Bakgrund: Många personer lever idag med någon typ av bensår, varav venösa bensår är de allra vanligaste. Bensåret uppkommer ofta till följd av ett yttre hudtrauma hos de med venös insufficiens. Sjuksköterskan har en viktig roll när det kommer till omhändertagande och behandling av patienter i denna grupp. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att undersöka patienters upplevelser av att leva med svårläkta venösa bensår. Metod: Litteraturstudie med kvalitativ ansats där tio studier analyserats. Resultat: Litteraturstudien utmynnade i fyra kategorier samt tio underkategorier. Svårläkta venösa bensår påverkar patienters förmåga att utföra vardagliga aktiviteter, dels på grund av de fysiska symtomen och dels på grund av den negativa psykiska inverkan som känslor av skam och nedstämdhet har. Såret innebär att ingå i ett förhållande med sjukvården, där kontinuitet och delaktighet är viktigt för patienterna. Olika metoder för att hantera situationen framkom. Konklusion: Resultaten visar på vikten av att se på patienten och omvårdnaden ur ett helhetsperspektiv, där inga aspekter får glömmas bort. Reflektioner över litteraturstudiens resultat leder till en bredare kunskap om hur vården kan förbättras för dessa patienter. / Background: Many persons are affected by hard-to-heal wounds with venous leg ulcers being the most common. The ulcer is usually caused by trauma to the leg in patients suffering from venous insufficiency. Nurses carry an important role in caring for this group of patients. Aim: The aim of this literature study was to explore patients’ experiences of living with hard-to-heal venous leg ulcers. Method: Literature study with a qualitative approach, where ten studies have been analyzed. Results: Four categories and ten subcategories emerged. Hard-to-heal venous ulcers greatly affect patients’ everyday life, partly due to the physical symptoms and partly to the psychological impact of feelings of shame and depressive thoughts. Developing an ulcer means entering into a relationship with health care professionals, such as nurses, and the study found that patients place a high value on the continuity of care and involvement. Different strategies to cope with the situation emerged. Conclusion: The results point to the importance of holistic care and provide a broad understanding of the experiences of patients’ living with hard-to-heal venous ulcers; the results can be used to improve care for these patients.

Patienter med svårläkta sår utgör idag en stor grupp i samhället och de förväntas att öka. De vårdas till stor del av sjuksköterskor i hemsjukvård och det är en resurskrävande vård både i tid och pengar. Den vårdvetenskapliga förankringen för studien kopplas till vårdandets grundmotiv, vårdrelationen och lidandet. Tidigare forskning finns då det gäller patienters upplevelse av att ha sår, kvantitativa studier om svårläkta sår, vårdrelationen i olika kontext samt sjuksköterskors syn på sin kompetens i relation till sårvård. Forskning saknas dock när det gäller ett sjuksköterskeperspektiv på vården av patienter med svårläkta sår. Detta motiverar till föreliggande studie. I studien tillämpas en fenomenologisk livsvärldsansats. Fenomenet är ”att vårda patienter med svårläkta sår, såsom det erfars av sjuksköterskor i hemsjukvård”.Sju sjuksköterskor inom hemsjukvård intervjuas. Intervjuerna analyseras enligt Dahlberg, Dahlberg och Nyströms (2008) modell där materialet går från helhet till delar och slutligen redovisas till en ny helhet. Resultatet presenteras som essensen: ett berikande och betungande vårdande. Därefter följer sex innebördselement vilka belyser variationer av fenomenet. Den använda metoden samt andra alternativ diskuteras utifrån styrkor och svagheter. Delar av resultatet lyfts upp och jämförs med andra studier och forskning. Likheter och olikheter syns när det gäller essensen, hur lidandet berör, sättet att hantera ett betungande vårdande, vårdrelationen, det karaktäristiska med patientgruppen samt patienters följsamhet till vården. Uppsatsen avslutas med vad som kan ha betydelse för vårdandet samt förslag på vidare forskning. / <p>Program: Fristående kurs</p><p>Uppsatsnivå: D</p>

Patienter med svårläkta sår är en stor patientgrupp inom hemsjukvården. Distriktssköterskor möter dessa patienter ibland under flera år. För dem som lever med svårläkta sår blir livsvärlden påverkad av lidandet som visar sig som sjukdoms- , vård- och livslidande. Livskvaliteten kan störas av bandaget, lukten och vätskande sår. Samarbete med olika professioner krävs för att vården skall bli optimal och det är viktigt att skapa en god relation i mötet mellan vårdpersonal och patient. Distriktssköterskans arbete lyfts också fram i bakgrunden då det är den vidareutbildning som valts och författarna vill beskriva distriktssköterskans roll i hemsjukvården.Syftet med studien är att beskriva patienters upplevelser av hemsjukvård i samband med svårläkta sår. Studien har en kvalitativ metod med induktiv ansats och datainsamlingen görs med livsvärldsintervjuer. Nio intervjuer utfördes och analyserades. Urvalet var svensktalande patienter som var inskrivna hemsjukvården med svårläkt sår och som var villiga att berätta om sina upplevelser. Resultatet presenteras i fyra teman: bemötandets betydelse, känslan av trygghet och otrygghet, smärtupplevelser vid sårbehandling och begränsning och anpassning till dagligt liv. Den använda metoden diskuteras och resultatet belyses vilket visar att de är dels nöjda med vården men även att det finns svagheter i vården som man kan förbättra för denna patientgrupp. Uppsatsen avslutas med förslag på fortsatt forskning. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot distriktssköterska

Bakgrund: Distriktssköterskor har en viktig och ansvarsfull roll i omvårdnaden gällande sårvård, och en betydande del av det självständiga arbetet går åt till att behandla patienter med svårläkta sår. Syfte: Att studera hur distriktssköterskor arbetar med svårläkta sår genom att ta del av deras erfarenheter och upplevelser. Vidare var syftet att undersöka varför de handlar som de gör vid olika situationer och vad grundar de sina beslut på. Metod: Studien har en kvalitativ deskriptiv ansats. Ett strategiskt urval gjordes med inklusionskriteriet att informanterna arbetade som distriktssköterskor i primärvården/vårdcentraler i Norduppland. Tio informanter intervjuades och en strukturerad fråge guide användes. Studien analyserades med en kvalitativ manifest innehållsanalys. Resultat: Resultatet i denna studie visar att informanterna anser att praktisk erfarenhet väger tyngre än formell erfarenhet. Den formella erfarenheten anses vara bristfällig när det gäller sårvård, men lång praktisk erfarenhet anses ge högre sårvårdskompetens. Beslut och bedömningar bygger på ”oskrivna riktlinjer”. Alla informanter arbetar på liknande sätt, men utan att lokala riktlinjer finns nedskrivna på vårdcentralerna. Även den centrala upphandlingen av sårvårdsmaterial påverkar beslutet då bedömningen kan leda till att de vill använda ett annat material än de som är upphandlat. Det framkom i studien att informanterna anser att sårläkning främjas allra bäst genom att få patienter delaktig i sin vård. Slutsats: Då distriktssköterskan i sin profession har ett egenansvar samt en skyldighet att hålla sig uppdaterad med ny evidens, så är slutsatsen att behovet och ansvaret behöver belysas. Förslag till vidare forskning är att efter implementerade riktlinjer studera hur de följs. / Background: Nurses have an important and responsible role in the care regarding wound care, and a significant part of the independent work is used to treat patients with chronic wounds. Purpuse: Study how nurse is working with chronic wounds by taking part of their experiences. A further aim was to examine why they act as they do in different situations and what they based their decisions on. Method: The study was a qualitative descriptive approach. A strategic choice was made with that the informants worked as nurses in primary care / medical centers in Northern Uppland. Ten informants interviewed and a structured query guide used. The study was analyzed with a qualitative manifest content analysis. Results: The results of this study show that the practical experience outweighs formal qualification. The formal experience is considered deficient when it comes to wound care, but long practical experience is considered to provide a higher wound care expertise. Decisions and judgments based on "unwritten guidelines". All informants working in a similar way, but without the local guidelines. Although the central procurement of wound care materials affect the decision on which assessment to use. The informants believe that healing is promoted at its best by getting patients involved in their care. Conclusion:The nurse has own responsibility in their profession to keep themselves updated with new evidence. The conclusion is that the need and responsibility has to be clarified. Suggestions for further research are that after the guidelines implemented, study how this are followed.

Patienter med svårläkta bensår förekommer ofta i slutenvården och primärvården där sjuksköterskor och distriktssköterskor ansvarar för omvårdnaden. Svårläkta bensår orsakar stort lidande för patienten och innebär en stor kostnad. Syftet med denna studie var att beskriva och jämföra sjuksköterskors och distriktssköterskors kunskaper om rutiner, riktlinjer och omvårdnad av svårläkta bensår i slutenvården och primärvården. En enkät med frågor gällande kunskap om svårläkta bensår delades ut till 80 sjuksköterskor och distriktssköterskor och 55 enkäter besvarades. Resultatet visade att det fanns vissa brister i kunskapen om svårläkta bensår. Kompressionsbehandling användes profylaktiskt på enheterna för att undvika sårrecidiv, men färre än hälften visste vilken effekt kompressionsbehandlingen syftade till. Pumpstövel var något som sällan användes. Ankeltrycksmätning utfördes inte ofta preventivt eller för att utesluta arteriell insufficiens. Riktlinjer gällande dokumentation av sårbedömning och sårbehandling uppgavs av deltagarna fanns, men riktlinjer gällande själva bedömningen och behandlingen av svårläkta bensår var enligt resultatet inte lika vanligt förekommande. Många skattade att de inte hade tillräckliga kunskaper för att bedöma och behandla arteriella sår, venösa sår och blandsår. De testade kunskaperna visade att inom områdena omläggningsfrekvens, sårmiljö, venösa bensår, protein och zink var kunskaperna goda.  Jämförelsen mellan primärvården och slutenvården visade en signifikant skillnad där de som var verksamma i primärvården hade bättre kunskaper gällande sårmiljö, arteriella bensår, venösa bensår och ankeltrycksmätning. Slutsatsen som drogs av jämförelsen som gjordes mellan primärvården och slutenvården visade på en signifikant skillnad i testade och skattade kunskaper till fördel för sjuksköterskorna och distriktssköterskorna i primärvården som hade bättre kunskaper gällande sårmiljö, arteriella bensår, venösa bensår och ankeltrycksmätning.

Bakgrund: Svårläkta sår är ett hälsoproblem världen över. Kontinuitet, personcentrerad vård, korrekt sårbedömning och tillämpad kunskap om sårläkningsprocessen och bakomliggande faktorer ligger till grund för god sårläkning. Distriktssköterskans handhavande och kunskaper är betydelsefulla faktorer i vården av patienter med svårläkta sår. Tvärprofessionell vård och personcentrerad vård är viktiga komponenter i vårdplanen av patienter med svårläkta sår. Syfte: Syftet är att undersöka distriktssköterskans handhavande av och kunskaper om svårläkta sår. Metod: Denna enkätstudie är en empirisk tvärsnittsstudie med analys av kvantitativ data och deskriptiv design. Urvalsgruppen bestod av sjuksköterskor och distriktssköterskor arbetsverksamma inom primärvården och den kommunala hemsjukvården i två län i sydöstra Sverige. Resultat: Analysen resulterade i fyra framträdande fynd. De mest framträdande fynden är: kollegor, arbetslivserfarenhet och fortbildning är de främsta kunskapskällorna angående svårläkta sår och fortbildning i sårvård erbjuds sällan. Distriktssköterskor graderar sina kunskaper om svårläkta sår högre än sjuksköterskor, det finns skillnader mellan arbetsplatser och län i vilka läkningshämmande faktorer som arbetas aktivt med samt att det tvärprofessionella samarbetet skiljer sig mellan arbetsplatser och län. Slutsats: Det finns skillnader i utbildningen inom sårvård mellan sjuksköterskeutbildningen och distriktssköterskeutbildningen, därav har kunskapsbyte mellan kollegor och fortbildning blivit en viktig faktor för högre kompetens inom sårvård. I dagsläget finns det inga nationella riktlinjer och rutiner i hur sårvården bör utformas utan det skiljer sig mellan olika län, primärvård och kommunal hemsjukvård. / Background: Chronic wounds are a health problem all over the world. Continuity, person-centered care, proper wound assessment and applied knowledge of the wound healing process and underlying factors underpin good wound healing. District nurses handling and knowledge are important factors in the care of patients with chronic wounds. Cross-professional care and person-centered care are important components of the care plan of patients with chronic wounds. Purpose: The purpose is to investigate the district nurse disposal and knowledge of severe wounds. Method: This survey is an empirical cross-sectional study with analysis of quantitative data and descriptive design. The selection group consisted of general nurses and district nurses employed in primary care and community home care in two counties in southeast Sweden. Results: The analysis resulted in four prominent findings. The most prominent findings are: colleagues, work experience and continuing training are the main sources of knowledge regarding chronic wounds and wound care training is rarely offered. District nurses grade their knowledge of chronic wounds higher than general nurses, there are differences between workplaces and counties in which anti-healing factors are actively working whit and that cross-professional cooperation differs between workplaces and counties. Conclusion: There are differences in education in wound care between nursing education and district nursing education, hence the exchange of knowledge between colleagues and continuing education has become an important factor for higher wound care skills. Today there are no national guidelines and procedures in how wound care should be designed, there are differences between counties, primary care and community home care

Bakgrund  Svårläkta sår är något som drabbar cirka en procent av Sveriges befolkning och påverkar hela livssituationen. Sårläkningen påverkas av många olika faktorer, och för att gynna sårläkningen kan patienter undervisas om egenvårdsåtgärder. Omvårdnaden vid svårläkta sår ska vara evidensbaserad. Sjuksköterskan har ett ansvar att ge information så att patienten förstår och patientens förståelse ska följas upp. Patientundervisning kan främja egenvård vid svårläkta sår.  Syfte Att belysa sjuksköterskans upplevelse av hur patientundervisning kan främja egenvård hos patienter med svårläkta sår inom slutenvården Metod Studien genomfördes som en kvalitativ intervjustudie med deskriptiv ansats. Åtta sjuksköterskor inom slutenvården i Storstockholm intervjuades. Intervjuerna transkriberades och analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys. Resultat  Sjuksköterskornas upplevelser sammanfattades i tre kategorier med åtta underkategorier. De tre kategorierna var: förberedelse inför patientundervisning, genomförande av patientundervisning och uppföljning av patientundervisning. Sjuksköterskorna upplevde sin kunskap och utbildning som bristfällig. Individanpassad information och patientens förståelse för egenvård upplevde sjuksköterskorna vara betydande för patientundervisningen och kognitiv svikt upplevdes vara det främsta hindret. Slutsats Sjuksköterskorna upplever att individanpassad patientundervisning kan främja egenvård. Följsamhet till egenvårdsåtgärder ökar om en förståelse finns hos patienten om vad de ska göra och varför. Bristfällig kunskap hos sjuksköterskorna, utebliven uppföljning av förståelse och kognitiv svikt är faktorer som kan leda till att patientundervisningen brister.

Bakgrund: Trycksår innebär onödigt lidande för patienter som drabbas. Trots att sjuksköterskor är medvetna om riskgrupper och förebyggande insatser är komplikationen relativt vanlig. Syfte: Undersöka patienters erfarenheter av trycksår. Metod: Underlaget till litteraturöversikten kom från vetenskapliga artiklar med kvalitativ och kvantitativ design. Artiklarna analyserades induktivt och granskades kritiskt. Resultat: Tre huvudkategorier framkom; upplevelse av smärta, konsekvenser i det dagliga livet och kontakt med hälso- och sjukvården. Smärta var ett genomgående tema och påverkade patienterna emotionellt, fysiskt, psykiskt och socialt. Patienterna upplevde att det saknades ömsesidig dialog med sjuksköterskor. Diskussion: Adekvat smärtlindring är nödvändig för sårläkning och för att patienter ska kunna delta i trycksårsförebyggande åtgärder. För att minska vårdlidandet behövs bättre kommunikation mellan sjuksköterskor och patienter i riskzonen. Trycksårsprevention bör få större utrymme inom alla vårdformer. Slutsats: Ökad förståelse för patienters erfarenhet kan flytta fram trycksår från sekundära tillstånd till en plats där de förebyggs i tid. Trycksår förekommer globalt och trots medvetenhet om prevention är detfortfarande ett problem. / <p>Godkännande datum: 2017-03-20</p>

Bakgrund: Ett svårläkt bensår är en hudskada som uppstår nedanför knät och inte läker under sex veckor. Sjuksköterskor saknar ofta kunskap angående svårläkta bensår. Sjuksköterskor bör uppmärksamma alla patientens behov för att kunna ge en optimal omvårdnad. Patienter med svårläkta bensår har rätt att vara delaktiga i vården vilket ger en känslan av säkerhet. Syfte:  Syftet var att utforska hur det är att leva med svårläkta bensår. Metod:  En litteraturöversikt har genomförts. Vid sökning av vetenskapliga artiklar används CHINAHL Complete, PubMed och Nursing and Allied Database. Litteraturöversikten grundades sig på elva vetenskapliga studier: tre kvantitativa, sju kvalitativa och en mixad metod. Resultat: Fyra huvudteman formulerades som delades i 11 underteman. Huvudtemana var relaterade till fysiska-, psykiska, sociala aspekter samt erfarenheter och önskemål av vården. Resultatet visade att patienterna hade problem med fysiska aktiviteter, smärta, sömn, arbete. Fysiska symtom påverkade patienternas psykiska aspekter. Sociala relationer påverkades av svårläkta bensårsymtom. Deltagarna hade både goda och dåliga erfarenheter av vården. Patienterna uttryckte att de ville bli delaktiga i vården. Diskussion: Resultatet diskuterades i relation till Hendersons teori, tidigare forskning och litteratur. Det visades att patienterna hade olika behov såsom god nutrition, behov av vila/sömn, att hålla sig ren, att skydda huden, att våga prata med andra och uttrycka sina känslor och önskemål, att utföra arbete och att lära sig mer om bensår. Sjuksköterskan bör vara medveten om dessa behov för att kunna tillfredsställa och ge en optimal omvårdnad.

Bakgrund: Det saknas uppgifter om hur många som lider av svårläkta sår i Sverige idag. Svårläkta sår är ett stort hälsoproblem och det drabbar många äldre personer. Risken för såren ökar med åldern samt att antalet äldre personer ökar i vårt samhälle. Inom särskilt boende är dessa sår vanliga och sjuksköterskorna är nyckelpersoner som leder och planerar omvårdnaden. Syfte: Belysa sjuksköterskors erfarenheter av att arbeta med äldre personer med svårläkta sår inom särskilt boende. Metod: En kvalitativ intervjustudie genomfördes. Tretton sjuksköterskor inom särskilt boende inom kommunal verksamhet intervjuades personligen med en semi-strukturerad intervjumetod. En kvalitativ innehållsanalys med ett induktivt resonemang tillämpades. Resultat: Resultatet av studien visade att sjuksköterskorna huvudsakligen baserade sina omvårdnadsåtgärder vid svårläkta sår hos äldre personer på en erfarenhetsbaserad kunskap. De äldre inom särskilt boende var sköra eller i ett palliativt tillstånd, många gånger var det inte realistisk att läka såren på grund av de äldres förutsättningar. Sjuksköterskorna inom särskilt boende var ensamma, de var självständiga i sina bedömningar av såren och de äldre. Sjuksköterskornas samarbete med omvårdnadspersonalen försvårades av omvårdnadspersonalens ojämna kompetens och därmed en bristande insikt i utförandet av omvårdnadsåtgärderna för de äldre. Läkaren förlitade sig vanligtvis på sjuksköterskornas bedömningar av sår och saknade ett intresse och kunskap om sår hos äldre personer enligt sjuksköterskorna. Sårbehandling var ett omfattande och utmanande område, mer fördjupande kunskaper i sår efterlystes. Slutsats: Arbetet med äldre personer med sår inom särskilt boende utgjorde en pedagogisk utmaning för sjuksköterskorna. Sjuksköterskorna behövde inneha mycket kompetens om geriatriska sjukdomar, äldre med svårläkta sår behövde bedömas utifrån ett helhetsperspektiv. Sjuksköterskorna behövde arbeta mer efter vetenskaplig evidens inom området svårläkta sår hos äldre. Nyckelord: Kvalitativ studie, sjuksköterskors erfarenheter, svårläkta sår, särskilt boende, äldre personer. / Background: There is no information on how many people are suffering from hard-to-heal wounds in Sweden today. Hard-to-heal wounds is a major health problem, and it affects many older people. The risk of wounds increases with age, and the number of older people in our society increases. In nursing homes, these wounds are common, and nurse is a key person who leads and plans the nursing. Aim: The aim of the study was to illustrate nurses' experiences of working with older people with hard-to-heal wounds in a nursing home. Method: A qualitative interview study was conducted. Thirteen nurses in nursing home in one municipality were personally interviewed using a semi-structured interview method. A qualitative content analysis with inductive reasoning was applied. Result: The results of the study showed that the nurses mainly based their nursing interventions on hard-to-heal wounds in the older people on an experience-based knowledge. The old in a nursing home were fragile or in a palliative condition; many times, it was not realistic to heal the wounds because of the older people’s conditions. The nurses in a nursing home were alone, and they were independent in their assessments of the wounds and the old. The nurses' cooperation with the nursing staff was hampered by the nursing staff's unequal competence and thus, a lack of insight into the implementation of the nursing intervention for the older people. The doctor usually relied on nurses' assessments of wounds and lacked interest and knowledge of wounds in the old, according to the nurses. Wounds were an extensive and challenging, area; more in-depth knowledge of wounds was called for. Conclusion: Working with the old with wounds in a nursing home was an educational challenge for the nurses. The nurses needed to have a great deal of expertise in geriatric diseases, older people with hard-to-heal wounds needed to be assessed from a holistic perspective. The nurses needed to work more according to evidence-based knowledge in the area of hard-to-heal wounds in the old. Keywords: Hard-to-heal wounds, nurses' experiences, nursing home, older people, qualitative study.