Since the beginning of the 2010’s, consumers have increasingly picked up the habit of using smartphones to shoot and watch video in portrait mode – vertical video. The format has also spread to professional film making in the form of advertising, fiction film and other genres produced for viewing on vertically oriented screens – especially smartphone screens. This rise of the vertical format can be attributed to digital conversion and new social habits of video communication via social media; in other words, the so called digital – or mobile – revolution. However, neither vertical media nor vertical film is actually new. In this paper, a media archaeological approach is used to show that vertical media is as old as human art, and that audiences have enjoyed vertical moving images at least since the 1830’s. For example, many early optical images and the first television images in the 1920’s were vertical. This paper is an elaboration on an archaeology of vertical video, inspired by the methods of media archaeologists Erkki Huhtamo and Jussi Parikka and the visual arts perspective of Anne Friedberg. Apart from the ancestry of the vertical frame, this paper also includes an analysis of what is inside the tall frame – a study on vertical shot composition. Focusing on eleven short films in competition at the 2016 Vertical Film Festival near Sydney, the analysis focuses especially on camera movement, scale of shot and editing. Using formal style analysis, as well as statistical style analysis, this paper defines characteristics of vertical shot composition; these include a frequent use of both long shots and tilt shots, and a general experimental playfulness in shot composition and in editing. By tracing the ancestry of – and analyzing the artistry of – portrait mode video, the purpose of this paper is to contribute to a deeper understanding of the vertical video format and its renewed popularity in recent years. / <p>Grade on the bachelor's thesis: A</p>

Uppsatsen har som utgångspunkt att familjenormer har förändrats under 1900-talet och att detta borde visa sig i framställningen även av en familj som inte är tidstypisk: Familjen Addams. Genom att undersöka hur adaptioner av familjen påverkas genom förändringar i medier, tidsperiod, samtida kultur och normer vill jag besvara om samtida familjenormer har varit en stor faktor i hur framställningen förändrats. För att genomföra detta använder jag Linda Hutcheons perspektiv på mediespecificitet  och ”modes of engagement” för att studera hur medieskiften påverkar adaptionen. Representationsstudier används för att studera hur historisk kontext och samtida kultur påverkar framställningen av familjen. Materialet är Charles Addams skämtteckningar, ABCs tv-serie och Barry Sonnenfelds film. Resultatet verkar vara att samtida normer har haft en mycket större effekt på framställningen av den ursprungliga tv-serien än filmen, och att de båda har formats till en stor del av mediespecifika drag, men att vissa normer som har varit långlivade ändå haft en markant effekt även på filmen, främst det Sharon Hays kallar den permissiva eran.

My film work has revolved around a hypothesis of vulnerability with my artistic research question: in the context of interviews and the larger scope of cinematic storytelling, how can tools to access vulnerability be a symbolic key to unlocking the transformative power of resilience in a narrative? Proposed Methodology: I. The Privilege of Listening II. The Power of Silence III. Trust &amp; Intuition IV. The Light of Vulnerability V. Discovery of Resilience / This is a written companion piece to the graduation short film, "Rise" by Maria Karin Walczuk.

Martin Scorsese expressed dissatisfaction stating that superhero movies lacks uniqueness and emotional and psychological depth. In his opinion, these movies depict spectacle rather than character. Scorsese is not alone in his view - this has been a general opinion among film critics for decades. Justin Wyatt examines the recipe for commercial success in his book High concept: Movies and marketing in Hollywood from 1994. Film theorist Kristin Thompson however, denounces the idea that High Concept or post-classicism changes structures in narrative. This thesis examines visual style and intertextuality in three films released in 2019: Avengers: Endgame, Hellboy and Joker. Are there similarities and/or differences in relation to Wyatt’s theories? All three movies use style and intertextuality to tell their stories and they all have excess scenes to please the audience visually. However, they still use classic Hollywood narrative with three acts and cause-and-effect storylines.

Denna studie belyser effekterna på musikartisters personliga varumärken i samband med att artisternas musik finns med i reklamfilm. Detta görs genom semistrukturerade intervjuer med ett antal musikartister med olika erfarenhet och framgång som upplåtit sina verk till reklamfilm. Studien visar att viktiga faktorer för en artist att överväga innan ett samarbete kring reklamfilm inleds är:• Värderingar: Företagets värderingar vs. artistens värderingar.• Kreativ process: Grad av involvering från artisten i framtagande av manus.• Juridik: Konstnärliga och ekonomiska villkor för artistens medverkan.• Personligt varumärke: Påverkan för artistens varumärke vid medverkan i reklamfilm.Studien visar att artister i väldigt stor utsträckning är värderingsstyrda och vill primärt samarbeta med företag eller organisationer vars värderingar ligger i linje med sina egna värderingar. Men när värderingar kopplas till politik sker dock en tydlig uppdelning mellan de artister som anser att politik och musik inte hör ihop och de som gärna använder sitt ”kändisskap” för att påverka samhället i önskad riktning. Studien visar att den kreativa processen i samband med artisters medverkan i reklamfilm grovt kan delas in i fyra kategorier:• Fria händer att göra vad de vill.• Fria händer med riktlinjer från företaget.• En gemensam kreativ process med företaget.• Färdigskrivna manus och musik, bara ett framträdande.När det gäller kreativitet i samband med artisters medverkan i reklamfilm visar studien att icke etablerade artister i högre utsträckning måste bistå i den kreativa processen då det värde de representerar kommer från kunskap och inte i deras kändisskap/varumärke. Studien visar även exempel på en marknad i förändring där nya mellanhänder dyker upp och förändrar befintliga affärsmodeller med konsekvensen med konsekvensen att artister i allt större utsträckning än tidigare måste kunna förhålla sig till juridiska frågeställningar. Avslutningsvis visar studien att artister oftast får positiva effekter på sitt personliga varumärke genom att medverkan i reklamfilm.

“How can game technology be used to maximize creativity and create an effective production pipeline for an animated film?” I think creating animated film should be a fun and creative process, that is why I have chosen this research question. I explore techniques used in Machinima films and aim to make it more user friendly and less restrictive. My research will become a sort of proposal to how the framework of a Machinima film could look in a modern film production. / <p>It was part of the FilmMediaExpo22https://www.uniarts.se/english/news/events/events-spring-2022/filmmediaexpo22</p><p></p>

Uppsatsen undersöker vad binge-watching är för ett fenomen, och närmare vad som gör en TV-serie binge-värdig. Kopplingar mellan element som är förknippade med att göra en serie beroendeframkallande, främst cliffhangers undersökas på en djup nivå. Medan tiden har förändrats har tekniken också förändrat hur det ses på program från när de först visades till hur de konsumeras idag, från att titta på en svartvit box-TV till att titta på en gigantisk smart-TV med inbyggd video-on-demand. Olika berättarmetoder från “monster of the week”till något som har en berättelse som är tänkt att förbli sammanhängande från början av serien förklaras i denna texten, och paralleller dras mellan teknikerna och fenomenet binge-watching.

Auditivt berättande är någonting som Christopher Nolan arbetar mycket med och Shepard-ton är en teknik som han har utnyttjat speciellt mycket i tre av sina största filmer, The Dark Knight (2008), Dunkirk (2008) och Interstellar(2014), Gemensamt använder alla filmerna Shepard-tonen, genom och jämsides med andra ljud för att kommunicera till tittaren om miljön, känslor som uttrycks i scenerna och själva berättelsen. Det grundläggande jag har undersökt är om Shepard-tonen är mer än en ljudteknik, utan också en effektiv berättarteknik. För att jag skulle kunna besvara frågan så gjorde jag en analys av nyckelscenerna från dessa tre filmer. I min analys så har jag sammanfattat att Shepard-tonen leder tittaren till en klimax och att den följer Branigans narrativa schema. Den tar inte bort fokuset från vad vi ser utan leder omedvetet tittarna genom det narrativa. Shepard-tonen är ett verktyg som kommunicerar känslor, information och narrativa symboler i berättelsen.

Religion in popular culture has the power to evoke strong feelings and reactions, especially if someone feels offended by it. Jesus is a person with grave importance for many, since many people in the world are Christians. However, there is not a lot that can be said with certainty about the historical person Jesus. This uncertainty leaves room for interpretation and creative freedom, which gives origin to art centered around Jesus’ life. This essay aims to examine the reactions to two different Jesus films: The Last Temptation of Christ from 1988 and The First Temptation of Christ from 2019. The purpose of the study is to explore possibilities of interpretation, similarities, and differences in the reception of these films through a study of newspaper articles, user reviews and journalistic reviews of both the films. The material used are user reviews from the website IMDb, reviews aimed at catholic readers, reviews for newspapers, reviews for websites specifically for movie reviews and newspaper articles about reactions to the two films. The material has been compared and analyzed through a description of reception research. Previous studies related to the subject of the essay includes research about religion and popular culture, religion in film, Jesus in film and research about reception and reviews. These books, essays, and dissertations include studies of the movie The Last Temptation of Christ, but not of The First Temptation of Christ. The films differ in a lot of ways: genre, language, the makers objective, and time of release. These differences make up obstacles in comparing the reception of the films, but despite this several similarities have been found. The results of the study are presented thematically; first with a presentation of the articles and reviews of The Last Temptation of Christ, then with a similar presentation of The First Temptation of Christ. After these presentations, the conclusions about similarities and differences in the reception are given followed by an analysis in which the reactions are understood to be either a dominant, negotiating or opposing interpretation of the respective film. It can be seen in the results that there are similarities in the user reviews on IMDb, where high ratings correspond to a dominant interpretation and low ratings correspond to an oppositional interpretation. Also, similarities have become apparent in the reactions of Christian critics, protesters, and religious leaders. In the concluding part I reflect about the didactic value of the essay and its material, then I reflect on the essay itself and the process of working with it.

Den här uppsatsen granskar dokumentärfilmen Könskriget från 2005 i syfte att undersöka hur filmstilistiska val formar dess sanningsanspråk. Eftersom uppsatsens genomförande förutsätter att filmen faktiskt har lyckats med detta inkluderas en övergripande redogörelse för filmens politiska och samhällsmässiga konsekvenser vilket ska verka för att legitimera uppsatsens utgångspunkt. Analysen utgår från en närläsningsmetod utifrån vilken en teori om sanning och dokumentärfilm appliceras på filmen. Med utgångspunkt i Louise Spences och Vinicius Navarros teoretiska resonemang erbjuder uppsatsen en grundläggande förståelse för sanningsbegreppets förhållande till dokumentärfilm för att i analysen fokusera på klippning, kameraarbete och ljud i relation till konstruerandet av ett sanningsanspråk. Mer specifikt undersöks dessa faktorer utifrån hur de förhåller sig till hur filmen strukturerar sina argument, vilka som agerar vittnen, hur vittnesmålen behandlas samt hur ljud och bild samverkar. Slutsatsen sammanfattar vad analysen visar och återkopplar till den tidigare forskningen och till den del som behandlar filmens samhällskonsekvenser.