In accordance with an experimental setup this thesis investigates to what extent the participants' attitudes and aesthetic preferences are influenced by the lateral direction of light in moving image sequences. It is also investigated whether the participants' handedness correlates with their advertising evaluation. The purpose of the study is to generate new knowledge of potential biases in moving images that could be applied by image producers to create more compelling commercials. Our work is based on a transdisciplinary theoretical approach and the results are analyzed based on biopsychological, sociocultural and perceptual explanatory models. Three self-designed commercials with a left oriented illumination position were used as stimulus, the stimulus were also inverted horizontally. The participants were asked to assess their attitudes toward the commercials with either left or right oriented lighting. Two surveys were conducted: one with a within-subjects design and one with a between-subjects design, a total of 172 people participated. No significant difference between left and right oriented illumination position occurred in any of the groups for neither feelings toward ad, Aad , Ab , or PI. The results suggests that a bias does not occur in dynamic images, unlike the left oriented bias that has been reliably shown in previous studies that relate to still images. Nor could any correlation be established between reported attitudes and handedness.

Den här uppsatsen handlar om vithetskritik, med utgångspunkt i Stig Wessléns tre kortdokumentärer Med Stig Wesslén i Lapplandsfjällen (1940), Med lapparna till fjälls (1944), samt Vårvinterrajden (1944). Analysen består av en genomgående närläsning av dessa, utifrån vithetskritiska infallsvinklar som formulerats av en rad olika forskare och med hjälp av begrepp som formulerats av Nationella Sekretariatet för Genusforskning. Uppsatsen består av ett delfokus på filmarkivets visning av dessa. Det finns inga direkta slutsatser som så, men analysen lägger grund för en viktig diskussion kring relationen mellan vithet och filmmediet i en vidare bemärkelse. I slutändan argumenterar jag för vikten av fortsatt forskning på områden inom filmvetenskapen, med förslag på diverse tidsnedslag.

Det finns inte mycket forskning på ämnet förtexter, speciellt inte i film som utspelar sig i framtiden. Uppsatsens syfte är att undersöka förtextens form och funktion utifrån en semiotisk analys som använder sig av de begrepp semiotiken medför i tolkandet av tecken. De två frågeställningar i arbetet är “I tolkandet av förtexten utifrån semiotisk analys, vilka val och budskap går att finna i förtextens form?” och “Vilka funktioner fyller de utvalda förtexterna för filmernas narrativ?”   I urvalet av filmerna utgick jag från filmer som utspelas i framtiden, detta för att möjliggöra ett eventuellt eget och nytt uttryck för den tid då filmerna utspelar sig. Filmerna är Alien (Ridley Scott, 1979), Brazil (Terry Gilliam, 1985) och The Matrix (Lana och Lilly Wachowski, 1999). Dessa filmer utgår också från tre decennier. Mitt material för att göra analyserna utgick från hermeneutisk metod tillsammans med semiotisk analys. För att kunna tolka de tecken och begrepp som semiotiken medför utgick jag ifrån bl.a. texter av Gripsruds och Bignell. Detta förenat med historia och förhållningssätt till titeldesign, samt information om filmerna och deras produktioner. Uppsatsen resultat framställer att förtexternas form följer filmens funktioner i alla tre filmerna. Analyserna tydliggör att de val som gjorts i skapande ofta går att härleda direkt till filmens narrativ eller konceptuella idéer om varför titelsekvensen uppfattas som den gör utifrån de semiotiska begreppen. Samtidigt visar resultatet att förtextens design skulle vara ett tydligt sätt för att utöka filmens värld ytterligare och skapa ett sammanhängande uttryck till filmernas paketering och marknadsföring.

Det övergripande syftet med uppsatsens är att belysa Akira Kurosawas unika färdigheter och utmärkande drag som filmskapare, vilket adresseras i tre frågeställningar: Vilka återkommande narrativa teman finns representerade i Kurosawas filmproduktion, och hur presenteras dessa i tre utvalda filmer? Hur använder sig regissören stilistiskt och filmtekniskt av rörelse i de tre filmerna? Hur tar sig väder och andra naturfenomen uttryck i de tre filmerna och vilken funktion har de där? Filmerna som analyseras är Drunken Angel (Yoidore tenshi/Den berusade ängeln, 1948), Stray Dog (Nora inu/ Revolvern, 1949) och The Hidden Fortress (Kakushi toride no san akunin/ Den vilda flykten, 1958). Analysen utgår från det neoformalistiska tillvägagångsätt som David Bordwell och Kristin Thompson beskriver. Genom främmandegörning identifieras och granskas återkommande teman, rörelse och väder och andra naturfenomen i filmerna, studerade i sina socio-historiska sammanhang. Rättfärdigandet av inslagen, dvs deras motivering, adresseras tillsammans med den funktion de intar i scenerna. I Kurosawas filmproduktion identifieras 17 återkommande teman, där två kluster av teman, regissörens förhållande till japansk tradition och hans humanistiska livssyn, är särskilt framträdande. Väder- och naturfenomen som regn, vind, hetta, eld och dimma förekommer ofta och intar speciella funktioner i filmerna, både estetiskt och narrativt. De interagerar även med karaktärerna. Rörelser i bildrutan åstadkoms filmtekniskt på olika sätt. De är viktiga visuella komponenter som skapar spänning och kontinuitet, men har även ett rent artistiskt värde. Genom variationer och kombinationer av återkommande teman, väderinslag och rörelse visar Kurosawas på en stilistisk särart som karakteriserar hans filmskapande.

Mickey-Mousing är en ljudläggningsmetod som använts sedan de tidiga tecknade filmerna i slutet på 1920-talet och beskrivs som en ”musikalisk imitation av fysisk rörelse”. Det har använts genom tiderna för att betona och förstärka de grafiska händelser som sker på filmduken, och har nu även förts in i ett nytt medie - datorspel. Det som undersöks i detta forskningsarbete är användandet av Mickey-Mousing, och dess legitimitet inom spelgenren fumblecore. Frågeställningen som undersökts lyder: Hur påverkar Mickey-Mousing spelupplevelsen i fumblecore-spel jämfört med diegetisk, realistisk ljudläggning?

This thesis highlights depicted motherhood in film. Antichrist is used as the primary object in my analysis, which is a film that has been vividly debated in the literature, beacuse of it's graphic content. To a large extent, this film has been discussed in relation to Lars von Triers intentions and previous works, but in this thesis the film and it's depicted motherhood is viewed through it's symbolic elements. These elements, when analysed in relation to film language and motherhood theory, point out the representation of an ambivalent nature of motherhood. The symbolic content in five different scenes, which is attributed to Her as a mother, is also found in other cultural and religious sources. I claim that this depicted ambigous motherhood is central to the films narrative. As a consequence, this thesis also unfolds the peripheral depicted fatherhood, an aspect in need of futher investigation.

Quentin Tarantino är välkänd för att skriva bra dialog och lyfts ofta fram som skicklig på att skapa intressanta karaktärer. I denna studie analyseras tre av hans karaktärer O-Ren Ishii (Lucy Liu) från Kill Bill: Vol. 1 (2003), Hans Landa (Christoph Waltz) från Inglourious Basterds (2009) och Calvin Candie (Leonardo DiCaprio) från Django Unchained (2012). Målet med studien är förankra karaktärsteorin i konkreta exempel på karaktärer som är skapade av Tarantino, samt att bidra med kunskap om hur man skapar välgjorda karaktärer. Målet uppnås genom att svara på två frågeställningar: 1) Hur är karaktärerna O-Ren Ishii, Hans Landa och Calvin Candie uppbyggda? 2) Finns det ett mönster i hur Tarantino har skapat dessa tre karaktärer? För att kunna svara på frågeställningarna analyseras de tre karaktärerna utifrån karaktärsteori baserat på den information som kan erhållas i filmerna Kill Bill: Vol. 1, Inglourious Basterds och Django Unchained, filmmanuskripten till de tre filmerna och intervjuer med Quentin Tarantino. Studien visar att alla de tre karaktärerna är oförutsägbara och har en stor spridning av motstridiga egenskaper. Istället för att bygga på identifikation, empati eller sympati, bygger karaktärerna på att skapa spänning och att hålla publiken kognitivt aktiv.

This thesis will go over the typical structure of a pipeline for a VFX company. The report will then compare this structure against a real VFX company’s own pipeline and discuss the choices that may push a company make unique changes to the typical pipeline structure. The goal of this thesis is to understand how a typical VFX pipeline is structured and to gain an understanding of the choices that leads to unique situations. • What does a typical VFX pipeline look like? • What can a real-world example look like? • What affects the structuring of a pipeline? / Denna rapport kommer att gå igenom den typiska strukturen av en pipeline hos ett VFX företag. Rapporten kommer sedan att jämföra denna strukturen emot ett riktigt VFX företags egna pipeline och diskutera dom val som leder till att företag ibland gör unika förändringar av den typiska pipelinen. Målet är att ta reda på hur en typisk VFX pipeline ser ut och få förståelse för dom val som leder till unika situationer • Hur ser en typisk VFX pipeline ut? • Hur kan en implementering av en pipeline se ut? • Vad är det som påverkar struktureringen av en pipeline? / <p>The VFX company and its employees which I had contact with wanted to remain anonymous.</p>

Syftet med denna uppsats ar att ta reda pa varför (om så är fallet) afroamerikanerna i remaken av Hairspray från 2007 har fått en betydligt större rolll och mer utrymme på duken än i originalfilmen från 1988 utifrån den teori som heter multikulturell media studie samt teorin om stereotypifiering. De metoder jag använt mig av har en induktiv ansats riktat mot filmstudie samt den multikulturella media studien. Det jag kommit fram till genom min metod samt amerikansk historisk bakgrund är att de afroamerikanska karaktarerna porträtteras annorlunda från film till film beroende på vilket årtionde de spelats in, samt hur det amerikanska samhallet sett/ser på segregation under dessa årstionde.

The following thesis examines how documentary texts, in particular those that are associated with the tradition of political documentary, negotiate their way into being. For this purpose, I use a series of documentary case studies, each one structured around a work of my own. The five documentaries I examine were made through the decade 1990-2000 and, although these works address a range of specific cultural and political issues, they were produced either out of the US or New Zealand, the two countries within which I have lived while a documentary maker. My methodological approach is two-fold. First, I place each documentary within a framework designed by Bill Nichols as a way of defining documentary. Nichols, a major presence in the field of documentary studies, looks at documentary as constructed through a matrix of factors: the interplay of possible documentary modes and styles, pressures brought to bear through the institutional context surrounding documentary production, such as funding and distribution, the expectations of the genres' audiences, and the dialogue and influences generated by a community of documentary practitioners and their films and videos. In following Nichols' model, I offer up a modal and textual analysis for each of my own works cited, and examine, through a mixture of anecdote and theory, how funders, distributors, audiences and my fellow makers shaped my documentaries. In carrying out this examination, I also highlight certain debates that raged through the decade, particularly around documentary realism and identity politics, that were to have considerable impact on my work. My second methodological approach is to situate each work within a history of "political documentary". In Chapter One of this thesis I have attempted to categorize the various formulations of the sub-genre, which have developed since the inception of film over a century ago. In the ensuing chapters I examine how each of my documentaries draws on that history. My own body of works of course was produced in a relatively short period, but even within this time the historical changes the world has undergone are immense. Documentary is ever sensitive to its context and I chart the impact of political change on the texts being scrutinized. Although the focus, my own work, may appear narrow, the thesis draws on the tradition of participant observation and seeks, by analyzing the complexities of production within a series of case Studies, to cast light on contemporary documentary practice generally. / Whole document restricted, but available by request, use the feedback form to request access.