När kommunerna övertog utbildningsansvaret för förskola och skola på 90-talet uppmuntrades också förekomsten av lokal utveckling och mångfald och det var vid denna tidpunkt som ansvaret för kvalitetsutveckling av verksamheterna sköts ännu längre ut till att slutligen landa helt och hållet på rektorer och lärare. I samband med detta ökade krav på förskolans pedagoger och i samband med att förskolan fick en egen läroplan kom pedagogisk dokumentation att bli ett viktigt arbetsredskap för att följa barnens lärande och utveckling. Pedagogisk dokumentation har kommit att bli ett arbetsredskap som de allra flesta förskoleverksamheter använder sig av idag för att möjliggöra att detta krav blir till en realitet. Arbetsredskapet är dock ett väldigt brett begrepp som inbegriper flera olika verktyg som är användbara för att främja kvalitet och utveckling i förskolans verksamhet. Fokus för denna magisteruppsats har varit att undersöka vilka metoder inom pedagogisk dokumentation som förskolans pedagoger använder sig av för att främja kvalitetsutveckling, samt att undersöka om pedagogerna bedömer att några verktyg är mer främjande än andra för förskolans utvecklingsarbete. Med hjälp av webbenkäter har ett informationsunderlag kunnat samlas in via yrkesverksamma pedagoger i förskolan. Den insamlade informationen har sedan analyserats med hjälp av statistikprogrammet SPSS. Resultatet i denna studie visar att de verktyg som bedöms som mest främjande för förskolans utvecklingsarbete är förekomsten av olika former av måldokument. Även att kontinuerligt föra anteckningar kring de observationer och iakttagelser pedagogerna gör kring barnens utveckling och lärande är särskilt främjande i denna process. Kollegialt lärande anses också vara ett viktigt och uppskattat verktyg som främjar utveckling. Av undersökningens resultat är slutsatsen att de verktyg och metoder som ligger pedagogerna nära till hands också är de som upplevs vara mest främjande för förskolans utveckling.

När Lpfö (1998) reviderades 2010 tillkom ett nytt kapitel och det systematiska kvalitetsarbetet blev en del av alla förskolors arbete i Sverige, där Lpfö (1998 rev. 2011) pekar på att det är något som ska ske kontinuerligt. Detta arbete är det förskollärarna samt förskolechefen som har ansvar för att det genomförs. Studiens syfte är därför att se vilka uppfattningar som förskollärare och förskolechefer har samt vilka arbetssätt de använder sig av i utförandet av det systematiska kvalitetsarbetet. De frågeställningar som studien utgår ifrån är: Vilken uppfattning har förskollärarna respektive förskolecheferna kring kvalitet och systematiskt kvalitetsarbete i förskolan? Vad kännetecknar de arbetssätt som de olika förskolorna använder sig av i det systematiska kvalitetsarbetet? Hur ser samspelet och ledarskapet ut kring det systematiska kvalitetsarbetet mellan förskollärare och förskolechefen i verksamheten?   Studien utgår från en kvalitativ metod där förskollärare och förskolechefer intervjuas med öppna frågor för att få fram personliga åsikter och tankar. Resultatet från intervjuerna kopplas samman med den tidigare forskning som finns kring ämnet samt de teoretiska utgångspunkterna; sociokulturellt perspektiv, styrning och ledarskap. I studien framkommer det att uppfattningar och arbetssätt kring det systematiska kvalitetsarbetet skiljer sig åt samtidigt som det finns flertalet likheter mellan förskollärarna men även mellan förskollärare och förskolechef. Resultatet visar att ledarskap och styrning är en viktig del i utförande av systematiskt kvalitetsarbete som påverkar både uppfattningar och arbetssätt.

Syftet med studien är att få en uppfattning om förskolepedagogers tankar angående genomförandet av systematiskt kvalitetsarbete. Frågeställningarna berör barns delaktighet samt vilka utmaningar som pedagoger anser finns vid genomförandet av systematiskt kvalitetsarbete.  Pedagogers förhållningssätt såväl möjliggör som hindrar en förskolas utveckling. Systematiskt kvalitetsarbete är allt som förekommer på förskolan i en ständigt pågående process. Arbetet på förskolan ska utgå från barnens tankar och idéer. Studien genomfördes med hjälp av kvalitativa intervjuer med semistrukturerade frågor. Sex förskolepedagoger deltog i undersökningen. Studiens resultat visade på att pedagogers tankar om systematiskt kvalitetsarbete var varierande och berodde till stor del på vilken inställning pedagogen hade till arbetet. I studien beskrivs det sociokulturella perspektivet betonar betydelsen av samspelet mellan människor vilket även studien påvisar. I studien lyfts de ramfaktorer som påverkar hur kvalitetsarbetet kan genomföras och vilken utformning det får. Några av de faktorer som pedagogerna beskriver som en utmaning är pedagogers förhållningssätt samt tidsaspekten. Slutsatsen är att det finns pedagoger ser på systematiskt kvalitetsarbete som en utmaning för dem att utföra, medan det finns de som anser att det är ett spännande arbete. Systematiskt kvalitetsarbete har inte till uppgift att försköna förskolans verksamhet utan verksamheten ska beskrivas precis som den är med såväl förtjänster som brister. De pedagoger som så önskar bör erbjudas fortbildning i hur de ska genomföra ett systematiskt kvalitetsarbete på bästa sätt.

No description available.

What does the preschool teacher choose to document? A qualitative study based on preschoolers' experiences of documentation.   I detta examensarbete kommer ni att få ta del av förskollärares tankar och erfarenheter med dokumentation. Vårt syfte med studien var att undersöka vad förskollärarna dokumenterar och varför, samt vilka svårigheter som finns med dokumentationen. Kvalitativ datainsamling ligger till grund för denna undersökning och den är baserad på intervjuer kombinerat med ljudupptagningar. I resultatet framkommer det att uppdraget med dokumentation är komplext och att det handlar om att tillgodogöra många olika intressenter som i sin tur har olika syften med dokumentationen. Dokumentation handlar enligt förskollärarna till stor del om att ta kort, filma, observera och anteckna sådant som händer under planerade aktiviteter tillsammans med barnen. Eftersom att dokumentationen ligger till grund för politiker, chefer, den egna verksamheten och vårdnadshavares intressen var det enligt förskollärarna svårt att veta vad som faktiskt är en dokumentation.

No description available.

Denna studie fokuserar på att granska tio gymnasieskolors verksamhetsplaner och prioriterade utvecklingsmål för året 2021. Målet med studien är att uppmärksamma och titta närmare på hur elevhälsoarbete och elevhälsans professioner lyfts fram i verksamhetsplanerna. Skolinspektionen har i granskningen “Gymnasieskolors arbete för att främja elevers hälsa” (2021) upptäckt att det hälsofrämjande arbetet ofta saknas i det systematiska kvalitetsarbetet i gymnasieskolor och att detta arbete bör prioriteras mer. Med bakgrund av fakta från Skolverkets granskning (2021) och det resultat jag kommer fram till i min studie genom att undersöka gymnasieskolors prioriterade utvecklingsmål är det förväntade kunskapsbidraget att bidra med en ökad förståelse kring hur elevhälsans kompetens planeras att tas tillvara på i verksamheternas systematiska kvalitetsarbete. Syftet med den här uppsatsen är att förmedla en ökad kunskap om elevhälsoarbete som prioriterat utvecklingsmål i gymnasieskolans utvecklingsverksamhet. De frågeställningar jag vill besvara är: I hur stor grad är elevhälsoarbetet ett prioriterat utvecklingsområde i skolorna? Vilka likheter och skillnader finns det i de prioriterade utvecklingsområdena? På vilket sätt kan specialpedagogens kompetens tas tillvara på? Det teoretiska ramverk som använts är Peter Senges tankar om den lärande organisationen som presenteras i boken Den femte disciplinen (1995). Teorianknytningen valdes för en ökad förståelse kring skolors organisation, utvecklingsarbete och det systematiska kvalitetsarbete som är kopplat till elevhälsans arbete. Metoden av studien är genomförd som en dokumentanalys. Resultatet av studien visar att några av skolorna visserligen har elevhälsoarbete som ett prioriterat utvecklingsområde men att de i de flesta fall väljer att fokusera på andra utvecklingsområden. Några sådana exempel är att anpassa verksamheten efter rådande pandemi eller att arbeta med kollegialt lärande. Då studien endast undersöker hur elevhälsoarbetet skrivs fram behandlar den således inte de bakomliggande orsakerna till varför skolorna prioriterar sitt utvecklingsarbete på ett visst sätt. Detta är ett möjligt område att forska vidare kring i framtiden. Specialpedagogiska implikationer är att specialpedagogen ofta arbetar med skolutvecklingsfrågor och är en del i skolans systematiska kvalitetsarbete. Ett särskilt fokus ligger på om specialpedagogens kompetens tas tillvara på i utvecklingsarbetet.

Fritidshemmets pedagoger ska undervisa utifrån styrdokument och bedriva ett systematiskt kvalitetsarbete (SKA) vilket syftar till verksamhetsutveckling samt säkerställandet av kvalitet och likvärdighet i utbildningen. Trots det stora antalet elever som undervisas i fritidshem är forskning på området begränsat. Den forskning som finns om SKA i fritidshem belyser dilemman som att tolka, dokumentera, utvärdera och redogöra för fritidshemmets kvalitet, framför allt utifrån fritidshemmets långsiktiga strävansmål. Den föreliggande studien syftade därför till att genom en kvalitativ textanalys av SKA-dokumentation beskriva och fördjupa förståelsen för vilket innehåll och vilka aspekter av kvalitet som skrivs fram av pedagogerna i en kommuns fritidshem. Anderssons (2017) begreppsapparat avseende aspekter av kvalitet i fritidshem har använts i analysen. Utifrån resultatet drogs slutsatsen att pedagogerna i aktuell kommun dokumenterar olika aspekter av kvalitet. Dock varierar innehållet i dokumenten och en del fritidshem beskriver inte den inre pedagogiska verksamheten. Ytterligare en slutsats som drogs är att innehållet i dokumenten sammantaget visar på ett socialpedagogiskt arbetssätt och ansats till lärande. / <p>Godkännande datum: 2022-06-05</p>

Idag är fritidsverksamheten enligt skollagen ålagd att ur ett systematiskt kvalitetsarbete skapa förutsättningar för lärande. De förutsättningarna skapas genom att verksamheter dokumenterar och reflekterar över den insamlande dokumentationen. Syftet med min undersökning är att utifrån fritidslärarnas perspektiv få förståelse för dokumentation i förhållande till verksamhetens måluppfyllelse samt det systematiska kvalitetsarbetet. Pedagogerna inser att det är viktigt att dokumentera för att utveckla verksamheten och de är duktiga på att bjuda in barnen i verksamhetens planering. Jag har använt mig av en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer med fyra fritidslärare på två skolor för att få fram min empiri. I granskningen av resultatet vilar min teoretiska utgångspunkt på läroplansteorin samt ramfaktorteorin. Resultatet visar att det råder tidsbrist för planering och att lärarna har olika roller inom skolan vilket gör att även om viljan och insikten finns till att dokumentera i förhållande till systematiskt kvalitetsarbete så görs det bristfälligt.

Ledningen för äldreomsorgen i en småländsk kommun menade att antalet avvikelserapporter i förvaltningen var för få och medförde att tillfällen till lärande gick förlorade. Att lära av avvikelser/misstag är ett etablerat förhållningssätt i systematiskt kvalitetsarbete i många branscher. Alla kommuner och regioner/landsting ska ha ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete. Avvikelserapportering är en del av detta system. Studiens syfte var att undersöka möjligheter och hinder för att avvikelserapporteringen skulle bli ett tillfälle till utveckling och lärande. Studien är kvalitativ med en socialkonstruktivistisk syn på kunskap. Datainsamlingen skedde med hjälp av semistrukturerade intervjuer och fokusgrupper och omfattade 13 personer bland enhetschefer, sjuksköterskor och undersköterskor. Resultatet visade underrapportering av avvikelser. Att rapporterar uppfattades i förvaltningen som att "sätta dit" en kollega. Personalen avstod ibland från att rapportera. Att värna de goda relationerna på arbetsplatsen var väsentligare. Samtidigt fanns kunskapen om att avvikelser skulle rapporteras enligt lag och erfarenheter av att avvikelserapportering kunde leda till utveckling av verksamheten. Förvaltningskulturen uppvisade ambivalens. Enhetschefer och sjuksköterskor hade flera förslag på åtgärder för att öka avvikelserapporteringen och få till stånd lärande. Någon undersköterska reflekterade över återkopplingens betydelse för lärande och kontinuiteten i ledarskapet. Resultatet relaterades till Illeris´ lärandeteori. Mina slutsatser av studien är att förvaltningen kan öka lärandet genom att göra handlingsplanen för systematiskt kvalitetsarbete känd bland personalen och förvissa sig om att det finns kunskap om avvikelserapporteringen och dess funktion. Förvaltningskulturen behöver genomsyras av ett systemtänkande och inte ett syndabockstänkande. Attityden behöver förändras. Enhetschefers och sjuksköterskors förslag att kommunicera och föra dialog om avvikelser, att återkoppla statistik och förändringar till följd av dem samt att skapa gemensamma rutiner kring dem förefaller vara goda förslag för att öka lärandet. I denna process finns "känslor som hänger kvar" och måste bemötas med tolerans och empati av ledarskapet. Ett politiskt "tryck" eller "efterfrågan" på systematiskt kvalitetsarbete skulle underlätta och stärka utvecklingsprocesser.