Rågsved ligger i Söderort tillhörande Stockholms kommun och har en population på ca 10 000 invånare där hälften utgörs av utrikes födda och området har en hög segregation. För att kunna skapa ett lugnare och tryggare Rågsved har det öppnats ett litet poliskontor och ett fåtal poliser ska i första hand försöka komma i god kontakt med de som bor i området, främst med ungdomarna som bor och går i skolan i Rågsved. Vidare samverkar de med skola och andra myndigheter i Rågsved för att förbättra den problematiska situationen. Således är syftet med denna studie att undersöka hur ungdomar boendes och studerandes i Rågsved förhåller sig till det nya poliskontoret och vad den ökade polisära närvaron har inneburit för ungdomar som går i Rågsvedsskolan. För att kunna besvara frågeställningen utförs semistrukturerade intervjuer med 11 killar som studerar vid Rågsvedsskolan. Den teoretiska bakgrunden för studien är Beckers och Goldbergs stämplingsteorier som kortfattat går ut på att avvikelse är något som definieras av samhället på ett sådant sätt att sociala grupper skapar avvikelse genom att upprätta de regler vars överträdelse utgör avvikelsen och sedan tillämpa dessa regler på vissa personer och beteckna dem som utanförstående.  Processen är själva stämplingen med upprepade negativa reaktioner från signifikanta andra som sammantaget leder till en omdefinierad självbild hos personen som blir än mer negativ än vad den dittills varit. Således orsakas inte brottslighet av sociala förhållanden utan definieras av dessa. Teorierna används senare i studien för att lyfta fram hur stor stämplingseffekt polisen har på ungdomar i Rågsved och om denna, ifall att den existerar, är märkbar hos de elever som har intervjuats. I resultat- och analysdelen framkommer att poliskontoret i Rågsved delvis skapar en trygghetskänsla för många i området, men att vissa av ungdomarna känner sig utpekade att leva i ett problematiskt område. Det påvisas att polisen egentligen bara är en del av ett system av stämpling där även media har en stor roll i ungdomarnas självbild. Några anspråkslösa förslag från min sida är att lyfta fram elevers goda sidor istället för att påtala de negativa, införliva föräldrarna mer i ungdomarnas skolgång samt öka skolpersonalen auktoritet genom ett minskande av polisiär inblandning i de fall personal kan lösa situationer som inte är av grov kriminell karaktär. Framtida forskning borde fokusera på media och polisens roll i denna spiral och även väva in skolans sätt att arbeta.

Syftet med studien var att belysa tre personers egna upplevelser av stigmatisering i samband med att få och att ha en psykiatrisk diagnos. Studien byggde på tre kvalitativa semistrukturerade intervjuer med en man och två kvinnor. Intervjupersonerna hade en psykiatrisk diagnos. Fokus på studien är riktad mot deras upplevelser av stigmatisering i samband med att få sin diagnos, i kontakter med familj, vänner och andra som de möter i det dagliga livet, i kontakt med psykiatrin samt om denna stigmatisering påverkat deras självbild. Resultatet visade att olika typer av upplevd stigmatisering förekom hos samtliga intervjupersoner. Den upplevda stigmatiseringen var mest framträdande i kontakter med vänner och andra som de möter i det dagliga livet samt i kontakten med psykiatrin. I vissa sammanhang upplevde sig intervjupersonerna som avvikande i förhållande till omgivningen. Intervjupersonernas självkänsla har påverkats negativt eller inte alls av stigmatiseringen som de upplevde. Slutsatsen är att även om intervjupersonerna placerats i avgränsade diagnoskategorier och upplevt stigmatisering från omgivningen har de inte reducerats till sina diagnoser utan alla är aktiva subjekt och har inte accepterat en passiv sjukroll.

Demenssjukdomar är mycket utbrett och hör till de stora folksjukdomarna i Sverige. Den mest vanliga är Alzheimers sjukdom. Ofta då vi tänker på sådana tragiska livsöden är det lätt att relatera dem till människor som är i åldern sextiofem år eller äldre. Dessvärre finns det även personer som drabbas i ett tidigare skede i livet vilket kan vara redan vid femtio års ålder. Syftet med denna studie är att studera livssituationen för dessa ”yngre” personer med demens eller demensliknande symptom boende på en gruppbostad. Vi kommer dessutom att diskutera förändringen av livssituation i dagsläget jämfört med innan denna verksamhet startades. I vår kvalitativa studie har vi genomfört tre intervjuer med anhöriga till dementa personer som bor på detta gruppboende samt en fokusgruppsintervju med fyra medarbetare på detsamma. Detta har vi gjort med anledning av att få en förståelse för hur livet kan se ut för demenssjuka personer både innan och efter inflyttning till den aktuella boendeverksamheten. I analysen av våra informanters utsagor har vi bland annat utgått från Goffmans teori och begreppet stigma. Denna teori anser vi vara mest lämpad i relation till vår studie. I våra intervjuer med anhöriga samt medarbetare framkom tydligt hur livssituationen ser ut i dagsläget jämfört med tiden innan inflyttning till det aktuella boendet. Samtliga var enhälligt överens om att livssituationen i dagsläget är mer tillfredställande nu, jämfört med hur den var innan. Vår slutsats av informanternas beskrivning är att det skett en positiv förändring gällande de demenssjukas omvårdnad, boendemiljö samt sociala nätverk.

Syftet med denna uppsats är att fördjupa förståelsen av de föreställningar om psykiskt funktionshinder som påverkar mötet mellan hemtjänstpersonal och de psykiskt funktionshindrade omsorgstagare de möter. I frågeställningen lyfter vi fram de tre teman vi önskar studera och analysera, våra frågor är: Vilka upplevelser/föreställningar finns det om psykiskt funktionshindrade omsorgstagare? Vilka föreställningar påverkar personalens förutsättningar för dessa möten? Hur uppfattar personalen sina förutsättningar att ge god omsorg till psykiskt funktionshindrade omsorgstagare? Det empiriska materialet är insamlat genom fokusgruppintervjuer och deltagande observation. Vi genomförde två gruppintervjuer med totalt åtta informanter där samtliga arbetar inom hemtjänst. När vi sedan analyserade vårt material använde vi oss av Elias & Scotsons teori om etablerade och outsiders samt Goffmans teori om stigmatisering. Den tidigare forskning som vi har använt oss är Nyströms studier om professionella vårdgivare och Astvik & Aronssons rapport om när psykiatrin möter hemtjänsten.   Vi har genom att genomfört denna uppsats kommit fram till att det som både tidigare forskning och vår egen undersökning visar på är att personalen önskar mer utbildning och handledning om psykiskt funktionshinder. Med hjälp av Elias & Scotsons teori kunde vi även se att de psykiskt funktionshindrade blir en outsidergrupp och hemtjänstgruppen blir de etablerade. De föreställningar som finns om psykiskt funktionshindrade omsorgstagare leder till att det skapas ett utanförskap. Att det sker en generalisering av personalen försvårar möjligheten att ge god omsorg till dessa omsorgstagare, det skapar även ett utanförskap. Slutligen anser vi att utbildning och utökad kunskap skulle minska den generalisering av de psykiskt funktionshindrade omsorgstagare som fortgår i dagsläget.

Syftet med denna studie är att genom kvalitativ metod få förståelse för hur det är möjligt för f.d. kriminella att gå från ett slutet system, präglat av utanförskap och ensamhet, till en gemenskap i organisationen KRIS. Utifrån tio semi-strukturerade intervjuer med f.d. kriminella inom KRIS (Kriminellas Revansch i Samhället) i Göteborg , varav fem var kvinnor och fem män, hämtade vi vårt material för att kunna besvara vår frågeställning. Resul-tatet av studien visar att man som kriminell individ lätt hamnar i ett utanförskap och är stigmatiserad vilket försvårat för våra informanter att skaffa jobb, ha tillitsfulla relationer etc. Man kan bli bemött av samhället som icke trovärdig vilket ökar avståndet och klyftorna mellan den kriminella och den icke kriminella vilket försvårar återetableringen i samhällsgemenskapen. Att gå från ett utanförskap med stigmatisering till att ingå i en gemenskap är en komplex process. Utifrån vår uppsats ser vi att ett gott och respektfullt bemötande, där man inte bemöter individen utifrån dennes stigma, är en av flera betydande komponenter för individens förändringsprocess. KRIS har varit en plats för den kriminella att i lugn, trygg och respektfull miljö kunna återetablera sig i samhället. / The purpose of this study is to use qualitative methods to understand how it is possible for the former criminals to move from a closed system, characterized by alienation and loneliness, to a community in the organization KRIS. Based on ten semi-structured interviews of former criminals in the organization KRIS (Criminals Return into Society) in Gothenburg we collected our material. The results of the study show that criminals easily fall into exclusion and stigmatization which making it difficult for the individual to get a job or to have trusting relationships etc. The individual can be treated by the society as non-credible and increasing the distance and the gap between the criminal and the non criminal which impedes the re-establishment in the society. To go from an outsider with a stigma to being a part of a community is a complex process. A good and respectful treatment, which does not react to the individual based on their stigma, is one of several significant components of the individual change. KRIS has been a calm, safe and respectful environment for the individuals to re-establish themselves in the society.

Studien syftar till att belysa en aspekt av livsvillkoren för personer med funktionsnedsättningar. Hur professionen inom LSS uppfattar och resonerar om klienters sexuella behov. För underlag till vår studie använde vi oss av kvalitativa intervjuer av professionella som dagligen genom sina arbeten kommer i kontakt med människor med funktionsnedsättning. Arbetet har analyserats utifrån teoretiska perspektiv så som stigmatisering och skam. Hur beskriver professionella att klienternas sexuella behov uppmärksammas? Hur uppfattar professionella sina möjligheter att möta dessa behov? Lagstiftning som LSS och Socialtjänstlagen skall ge funktionshindrade möjligheter till ett "normalt" liv så som icke funktionshindrade i samhället. Även FNs rättigheter ger vid handen att behov som rätt till sexualitet är av vikt även för funktionshindrade. Resultatet visar att sexualitet hos människor med funktionsnedsättningar fortfarande är skamfullt att samtala om. Avseende möjlighet att stödja funktionshindrade till att bygga ett förhållande, så har professionen kommit olika långt i hur de bemöter klienten. Resultatet visar vidare att den funktionsnedsattas sexualitet till viss del uppmärksammas och att det kan skilja sig åt hur professionen bemöter detta. Inom en del verksamhet är det mer tillåtet med sexualhjälpmedel medan det är mindre tillåtande vid andra boenden. / The study aim to highlight one aspect of the lives of people with disabilities. How the professionals within LSS perceive and reason about clients sexual needs. For input to our study, we used qualitative interviews of professionals who through their daily basis work are in contact with people with disabilities. The work has been analyzed by theoretical perspectives such as stigma and shame. How do professional describe how cients sexual needs are intented to? How do professionals do about the opportunities to meet those needs? Legislation to LSS and Social Services Act shall provide opportunities to have such a "normal" life as nondisabled people in society. Even UN has suggested that it is important even for people with disabilities. The result shows that the sexuality of people with disabilities is still shameful to talk about. Regarding the possibility of supporting disabled people to build a relationship, has the profession reach different stages of how they respond to the client. The results further shows that the disabled people´s sexuality to some extent recognized and that it may vary how the profession responds to this. In some social businesses, it is more accepted sexual aids, while it is less tolerant at other accommodations.

No description available.

Sömnparalys innebär att man vaknar upp men inte kan röra sig, och ofta har man skrämmande sinnesupplevelser. Tolkningen och upplevelsen under en sömnparalys kan leda till rädsla att berätta om paralysen, och även om man berättar kan det leda till social stigmatisering och feldiagnostisering.En enkätinsamling gjordes med 100 studenter. Huvudfrågan var om upplevarna av sömnparalys var oroliga för att berätta om det, för att de är rädda att ses som psykiskt sjuka. De som haft sömnparalys berättade för andra, men hellre för någon de känner väl. De och dem som inte upplevt sömnparalys såg det som ett fysiskt problem snarare än ett psykiskt. Risken för stigmatisering och psykisk feldiagnostisering är reducerad, men mer forskning och utbildning i ämnet behövs. / Sleep paralysis means waking up and being unable to move, and are often accompanied with frightening perceptual experiences. The interpretation and experience perceived during sleep paralysis, may lead to fear of telling others about the paralysis, because of the risk for social stigma and misdiagnosis. A survey was conducted with a group of hundred students. The main question was if experiencers are afraid to tell others with the fear of risking been perceived as mentally ill. The experiencers did tell others, but rather to those they knew well. They as well as the non-experiencers viewed it as a physical problem rather than a psychological one. The risk of social stigma and misdiagnosis are reduced, but more research and education in the subject is needed.

Syftet med studien är att beskriva hur kvinnor som fått diagnosen borderline personliglighetsstörning upplever att deras liv har varit innan, under och efter diagnostiseringen. Syftet är också att ge en inblick i hur dessa kvinnor beskriver begreppet borderline. Studien har en kvalitativ ansats med narrativ teori som utgångspunkt, där sex kvinnor med diagnosen BPD har intervjuats. En inblick i informanternas subjektiva upplevelser har strävats efter genom berättelser. Detta för en förståelse för hur de ser på sin omvärld och sig själva. Resultatet visade en tendens bland informanterna att fly, vilket ofta grundats i en otillräcklighetskänsla. Tillståndet har främst präglats av impulsivitet och ett skiftande mellan ytterligheter. Att diagnostiseras med BPD har medfört en känsla av lättnad, men har också orsakat att informanterna blivit stigmatiserade. Resultatet påvisade även ett samband mellan ålder och valet av att tala öppet om diagnosen.

Abstrakt Tidigare har det gjorts åtskillig forskning kring varför människor väljer vägar som innebär destruktiva levnadssätt såsom missbruk och kriminalitet. Vårt intresse väcktes då vi insåg att den forskning som gjorts kring vägen ut ur dessa destruktiva levnadsvanor är tunn. Vi ville genom vår studie undersöka vilka faktorer som påverkar och motiverar människan till att lämna missbruk och kriminalitet bakom sig och undvika återfall. Utifrån Ebaughs modell kring exitprocesser med de stadier en individ genomgår då hon bestämmer sig för att bryta upp med sina levnadsvanor har vi analyserat det material vi samlat in för att få vår frågeställning besvarad: Vilka förhållanden bidrar till att individer avbryter missbruk och kriminalitet och kan undvika att återfalla i detta beteende? För att kunna besvara frågeställningen har vi genom en kvalitativ studie intervjuat personer inom organisationen KRIS. Genom deras berättelser har vi sedan tolkat och analyserat det material som vi har samlat in utifrån socialpsykologiska teorier och begrepp. Därmed kunde vi belysa vilka faktorer som påverkar individen till att fullfölja beslutet om att lämna kriminalitet och missbruk bakom sig. Tolkningen av resultatet framhäver betydelsen av existerande sociala band mellan individer för att en exitprocess ska bli lyckad. Resultatet framhäver även den funktion som KRIS fyllt för våra intervjupersoner, att få uppleva känslan av gemenskap och förståelse och inte längre vara den stigmatiserade individen.