Denna uppsats är en receptionsstudie som ser närmare på julkalendrarna Trolltider (1979), Trolltider (1985) med det tillhörande lucköppningsprogrammet Trollkalendern (1985), Mysteriet på Greveholm (1996) samt Mysteriet på Greveholm - Grevens återkomst (2012). I analysdelen undersöks ett flertal svenska dagstidningar i samband med julkalendrarnas sändningar för att se närmare på samtalet i det offentliga rummet. Uppsatsens övergripande frågeställning utgår från att undersöka de valda julkalendrarnas mottagande i dagstidningar. Därtill ställs en mer specificerad underfrågeställning som har för avsikt att undersöka diskussionen om den religiösa tematiken som återspeglas i mottagandet. Detta sker ur ett samtids och- helhetsperspektiv. Analysen är indelad i olika avsnitt som är baserade på årtal, från år 1979 till 2012 där kalendrarnas mottagande redogörs för. I analysdelen förekommer även ett avsnitt om barn och vuxnas olika fokus kring vad som kritiseras. Resultatet visar att mottagandet överlag inte är problematiskt. Det kan däremot också utläsas att det finns en mindre grupp som ser en problematik då de anser att advents- och julkalendrar förlorat sitt religiösa värde.

Nymphomaniac represents yet another complex art-movie by director Lars von Trier. The reception amongst film critics is seemingly incoherent about whether the film reproduces misogynist values or if the film could be perceived as feminist.  This thesis aims to explore how Laura Mulvey’s theory of the male gaze still applies and provides tools for examination together with the intersectional approach, to decode and identify patriarchal conventions. As whiteness is inextricably linked to patriarchal structure it is discussed throughout this thesis and in a separate chapter. Hence this thesis suggests an intersectional feminist critical analysis to be the most adequate method to examine this movie and to fully comprehend how different elements of power coexist to suppress women and racialized people within the context of Nymphomaniac.  This thesis concludes that von Trier does not only embrace the male gaze, he also occasionally rejects it.

Jaws(Universal Studios, 1975) set a new standard for Hollywood film production byintroducing the concept of “summer blockbuster,” for a film that changed the way inwhich people thought about sharks. 37 years after the release of the movie, the idea of sharks as ferocious man-hunters still looms large in public opinion. Thisconceptualization of sharks as ruthless killers is mythical rather than factual, and thisresearch tracks the mechanisms that propelled the idea deep into popular culture.The dissertation addresses the problematics of media constructions through a casestudy of the movie Jawsdeparting from its production process, and by applyingBarbara Klinger’s interpretation of “epiphenomena.” The thesis studies how cinematravels into popular culture, by following the traces of the movie into other media, andits dialogue with the surrounding texts generated by PR, marketing andmerchandising; simultaneously, the thesis seek to demonstrate the connection between the movie as mythmaker and the stigmatized portrayal of sharks.

Genom en närläsning av filmerna Girl, Interrupted (James Mangold, 1999) och Min lilla syster (Sanna Lenken, 2015) söker denna uppsats att undersöka porträtteringen av kvinnliga karaktärer med psykisk ohälsa inom den kommersiella filmen. Huvudfokuset i uppsatsens undersökning är framförallt hur karaktärernas psykiska ohälsa framställs i enlighet med deras konformerande eller avvikande från acceptabel femininitet. Karaktärerna som är föremål för undersökningen är Susanna Kaysen (Winona Ryder), Lisa Rowe (Angelina Jolie) och Daisy Randone (Brittany Murphy) i Girl, Interrupted samt Katja (Amy Deasismont) i Min lilla syster. Med hjälp av feministisk filmteori söker uppsatsen att undersöka hur gestaltningen av karaktärernas psykiska ohälsa sammanflätas med dominerande föreställningar kring den kvinnliga könsrollen. Genom att använda termerna psykets estetik, delikat skärande, patientkarriär, fogliga kroppar och anorektiskt suicid blottlägger uppsatsen hur karaktärernas diagnoser genomsyras av kulturella föreställningar kring att vara kvinna och lida av psykisk ohälsa.

With increasing inequality in the world, having knowledge about the apparatuses maintaining unequal social structures is important. Utopian and dystopian science fiction films are a good source for analysis of social structures, due to their inherent interest in social critique and the role of semiotics in the spreading of ideology. This essay examines how ideology is presented and represented in the science fiction films Metropolis and Snowpiercer. Within a Marxist theoretical framework, the essay analyses the presence and actions of ideological state apparatuses in the films, with a secondary focus on how the ideology on display is presented to the viewer. The analysis of the films shows that several different ideological state apparatuses, such as school and politics, are represented in the films. The apparatuses are also shown to use a variety of pedagogic actions for teaching the dominant ideology of the respective film’s ruling class to the citizens of the films, such as lecturing, singing and communicating through clothing and architecture. The analysis also shows that while two different political ideologies are represented in the films, corporatism in Metropolis and neoliberalism in Snowpiercer, both ideologies serve the same purpose of maintaining the capitalist order of the films’ societies: the division of labour. The essay argues that the findings of the analysis motivate a Marxist approach to teaching, in order to actively work against inequality and provide all students with a well-rounded education, no matter what social class they belong to.

I denna uppsats undersöks den visuella gestaltningen av Gotham City i regissören Christopher Nolans The Dark Knight Trilogy med hjälp av en komparativ analysmetod. De berättelser som utspelat sig i Gotham och Batmans relation till staden har genom åren givit den en viss karaktär. Gotham har framförallt varit platsen där brott begås och Batman bekämpar dem. Dessa karaktärsdrag har i ett antal filmer gestaltats av en mängd olika personer inom i stort sätt alla visuella medier som existerar, alla med sin egen vision av hur staden ser ut. I tidiga filmtolkningar så var gestaltningen av staden återhållsam medan den i senare gestaltats som en dystopisk mardröm. När Nolan tog sig an Batmans värld valde han istället att förankra sin vision i realismen. Men när trilogin ses i sin helhet blir det tydligt att gestaltningen av staden skiljer sig åt mellan filmerna och att varje film visar upp en ny sida av den. Med en syn på Nolans konstnärskap som grundar sig i auteurteorin men med urban studies som huvudsakliga teoretiska perspektiv undersöks i denna uppsats hur gestaltningarna av staden skiljer sig åt mellan filmerna, hur dessa skillnader påverkar vår uppfattning av staden och filmernas narrativ samt i vilket utsträckning gestaltningarna är ett resultat av Nolans vision.

Uppsatsen syftar till att testa den kritiska teorins relevans och användbarhet vid analysen av en modern, politisk Hollywoodfilm som Judas and the Black Messiah (Shaka King, 2021). Utifrån narrativ, form och reception undersöks om filmen kan sägas förmedla subversivitet och samhällskritik. Resultatet visar att filmen följer en klassisk narrativ struktur som inte ger utrymme för samhällskritik. Dock finns vissa formmässiga brott som kan sägas göra det, inte minst i hur dåtid och nutid knyts ihop. I receptionsanalysen studeras amerikanska recensioner av filmen, och här återfinns flera exempel på hur recensenterna läser in ett tydligt antirasistiskt budskap i filmen och relaterar detta till den nutida Black Lives Matter-rörelsen. Å ena sidan går det att hävda att Judas and the Black Messiah därigenom förmedlar subversivitet och samhällskritik till åskådarna. Å andra sidan är frågan om antirasism idag verkligen kan ses som genuint subversivt, och huruvida detta vederlägger den kritiska teorin eller ej.

Superhero film is currently a popular form of entertainment, which during recent years has become political in its content. While research has previously shown that the superhero narrative carries messages of ideology and social issues, little is known of how the film genre communicates regarding leadership. Through examining the narratives in Avengers: Infinity War and Avengers: Endgame, this study aims to explore how leadership is constructed in relation to democracy in a democratic context by using the United States as an example. The study utilises theorisations of democracy as well as representation theory, supplemented by three concepts borrowed from the leadership theory trait theory. The narrative analysis and the narrative plot points are used as method with a model of analysis to retrieve the empirical evidence.  The study’s results show that the villain, while having a societal motivation which can be considered democratic, mostly represented nondemocratic traits. The superheroes mostly show democratic leadership, but they are not able to solve the conflict with the villain democratically. This suggests that the leadership constructed in a democratic context still contains some limitations, which could be connected to how nondemocratic actions are justified in some situations even in the democratic context.

Under min tid på Konstfack fick jag utrymmet att påbörja en animerade kortfilmsserie om manlighet och mansrollen med målet att nå ut till unga killar. Och när jag säger påbörjat så syftar jag till att jag har, under denna period på ett och ett halvt år, tagit fram två animerade kortfilmer i en serie som började i 6 delar. Som sen kan bli hur lång och hur kort som helst.  Utöver filmerna finns ett format, ett koncept och material som bara fick en kort stund i rampljuset under utställningen. Detta kommer jag djupdyka i bland annat under denna uppsats.

This study is a close reading of how Shapeshifters (Sophie Vuković, 2017) and Inuti diamanten (Viktor Johansson, 2020) produce social criticism through essayistic forms. Using relevant research and theories on essay film, the first part of this study explores essayistic form in above mentioned films. It demonstrates how the use of voiceover, narrative structure and other filmic forms in Shapeshifters and Inuti diamanten can be described as essayistic. The second part combines the implications of the first part with theories on essayistic form and its capacity of societal critique. It reveals how an essayistic form allows these filmmakers to produce social critique in similar and different ways. Research about essay film is an expanding field of film studies that has become increasingly relevant in our postmodern society. Investigating a more personal, complex and open style of filmmaking, essay film studies offer new ways of making, watching and analyzing film. A shortage of attentiveness to essay film in Swedish film studies has urged this study to expand the research and explore essay filmmaking in contemporary Sweden.