Thin films of terbium-cobalt alloy have been deposited by magnetron sputtering. They exhibit an out-of-plane magnetic anisotropy that may result in elongated domains. The effect of thicknesses and compositions on the domain structure has been studied systematically. The composition and thickness of the films have been verified by Rutherford backscattering spectrometry and x-ray reflectivity. The domain structure was imaged by magnetic force microscopy and hysteresis loops were measured by MOKE (Magneto-optical Kerr effect). Very long and contrasted domains are obtained on the as-grown film with a thickness of 290 Å containing 8.1\% of terbium. Similar very elongated domains are obtained for other thicknesses and compositions if the films are demagnetized.

This study uses political philosophy to understand how democracy is communicated as transmutating or transitioning in superhero narratives. The study combines a conflict-based conceptualisation of democracy with Anthony Giddens’ structuration theory to discuss the characters’ actions in relation to their respective society. The analysis is conducted through a narrative analysis, using the hero’s journey as a tool to define the material from the narratives of a hero, a villain, a hero-turned-villain, a villain-turned-hero, and an antihero.  The analysis shows that spaces can be created within a democracy where other political ideals are produced, called pockets of alternate ideals. Also, the conditions of the characters’ actions influence how they can emerge as heroes or villains, which in turn influence how the characters produce or reproduce their societies. The discussion finds that the superhero narratives suggest that a strong democratic society needs a common enemy to fight, as the focus on the outside enemy rallies the people to mitigate the conflicts within society. To conclude, the point of democracy is that the people have the power, meaning that they have the responsibility to be active citizens who continue to reproduce democracy, as portrayed by the hero narrative.

En självreflexiv humor, som den satiriska genren mockumentärfilm bygger på, skulle kunna erbjuda möjligheter för människor att “klä av sig sina pretentioner”. Som kejsaren utan kläder så kanske människan blir våldsamt påmind om sin egen världs- och självbild i jämförelse med andra människors föreställningar om världen. Denna studie syftar till att reflektera kring hur filmtittaren blir till genom tittandet på mockumentärfilmer, men även aktiviteten att titta på filmer och rörlig bild överlag. Uppsatsen faller inom en bild- och mediepedagogisk forskning där jag i min roll som bild-och medielärarstudent använder mig av analysmetoder för att teoretiskt utforska mockumentärfilmen och dess meningsfullhet för bildelever. Mina frågeställningar kring sanningsanspråk och mediepedagogik relateras till bildämnets centrala syften kring bildkommunikation, bildskapande och kunskaper om omvärlden. Denna uppsats kan ses som ett bidrag för framtida bild- och medielärare som finner spänning och lust i att utforska omvärldens politiska, existentiella och populärkulturella sammanhang med sina bildelever. Jag har själv implementerat detta i min bildundervisning med mina bildelever för att jag ser stora resurser i hur bild- och mediaämnet möjliggör att vi kan analysera våra kunskaper om vår samtid genom filmtittande, analytiska reflektioner och historiska nedslag i filmverk samt egna filmskapande moment. Frågeställningarna i min uppsats har gestaltats i ett grupprojekt med två andra medielärarstudenter från Konstfacks bildlärarutbildning. Grupprojektets gestaltning tog formen av en slags interaktiv installation på Konstfacks vårutställning. Gestaltningens parallella arbetsprocess i samband med mitt uppsatsskrivande blev ett sätt för mig att kollaborativt utveckla filmpedagogiska redskap. Sammanfattningsvis så vill min studie visa på de spännande och problematiska möten som kan uppstå mellan rörlig bild, människor och omvärlden där alla tre är i konstant tillblivelse, förändring, rörelse. Mitt arbete ser relationen mellan detta till min nyfikenhet att tillsammans med framtida bildelever utforska och reflektera kring deras egna maktpositioner som elever i en skolinstitution och medborgare i ett samhälle med demokratiska ideal.

Denna uppsats undersöker delaktighet och deltagande som begrepp med fokus på tidigare barnskådespelares och produktionsmedarbetares erfarenheter och uppfattningar om att arbeta som och med barnskådespelare. Syftet är att studera produktionsaspekter och etiska aspekter av film-och tv-produktion, samt att lyfta hur skådespelare har uppfattat sin medverkan som barn i produktioner. De frågor som ställs är följande: Hur uppfattar två tidigare barnskådespelare och tre produktionsmedarbetare barnskådespelares deltagande inom film- och tv-produktion i Sverige? Vilka positiva och negativa effekter finns det med att jobba som och med barnskådespelare i Sverige? Finns det motsättningar mellan ett barnperspektiv och ett produktionsperspektiv? Denna studie upplyser om hur olika förhållningsätt kring barns medverkan inom medieproduktion kan påverka ett barns självuppfattning. Detta resultat är relevant då det uppmuntrar till vidare forskning om barnskådespelares självuppfattning i relation till produktion och offentlighet, liksom avvisning vid casting samt att undersöka erfarenheter från tidigare barnskådespelare som valt att inte fortsätta i branschen. Det vore även bra att bra upprätta en arbetsrutin kring motverkande av negativa följder av tidig offentlighet.

Firstly, in 2019, I played a role of a woman who got married to a married man, later after the series aired to the public the role fired back on me. I observed the audience’s reaction exceeded everyone's expectations. The audience is divided into two parts the first part is the women who expressed their anger in a very aggressive and strong way, and the second part who was exciting to the character. The first part of the audience used several offensive, strong, and insulting words. The audience's reaction was very emotional, and they used all the tools to express their feelings for example, they used social media platforms and verbal violence when they saw me in the street. On the other hand, sometimes the women’s reaction was interesting in my point of view when one of the women personalized the role by imagining her husband betrayed her with the character for real. Secondly, in 2021 an actress from Egypt Mona Zaki pretends to take off her panty in a scene in the film. Although she didn’t take it off, she chose to symbolize the action, the scene fired back badly on her and her personal life as well. The audience couldn't compartmentalize between the acting and her personal life and personality. Therefore, we focus on the audience impact and the way the audience impacts the actress in the situated areas in this research, what would happen when the audience can't distinguish between the role and the actor's real Character?

Det här är en netnografisk studie av film som en social praktik, med ett fokus på franchisefilmer och deras fanbaser. Studien utforskar diskussionstrådar på onlineforumet Reddit och presenterar och diskuterar de olika motiven som driver fans till att engagera sig i diskussioner online om franchisefilmer. Studien presenterar hur relationen mellan användare av onlineforumet ser ut och hur de förhåller sig till varandra och till makthavare i filmindustrin som utgör världen fans deltar i. Den här studien drar slutsatsen att film för en nutida digital publik inte bara är en estetisk produkt utan också fyller en social funktion i form av demokratiska diskussioner, gemenskap, kunskapskapande och skapande i sig. I den här möjligheten ligger också drivkraften till fansens engagemang.

Frågor som relaterar till ADHD är vanligt förekommande i den svenska samhällsdebatten. Det är därför intressant att studera hur funktionsnedsättningen visas i populärkulturen, närmare bestämt i film. Uppsatsens syfte var att synliggöra hur representationen av ADHD kan se ut i film med utgångspunkt i andrafiering. Detta gjordes genom att analysera de tre filmerna, The Selfish Giant (2013), Så jävla easygoing (2022) och Charlie Bartlett (2007). Detta då samtliga hade en huvudkaraktär med ADHD. Uppsatsens tankesätt och struktur utgick i stort från Fiskes (1984) binära oppositioner. Resultaten av analysen visade att ADHD andrafieras i film. Samtliga av de karaktärer med ADHD som analyserades hade problem med sociala normer, dysfunktionella familjer och hamnade lätt i brottslighet. Deras funktion i filmerna var även att utveckla andra karaktärer snarare än sig själva.

This thesis explores the home as a foreign place in the three films The Foster Boy (Der Verdingbub, Markus Imboden, 2011), Undine (Undine, Christian Petzold, 2020) and Synonyms (Synonymes, Nadav Lapid, 2019). The theoretical framework draws on the concepts of Heimat and home as well as on aspects of diaspora, exile and nomadism, which are combined in a conceptualisation to which I refer to as ‘the foreign home’. Relevant literary sources are Hamid Naficy, David Morley, Peter Blickle and others. The film analysis discusses how the foreign home is narrated and expressed on the narrative itself as well as on the stylistic and aesthetic level. The discussion of the foreign home occurs in reference to an underlying storytelling structure in which the home and the non-home become one place, the foreign home. The underlying storytelling structure entails five different sections that reveal the foreign home and its gradual development. These sections are: leaving home and moving on, the space and the objects of the new home, modes of displacement, adjustment to the new home, and hostility and opposition in the new home. The analysis is conducted based on these sections. This research contributes to the study of home in film and focuses especially on the opposite relationship of the home as a foreign place in film.

Att publiken upplever olika känslor är betydelsefullt för filmers framgång, därför är det viktigt hur de olika filmiska uttrycksmedlen används och samarbetar med varandra för att väcka en viss känsla hos publiken. Syftet med den här studien är att undersöka hur scener kan gestaltas för att stimulera åskådarnas känsloupplevelser. Genom att analysera två olika scensekvenser ur filmen One Day utifrån ett multimodalitetsperspektiv och samspelet mellan olika semiotiska resurser kommer en bredare förståelse ges för filmiska uttrycksmedels användning, samverkan och mening. Resultatet av analysen visar hur Emmas död framställs i båda scener genom känslor, bland annat sorg och hopp som de olika filmiska uttrycksmedlen skapar och även hur det går att använda dem i andra filmgenrer för att väcka en specifik känsla genom att ändra på semiotiska resurser, till exempel ljus eller bildkomposition etcetera.

Uppsatsens syfte är att undersöka hur ett material som produceras kan tänkas speglas i upplevelsen av den bakomliggande filmklippningsprocessens rytm och arbetsmiljön inom vilket den tar form. Materialet som studeras utgörs av dokumentärfilmerna Almost There (2016), The Raft (2018) och Corona Film Club (2021), inom vilka den isolerade individen, det isolerade kollektivet, samt vad som kan ses som en kombination, skildras. Filmernas användning av visuella grepp studeras i en formanalys, där fokus riktas mot den varierande rytmen och den fysiska inramningen i bildkompositionen. Vidare utfördes kvalitativa intervjuer med filmernas upphovsmän och klippare, där tankar kring visuella grepp och rytmskapande behandlades. I uppsatsens narrativa analys sammankopplades upplevelserna av processerna och belyste orsakssamband. Den forskning som lyfts fram i studien redogör för den skildrade isoleringens visuella grepp samt klipparens kognitiva och perceptiva funktioner där användningen av kinestetisk empati diskuteras som grundläggande för dennes intuitiva förmåga att formge rytm. Sammantaget landar studien i att klippningsprocessernas klipprum och rutiner till stor del liknat varandra men att en rytmisk spegling i stället går att se i hur filmerna formgivits i en beständig eller föränderlig arbetsmiljö, där de bearbetats av en och samma klippare eller samklippts av fler.