Detta är en receptionsstudie om mottagandet av ett urval av Colin Nutleys filmer och serier, om hur dessa filmer togs emot av svenska kritiker. Genom en närläsning av recensioner vill denna studie forska kring hur det offentliga samtalet ser ut, samt att ta reda på om man kan koppla kritiken till auteurteorin. Studien undersöker vilka återkommande stildrag och metoder Nutley använder sig av i sitt filmskapande, samt hur kritikerna kommenterar detta i sina recensioner. Slutsatsen i denna studie besvarade hur det offentliga samtalet ser ut samt hur det går att koppla till ett auteurperspektiv.

The present thesis investigates the commercial sex hygiene films produced between the years 1914 and 1919 in the United States, during the last years of the Progressive Era. Rejected and prohibited as soon as five years after their apparition, the sex hygiene films’ position within the industry, as well as the cinematic techniques they incorporated, will be analysed through the concept of the Low Other. The first part of the thesis aims to delineate the used concepts, as well as integrate the sex hygiene film into a wider cultural, social, and political framework. The second part explores the films’ aesthetic construction, then focuses on a textual analysis of the narrative and non-narrative methods implied by three particular sex hygiene films. Finally, the thesis concludes that the films used a series of cinematic methods to create a Low Other on-screen, yet these very methods ultimately played a part within their suppression as a Low Other body of culture.

This thesis explores the metaphoric cyborg concept, based on the classic essay "A Cyborg Manifesto" by Donna J. Haraway, through Claudia Springer and her analysis of cyborgs in popular culture, and in relation to Judith Butler and queer theory. By extending the cyborg term to include contemporary forms of cyborgship such as our internet lives and personas, I advocate discussion of philosophical matters concering man/machine-compounds today rather than tomorrow. The main purpose is to restore the cyborg concept as a meaningful analytic and philosophic tool for studying man/machine-relations, in a world where other theories concerning nature/culture, man/machine/animal, subject/object, and similar dichotomies, partly lack a technological perspective. Hopefully, this thesis manages to connect three decades of cyborg reflections from several points of view, posing interesting questions about our dealings and feelings towards our dear friends – the machines.

No description available.

Denna avhandling undersöker könsrollerna på arbetsplatsen i de utvalda japanska bästsäljande filmerna som producerades under de senaste tre decennierna, vilket upplevde införandet av politiska åtgärder som avser att förbättra jämställdheten på arbetsplatsen. Studien hävdar att trots de samhälleliga och politiska förändringarna i Japan under de senaste trettio åren har bästsäljande filmer behållit traditionella könsrollsskildringar. Förklaringen kan vara att det är mycket lättare att ändra regler och lagstiftningar än uppfattningen om könsroller, som länge har existerat i samhället. / This thesis examines the gender roles in the workplace featured in the selected Japanese bestseller films produced in the last three decades, which saw the introduction of policies aimed at improving gender equality in the workplace. The study argues that despite societal and political changes in Japan in the last thirty years bestseller films have perpetuated traditional portrayal of gender roles. The explanation could be that it is much easier to change rules and legislations, than the perception on gender roles, which have existed in the society for a long time.

Film noir slutar aldrig att fascinera med sin förmåga att kombinera ljus och mörker i en otroligt stiliserad och väl genomarbetad mise-en-scène. Den omisskänneliga mörka stämningen och tonen – den karakteristiska noir-känslan – är konstant närvarande och reflekteras i såväl de typiska noir-karaktärerna som i storyn och i mise-en-scène. Liksom film noir är Tom Fords filmer genomtänkta i minsta detalj och det visuella sätts i fokus. Min uppsats är en stilanalys av den samtida noir-filmen Nocturnal Animals (2016) ur ett neo-noir-perspektiv.         Syftet med denna uppsats är att analysera olika stildrag – mise-en-scène, cinematografi och klippning – samt utmärkande noir-teman. Vilken funktion har de olika stildragen i berättarstrukturen? Hur synliggörs klassiska noir-teman i filmen och hur skiljer sig neo-noir från den klassiska film noir? Genrefrågan debatteras fortfarande och därför används genreteori som en bakgrundsteori. De flesta filmforskare och filmkritiker ser film noir som en stil och inte en genre, eftersom de inte kunnat enas om en gemensam struktur och då film noir anses vara starkt förbunden med en viss tidsperiod och delar för många egenskaper med andra genrer.        Neo-noir bygger på dagens filmskapares medvetenhet om den klassiska noir-filmens stilistiska och narrativa konventioner. Nocturnal Animals innehåller flera noir-teman. Det som skiljer den klassiska film noir från neo-noir är framförallt användningen av färg, och miljöerna och handlingen som tagits till en ny nivå, dvs. brottstemat och våldet har blivit brutalare och visas inte sällan utan upplösning. Neo-noir innehåller också mer skräck och karaktärerna, klippningen och ljussättningen har utvecklats. Både film noir och neo-noir lägger tonvikten på det visuella med en väl genomtänkt mise-en-scène, vilket även är karakteristiskt för Tom Fords filmer. Neo-noir-filmernas uppbyggnad och stil återspeglar den höga graden av medvetenhet om den klassiska noir-filmens stilistiska och narrativa konventioner.

I denna uppsats analyseras det hur genus representeras och framställs i de tre svenskproducerade filmerna Call Girl (Mikael Marcimain, 2012), Monica Z (Per Fly, 2013) och Svinalängorna (Pernilla August, 2010). Filmerna kommer från en självständig katalog som visar upp en mångfald av filmer och tv-serier som gjorts inom det senaste decenniet där samtliga präglats av ett historiskt återblickande av det svenska 1960-och 1970-talet. Den historiska perioden var en omvälvande tid för kvinnorörelsen som ledde till stora förändringar som vidare har påverkat vår samtid. Studiens övergripande syfte undersöker hur historieförmedlingen och representationen av genus framställs i filmerna. Med stöd av det teoretiska ramverket förs resonemang fram om att kvinnorepresentationen uppvisar ett individualiserat porträtt av kvinnor, som på grund av deras samhällsposition söker förebilder och stöd i deras yttre och inre genusrelationer. Intersektionalitet används som perspektiv för att påvisa hur samverkande maktordningar förekommer i representationen. I den historiska porträtteringen ges ett kritiskt granskande av kvinnornas levnadsvillkor tillsammans med budskap som menar till att stärka och stödja kvinnor. Filmerna kan ses som samtida källor då det historiska återblickandet består av föreställningar och värderingar som återfinns i vår samtid.

Uppsatsen är en tillämpning av Linda Hutcheons adaptionsteoretiska analysmodell på dokumentärfilmen The Act of Killing - en film som beskrivits som både modig, banbrytande, skrämmande, avslöjande och viktig, men också opolitisk, provocerande, vilseledande, manipulativ och exploaterande. Uppsatsen undersöker med hjälp av Hutcheons genomgripande metodfrågor vad, vem, varför, hur, var och när, hur frågor om representation kan uppfattas så olika och hur kritiken kan vara så polariserad kring filmen. Filmens komplexa bakgrund, innehåll och form kräver en bred och djupgående analys för att få fatt på vad som döljer sig bakom dramatiserade drömmar, fantasier, minnen, rekonstruerade mord, intervjuer, metainslag och bakom-kameran-scener. Uppsatsen går igenom bakgrunden till de massmord som begicks på omkring en miljon människor i Indonesien 1965/66, medialiseringen kring dem, fylld av inhemsk propaganda och exotiserande västerländsk rapportering, och filmprocessen för filmen. Filmen visar några av mördarna och hur de än idag åtnjuter en straffrihet vilken gör det möjligt för dem att för Oppenheimers kamera skryta om hur de gick till väga. Uppsatsen fokuserar på representation av de i händelserna berörda parterna, av de verkliga händelserna i historien och av indoneser som etnisk grupp och följer kapitelvis samma uppställning som Hutcheon gör i sin bok A Theory of Adaptation med frågorna Vad, Vem och Varför, Hur och Var och När. / The essay is an application of Linda Hutcheon's adaptation theory analysis model on the documentary film The Act of Killing - a film that has been described as both brave, groundbreaking, frightening, revealing and important, but also unpolitical, provocative, misleading, manipulative and exploitative. The essay examines with the help of Hutcheon's pervasive questions what, who, why, how, where and when, how representation can be perceived so differently and how criticism can be so polarized around the film. The film's complex background, content and form require a broad and in-depth analysis to grasp what is hidden behind dramatized dreams, fantasies, memories, reconstructed murders, interviews, meta parts and behind-the-scenes scenes. The essay examines the background of the mass murders of about one million people in Indonesia in 1965/66, the medialization around them, filled with domestic propaganda and exoticizing Western reporting, and the film process for the film. The film shows some of the murderers and how they still enjoy an impunity today, which allows them to boast in front of Oppenheimer's camera about their actions. The essay focuses on the representation of the persons involved in the events, of the real events in history and of Indonesians as an ethnic group and follows the same set of chapters as Hutcheon does in her book A Theory of Adaptation with the questions What, Who and Why, How and Where and When.

This essay is a reflection on various layers which inform my artistic practice, and particularly expands on the background and research for my short film The Spirit, The Lamp & The Permanent Inhabitant. It's an attempt to describe how certain parts of my Gotlandic background influence and inspire my artistic practice, and also to show how reading, writing and critical reflection are important parts of my process. The essay pays tribute to an oral storytelling tradition that can be found on the island Gotland, Sweden, but is also an examination into how tourism has affected human relationships, and speculatively, the relationship between humans and ancient spirits.

As a medium of modernity, film has always been entwined with the energy regime sustaining it. This thesis is interested in the interrelation between film and oil, and approached as a piece of petro-fiction, Henri-Georges Clouzot’s film The Wages of Fear (1953) is subject to a close, ecocritical analysis. A selection of four additional oil-films are used as points of comparison. By looking at a variety of representational and aesthetic aspects, the study explores how the film visualises the Anthropocene and negotiates the oil culture in which it exists. By reading the film in terms of oil, this thesis finds that the film in various ways expresses an entanglement with oil culture, while also criticising the same dependency. From the five oil films that have been analysed, catastrophe is an inherent motif, and part of the attraction of oil as subject matter, mirrored in broader culture of exuberance. In contrast to the other films, The Wages of Fear plays less into spectacle but opens to a critical examination of the various exploitations involved at the hands of the oil industry.