<p><strong>Bakgrunden </strong>visade att<strong> </strong>omvårdnaden av svårläkta ben- och fotsår omfattade en stor del av sjuksköterskornas arbetsuppgifter inom kommunal hemsjukvård. Allt fler vårdtagare med omfattande hälsoproblem och kroniska åkommor finns idag där patientundervisningen blir central i omvårdnaden . <strong>Syftet </strong>med studien<strong> </strong>var att belysa sjuksköterskornas erfarenheter av omvårdnad och undervisning av vårdtagare med svårläkta ben- och fotsår.<strong> Metoden </strong>var en hermeneutisk kvalitativ undersökning med halvstrukturerade intervjuer med tematiska frågor och innehållsanalys. <strong>Urvalet</strong> var strategiskt och omfattade femton sjuksköterskor i sju olika kommuner inom kommunal hemsjukvård i Region Skåne. <strong>I resultatet </strong>identifierades sju teman och underliggande subteman av sjuksköterskornas erfarenheter. De sju temana var Kunskapsområden för omvårdnad/undervisning, Relationella förutsättningar för omvårdnad/undervisning, Genomförande av omvårdnad/undervisning, Utbildning av närstående, Utbildning av personal, Organisatoriska villkor för omvårdnad/undervisning samt Förbättringsförslag. <strong>Slutsats:</strong> Sjuksköterskornas erfarenheter av omvårdnad och undervisning av vårdtagare med svårläkta ben- och fotsår var att den grundas i tillit, omsorg, respekt, delaktighet och samarbete som kräver både tid, rum och goda organisatoriska villkor. Sjuksköterskornas erfarenheter av patientundervisning kan tolkas som uttryck för deliberativ pedagogik och leder till att vårdtagarna kan uppleva en känsla av sammanhang (KASAM) i sin situation.</p> / <p><strong>The background</strong>: Caring about hard to heal leg- and foot ulcers comprise a considerable part of the trained nurse work in the homecare. Today we have a growing part of patients with complex in health problems and chronic diseases which makes patient education an essential part of the caring process. <strong>The aim </strong>of this study was to elucidate the trained nurse’s experiences of caring and education of patients with slow-healing leg- and foot ulcers. <strong>The method</strong> was hermeneutic qualitative with half structured interviews with thematic questions and content analysis. The sample was strategical and includes fifteen trained nurses in homecare, from seven districts in South Sweden. <strong>The result </strong>showed seven themes and underlying subthemes. The seven themes was knowledge about caring/education, relational presumption for caring/education, accomplishment of caring/education, education of closely, education of personal, organizational condition for caring/education and improvements. <strong>The conclusion </strong>of the study<strong> </strong>is that the trained nurses experiences of caring and education of patients with slow-healing leg- and foot ulcers is a foundation in reliance, care, respect, participation and collaboration, that needs time, space and organizational conditions. The trained nurse’s experiences of patient education can bee seen as deliberative pedagogic and a possible feeling of the sense of coherence (SOC) for the patients in their situation.</p>

Bakgrund: Tryckkammarbehandling är en vanlig behandling för dykarsjuka, men kan även användas vid andra tillstånd, till exempel hos patienter med svårläkta sår, vilka överlag upplever sig ha sämre livskvalitet. Den definition av livskvalitet som valdes i denna studie grundades i den subjektiva livssituationens flerdimensionella aspekter. Studiens teoretiska förankring utgick från ett humanvetenskapligt perspektiv med fokus på upplevelsen kring livskvalitet utifrån WHO och Haas. Syfte: Att beskriva upplevelser av livskvalitet hos patienter med svårläkta sår i nedre extremiteter i samband med tryckkammarbehandling. Metod: Systematisk litteraturstudie av befintlig vetenskaplig litteratur inom intresseområdet. Artiklarna granskades kritiskt genom författartriangulering och analyserades utifrån ett deduktivt arbetsätt. Analysen grundar sig på fem artiklar. Resultat: Tryckkammarbehandling ledde, i de artiklar vi studerade, till ökad livskvalitet bland annat genom ökad sårläkning, förbättrad hälsa och minskad fysisk begränsning. Även den psykiska aspekten av livskvalitet förbättrades utifrån ökat psykiskt välbefinnande, ökad vitalitet, minskad depression samt minskad känslomässig begränsning. Under behandlingen kunde olika obehag som klaustrofobiska känslor infinna sig. Ur den sociala aspekten visade behandlingen på möjlighet att träffa andra i liknande situationer. Tidigare negativa erfarenheter påverkar både förtroendet för behandlingens utgång som patientens existentiella livskvalitet. Slutsats: Med ökad tillgång till tryckkammarbehandling kan fler patienter med svårläkta sår i nedre extremiteter få ökad livskvalitet. Vårdvetenskaplig forskning kring ämnet är begränsad och förslag på vidare forskning ges.

Cirka 2 % av Sveriges befolkning drabbas någon gång i livet utav svårläkta bensår. I takt med den ökade befolkningsmängden är detta ett problem som förväntas öka. Svårläkta bensår skapar ett lidande och resulterar i en negativ hälsorelaterad livskvalitet för patienterna. Som sjuksköterska möter man patienter med den här typen av problem inom flera olika arbetsplatser. Med ökad kompetens om patienters upplevelse av att leva med svårläkta bensår skapas förutsättningar för sjuksköterskan att bedriva en mer individanpassad vård och därmed lindra lidande. Syftet med litteraturstudien är därför att beskriva patienters upplevelse av att leva med svårläkta bensår. Då forskning finns inom ämnet har en litteraturstudie skapats för att sammanställa tidigare forskning. Litteraturstudien grundar sitt resultat på 8 kvalitativa artiklar, 1 kvantitativ artikel och 1 artikel med både kvalitativ och kvantitativ metod. Tre huvudteman framkom under analysarbete, patienters upplevelse av påverkan i det dagliga livet; patienters upplevelse av smärta, lukt och sårvätska; patienters behov av kunskap och ett vårdande som främjar hälsa. Patienter som drabbats av svårläkta bensår lider både psykiskt, fysiskt och socialt. I kombination med smärta, lukt, läckage och bristande information är bensårsproblematiken en mycket komplex situation. Att som sjuksköterska vårda efter ett livsvärdsperspektiv och se till varje individ som unik blir därför ett måste för att skapa en omvårdnad som främjar hälsa.

De flesta patienter med svårläkta sår behandlas i primärvården och en stor del av distriktssköterskornas kontakttid upptas av såromläggningar. Det finns enligt svensk lag krav på att hälso- och sjukvården ska möta patienters behov av kontinuitet samt skapa goda kontakter mellan patient och personal inom hälso- och sjukvård. Patienter har i tidigare studier nämnt att kontinuitet är viktigt för en god vårdrelation men vården är organiserad så att kontinuitet inte alltid kan tillgodoses. Syftet med studien var därför att studera hur patienter med svårläkta sår inom primärvården upplever såromläggningar, med fokus på att vårdas av olika distriktssköterskor. Metoden som användes var kvalitativ innehållsanalys med en induktiv ansats. Sju patienter med svårläkta sår intervjuades. Resultatet resulterade i ett tema, fyra kategorier och tio underkategorier. Temat är: Kontinuitet påverkar patienternas upplevelse av att känna trygghet i vårdrelationen. De fyra kategorierna som framkommit är: Att slappna av i trygga händer, Att känna sig bekräftad, Att känna sig sårbar och Att känna sig ensam. Patienterna som träffar några få olika distriktssköterskor upplever att de kan slappna av i trygga händer och känner sig bekräftade, detta bidrar till trygghet i vårdrelationen. Patienter som däremot träffar många olika distriktssköterskor känner sig sårbara och ensamma, vilket bidrar till otrygghet i vårdrelationen. I diskussionen framhålls att kontinuitet och avsaknad av kontinuitet påverkar följande aspekter i vårdrelationen på olika sätt; hur kommunikationen upplevs, vilket bemötande patienterna får, hur såromläggningarna  utförs  och  om  patienterna  känner  förtroende  för distriktssköterskorna. För patienter med svårläkta sår byggs en trygg och god vårdrelation med hjälp av kontinuitet. Avsaknad av kontinuitet riskerar däremot att medföra otrygghet i vårdrelationen.

Bakgrund: Venösa bensår utgör en stor del av äldre personers försämrade livskvalitet. Faktorer som främjar sårläkning är bland annat fysisk aktivitet och bra näringsintag. Faktorer som hämmar sårläkningen är bland annat tobak, smärta och minskad rörlighet, stress, ångest och oro. Äldre personers upplevelser av svårläkta venösa bensår i vardagen framkommer som ett problem och något som behöver forskas på. Sjuksköterskans grundläggande ansvarsområde är omvårdnad och har därför en stor betydelse för dessa personer. God omvårdnad ökar livskvaliteten och hälsan och därför kommer personcentrerad vård i fokus, för att se helheten hos personerna. Studien stödjs av Roys adaptionsmodell – att leva i en förändrad tillvaro Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva äldre personers upplevelser av svårläkta venösa bensår i vardagen.  Metod: Det gjordes en allmän litteraturstudie med inriktning på kvalitativ metod där vetenskapliga artiklar sammanställdes. Studien utgår ifrån Forsberg och Wengström (2016) som metodförfattare.  Resultat: Äldre personers upplevelser förklaras utifrån huvudkategorierna att leva med begränsningar i en förändrad livssituation, fysisk påverkan av venösa bensår och att uppleva behov av stöd i egenvård. Slutsats: Övergripande visade det sig att många personer upplevde begränsningar i det vardagliga livet. Det visade sig att en tydlig bristande faktor var okunskap hos de drabbade, detta gällde även kommunikationens betydelse mellan sjuksköterska och patient. Upplevelserna var även känslan av att vara begränsad, minskad rörlighet, rädsla, smärta, skam, ångest och oro.

Bakgrund: Personer med svårläkta sår vårdas både i öppen- och slutenvården och är en grupp som ökar i takt med befolkningens stigande levnadsålder vilket är en resurs-och kostnadsfråga för samhället. Sjuksköterskans roll i möten med denna patientgrupp förblir den samma som vid möten med andra patientgrupper - att lindra lidande. En stor del patienter upplever nämligen både ett fysiskt men också ett psykiskt lidande vid detta sjukdomstillstånd vilket har en negativ inverkan på deras välbefinnande och livskvalitet. Detta ställer krav på sjuksköterskans förmåga till att uppmärksamma och lindra lidande.Syfte: Syftet med studien var att beskriva hur sjuksköterskor kan lindra lidande hos patienter med svårläkta sår.Metod: Studien genomfördes som en litteraturöversikt med kvalitativ ansats för att besvara syftet. Detta resulterade i 17 inkluderade artiklar som var både kvantitativa och kvalitativa.Resultat: I resultatet framkom fyra teman som på olika sätt är av betydelse för att sjuksköterskan ska kunna lindra patientens lidande vid svårläkta sår. Det första temat speglar vikten av personcentrerad omvårdnad. Det andra temat berör livskvalitet medan det tredje temat lyfter smärta och smärtlindring. Slutligen handlar det fjärde temat om sjuksköterskans kompetens.Slutsats: Genom att stötta och symptomlindra patienter med svårläkta sår i kombination med ett personcentrerat förhållningssätt kan sjuksköterskan lindra patientens lidande. Genom att i samråd bygga upp ett ömsesidigt partnerskap kan patientens lidande lindras och livskvaliteten förbättras. Ett sådant tillvägagångssätt ställer krav på att sjuksköterskan förnyar sina kunskaper och ger omvårdnad grundad i evidens.

Personer med risk för eller med svårläkta sår är en stor del av de personer som besöker hälso- och sjukvården idag då Sveriges befolkning blir allt äldre. Vårdkostnaderna kan ofta bli höga då ett svårläkt sår kan ha en komplicerad och lång läkningsprocess. Syftet med denna litteraturöversikt var att belysa faktorer som påverkar delaktighet och egenvård hos personer med risk för och med svårläkta sår. Metoden som använts för att svara på studiens syfte är en litteraturöversikt där 15 vetenskapliga artiklars resultat har granskats, kvalitetsbedömts och analyserats. Resultatet av litteraturöversikten visar på att personer med risk för och med svårläkta sår gärna vill ta del av kunskap om sin sjukdomsbild och sina behandlingsmetoder. Partnerskapet mellan personer med risk för eller med svårläkt sår och de behandlande sjuksköterskorna är av stor vikt för att öka engagemanget och främja delaktigheten och egenvården. Studien visar även på hinder för delaktighet och egenvård hos personer med risk för och med svårläkta sår. Slutsatsen av litteraturöversikten belyser att faktorer som påverkar delaktighet och egenvård är kunskap, utbildning och partnerskap. Psykosociala faktorer så som depression och fysiska faktorer så som smärta och rörelseinskränkning är exempel på faktorer som kan utgöra ett hinder för delaktighet och egenvård. En ökad medvetenhet om dessa faktorer kan främja delaktighet och egenvård hos personer med risk för eller med svårläkta sår.

Bakgrund: De flesta som drabbas av svårläkta sår är äldre än 65 år. Såren manifesteras vanligen på ben och fötter och skapar ett lidande för de drabbade i form av fysisk, psykisk och social smärta. Bakomliggande sjukdomar orsakar sårens uppkomst och såret kan förutsättas läka om dessa behandlas primärt. Vid behandling och omvårdnad av svårläkta sår har sjuksköterskan ett ansvar att inneha specifik kunskap om bakomliggande sjukdom, sårläkningsprocess, såromläggning, och om förbandens olika egenskaper. Dessutom bör frågan om levnadsvanor lyftas då dessa kan påverka sårläkning negativt. Syfte: Att beskriva sjuksköterskans upplevelse av sitt professionella ansvar vid omvårdnad och behandling av svårläkta sår så patienten inte åsamkas onödigt vårdlidande. Metod: En deskriptiv kvalitativ intervjustudie genomfördes. Nio sjuksköterskor intervjuades om sina upplevelser vid behandling och omvårdnad av svårläkta sår. Dataanalysen utfördes med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Utifrån sjuksköterskornas berättelser formades ett resultat där tio subkategorier identifierades. Ur dessa framträdde tre huvudfynd: Säker vård - sjuksköterskorna uttryckte åsikter och tankar om kunskapens betydelse för att kunna bedriva säker vård, Göra-gott - sjuksköterskorna berättade om tankar och reflektioner som påverkar och utvecklar det egna professionella ansvaret, Utmaningar - sjuksköterskorna återgav vårdsituationer som upplevs betydelsefulla men ibland svåra att hantera. Fynden beskriver sjuksköterskans upplevelse av sitt professionella ansvar ur olika perspektiv. Slutsats: Svårläkta sår är ett komplext ämne och kan upplevas som en omvårdnadsutmaning av sjuksköterskorna. Viss osäkerhet om behandlingsprinciper upplevdes och fördjupad kunskap om sårvård efterfrågades. För att säkra kunskapen och bedriva säker vård bör sjuksköterskeutbildningar utöka kursdelen om behandling och omvårdnad av svårläkta sår.

Bakgrund: Svårläkta bensår är sår som sitter nedom knät och inte har läkt på sex veckor. Det finns olika typer av svårläkta bensår, den vanligaste är venösa bensår och innefattar cirka 70 procent av alla svårläkta bensår. Vid behandling kan fokus lätt bli kring såret och patientens upplevelse kan lätt bortses. Distriktssköterskor ska vara patientens företrädare och arbeta personcentrerat genom att inkludera patienten i omvårdnaden.Syfte: Syftet var att beskriva patienters upplevelse av att leva med svårläkta bensår.Metod: Litteraturstudie med systematisk sökning. Dataanalys skedde utifrån Whittemore &amp; Knafl´s integrativa innehållsanalys. Resultatet baseras på tretton vetenskapliga artiklar, varav nio är kvalitativa och fyra är kvantitativa.Resultat: Resultatet av litteraturstudien visade tre huvudkategorier; emotionell påverkan, påverkade relationer och fysisk begränsning. Patienterna upplevde att det svårläkta bensåret påverkade den psykiska hälsan, självbilden och ledde till negativa känslor. Det svårläkta bensåret hade negativa effekter på sociala relationer och det dagliga livet. En bra relation till vårdpersonal var viktig för patienterna.Slutsats: Att leva med svårläkta bensår påverkar patienters dagliga liv på olika sätt. Genom ökad kunskap om patienters upplevelser hos distriktssköterskor ökar förutsättningen att arbeta personcentrerat. Ökad kunskap behövs för att kunna förstå och anpassa vården efter patientens behov.

I Sverige lider cirka 50 000, främst äldre personer av svårläkta bensår. Venös insufficiens är vanligaste sjukdom som orsakar svårläkta bensår. Behandlingen kan vara besvärlig och oftast påverkar patientens vardag. Syftet med studien var att beskriva patienters upplevelser av att leva med svårläkta bensår. En litteraturöversikt med kvalitativ ansats baserad på vetenskapliga artiklar genomfördes. Artiklarna söktes i databaser, analyserades och sammanställdes för att finna meningsbärande innehåll med utgångspunkten i patienters upplevelser. Resultatet visade att svårläkta bensår påverkade patienternas dagliga liv och välbefinnande på olika sätt och presenterades under fyra teman: Styrd av smärta, lukt och läckage i vardagen, Besvärlig behandling, Begränsningar som påverkar människans kroppsuppfattning, Betydelsen av vårdmötet. Patienterna hade negativa upplevelser av att leva med svårläkta bensår vilket orsakade mycket lidande och begränsade deras rörlighet och sociala liv. De upplevde dåligt självförtroende och en förlorad kontroll över sin egen kropp. Sjuksköterskor bör ha bättre förståelse för och ha kunskaper om hur det är att leva med svårläkta bensår för att ge en god patientcentrerad omvårdnad.