Orchids: Intersex and Identity in Documentary explores the creative practice challenges of working with bodies with intersex in the long-form auto/biographical documentary Orchids. Just as creative practice research challenges the dominant hegemony of quantitative and qualitative research, so does my creative work position itself as a nuanced piece, pushing the boundaries of traditional cultural studies theories, documentary film practice and creative practice method, through its distinctive distillation and celebration of a new form of discursive rupturing, the intersex voice.

Over the last decades, film theories with their focus on the mere audiovisual quality of cinema have been questioned by film scholars with a phenomenological interest. According to these critical approaches, the film experience cannot be understood through a mere involvement of the eye (and the ear). In this context, to disregard the significance of a multisensory attachment to the film results in the consideration of relationship between the film and the viewer to be a dominating one. This dissertation examines this multisensory attachment and aims to define the film experience as an embodied relationship between the film and the viewer by means of a formal analysis of the Turkish director Nuri Bilge Ceylan’s early films. Throughout the dissertation, it is argued that Ceylan encourages his viewer in various forms to have a more sensual and immediate experience of his films rather than to compel them to adhere to symbols and abstractions through a kind of intellectual effort – an intellectual effort that would damage the “sensuous” attachment between the film and the viewer.

Denna studie behandlar tidig hip-hop-film från 80-talet och dess kreativa uttryck genom hip-hop- kulturens fyra grundelement, där en slutsats är att graffiti, breakdance, DJ-ing och rap är av yttersta vikt i bildspråket, och audiellt. Att elementen inleder filmerna visar vilken betydelse dessa har och vidare samverkar de på varierande vis, vilket förstärker den enhet som finns med i filmernas budskap. Enhet och kreativitet är centralt i filmerna och budskap om att möjligheter, framgång och framtid ligger i dem är tydliga. En annan slutsats är att elementen och diverse troper repeteras och sprids vilket stärker hip-hop och hip-hop-film som varumärke.

The aim of this study is to explore the correlation between contemporary political agenda and film themes, how and if the antagonists’ behavior is depicted in relation to whom the political opponent was at the time of the making of the film. The literature is concurrent: movies are used to spread norms and political messages. There are several examples; during the Cold War people and antagonist behavior could clearly be linked to the Soviet Union. During the Gulf War the antagonists was often depicted as Arabic terrorists, but after the war the villain character became unclear and was often represented by natural disasters, organized crime, corruption etc. Following the September 11, 2001 terrorist attacks on the United States, Arabic terrorists once again became the new antagonists. The film selection is made out of the five most profitable movies (adjusted for inflation) that take place in our world that was produced during the Cold War, and five films that fill the same criteria that was produced after the Cold War. My goal was to see if I could see a correlation between the political agenda at the time of the making of the movie, how the antagonists are portrayed and what political themes were addressed. Unexpectedly, I found no such correlation in my film selection. However, I could see similarities in certain genres, such as action, thrillers and adventure movies, that support the theories in the literature. / Jag studerar huruvida man kan dra en parallell mellan den rådande politiska agendan och filmens politiska teman samt hur skurkgestaltningen ter sig i relation till vem den politiska motståndaren var då filmen gjordes. Litteraturen är tydlig kring att film används för att sprida normer och politiska budskap. Det finns flera exempel kring hur man under kalla kriget främst hade Sovjet eller personer och beteenden som tydligt kunde kopplas till Sovjet som skurkar. Efter kalla kriget, i samband med Gulfkriget, blev det under en tid araber för att därefter vara en mer oklar skurkroll (ofta naturkatastrofer, organiserad brottslighet, korruption, etc.). Efter terrorangreppen mot USA den 11:e september 2001 fick man återigen en tydlig motståndare och den arabiske terroristen blev den nya antagonisten. I min studie utgår jag från de fem filmer som drog in mest pengar (justerat för inflation), som utspelar sig i vår värld och som kom under kalla kriget, samt de fem filmer inom samma kategorier som kom därefter. Detta för att se om jag kan se en tydlig parallell mellan den rådande politiska agendan och hur skurkarna gestaltas samt vilka politiska teman som tas upp. Oväntat nog finner jag att ingen sådan tydlig koppling finns i de exemplen. Jag finner liknande paralleller inom vissa genres, såsom actionfilm, thrillers och äventyrsfilm, men ingen direkt koppling till filmen generellt kan göras.

This study analyzes the evolution of how the male gender is portrayed in five Academy Award winning animated films, starting in the year 2002 when the category was created. Because there have been seventeen award winning films in the animated film category, and there is a limitation regarding the scope for this paper, the winner from every fourth year have been analyzed; resulting in five films. These films are: Shrek (2001), Wallace and Gromit (2005), Up (2009), Frozen (2013) and Coco (2017). The films selected by the Academy of Motion Picture Arts and Sciences in the Animated Feature film category tend to be both critically and financially successful, and watched by children, young adults, and adults worldwide. How male heroes are portrayed are generally believed to affect not only young boys who are forming their identities (especially ages 6-14), but also views on gender behavioral expectations in girls.

Syftet med den här uppsatsen är att genomföra en jämförande studie av den klassiska Hollywood-deckaren, representerad av de tre första filmerna i Thin Man-serien, och film noir. Analysen utgår ifrån Thin Man-filmerna The Thin Man (1934), After the Thin Man (1936) och Another Thin Man (1939) och noir filmerna The Maltese Falcon (1941), Laura (1944), The Big Sleep (1946) och Dark Passage (1947). Den grundläggande teorin för uppsatsen är genreteori och hur den klassiska Hollywood-deckarfilmen skilde sig ifrån film noir. Analysen är uppdelad i fyra kapitel, i vilka olika delar av innehållet i både Thin Man-filmerna och de fyra exemplen av film noir analyseras. De olika kapitlen handlar om manliga huvudkaraktären, den kvinnliga huvudkaraktären, hur de olika filmerna hanterade ämnen berörande sex och sexualitet och hur samhället och människorna representeras i filmerna. Slutsats omfattar sedan en diskussion om uppsatsens resultat och svaret på varför Thin Man-filmerna inte räknas som film noir.

This​ ​essay​ ​examines​ ​the​ ​appearance​ ​of​ ​non-normative​ ​bodies​ ​in​ ​three​ ​films​ ​from​ ​the Marvel​ ​Cinematic​ ​Universe;​ ​​The​ ​Avengers​​ ​(2012),​ ​​Thor:​ ​The​ ​Dark​ ​World​​ ​(2013) ​and Avengers:​ ​Age​ ​of​ ​Ultron​​ ​(2015),​ ​in​ ​an​ ​attempt​ ​to​ ​find​ ​qualities​ ​that​ ​might​ ​suggest​ ​queer, non-binary​ ​or​ ​gender​ ​disruptive​ ​attributes,​ ​in​ ​addition​ ​to​ ​looking​ ​at​ ​how​ ​the​ ​movies handle​ ​them.​ ​Using​ ​a​ ​combination​ ​of​ ​feminist​ ​film​ ​theory,​ ​queer​ ​theory​ ​and​ ​discourse analysis,​ ​the​ ​Otherness​ ​of​ ​these​ ​bodies​ ​are​ ​put​ ​into​ ​contrast​ ​with​ ​the​ ​normative​ ​and hegemonic​ ​gender​ ​expressions​ ​employed​ ​by​ ​the​ ​protagonists,​ ​the​ ​heroes​ ​of​ ​the​ ​films. While​ ​the​ ​study​ ​finds​ ​several​ ​indications​ ​of​ ​transgressive​ ​bodies​ ​and​ ​'gender​ ​ambiguity' among​ ​the​ ​creatures​ ​and​ ​beings​ ​who​ ​play​ ​the​ ​part​ ​of​ ​inhuman​ ​threat,​ ​as​ ​well​ ​as​ ​the presence​ ​of​ ​discourses​ ​that​ ​paint​ ​them​ ​as​ ​threatening​ ​partly​ ​​because​​ ​of​ ​these​ ​qualities, they​ ​remain​ ​blurred​ ​and​ ​ill-defined,​ ​their​ ​queerness​ ​inferred​ ​rather​ ​than​ ​overt.​ ​The preferred​ ​reading,​ ​the​ ​analysis​ ​suggests,​ ​offers​ ​little​ ​in​ ​the​ ​way​ ​of​ ​identification,​ ​but​ ​all the​ ​more​ ​with​ ​regard​ ​to​ ​oppression.​ ​The​ ​way​ ​these​ ​bodies​ ​are​ ​treated​ ​in​ ​all​ ​three​ ​films implies​ ​that​ ​the​ ​tolerance​ ​for​ ​bodily​ ​deviance​ ​is​ ​virtually​ ​non-existent,​ ​and​ ​that​ ​a defining​ ​quality​ ​of​ ​masculine​ ​leadership​ ​is​ ​the​ ​ability​ ​to​ ​banish​ ​them​ ​from​ ​existence.

Amatörfilmandet har med digital teknik fått en explosionsartad utvecklig och ett offentligt rum genom internet. Om amatörfilmer i hem, home movies, främst skapades av familjefadern, så har ny teknik gett upphov till nya grupper av filmskapare då många är unga kvinnor eller barn. Ny teknik har också bidragit till uppluckrade gränser mellan det offentliga och privata samt fört amatörfilmaren närmare den professionella filmskaparen. På YouTube har ett nytt filmyrke vuxit fram, en YouTuber eller vloggare som producerar digitala filmer, även kallade videor eller vloggar. Denna uppsats undersöker ett antal populära vloggar i Sverige på YouTube och sätter dessa i ett filmhistoriskt sammanhang samt visar hur dessa uttryck kan utmana ett mer traditionellt filmskapande.

Syftet med denna uppsats är att på ett kritiskt sätt ifrågasätta det Michel Chion kallar för audiovisuella kontraktet och forska i hur det fungerar i olika kontext inom filmens värld. Samt öka förståelsen för hur ljud, bild och dokumentära inslag påverkar oss att acceptera det vi ser i filmer och serier. Fokuset kommer ligga på dinosaurier då det inte finns något som kan bekräfta hur se såg ut eller lät. Till underlag för denna forskning kommer ljuddesigners arbete tas till beaktning samt metoder som Bill Nichols skrivit om, som används inom film. Fokusområden kommer vara autenticitet och ljud ur ett audivisuellt perspektiv. / The purpose of this essay is to critically question what Michel Chion calls the audiovisual contract and research how it works in different contexts within the world of film. As well as increasing the understanding of how sound, image and documentary elements affect us to accept what we see in films and series. The focus will be on dinosaurs as there is nothing that can confirm what it looked like or sounded like. As a basis for this research, the work of sound designers will be taken into account as well as methods that Bill Nichols wrote about, which are used in film. Areas of focus will be authenticity and sound from an audiovisual perspective.

Den surrealistiska thrillern I´m thinking of ending things av Charlie Kaufman hade premiär på Netflix hösten 2020. Långfilmens narrativ är en utspelad fantasi och innehåller flera inslag som framställs och kan betraktas som verklighetsfrånvända. Syftet med uppsatsen var att undersöka hur overkligheten framställs genom filmklippning och hur kamerapositionering används för att skapa ett fantasi-perspektiv. Klipp-metoder diskuterade av bland annat Bordwell och Thompson, Karen Pearlman och Walter Murch ligger till grund för en audiovisuell analys. Resultatet visar att några av valda sekvenser bryter mot konventionella klippmetoder för att generera konflikt i betraktarens förväntningar. Temporala förvrängningar används för att skapa illusion och fungerar även väl för att skildra fantasi/dröm. / I´m thinking of ending things by Charlie Kaufman premiered on Netflix in the fall of 2020. The featurefilm is a surrealistic thriller who´s narrative is played out like a fantasy containing several elements deviating from reality. The purpose of the essay was to investigate how unreality is portrayled trough the film editing and how camera work is used to create a fantasy perspective. Editing methods discussed by Bordwell and Thompson, Karen Pearlman and Walter Murch, among others, form the basis for an audiovisual analysis. The result shows that several of the selected sequences violate conventional editing to generate conflict of expectations. The use of temporal distortions works as a tool for illusion and to portray dream/fantasy.