Personen som drabbats av ett svårläkt sår kan uppleva ett fysiskt och psykiskt lidande. Detta kan utmärkas av smärta, lukt, begränsat socialt liv, stress, känsla av värdelöshet och hopplöshet. Något som kan öka välbefinnandet är delaktighet genom egenvård. Syftet med denna kvalitativa litteraturstudie var att belysa hur sjuksköterskan kan främja patientens delaktighet i den egna vården vid svårläkta sår. Litteraturstudien baserades på åtta vetenskapliga artiklar och resulterade i fem teman: Utbilda och ge rådgivning, Skapa en förtroendefull relation, Se patienten som kompetent, Möjliggöra emotionellt och praktiskt stöd och Använda praktiska hjälpmedel. Det framkom tydligt att sjuksköterskan behöver se hela personen för att möjliggöra en förtroendefull relation, något som främjar patientens delaktighet i den egna vården vid svårläkta sår. Vidare forskning angående olika svårläkta sår och kopplingen till delaktighet behövs för att sjuksköterskan ytterligare ska kunna främja delaktighet i den egna vården vid svårläkta sår. Sjuksköterskan i den kliniska verksamheten behöver prioritera och lyssna aktivt på patienten. Patienten behöver utbildas i bland annat hur egenvården kan genomföras. Sjuksköterskan behöver utbildning för att kunna lära ut detta på ett pedagogiskt vis.

Bakgrund: Svårläkta sår är vanligt förekommande och sjuksköterskan spelar en nyckelroll i sårbehandlingen. Det finns ett växande behov av att öka kunskapen om svårläkta sår då det förekommer brister. Relationen mellan sjuksköterska och patient är viktigt för resultatet av behandlingen och även att ha ett helhetsperspektiv är en viktig del i vården av patienter med svårläkta sår. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter med svårläkta sår. Metod: En litteraturstudie baserad på åtta artiklar med en kvalitativ ansats. Dessa granskades, analyserades och sammanställdes till ett resultat. Resultat: Resultatet presenteras i tre huvudkategorier och sju underkategorier; God vård under bristande omständigheter - kunskap, tidsbrist, prioriteringar och en utmanande arbetsmiljö. Utmaningar i patientmötet - den ofrånkomliga lukten och de överväldigande känslorna. Det professionella samspelet - en god patientrelation och kollegial samverkan. Konklusion: Att vårda patienter med svårläkta sår är påfrestande för sjuksköterskorna. Därför bör bättre prioriteringar, mer utbildning och ett bättre samspel eftersträvas. Nyckelord: Svårläkta sår, sjuksköterskor, erfarenheter, omvårdnad / Background: Slow-healing wounds are common and the nurses play a key role in the treatment of these wounds. There is a growing need to increase the knowledge of slow-healing wounds when faults occur. An holistic approach to the patients is important to the outcome of the treatment. Another key part when it comes to caring for slow-healing wounds is the relationship between nurse and patient. Aim: To describe nurses' experiences of caring for patients with slow healing wounds. Methods: A literature study based on eight articles with a qualitative approach. These were reviewed, analyzed and compiled to a result. Results: The results are presented in three categories and seven subcategories; Good care in insufficient conditions - knowledge, lack of time, priorities and a challenging work environment. Challenges when meeting the patient - the unavoidable smell and overwhelming emotions. Professional interplay- a good patient relationship and peer interaction. Conclusion: It’s demanding for nurses to care for patients with slow-healing wounds. In order to deal with that problem, the measures should be, better priorities, more education and a more effective interplay. Keywords: Slow-healing wounds, nurses, experience, nursing

Bakgrund: Sår har i alla tider varit fruktade och behandling av sår var 2012 fortsatt en vanlig omvårdnadsåtgärd. Att leva med svårläkta sår kan påverka det fysiska, psykiska och sociala välbefinnandet samt vara en belastning i vardagen. Inom begreppet svårläkta sår är bensår, fotsår, trycksår och maligna tumörsår vanligast. För att ett sår ska räknas som svårläkt ska såret ha en läkningsprocess på minst sex veckor. Syftet: Var att beskriva patienters erfarenheter av att leva med svårläkta sår. Metod: En litteraturstudie har genomförts och resultatet har baserats på 16 kvalitativa artiklar. Databaserna CINAHL, PubMed och PsycINFO användes. Materialet granskades och analyserades sedan induktivt. Resultat: Består av fyra kategorier: Den besvärliga kroppen, Den känslosamma tillvaron, Påverkan på sociala relationer och Att vara beroende av vård. I resultatet framkom att patienter hade många erfarenheter av svårläkta sår. Smärta, lukt, exsudat var något som påverkade patienters välbefinnande. Att leva med svårläkta sår kunde orsaka nedstämdhet och depression. För att hantera vardagen använde patienter olika copingstrategier. Patienter beskrev även att de sociala relationerna påverkades genom att patienterna kände sig som en börda och isolerade sig på grund av skam. Vård av svårläkta sår krävde många möten med sjuksköterskor, vilket kunde skapa en speciell relation mellan patient och sjuksköterska. Slutsats: Studiens resultat om patienters erfarenheter av att leva med svårläkta sår visar att patienter har många värdefulla erfarenheter att delge sjuksköterskor. Det är av vikt att forskningen fortsätter så sjuksköterskor kan ge den omvårdnad och behandling dessa patienter är i behov av.

Fotsår är en del av många diabetikers liv. Såren uppstår ofta till följd av sjukdomens komplikationer som nedsatt känsel och cirkulation. Sårläkningen tar lång tid vilket kan begränsa patienten i vardagen. När vardagen blir påverkad kan även livskvaliteten bli lidande. Syftet med studien är således att belysa hur ett svårläkt fotsår påverkar diabetikers livskvalité. Kvantitativa och kvalitativa artiklar analyserades för att genomföra en litteraturstudie. Resultatet omfattar tre huvudteman; hämning av fysiska behov, en inre påverkan och begränsning i det sociala livet. Patienterna får restriktioner och rekommendationer för att gynna sårläkning och undvika komplikationer vilket gör att de blir begränsade och livskvaliteten försämras. Många har även smärta, vilket också är en faktor som påverkar livskvaliteten. Som slutsats kan sjuksköterskan stärka patientens livskvalitet genom att anpassa vården, främja patientens självständighet och se till människan bakom såret.

Enligt Hälso- och Sjukvårdslagen ska goda kontakter mellan patienter och hälso- och sjukvårdspersonalen främjas samt att patientens behov av kontinuitet och säkerhet ska tillgodoses. Studier har visat att patienter får träffa många olika vårdare. Kontinuitet är en viktig förutsättning för att sår ska läka så snabbt som möjligt. Det finns tydliga riktlinjer för hur svårläkta sår ska skötas men studier har visat att följsamheten till dessa många gånger är dålig. Patienter får också ofta olika information från olika vårdpersonal och det skapar förvirring. Studien belyser de erfarenheter som patienter och medarbetare har av processen att skapa en ökad kontinuitet; i betydelsen kontinuerlig relation, information och behandling för patienter med svårläkta bensår på en distriktssköterskemottagning. Syftet med förbättringsarbetet var att skapa en förbättrad kontinuitet för patienter med svårläkta bensår. Syftet med studien av förbättringsarbetet var att belysa de erfarenheter som sjuksköterskor har av processen att skapa en ökad kontinuitet. Studien har en beskrivande och utvärderande design med kvalitativ ansats. Interventionen bestod av utbildning, ny bokningsrutin, ändrad schemaläggning, broschyr om svårläkta bensår och datoriserad sårläkningsjournal. Före interventionen intervjuades fem patienter och tolv sjuksköterskor och efter interventionen fem patienter och sex sjuksköterskor. Journalgranskning utfördes för att följa hur många olika sjuksköterskor patienter fått träffa under en åttaveckorsperiod före och efter förändring. Alla sjuksköterskor fick besvara frågor om förändringsklimatet genom enkäten PARIHS. Enkäten PARIHS visade att förändringsklimatet var bra på arbetsplatsen och stöddes av ledningen men att det fanns dåligt med tid för att kunna diskutera och reflektera över forskningsresultat. Sjuksköterskorna upplevde att kontakten med patienterna blev bättre när det blev ett mindre vårdlag. Informationen kunde läggas på rätt nivå och patienten kunde då vara mer delaktig i sin behandling. Patienterna upplevde en förbättrad personalkontinuitet men tyckte det var svårt att vara delaktiga i vården. De hade fått information om kost, motion och kompression men de mindes inte att de fått broschyren. Målet att patienterna skulle få en kontinuerlig relation har blivit förbättrad men om kontinuitet i information och behandling har blivit bättre råder delade meningar. PARIHS var en bra metod för att beskriva förutsättningar för förbättringsarbetet.

In the nurse's profession ulcer care is a common nursing intervention. Being inserted in methods of treatment and updated with evidence-based knowledge is therefore an important part of the nurse's work. Chronic ulcers are expensive for health care and occupy a lot of time. Knowledge is therefore important for ulcer healing, for the patient comfort and to reduce costs. The aim of the study was to illustrate the nurse's knowledge of nursing interventions of chronic ulcer. A literature study was done and the result showed from 12 scientific articles. The result includes nurses' lack of knowledge of ulcer care related to how they used them in practice. The knowledge about the prevention of ulcers, nursing interventions, the importance of diagnosis status and knowledge of the patient's perspective. Sources of information turned out to be mostly based on experience, and the evidence fell away in ulcer care. Education gave more knowledge that improved the healing possibilities. Nurses' evidence-based knowledge about ulcer care must therefore be continually updated and improvement knowledge should be sought. More education on ulcer care should be sought in nursing education to promote the wound healing process in patients in the future. It recommends research and survey of Sweden ulcer care training. / Sårvård är en vanlig omvårdnadsåtgärd inom sjuksköterskans profession. Att vara insatt i behandlingsmetoder och uppdaterad med evidensbaserade kunskaper är därför en viktig del i sjuksköterskans arbete. Svårläkta sår kostar hälso- och sjukvården mycket pengar och tid. Sjuksköterskans kunskaper har därför betydelse för sårläkningen, för patientens välbefinnande samt för att minska kostnaderna. Syftet med studien var att belysa sjuksköterskans kunskaper om omvårdnadsåtgärder vid svårläkta sår. En litteraturstudie gjordes, och i resultatet ingår 12 vetenskapliga artiklar. Resultatet visar att sjuksköterskor hade bristande kunskaper om sårvård relaterat till hur de använde dem i praktiken. Kunskaperna varierade när det handlade om prevention av sår, omvårdnadsåtgärder, vikten av diagnosställning samt kunskaper om patientens perspektiv. Kunskapskällor visade sig vara mestadels erfarenhetsbaserade, och evidensen föll bort i sårvården. Fortbildning gav mer kunskap vilket förbättrade läkningsmöjligheterna. Sjuksköterskors evidensbaserade kunskaper kring sårvård måste därför kontinuerligt uppdateras och förbättringskunskap måste eftersträvas. Förutsättningar för mer utbildning kring sårvård bör prioriteras för att säkerställa en god sårvård där sårläkningsprocessen förbättras. Vidare rekommenderas forskning och kartläggning av Sveriges sårvårdsutbildningar.

Idag lider cirka 50 000 personer i Sverige av svårläkta bensår. Att leva med svårläkta bensår innebär en kronisk sjukdom där läkningsprocessen oftast är långvarig och sannolikheten att sår återkommer är hög. Sjukdomen påverkar flera delar av patienters liv och ytterligare kunskap behövs om hur tillståndet påverkar de drabbade. Syftet med studien var att belysa patienters upplevelser av att leva med svårläkta bensår. Studien genomfördes som en systematisk litteraturstudie där tio relevanta vetenskapliga artiklar valdes ut för analys. Resultatet visade att svårläkta bensår påverkade flera dimensioner av patienternas liv och sammanfattades under rubrikerna; Upplevelser av att leva med en kronisk sjukdom, Upplevelser av smärta, Upplevelser av utanförskap, Upplevelser av nedsatt fysisk förmåga, Upplevelser av lukt och vätska, och Upplevelser av relationen mellan patient – vårdpersonal. Resultatet diskuterades med utgångspunkt från de omvårdnadsvetenskapliga teorierna kring hälsa och lidande. En huvudsaklig slutsats var att sjuksköterskan bör ha ett holistiskt förhållningssätt i omvårdnaden där fokus ligger både på sårläkningsprocessen och på de emotionella konsekvenser som sjukdomen medför hos patienten. Genom att göra patienten delaktig i sin vård kan sjuksköterskan hjälpa patienten utstå det lidande som sjukdomen medför, samt uppleva livet som fortsatt meningsfullt. Det krävs vidare forskning inom området, samt ytterligare undervisning inom sjuksköterskeprogrammet, för att synliggöra vikten av en helhetssyn i omvårdnaden av patienter med svårläkta bensår.

Bakgrund Svårläkta sår är ett samhällsproblem som ökar i takt med en allt äldre befolkning. Sjuksköterskan möter patienter med svårläkta sår nästan överallt inom vården. Det är vanligt att patienter med svårläkta sår upplever smärta. För att kunna lindra lidande är det viktigt för sjuksköterskan, utöver kunskap kring sårläkningsprocessen och smärtlindring, att förstå dessa patienters upplevelser och erfarenheter av smärta relaterat till sår för att kunna ge god omvårdnad.  Syfte Syftet var att belysa patienters upplevelser och erfarenheter av smärta relaterat till svårläkta sår. Metod En litteraturöversikt med 18 inkluderade studier, sex kvantitativa och 12 kvalitativa studier insamlade från databassökningar i CINAHL och PubMed. Studiernas resultat sammanställdes utifrån integrerad analysmetod inspirerad av Kristensson (2014).    Resultat I resultatet framkom att de flesta patienter som ingick i denna litteraturöversikt hade erfarenheter av sjukdomslidande i form av smärta relaterat till svårläkta sår, oberoende av sårets svårighetsgrad eller etiologi. Många patienter hade upplevt smärtsam sårbehandling vilket var ett onödigt vårdlidande. Smärta relaterat till svårläkta sår skapade ett livslidande då patienterna upplevt att sårsmärta begränsat deras liv fysiskt, psykiskt och socialt. Slutsats Smärta relaterat till svårläkta sår skapar många gånger ett lidande hos de drabbade. Nationella riktlinjer för både sår- och smärtbehandling saknas i dagsläget, något som skulle kunna möjliggöra en mer jämlik och patientsäker vård. En slutsats som kan dras utifrån resultatet i denna litteraturöversikt är att kontinuerlig smärtskattning, dokumentation och uppföljning tillsammans med ett personcentrerat förhållningssätt och sårbehandling med varsam hand skulle kunna bidra till att minska smärta relaterat till svårläkta sår och därmed lindra lidande.

Sår har i alla tider varit fruktade då de kan leda till infektioner, amputation och i värsta fall döden. Svårläkta venösa bensår beror oftast på venös insufficiens och drabbar främst personer över 65 år och risken ökar med stigande ålder. Dessa sår är vanliga inom äldrevården idag. Sårläkningsprocessen kan vara lång och orsakar patienten stort lidande. Det är viktigt som sjuksköterska att vårda utifrån ett livsvärldsperspektiv för att förstå hur personen upplever sin hälsa, ohälsa och sjukdom. Samt vilka erfarenheter och upplevelser patienten ger uttryck för och genom detta kunna stödja och stärka patientens livskraft. Syftet är att belysa patientens upplevelse av att leva med svårläkta venösa bensår. Vi har valt att göra en litteraturöversikt och utgår från Fribergs modell för att sammanställa tidigare empirisk forskning inom området. Sex av tio artiklar är hittade i databasen CINHAL, resterande fyra är hittade via manuella sökningar. Åtta av artiklarna är kvalitativa och två är kvantitativa. Resultatet visar att smärta, förändrad självbild samt sjuksköterskans betydelse för patienten i samband med svårläkta venösa bensår är delar som påverkar det dagliga livet tillika livskvaliteten hos patienten. I diskussionen belyses de tre dimensionerna av lidande enligt Katie Erikssons lidandeteori. Lidandet vävs vidare samman med valda delar av resultatet för att förankra och fördjupa teoretisk kunskap med framtida praktiskt arbete.

Vårdtagare med svårläkta bensår är en stor grupp av vuxna individer. Sjuksköterskor möter dessa vårdtagare ibland under flera år och att leva med ett svårläkt bensår är en stor utmaning som kan leda till förlust av självständighet och/eller kontroll. Hälso- och sjukvårdslagen och Socialtjänstlagen lyfter båda fram delaktighet och självbestämmande som viktiga grundprinciper. Lagarnas intentioner ger uttryck för en människosyn som innebär att människor kan fatta egna beslut om sin behandling och kan ta ansvar för sig själv och andra efter den egna förmågan och med stöd av professionell vårdpersonal. Syftet med litteraturstudien var att sammanställa kunskap om vilka faktorer som påverkar vårdtagarens delaktighet vid behandlingen av svårläkta bensår och utgick från frågan: Vilka faktorer påverkar vårdtagares delaktighet i behandling av svårläkta bensår? För att besvara syftet valdes Whittemore och Knafls metodartikel för integrerad litteraturöversikt. Författarna gjorde en fritextsökning i fem databaser och två av dessa gav relevanta träffar. Tretton artiklar valdes ut för analys och resultatet presenterades i fyra kategorier: fysiska och psykosociala faktorer; interventionsrelaterade faktorer; utbildning och kunskapsrelaterade faktorer; relationer och kommunikationsrelaterade faktorer. Delaktighet har stor betydelse för vårdtagare med svårläkta bensår och har en stor inverkan på deras livskvalitet. Genom att ta hänsyn till de olika faktorerna som påverkade delaktigheten kan följsamheten öka och delaktigheten förbättras. Resultatet visade att en holistisk syn på vårdtagaren och deras situation främjade delaktighet. Det vill säga att man fick anpassa interventionerna till vårdtagarna, se till att de fick relevant och adekvat information och att man hade ömsesidig respekt för varandra och ett gemensamt mål. Behandlingen bör fortsätta efter bensåret har läkt genom regelbundna uppföljningar. Detta stödjs av sjuksköterskeutbildningen där man ska arbeta utifrån ett personcentrerat och holistiskt perspektiv.