Introduction     Knowledge has come to be an increasingly important factor for both individuals in the labor market and companies in competition. When a person leaves an organization the knowledge often follows, and a knowledge gap is created. When knowledge is shared within an organization, the individual’s knowledge is available for all members of the organization. Knowledge can thus be converted from human capital to structural capital. Increased demand in the construction industry has enlarged the need for broader and deeper knowledge of the individuals. Thus the question of knowledge sharing is raised. Purpose           The overall purpose of this report is to provide a systematic and documented image of the knowledge sharing process within the project organization of Skanska by investigating how the company uses strategies, procedures, and systems to manage knowledge from projects to minimize the risk that employees' skills will be lost to the organization. Method            The study is a qualitative research where the empirical material has been collected through a case study. The execution was based on a total of five interviews with respondents within different positions. Conclusion      Although Skanska partially converts human capital into structural capital, the study indicates that the company’s documented explicit knowledge is rather available as support and guidance to the daily work. Instead, the company builds their competitive advantage in several cases by human capital that is created and spread through socialization. / Inledning         Kunskap har kommit till att bli en allt viktigare faktor för såväl individers ställning på arbetsmarknaden som företags konkurrenskraft. När en personer lämnar en organisation följer kunskapen ofta med individen, detta medför att ett kunskapsgap skapas. När kunskap delas blir individens kunskap tillgänglig för organisationens medlemmar. Kunskapen kan således omvandlas från humankapital till strukturkapital. En ökad efterfråga inom byggbranschen ökar behovet av bredare- och djupare kunskap hos individerna och således aktualiseras frågan om kunskapsdelning. Syfte              Det övergripande syftet med denna rapport är att ge en systematiserad och dokumenterad bild av Skanskas arbete med kunskapsdelning i sin projektorganisation. Detta skall göras genom att kartlägga hur Skanska med strategier, rutiner och system hanterar kunskap från projekt för att minimera risken att kunskapen hos medarbetarna ska gå förlorad för organisationen. Metod              Studien är en kvalitativ forskning där det empiriska materialet har samlats genom en fallstudie. Genomförandet byggde på intervjuer med totalt fem respondenter med olika organisatoriska roller inom Skanska. Slutsats            Även om Skanska till viss del omvandlar humankapital till strukturkapital indikerar studiens resultat på att företagets dokumenterade uttalade kunskap mer finns som stöd och riktlinjer för det dagliga arbetet. Istället bygger företaget i flera fall sina konkurrensfördelar på humankapital som skapas och sprids genom socialisering.

Organisation/Organisation Författare/Authors Växjö Universitet Marcus Gunnarsson Ekonomihögskolan Olof Palmquist Växjö University School of Management and Economics Dokumenttyp/Type of document Handledare/Tutor Examensarbete/ Diplomawork Stig Malm Examinator/Examiner Rolf G Larsson Titel och undertitel/Title and subtitle Mätning och utvärdering av intellektuellt kapital inom aktiemarknaden/ Measurement and evaluation of intellectual capital within the stock market Sammanfattning Bakgrund: I dagens hårda konkurrens i samhället går trenden mot en informations- och kunskapsbaserad ekonomi där kunskapsföretagen blir fler och fler. Den största tillgången i företagen är de anställda och deras kompetens. Denna kompetens kan omvandlas till en värdefull tillgång och benämns som intellektuellt kapital. Trots att det finns ökad förståelse för att det intellektuella kapitalet skapar mervärde för företaget finns det hinder med att redovisa detta då det inte får tas upp i balansräkningen. Syfte: Uppsatsens syfte är att analysera huruvida intellektuellt kapital är något som fondförvaltare utvärderar när de gör en investeringsbedömning. Avgränsningar: Begränsningarna är att vi undersöker hur intellektuellt kapital kan vara till fördel för endast fondförvaltare; vi analyserar olika fondförvaltare i deras arbete endast med en investeringsbedömning. En sista avgränsning är att vi valt att inte tillfråga de fondförvaltare som inte utvärderar intellektuellt kapital aktivt i sina investeringsbedömningar. Metod: Vi har utgått från en kvantitativ metod och har genomfört en enkätundersökning för insamling av material. Resultatet har vi analyserat utifrån den teori som vi tagit upp i det teoretiska kapitlet. Ansatsen är av abduktiv karaktär åt det deduktiva hållet då vi har studerat existerande teorier och fallstudier inom ämnet. Resultat, slutsatser: Svenska fondanalytiker lägger inte särskilt stor vikt på intellektuellt kapital när de utvärderar och analyserar ett företag. Grunden till detta är för det första att det är svårt att mäta trovärdigheten av intellektuellt kapital när företagen själva sammanställer och redovisar detta utan att kontrolleras av någon utomstående part. För det andra är korrelationen mellan större delen av ett företags strukturkapital och aktiens utveckling på börsen inte påvisbar. Förslag till fortsatt forskning: Ett redovisningssystem för intellektuellt kapital som är lika för alla inom samma bransch möjliggör fortsatt forskning inom ämnet med syftet att finna en analysmetod som påvisar eller dementerar förändringen av ett företags intellektuella kapital med företagets aktierörelse på börsen. Nyckelord Intellektuellt kapital, Humankapital, Strukturkapital, Kundkapital, Immateriella tillgångar, Soliditet, Likviditet, Lönsamhet, P/E-tal, PEG-tal, P/S-tal Key Words Intellectual capital, Human capital, Capital structure, Customer capital, Immaterial assets, Solidity, Liquidity, Profitability, P/E, PEG, P/S Utgivningsår/Year of issue Språk/Language Antal sidor/Number of pages 2006 Svenska/Swedish 37 Internet: http://www.vxu.se/ehv

<p>Organisation/Organisation Författare/Authors</p><p>Växjö Universitet Marcus Gunnarsson</p><p>Ekonomihögskolan Olof Palmquist</p><p>Växjö University</p><p>School of Management and Economics</p><p>Dokumenttyp/Type of document Handledare/Tutor</p><p>Examensarbete/ Diplomawork Stig Malm Examinator/Examiner</p><p>Rolf G Larsson</p><p>Titel och undertitel/Title and subtitle</p><p>Mätning och utvärdering av intellektuellt kapital inom aktiemarknaden/ Measurement and evaluation of intellectual capital within the stock market</p><p>Sammanfattning</p><p>Bakgrund: I dagens hårda konkurrens i samhället går trenden mot en informations- och kunskapsbaserad ekonomi där kunskapsföretagen blir fler och fler. Den största tillgången i företagen är de anställda och deras kompetens. Denna kompetens kan omvandlas till en värdefull tillgång och benämns som intellektuellt kapital. Trots att det finns ökad förståelse för att det intellektuella kapitalet skapar mervärde för företaget finns det hinder med att redovisa detta då det inte får tas upp i balansräkningen.</p><p>Syfte: Uppsatsens syfte är att analysera huruvida intellektuellt kapital är något som fondförvaltare utvärderar när de gör en investeringsbedömning.</p><p>Avgränsningar: Begränsningarna är att vi undersöker hur intellektuellt kapital kan vara till fördel för endast fondförvaltare; vi analyserar olika fondförvaltare i deras arbete endast med en investeringsbedömning. En sista avgränsning är att vi valt att inte tillfråga de fondförvaltare som inte utvärderar intellektuellt kapital aktivt i sina investeringsbedömningar.</p><p>Metod: Vi har utgått från en kvantitativ metod och har genomfört en enkätundersökning för insamling av material. Resultatet har vi analyserat utifrån den teori som vi tagit upp i det teoretiska kapitlet. Ansatsen är av abduktiv karaktär åt det deduktiva hållet då vi har studerat existerande teorier och fallstudier inom ämnet.</p><p>Resultat, slutsatser: Svenska fondanalytiker lägger inte särskilt stor vikt på intellektuellt kapital när de utvärderar och analyserar ett företag. Grunden till detta är för det första att det är svårt att mäta trovärdigheten av intellektuellt kapital när företagen själva sammanställer och redovisar detta utan att kontrolleras av någon utomstående part. För det andra är korrelationen mellan större delen av ett företags strukturkapital och aktiens utveckling på börsen inte påvisbar.</p><p>Förslag till fortsatt forskning: Ett redovisningssystem för intellektuellt kapital som är lika för alla inom samma bransch möjliggör fortsatt forskning inom ämnet med syftet att finna en analysmetod som påvisar eller dementerar förändringen av ett företags intellektuella kapital med företagets aktierörelse på börsen.</p><p>Nyckelord</p><p>Intellektuellt kapital, Humankapital, Strukturkapital, Kundkapital, Immateriella tillgångar, Soliditet, Likviditet, Lönsamhet, P/E-tal, PEG-tal, P/S-tal</p><p>Key Words</p><p>Intellectual capital, Human capital, Capital structure, Customer capital, Immaterial assets, Solidity, Liquidity, Profitability, P/E, PEG, P/S</p><p>Utgivningsår/Year of issue Språk/Language Antal sidor/Number of pages</p><p>2006 Svenska/Swedish 37</p><p>Internet: http://www.vxu.se/ehv</p>

Det finns mycket tidigare forskning inom området knowledge management och allt vad det kan innefatta. Den här fallstudien fokuserar på kunskapsöverföring av tyst och explicit kunskap som vi identifierade ett kunskapsgap för praktiska hjälpmedel och verktyg för kunskapsbevaringen. Tidigare studier tar snarare upp vad tyst och explicit kunskap är samt definitioner för det, snarare än hur företag praktiskt bör förhålla sig till det. I och med det har studenterna identifierat att det saknas ett informationslogistiskt perspektiv för lämpliga verktyg hur tyst och explicit kunskap bör bevaras. Problematiken för studien är att Electrolux Professional AB i Ljungby påstår att de i dagsläget inte använder några verktyg för kunskapsbevaring och kunskapsspridning. Företaget befinner sig i en period när många nyckelpersoner som arbetat på Electrolux under många år inom flera olika avdelningar och/eller befattningar slutar och går i pension. Nyckelpersonerna besitter bred kunskap, som riskerar att lämna företaget när nyckelpersonerna antingen säger upp sig eller går i pension. Problematiken har studerats genom intervjuer där problematiken har belysts genom intervju av sju anställda och för att identifiera deras perspektiv på hur de bevarar, sprider och lagrar kunskap. Genom resultatet lyfts olika verktyg och hjälpmedel fram som används idag på olika avdelningar. Studien har haft sin utgångpunkt i de teoretiska ramverken: Knowledge management, tyst och explicit kunskap, samt det intellektuella kapitalet. Studien har påvisat att Electrolux visst använder olika typer av hjälpmedel och verktyg för kunskapsspridning. Ett av det viktigast verktyget för kunskapsspridning är individernas sociala nätverk som den enskilda medarbetaren succesivt bygger upp på Electrolux med tidens gång. Faktorer som studien påstår påverka kunskapsbevaring, är en bredd på kunskapen, tidigare erfarenheter samt individens medvetenhet för hur viktig spridning, bevaring och lagring av kunskap är.Avslutningsvis kan vi inte nog understryka vikten och dess fördelar med att kartlägga det sociala nätverket med olika individer och befattningars kunskapsområden. Kartläggningen ger stora fördelar för att lagra, bevara och sprida kunskapen på ett optimalt och effektivt sätt i organisationer. / There is much previous research in the area of knowledge management and all that it may include. This case study focuses on knowledge transfer of tacit and explicit knowledge, where we identified a knowledge gap for practical tools for knowledge retention. We find that previous studies address what tacit and explicit knowledge is and the definitions for it, rather than how companies should practically use it. With this, the students have identified that there is missing an information logistic perspective for suitable tools for how tacit and explicit knowledge should be preserved in organizations. The problem in this study is that Electrolux Professional AB in Ljungby currently claim that they don't use any tools for knowledge retention and dissemination. The company is in a period when many key people who have worked at Electrolux for many years in several different departments and / or positions quit and retire. The key people possess broad knowledge, which risks leaving the company when the key people either resign or retire. The problem has been studied through interviews where the problem has been highlighted through interviews by seven employees to identify their perspective on how they preserve, disseminate and store knowledge. The result of the study highlights various tools that Electrolux use today in different departments. The study is based on the theoretical frameworks: Knowledge management, tacit and explicit knowledge, and intellectual capital.The result has shown that Electrolux already use different types of tools for spreading knowledge. The conclusion for this study is that the most important tools for the dissemination of knowledge is the individual's social network, which the individual employee gradually builds up on Electrolux over time. Factors that the study claims to influence knowledge retention are a breadth of knowledge, past experiences and the individual's awareness of how important the dissemination, preservation and storage of knowledge is. We cannot emphasize enough the importance and benefits of mapping the social network with different individuals and positions of knowledge. The mapping provides great advantages for storing, retaining and disseminating knowledge in an optimal and efficient way in organizations.

Bakgrund och problem: Det föreligger en problematik i kreditbedömningsprocessen som berör svårigheten att bedöma ett  bolags värde samt dess återbetalningsförmåga. Vanligtvis värderas organisationer utefter sina finansiella rapporter men eftersom de inte alltid inkluderar immateriella tillgångar i form av intellektuellt kapital skapas en informationsasymmetri. Informationsasymmetrin kan vara en orsak till eventuella felbedömningar av ett företags riskutsatthet och framtida utveckling och således till ett nekande av sökt kredit. Forskare lägger skulden på redovisningssystemet men vi vill lyfta frågan om problemet även kan ligga i kreditbedömningsprocessen. Syfte: Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur banker, i rollen som finansiärer, behandlar intellektuellt kapital hos kunskapsintensiva företag vid en kreditbedömning. Avsikten är att beskriva, tolka samt reflektera kring kreditprocessen för att påvisa vilken betydelse det intellektuella kapitalet har för kreditbeslutet. Metod/Empiri: Studien har utförts som en kvalitativ undersökning baserad på intervjuer och praktikfall. De fem storbankerna Danske Bank, Handelsbanken, Nordea, SEB och Swedbank har agerat respondenter. Efter sammanställningen av empiriunderlaget jämfördes svaren mot den teoretiska referensramen. Påträffade samband och avvikelser mellan empiri och teori har i ett logiskt resonemang fått utgöra studiens analys. Slutsatser: Resultatet av studien visar att studiens respondenter i kreditbedömningsprocessen beaktar avsevärt fler faktorer, som teoretiskt benämns intellektuellt kapital, än vad de är medvetna om. Intellektuellt kapital har därmed en anmärkningsvärd inverkan på kreditbeslutet, även om det inte enskilt är avgörande för beslutet. Vidare visar studien att den främsta problematiken med intellektuellt kapital i kreditbedömningsprocessen rör värderingssvårigheten. / Background and problem: There is a problem in the credit valuation process relating to the difficulty of estimating the value of a company and its repayment ability. Generally organizations are valued by their financial statements but since financial statements not always include intangible assets in forms of intellectual capital an information asymmetry is created. The information asymmetry may be a reason for an incorrect assessment of a company’s risk exposure and future development and thus to a refusal of sought credit. Researchers blame the accounting system but we wish to raise the question whether the problem also may lie in the credit valuation process. Aim: The purpose of this master thesis is to investigate how banks treat intellectual capital in knowledge-intensive firms in a credit valuation process. The aim is to describe, interpret and reflect around the credit valuation process in order to demonstrate the importance of intellectual capital for the credit decision. Method/Empirical data: The study was conducted as a qualitative study based on interviews and case studies. Five of the largest banks in Sweden - Danske Bank, Handelsbanken, Nordea, SEB and Swedbank - have acted as respondents. After compiling the empirical material the responses were compared with the theoretical framework. Located relations and differences between empiricism and theory constitute the analysis of the study. Conclusions: The results of this study show that the respondents in the credit valuation process examines significantly more factors, which in theory is defined intellectual capital, than they are aware of. Intellectual capital has thus a remarkable impact on the credit decision, although it does not individually determine the decision. The study also shows that the main problem with intellectual capital in the credit valuation process is the difficulty of valuation.

Bakgrund: Intellektuellt kapital var ett väl diskuterat område för två decennier sedan, vilket blir påtagligt då de flesta studier som undersöker området är från 1990-talet och tidiga 2000-talet. I denna uppsats har vi valt att återigen framföra begreppet intellektuellt kapital för att upplysa om förekomsten av det i svenska företags årsredovisningar. Syfte: Syftet med denna studie är att bidra med en ökad kunskap för hur det skiljer sig mellan olika branscher gällande redovisning av intellektuellt kapital och även i vilken omfattning intellektuellt kapital redovisas. Metod: Vår studie genomfördes med hjälp av en innehållsanalys av nio årsredovisningar. Innehållsanalys är den vanligaste metoden att använda bland forskare som avser att förstå redovisningen av intellektuellt kapital Resultat &amp; slutsatser: Studiens empiriska resultat visade att företagen inom Bank och finansbranschen redovisade mest intellektuellt kapital, därefter data, it och telekommunikationsbranschen och till sist tillverkning och industribranschen. Resultatet visade även att samtliga företag inom de tre branscherna redovisade mest kundkapital i relation till human- och strukturkapital. Gemensamt för de tre branscherna var även att humankapital redovisades minst. Studien kom även fram till att tillverkning och industribranschen redovisat mest human- och kundkapital i relation till de resterande branscherna. Bank och finansbranschen redovisade dock relativt mest strukturkapital. / Background &amp; problem: Intellectual capital was a well discussed subject two decades ago, which becomes apparent since most studies investigating the subject are from the 1990s and the early 2000s. In this paper we chose to resubmit the concept of intellectual capital to inform the existence of it in the annual reports of Swedish companies. Purpose: The purpose of this study is to contribute to an increased knowledge of how it differs between different industries when it comes to the disclosure of intellectual capital and also to what extent intellectual capital is reported. Method: Our study was conducted by using content analysis for nine annual reports. Content analysis is the most common method of use among researchers who intend to understand the disclosure of intellectual capital. Results &amp; conclusions: The study's empirical results showed that the banking and finance industry disclosed the highest amount of intellectual capital, the data, IT and telecommunications industry disclosed the second highest amount, and finally the least amount was disclosed by the manufacturing and industrial industry. The result also showed that all companies in the three industries reported the highest amount of customer capital in relation to human and structural capital. Common to the three industries was that human capital was the least disclosed capital. The study also concluded that the manufacturing and industrial industry disclosed the highest amount of human and customer capital in relation to the remaining industries. However, the banking and finance industry disclosed relatively the highest amount of structural capital.

Syfte: Uppsatsens syfte är att identifiera ord som företag använder sig av för att kommunicera intellektuellt kapital i årsredovisningar. Samt att kartlägga och tolka en eventuell förändring i omfattningen av kommunikation av intellektuellt kapital i årsredovisningar över tid. Metod: Uppsatsen antar en abduktiv ansats som grundar sig i att intellektuellt kapital studeras utifrån både tidigare forskning och studiens resultat. Uppsatsen undersöker 36 årsredovisningar från åren 2010, 2013 och 2016 genom en kvalitativ innehållsanalys för att studera omfattning och en eventuell förändring. Uppsatsskribenterna har framställt ett kodschema med egenskaper och ord som utgår från tidigare forskning angående intellektuellt kapital. Vidare har dessa ord som återfinns i årsredovisningar kvantifierats i en innehållsanalys. Resultat: Det finns likheter i hur branscherna väljer att kommunicera sitt intellektuella kapital i årsredovisningarna i ordval och olikheter i omfattning. Bank-, industri- och tillverknings- samt bygg- och fastighetsutvecklingsbranschen har ökat sin kommunikation av intellektuellt kapital i årsredovisningar. Investmentbranschen har däremot minskat. Relationskapital är det kapital som kommuniceras ut mest i jämförelse med human- och strukturkapital. Detta är slående för samtliga branscher och undersökta år. Slutsats: Svenska storbolag verkar inte använda sig av ramverk eller riktlinjer för att kommunicera intellektuella kapital i sina årsredovisningar, detta även i linje med tidigare forskning. Uppsatsen kan inte styrka någon specifik skillnad mellan kommunikation av intellektuellt kapital i kunskapsintensiva branscher gentemot traditionellt produktbaserade branscher. Tre av fyra undersökta branscher påvisar en ökning i kommunikation av intellektuellt kapital.

This study aims to investigate and analyse organisational learning in project-based organisations (PBOs) that work with complex projects. The focus is to contribute to the knowledge about how PBOs can enhance the management of experiences derived from complex projects to promote organisational learning. This is investigated by studying how experience is captured and transferred within a project, across different projects, from project to the line organization and reintegrated into new projects. Additionally, the study examines challenges related to knowledge transfer and evaluates human and structural capital. To fulfil this, a case study is conducted on a consulting PBO that works with complex infrastructure projects. Qualitative interviews were conducted with individuals in various roles within the organisation. Furthermore, participant observations were conducted on meetings where project experience was discussed, both during ongoing projects and at project completion. The findings show that employees have a lot of knowledge and experience after working in complex projects. Experiences are collected and shared with other colleagues in various forums in complex projects. The findings suggest that PBOs can enhance their management of experiences from complex projects by the following strategies: (1) creating time for reflection to collect, discuss and evaluate experiences on an ongoing basis, (2) promoting knowledge exchange among colleagues to transfer tacit knowledge, (3) making documentation searchable and accessible beyond the project organization and (4) conducting regular and in-depth analysis to uncover patterns that can improve the structural capital. In future studies, it would be interesting to explore how artificial intelligence and machine learning could aid in conducting in-depth analysis of experiential data from complex projects. This to facilitate the identification of patterns and relationships within the data, providing valuable insight for enhancing organisational learning in PBOs.

<p><strong>Bakgrund och problemdiskussion:</strong> I dagens samhälle är det inte längre frågan om en organisation kommer drabbas av kris, utan frågan är snarare när och hur väl förberedd organisationen är för att kunna hantera den. Tsunamin som inträffade annandag jul 2004 var en kris av tidigare sällan skådat slag, den drabbade det svenska samhället i allmänhet och resebranschen i synnerhet. Resebranschen är starkt omvärldsberoende och dess aktörer kan aldrig vara tillräckligt väl förberedda på en kris. För att stå bättre rustad inför kommande kriser, bör organisationer efter en kris eftersträva att dra lärdomar av sina erfarenheter.</p><p><strong>Problemformuleringen</strong> för denna uppsats lyder: Hur kan researrangörer förbättra sin organisatoriska kompetens utifrån sina erfarenheter av en kris?</p><p><strong>Syftet</strong> med uppsatsen är:</p><ul><li>Att kartlägga researrangörernas arbete med crisis management och vilka delar av detta arbete som har förändrats efter Tsunamikatastrofen. </li><li>Att identifiera och jämföra de olika lärdomar researrangörerna dragit till följd av Tsunamin. </li><li>Att diskutera och ge förslag till hur lärandet av kriser kan tillvaratas och leda till förändringar, t.ex. i form av förbättrade rutiner i krisberedskapen och höjd kompetens i organisationerna.<em> </em></li></ul><p><strong>Metod:</strong> För vår studie har vi använt en kvalitativ forskningsansats, vårt angreppssätt är deduktivt och vi har utfört semi-strukturerade intervjuer för insamlingen av vårt empiriska material. Intervjuerna tog sin utgångspunkt i vår undersökningsmodell som påvisar hur krisförloppets faser - före, under och efter – påverkar den organisatoriska kompetensen. Urvalet av studieföretag består av researrangörerna Ving och Fritidsresor.</p><p>I vår <strong>empiri</strong> kartläggs hur researrangörerna idag arbetar med crisis management och vilka delar av arbetet som förändrats efter Tsunamin. I <strong>analysen</strong> ser vi att researrangörernas krisberedskapsarbete till stora delar överensstämmer med teorierna inom området, men hur lärprocesserna skiljer sig något åt organisationerna emellan.</p><p><strong>Resultat och slutsatser</strong> av vår studie är att lärprocesser redan under krisen inleddes hos researrangörerna. Genom att åtgärda de brister som upptäcktes under Tsunamin har nya rutiner, system och arbetssätt inom vissa områden lett till förbättringar i krisberedskapen. Båda organisationerna har dragit lärdomar av det som hänt, men fokus på förändringsarbetet har för Ving legat på strukturkapital och för Fritidsresor på humankapital. Båda studieföretagen har infört krisövningar, men inte genomgående på alla nivåer. Det är först vid nästa storskaliga kris som det kommer att visa sig huruvida den organisatoriska kompetensen har ökat.</p><p> </p> / <p><p><strong>Background and rationale: </strong>In the world we live in today the question is no longer ’if’ an organization will face a crisis, but ’when’ and ’how prepared’ is the organization to deal with it. The Tsunami that happened on December 26th 2004 was a disaster of unprecedented magnitude. It had an impact on the Swedish society in general and the travel industry in particular. As the travel industry is very susceptible to impacts by external factor, its participants can never be too prepared to face a crisis. In order to be better prepared for future crisis, organizations should seek to learn from their experiences.</p><p><strong>The research question</strong> for this dissertation is: How can tour-operators improve their organizational competence by using experiences from a crisis?</p><p><strong>The aim</strong> of the dissertation is:</p></p><ul><li>To map the tour-operators’ crisis management work, and which parts of this work has changed as a result of the Tsunami. </li><li>To identify and compare the differences in the lessons learned by the tour-operators from the Tsunami.</li><li>To discuss and give recommendations on how experiences from crises can be used and lead to change, i.e. in better crisis management routines and higher organizational competence</li></ul><p><strong>Methodology: </strong>We have used a qualitative research method in our dissertation, our approach is deductive and for the gathering of empirical data, we have made semi-structured interviews. Our research model has been the base for the interviews. Our model shows how the different phases of a crisis – before, during and after – influence organizational competence. The selected companies for our research are the tour-operators Ving and Fritidsresor.</p><p>In our <strong>field study</strong> we map how the crisis management of the tour-operators is functioning today, and which parts of this work has changed as a result of the Tsunami. In our analysis we see that the tour-operators crisis management work in large parts coincides with the theories in the area, but there are differences in the learning processes of the organizations.</p><p><strong>Results and conclusions</strong> drawn from our research are that the learning processes of the tour-operators already start during the crisis. By addressing the deficiencies observed during the Tsunami, new routines, systems and work processes have improved their preparedness for crisis. Both organizations have learned, but the focus at Ving has been on structural capital and at Fritidsresor on human capital. Both have introduced crisis rehearsals, but not throughout the whole organization. Whether the organizational competence to handle a big crisis has improved will be seen as the next large crisis occurs.</p><p>.</p><p><em> </em></p>

Bakgrund och problemdiskussion: I dagens samhälle är det inte längre frågan om en organisation kommer drabbas av kris, utan frågan är snarare när och hur väl förberedd organisationen är för att kunna hantera den. Tsunamin som inträffade annandag jul 2004 var en kris av tidigare sällan skådat slag, den drabbade det svenska samhället i allmänhet och resebranschen i synnerhet. Resebranschen är starkt omvärldsberoende och dess aktörer kan aldrig vara tillräckligt väl förberedda på en kris. För att stå bättre rustad inför kommande kriser, bör organisationer efter en kris eftersträva att dra lärdomar av sina erfarenheter. Problemformuleringen för denna uppsats lyder: Hur kan researrangörer förbättra sin organisatoriska kompetens utifrån sina erfarenheter av en kris? Syftet med uppsatsen är: Att kartlägga researrangörernas arbete med crisis management och vilka delar av detta arbete som har förändrats efter Tsunamikatastrofen. Att identifiera och jämföra de olika lärdomar researrangörerna dragit till följd av Tsunamin. Att diskutera och ge förslag till hur lärandet av kriser kan tillvaratas och leda till förändringar, t.ex. i form av förbättrade rutiner i krisberedskapen och höjd kompetens i organisationerna. Metod: För vår studie har vi använt en kvalitativ forskningsansats, vårt angreppssätt är deduktivt och vi har utfört semi-strukturerade intervjuer för insamlingen av vårt empiriska material. Intervjuerna tog sin utgångspunkt i vår undersökningsmodell som påvisar hur krisförloppets faser - före, under och efter – påverkar den organisatoriska kompetensen. Urvalet av studieföretag består av researrangörerna Ving och Fritidsresor. I vår empiri kartläggs hur researrangörerna idag arbetar med crisis management och vilka delar av arbetet som förändrats efter Tsunamin. I analysen ser vi att researrangörernas krisberedskapsarbete till stora delar överensstämmer med teorierna inom området, men hur lärprocesserna skiljer sig något åt organisationerna emellan. Resultat och slutsatser av vår studie är att lärprocesser redan under krisen inleddes hos researrangörerna. Genom att åtgärda de brister som upptäcktes under Tsunamin har nya rutiner, system och arbetssätt inom vissa områden lett till förbättringar i krisberedskapen. Båda organisationerna har dragit lärdomar av det som hänt, men fokus på förändringsarbetet har för Ving legat på strukturkapital och för Fritidsresor på humankapital. Båda studieföretagen har infört krisövningar, men inte genomgående på alla nivåer. Det är först vid nästa storskaliga kris som det kommer att visa sig huruvida den organisatoriska kompetensen har ökat. / Background and rationale: In the world we live in today the question is no longer ’if’ an organization will face a crisis, but ’when’ and ’how prepared’ is the organization to deal with it. The Tsunami that happened on December 26th 2004 was a disaster of unprecedented magnitude. It had an impact on the Swedish society in general and the travel industry in particular. As the travel industry is very susceptible to impacts by external factor, its participants can never be too prepared to face a crisis. In order to be better prepared for future crisis, organizations should seek to learn from their experiences. The research question for this dissertation is: How can tour-operators improve their organizational competence by using experiences from a crisis? The aim of the dissertation is: To map the tour-operators’ crisis management work, and which parts of this work has changed as a result of the Tsunami. To identify and compare the differences in the lessons learned by the tour-operators from the Tsunami. To discuss and give recommendations on how experiences from crises can be used and lead to change, i.e. in better crisis management routines and higher organizational competence Methodology: We have used a qualitative research method in our dissertation, our approach is deductive and for the gathering of empirical data, we have made semi-structured interviews. Our research model has been the base for the interviews. Our model shows how the different phases of a crisis – before, during and after – influence organizational competence. The selected companies for our research are the tour-operators Ving and Fritidsresor. In our field study we map how the crisis management of the tour-operators is functioning today, and which parts of this work has changed as a result of the Tsunami. In our analysis we see that the tour-operators crisis management work in large parts coincides with the theories in the area, but there are differences in the learning processes of the organizations. Results and conclusions drawn from our research are that the learning processes of the tour-operators already start during the crisis. By addressing the deficiencies observed during the Tsunami, new routines, systems and work processes have improved their preparedness for crisis. Both organizations have learned, but the focus at Ving has been on structural capital and at Fritidsresor on human capital. Both have introduced crisis rehearsals, but not throughout the whole organization. Whether the organizational competence to handle a big crisis has improved will be seen as the next large crisis occurs. .