I denna studie undersöks Feministiskt Initiativs (F!) motion om att byta ut könsprefixet -man till det könsneutrala -person i kommunpolitiken. Detta med fokus på bytet av tjänsteman till tjänsteperson i de utvalda kommunerna för undersökningen. Dessa är Malmö stad, där motionen gick igenom, Umeå kommun, där motionen inte gick igenom, samt Uppsala kommun där motionen gick igenom efter revidering. Jag undersöker även ordet hen och relaterar detta till motionen för att se ifall det finns tendenser till att jämnställt språk ökar. Syftet är att undersöka användningen av yrkesbeteckningarna tjänsteman och tjänsteperson samt pronomet hen i dessa tre kommuner. Detta undersöks genom en kvantitativ metod på kommunernas hemsidor där förekomster av tjänsteman, tjänsteperson och hen räknas. Mina teoretiska utgångspunkter utgår från Hirdman (1988) om genussystemet och Milles (2019) om könsprefixet -man i kommunpolitiken. Jag använder mig även av Pauwels (2011) om kvinnors förtryck i språket och Nordenstam (2003) om början på den feministiska diskursiva aktivismen. Jag har också valt att använda mig av Milles (2002) som beskriver de två typer av diskriminering som kvinnan blir utsatt för i språket samt Jobin (2004) om bland annat hur könsneutralt språk uppmärksammades i riksdagen för första gången.  Resultatet visade på att användningen av tjänsteperson har ökat i samtliga kommuner samtidigt som användningen av tjänsteman minskat. Detta även i Umeå kommun, där motionen inte gick igenom. Detta visar på hur viktig själva diskussionen om könsneutralt språk är, oavsett om motioner eller förslag om förändringar av språket, går igenom eller inte. Hen användes inte i så stor utsträckning i någon av kommunerna innan motionen tagits upp och Uppsala kommun var den kommun som använde hen i störst omfattning före motionen tagits upp. Användningen av hen har däremot ökat i alla kommunerna efter motionen tagits upp.

The main purpose of this dissertation is to analyse and identify problems arising from the Swedish Social Insurance Agency’s (SSIA) perceptions of parents, as they appear in the brochures targeted at expectant or new parents between 1974 and 2007. The aim is to distinguish who are being pointed out, constructed, and normalised as parents; and to analyse the functions of the recipients and the senders respectively. The aim is to be considered in the light of the SSIA’s commitment to gender equality, a policy that promotes equal access to the insurance of parents to share the parent’s insurance more equally. The dissertation is based on a theoretical framework that may principally be described as a feminist discourse analysis, which, among other things, means that a constructivist approach is of central importance. In addition, an intersectional perspective is an important starting point, putting the focus on the interaction and interdependence between different social categorisations. In four analysing chapters, the material is being tackled from different approaches or angles. In the first chapter, a picture is drawn of the institutional and political context that sets the prerequisites of the insurance regulations as well as the way the texts have been written and may be understood. The second chapter presents an analysis, in the terms of space deixis, of whom is/are being pointed out and positioned as recipient/s by SSIA. In the third chapter, an analysis of the normalised notions of parents that are identified in the texts; and of what parents are being favoured and described as ‘normal’. In the fourth chapter, the functions of the different actors are being analysed, showing how the relationship between the SSIA and the parents is constructed from in the texts. The results show that, in all brochures, parenthood is strongly gender-marked and that gender equality, above all, is to be understood as a quantitatively even distribution between mothers and fathers. In today’s brochures, the agency identifies and normalises recipients who primarily are biological mothers with orderly conditions, living in nuclear families with biological children. The older brochures have a higher level of gender neutrality in their texts, where mothers and fathers are placed equally and at the same distance from the position of the sender. The newer brochures, however, represent a wider range of social categorisations, and thus present a more complex picture of parenthood. The results also show that the function of SSIA in the texts is primarily economic, and that there is no obligation for parents to share the parent’s insurance equally, despite the political resolutions that impose this task on the agency.