Studien syftar till att studera hur de yngre barnens beteenden i läspraktiker kan förstås som en demokratisk fråga. Studien är kvalitativ och metoden som används är deltagande observation med inspiration av ett etnografiskt arbetssätt. Resultat visar att barnen på olika sätt gör motstånd i de maktrelationer som uppstår i läspraktikerna i förskolan. Barnens motstånd sker delvis verbalt men främst med hjälp av kroppen som uttrycksmedel. Slutsatsen av vår studie är att om pedagogerna ska kunna skapa en demokratisk verksamhet för alla barn, behöver de utgå från barnens alla uttrycksätt, vilket möjliggör att barnens motstånd då kan betraktas som ett demokratiskt uttryck.

Studien syftade till att skapa en förståelse för vilka stereotyper som datorspelare tillskriver sig själva och andra. Detta har synliggjorts genom att visa hur olika stereotyper ges uttryck samt hur datorspelare, genom språkanvändning, positionerar sig själva och andra i relation till dessa stereotyper. Frågan om internets ökade roll för datorspelsvärldens intensiva utveckling utgör en intressant fråga för det socialpsykologiska fältet. Internet skapar en plattform för öppen diskussion och det är intressant för det socialpsykologiska fältet att studera hur dessa diskussioner utspelar sig och hur de medverkar till att forma vad som ses som sanning. Tidigare forskning på ämnet har genomsyrats av kvantitativa och psykologiska tillvägagångssätt och har visat att det fortfarande finns mycket att lära om hur stereotyper används och ges uttryck i det vardagliga livet. Som grund för vår teoretiska referensram låg socialkonstruktionismen och dess teorier. Studien har fokuserat på diskussioner och kommentarer uttryckta i text där den kritiska diskursanalysen utgjort en lämplig metod med hänsyn till syftet. Med hjälp av analysverktygen tolkningsrepertoar och subjektsposition har vi kunnat visa hur yttranden och avståndstaganden i vårt material utmynnade i olika stereotypa beskrivningar som datorspelande individer använde för att beskriva sig själva och andra. De stereotypa utsagor som studien tagit del av har främst varit inriktade på diskriminering mellan kön, ålder och etnicitet men även talat för ett stigma gentemot datorspelande i allmänhet. Resultatet kopplades slutligen till en större samhällelig kontext. / This study aimed to create an understanding of the stereotypes that video game players attribute to themselves and others. This was revealed by demonstrating how different stereotypes were given expression as well as how video game players used language to position themselves in relation to these stereotypes. The increased role that the internet plays in the intensive worldwide development of video games is an interesting question for the field of social psychology. The internet creates a platform that provides room and opportunity for public discussion and it is interesting for the field of social psychology to study how these discussions take place and how they help shape what can be considered as truth. Previous research on the subject of video game stereotypes has been permeated by quantitative and psychological approaches and has revealed that there is still much to learn when it comes to understanding how stereotypes are used and expressed in everyday life. Our theoretical framework consisted of social constructionism and its theories. Our study focused on written discussions and comments expressed on online gaming forums, where critical discourse analysis provided an appropriate method in relation to the purpose of the study. By using the analytical tools interpretative repertoires and subject positions we managed to distinguish how there exists different stereotypes of video game players and how those stereotypes came to affect how players describe themselves and others. The stereotypical assertions that the study took part of were primarily focused on discrimination between gender, age and ethnicity, but also showed the existence of a stigma towards video gaming in general. Our result was then transferred to a larger social context.

Denna uppsats undersöker identitetskapande inom ledarskap utifrån ledarens eget perspektiv. För det används socialkonstruktionism som teoretisk ram och diskursanalys som metodologisk ansats med diskursiv psykologi som inriktning. Som analytiska verktyg används subjektspositioner och tolkningsrepertoarer. Detta för att belysa hur konstruktionen av ledarskapsidentiteten ser ut. Med diskursiv psykologi som metodologisk ansats innebar det att språket är det viktiga, vad ledarna säger och hur de säger det. Detta för att språket ses som konstruerande istället för representerande inom socialkonstruktionism.   Uppsatsen utgår från två frågeställningar 1) Vilka subjektspositioner förhandlar, legitimerar och intar individen i talet om ledarskap? 2) Vilka tolkningsrepertoarer använder individerna i sitt identitetsskapande som ledare? Utifrån transkriberingen av de fem intervjuer som gjordes med fem personer i ledarpositioner på olika företag i Mälardalsregionen, analyserades texten för att finna vilka subjektspositioner som var möjliga för ledaren att förhandla, legitimera och anta. Fem subjektspositioner återfanns i materialet, dessa var den raka och ärliga ledaren, den kommunikativa ledaren, den tillgängliga ledaren, den humoristiska ledaren och den dåliga ledaren i kontrast till den goda ledaren. Vidare eftersöktes vilka möjliga tolkningsrepertoarer som ledaren använde för att skapa sin ledarskapsidentitet. Två tolkningsrepertoarer hittades och dessa var ledarskapet som auktoritärt och ledarskapet som empatiskt.

Studien undersöker hur personer diagnostiserade med ADHD positionerar sig i den sociala kontexten utifrån föreställningar kring avvikelse och norm. Genom den poststrukturalistiska diskursteorins linser där Foucaults maktteorier stöttar den analytiska diskussionen problematiseras diagnosens position som meningsskapande verktyg i diskussionen kring normalitet och avvikelser. Empirin består av fem kvalitativa intervjuer där personer diagnostiserade med ADHD delar med sig av sina upplevelser. Resultatet visar hur ADHD artikuleras och aktualiseras för att identifiera, organisera och etikettera människor och således vidmakthålla ordning genom dikotomi.

The language used to talk about students has an impact on their performance in school. One student group mentioned in the educational policy debate is the weak-performing students. The purpose of this essay was to examine how weak-performing students are portrayed in the educational policy debate from 2018 to 2023. The aim was to investigate the problem representations and subject positions that emerged in the debate. The method used was discourse analysis with Bacchi's (2009) WPR approach and the concept of subject positions. The empirical material consisted of articles published in Dagens Nyheter, Aftonbladet, Dala-Demokraten, and Svenska Dagbladet. A primary subject position that emerged regarding weak-performing students was that they are failures. The overall problem representation that emerged was that they are failures because they do not reach the passing grade threshold in school. Proposed solutions include reforming the grading system, valuing practical knowledge and skills in school, reforming the school choice system by introducing the principal of transparency, mixing student groups, adopting stricter methods in school, and increasing resources to students with neuro psychological diagnoses (NPF). In these solutions, five discourses can be identified: the institutional, cognitive, social, fostering, and medical discourse. Different problem representations and subject positions emerged in different discourses. Besides being portrayed as failures, other subject positions that emerged of weak-performing students was that they are portrayed as disadvantaged, with less analytical ability, weaker theoretical intelligence, more practical oriented, immigrants, children of immigrants, those with low-educated, unengaged, and economically disadvantaged parents, boys, with diagnoses, as well as disruptive and troublesome.

<h1>Abstract</h1><p>Den här uppsatsen är en socialpsykologisk undersökning som ansluter sig till den social konstruktionistiska traditionen. Syftet är att undersöka vilka konstruktioner av måltiden och ätandet som individer och tidskrifter sluter sig till. Genom analys av informanters tal och texter i tidskrifter med mat som fokusområde har den första frågeställningen för avsikt att spåra vilka konstruktioner som finns kring måltid och ätande. Ytterligare en frågeställning var att finna identitetsmarkörer i informanternas tal i relation till deras matvanor och kostlivsstilar. Dessa har kommit att analyseras som subjektspositioner. För att tydligare visa på de versioner informanterna gett har tolkningsrepertoarer använts som analysverktyg. En av de konstruktioner som framträdde både hos informanterna samt i tidskrifterna är föreställningen om måltiden som social. Det vill säga att måltiden är en social handling då den, som det framkommer i det empiriska materialet, förväntas delas med andra.</p><p> </p><p>Datainsamlingen har analyserats genom teorin att vi befinner oss i senmoderniteten där reflexivitet, valmöjlighet och livsstil är centrala begrepp. Identiteten i detta samhälle blir föränderlig och dynamisk och individualiteten är i fokus snarare än kollektivet. För att kunna fånga de sociala konstruktionerna valdes den diskursanalytiska grenen diskurspsykologi som metod då denna poängtera språket som en viktig komponent i hur olika versioner av verkligheten framställs.</p>

Uppsatsens syfte är att undersöka hur chefens identitet diskursivt konstrueras i tidningen Chef under perioden 2011-2013 genom att urskilja de diskurser och subjektspositioner som finns i tidningen. Utifrån diskursteori analyseras hur tidningen genom språket konstruerar chefensidentiteten och vilka retoriska tekniker som används för att nå fram till läsaren. Jag kunde urskilja två diskurser som i sin tur erbjöd fyra subjektspositioner. De övergripande diskurserna var den humanistiska diskursen och den affärsmässiga diskursen och de fyra subjektspositionerna benämns medmänniskan, inspiratören, den starke och den affärsmässige. Med detta som utgångspunkt diskuteras hur chefens identitet konstrueras i tidningen Chef samt hur de båda diskurserna påverkar chefen och dess position gentemot organisationen och medarbetarna.

Syftet med denna studie har varit att undersöka, med diskursanalys som metod, hur den som är misstänkt för brott konstrueras och vilka maktdiskurser som kan exponeras i två textmaterial utgivna av det svenska rättsväsendet. Det huvudsakliga empiriska materialet är rapporten Häktningstider och restriktioner och det andra textmaterialet som används av Kriminalvården och som finns tillgängligt för häktade är, Information till häktade. Teorier som används utöver diskursanalys och Michel Foucault, är Erving Goffmans teori om totala institutioner. Uppsatsens resultat visar på att ”den misstänkte” konstrueras i de två textmaterialen, i stor grad som mer än bara misstänkt, utan i flera hänseenden som implicit skyldig, trots att denna bara är misstänkt för brott. Vidare exponeras inom ”häktesdiskursen” en diskrepans mellan två teman: utredning och humanitet. Maktdiskursen eller maktutövandet förekommer i utredningstemat. Det är detta tema som legitimeras i störst utsträckning, på bekostnad av humanitetstemat. Dessa resultat visar på att det Svenska rättsväsendet har en förtryckande funktion mot den som sitter frihetsberövad, misstänkt för brott. Resultaten diskuteras i förhållande till tidigare forskning omfattande både häkte och anstalt som tar upp ämnen som psykisk ohälsa och antiterroristmetoder.

Abstract Den här uppsatsen är en socialpsykologisk undersökning som ansluter sig till den social konstruktionistiska traditionen. Syftet är att undersöka vilka konstruktioner av måltiden och ätandet som individer och tidskrifter sluter sig till. Genom analys av informanters tal och texter i tidskrifter med mat som fokusområde har den första frågeställningen för avsikt att spåra vilka konstruktioner som finns kring måltid och ätande. Ytterligare en frågeställning var att finna identitetsmarkörer i informanternas tal i relation till deras matvanor och kostlivsstilar. Dessa har kommit att analyseras som subjektspositioner. För att tydligare visa på de versioner informanterna gett har tolkningsrepertoarer använts som analysverktyg. En av de konstruktioner som framträdde både hos informanterna samt i tidskrifterna är föreställningen om måltiden som social. Det vill säga att måltiden är en social handling då den, som det framkommer i det empiriska materialet, förväntas delas med andra.   Datainsamlingen har analyserats genom teorin att vi befinner oss i senmoderniteten där reflexivitet, valmöjlighet och livsstil är centrala begrepp. Identiteten i detta samhälle blir föränderlig och dynamisk och individualiteten är i fokus snarare än kollektivet. För att kunna fånga de sociala konstruktionerna valdes den diskursanalytiska grenen diskurspsykologi som metod då denna poängtera språket som en viktig komponent i hur olika versioner av verkligheten framställs.

Syftet med uppsatsen är dels att undersöka om mediefenomenet Pär Ströms jämställdistiska diskurser går att förstå, genom att knyta an till maskulinitetskonstruktioner. Även hur dessa diskurser förhåller sig till könskategoriseringar och heteronormativitet. Delvis genom att undersöka hur subjektspositionen kön konstrueras i dessa diskurser. Det empiriska materialet utgörs av två böcker skrivna av Pär Ström. Det teoretiska ramverket som tillämpas i analysen är diskursteori, queerteori samt maskulinitetsteori. Främst används queerteoretiska och diskursteoretiska begrepp som verktyg i analysen för att kunna bedriva den diskursanalytiska metoden på empirin. Analysen av empirin visar att Ströms jämställdistiska diskurser innehar ett essentialistiskt, statiskt och binärt förhållningssätt till könskategorier. Även att det går att kontextualisera mediefenomenet Pär Ström i en nyliberal diskurs, där maskulinitet har en inverkan på de jämställdistiska diskursernas innehåll. Slutsatsen i uppsatsen är att det, i de jämställdistiska diskurserna, hävdas en essentialistisk och objektiv sanningssyn, där det framläggs en syn på subjektspositionen kön som dikotomi. Denna objektivitet är problematisk, då den i sin blindhet gentemot sociala strukturer inte kan frångå varken det ”naturgivna” könet eller ett heteronormativt seende.