclusion / inclusion, Floridas (2006) theory of the creative class and Mitchell's (2003) concept representation in the theory of the right to the city. The study has taken its starting point in hermeneutics with qualitative semistructured interviews. The result shows that all residents were not included but that those who participated felt included.

I skapandet av staden har människan möjlighet att göra om sig själv och förverkliga sitt hjärtas önskan. Hur och för vem staden ska utformas för är troligtvis en diskussion vilken kommer att finnas lika länge som staden i sig. Genom historien har privat ägande och andra samhälleliga former av dominans kontrollerat dess rum, vilket ofta resulterat i olika former av proteströrelser.   Tactical urbanism har i flertalet städer världen över blivit en populär metod för att förbättra livskvaliteten i staden. Detta genom att lokala aktörer, främst medborgarna, förändrar sitt närområde med småskaliga förbättringar. Denna uppsats beskriver vad tactical urbanism är, teorin bakom metoden och vilka möjligheter och följder den kan medföra i stadsmiljön och i planeringen av staden. Ur ett svenskt perspektiv undersöks detta genom en fallstudie utav Stockholms stads riktlinjer för idéburen stadsförbättring.   Uppsatsen går in på den kritik som finns inom modern stadsutveckling, vilken menar att den nyliberala urbanismen skapar ojämlikhet i samhället. Dessutom behandlas begreppet ”rätten till staden” vilken genomsyrar tactical urbanisms metoder, synsätt och grundläggande teori. Uppsatsens bidrag är en sammanläsning av teorier kring ”rätten till staden” med tactical urbanisms praktiska användning. Därmed visas hur tactical urbanism kan utvecklas till att bättre möta medborgarnas behov, i synnerhet svaga grupper i samhället. Det finns tendenser till att tactical urbanism införlivats i neoliberalismens stadsutveckling och därmed riskerar att förlora sin röst för de svaga. Fallstudien om Stockholm visar att tanken på ifall en eventuell konsekvens om gentrifiering som följd av idéburen stadsförbättring saknas. Dock visar fallstudien att det finns en oro över att metoderna främst gynnar innerstadsborna. Stockholms stads riktlinjer för idéburen stadsförbättring ligger i linje, men sammanfaller inte helt med vad tactical urbanism i teorin står för. Studien visar att det finns ett behov av någon form av samordnare för idéburen stadsförbättring och en djupare förståelse för tactical urbanism.   Staden har genom historien varit och fortsätter vara en plats där rummets struktur skiljer människor åt. Det säger mycket om våra värderingar, och om symbolen människan. Att främja metoder vilka tillåter medborgaren att skapa staden blir en symbol för en rättvisare stad. Om tactical urbanism och idéburen stadsförbättring möjliggör det får framtiden utvisa. Min förhoppning är att denna uppsats ska ge en förståelse för vad tactical urbanism och idéburen stadsförbättring står för. Dessutom önskar jag inspirera till en fortsatt diskussion om hur och varför vi bygger våra städer, vilken påverkan det har på det offentliga rummet, samt hur nya riktlinjer tas fram. Jag vill även framhålla vikten av en syftesbaserad riktlinje som är enhetlig i kommunens hela organisation, från politiker till tjänstemän. / In the creation of the city man has the opportunity to remake himself and realize his heart's desire. How and for whom the city should be designed for is probably a discussion that will continue until eternity. Throughout history, private ownership and other social forms of domination has controlled urban space, which often has resulted in various forms of protest movements.   Tactical urbanism has in several cities around the world become a popular method for improving the livability in the city; local actors, mainly citizens, have remade their neighbourhood with small-scale improvements. This paper describes what tactical urbanism is, the theory behind the method and the opportunities and consequences it may bring in the urban environment and in the planning of the city. From a Swedish perspective this is explored through a case study of Stockholm's City guidelines for idéburen stadsförbättring.   This study examines the criticism in contemporary urban development, which argue that the neoliberal urbanism creates inequality in society, and the concept of "right to the city" which permeates tactical urbanisms actions, approaches and basic theory. The contribution of this essay is an interlacement of theoris concerning "right to the city" with tactical urbanism practical usage and how tactical urbanism can be developed to better fullfill the needs of the citizens, especially marginalised groups in society. The essay suggests that there is a tendency that tactical urbanism is incorporated into neoliberal urban development and therefore is losing its voice for the weak of society. The case study of Stockholm shows that the idea if a possible consequence of gentrification as a result of idéburen stadsförbättring is lacking. However, the study shows that there is a concern that the methods mainly benefit inner-city residents. Stockholm's guidelines for idéburen stadsförbättring is similar, but does not entirely coincide with what the tactical urbanism in theory stand for. The study shows that there is a need for a coordinator for idéburen stadsförbättring and a deeper understanding of tactical urbanism.   Through history, the city has been, and continues to be a place where spatial structure divides people, it says a lot about our values, and the symbol of man. To promote practices which allow the citizens to remake the city, is a symbol for the ”right to the city”, but time will tell if that is something tactical urbanism and idéburen stadsförbättring can enable. My hope is that this paper will provide an understanding of what tactical urbanism and idéburen stadsförbättring stands for and inspire for further discussion on how and why we build our cities, what impact it has on the public space, and how new urban guidelines are developed and the importance of a guideline is purpose-based and consentient in municipalities, from politicians to the official.